Som framgått av blogginlägg igår, 19/12, så kan man fram till jul köpa den nya, unika boken ”USA som världspolis. Amerikansk utrikespolitik efter 1945” för nedsatt pris på 170 kr fram till julafton.

Boken är på knappt 400 sidor och kostar egentligen 185 kr, exkl porto. Den som beställer den före Julafton får köpa den för tomtepriset 170 kr!!!Andra rear efter jul. Vi rear före jul, och normaliserar (=höjer) sedan priset.
Kan beställas från macoma.karlstrom@telia.com.

Efter förfrågan från läsare återger jag nedan bokens innehåll i kapitelformat. Sammanfattning finns i sluten av varje kapitel och som sista kapitel för hela boken. För Kapitel 11 återges avsnitten i kapitlet samt ett av avsnitten:

Förord
Kapitel 1 • USA:s utrikespolitik 1945–2013
Kapitel 2 • Den ekonomiska utvecklingen 1945–2013
Kapitel 3 • Valutor och dollarn som världshandelsvaluta
Kapitel 4 • Global handel, utbyten och råvaror
Kapitel 5 • Var står Förenta Nationerna?
Kapitel 6 • Några viktiga internationella organisationer och samarbetsfora
Kapitel 7 • Fattigdom, lån och hur USA & Co motverkar utvecklingsländernas utveckling
Kapitel 8 • USA:s militära kapacitet och funktion
Kapitel 9 • Konsten att legitimera krig
Kapitel 10 • Är USA imperialistiskt?
Kapitel 11 • Motsättningar och konflikter
Kapitel 12 • Perspektiv och framtid
Kapitel 13 • Sammanfattning
Ordförklaringar
Förkortningar
Register A–Ö

Kapitel 11 • Motsättningar och konflikter (sidonummer) 312
11. 1 Inledning 312;
11.2 Den bipolära världen 1945–1990 313;
11.3 Europeiska protester – Frankrike 315;
11.4 Den unipolära världen 316;
11.5 BRIC, BRICS och G20 – konkurrenter om den unipolära världen 318;
11.6 En multipolär värld 321;
11.7 Sammanfattning 326;
11.8 Litteratur 328

Avsnitt 11.6 En multipolär värld 321-325;
”USA:s makt är formidabel. Med en BNP 2010 på nära 15 000 miljarder dollar, nästan lika stor som hela EU med 27 medlemsstater
och mer än dubbelt så stor som Kina (CIA World Factbook 2010) intar landet en totalt unik position. Denna backas ytterligare upp av
att USA ensamt svarar för nära 40 procent av världens samlade militärutgifter, har egna trupper i 150 länder och mer än 700 militärbaser över hela världen. Ändå är kanske »det amerikanska unipolära ögonblicket över« (Ojanen et al. 2011). Är det så? Hur har det i så fall kunnat ske?

Det finns flera faktorer som bestämt den förändrade scenbilden för USA. Krigen i Afghanistan, Irak och andra militära äventyr, förebärande »kamp mot terrorism« i kombination med ofinansierade skattesänkningar under president Bush började bygga upp underskottet i de amerikanska statsfinanserna. Finanskrisen 2008 ledde till lågkonjunktur med hög arbetslöshet och stora statliga insatser till banker och bilindustri. Motsvarande stimulansåtgärder har fortsatt under Obama, med budgetunderskott på 10 procent av BNP. De totala skulderna ligger idag på nivå med hela BNP.

Till detta kommer ett långvarigt handelsunderskott gentemot utlandet (se kapitel 4). De utländska fordringarna på amerikanska statspapper är också gigantiska, med bland annat Kina och oljeexporterande stater som stora kreditgivare. Sammantaget är detta en orsak till USA:s försvagning som enda supermakt, vilket också innebär en försvagning av Triaden* och därmed av den unipolära världsbilden. USA har varit en stor avsättningsmarknad för kinesiska företag eller i Kina baserade utländska företag. Det har också varit en anledning till att Kina stött USA genom köpen av statspapper. Det har upprätthållit en stark efterfrågan på kinesiska lågprisvaror i USA. Nu finns emellertid tecken på att Kina sprider sitt innehav av statspapper (Harvey 2010).

En försiktig ökning av arbetarlönerna i Kina och explosionen av medelklassen har börjat skapa en stark inhemsk efterfrågan. Och redan har enkla monteringsfabriker börjat flytta ut från Kina, mot ännu fattigare länder, med låga löner, som Vietnam, Kambodja och Indonesien. Kina går därför en känslig balansgång mellan ökningen av den inhemska lönenivån och sin exportdrivna ekonomiska utveckling. Emellertid har Kinas tekniska nivå höjts och hela produktionen består inte längre av billiga exportvaror av låg kvalitet. Kina närmar sig därför en brytpunkt där exporten till USA blir mindre viktig. Då kommer Kina troligen att börja sälja amerikanska statspapper i en försiktig ökande takt. Det är sannolikt att detta kommer att orsaka oro, ja kanske mycket stark oro och turbulens, på finans- och valutamarknader och försvaga dollarns ställning som reserv- och världsvaluta. Det är inget långsökt perspektiv.

Vi bevittnar idag en viss, generell förskjutning av den ekonomiska makten från USA och Triaden* till Latinamerika och Asien, symboliskt avspeglad genom att G20, med 19 stater, detroniserat G7/8. Nästan dagligen publiceras en svärm av artiklar i ekonomitidningar om Kinas framväxt som den troliga, kommande supermakten. Men även Ryssland, Indien och Brasilien, för att nämna tre andra stora ekonomier bland utvecklingsländerna, kommer att spela en ökad roll på världsscenen, med ytterligare potential för länder som Indonesien, Mexiko och Nigeria och andra länder i Afrika att stiga fram. Finanskriserna 2008 och 2011 i USA och EU har avslöjat stora nackdelar för i första hand Triaden* genom den nyliberala regimen med fria, halsbrytande finansspekulationer, ökad acceptans för hög arbetslöshet och fortsatt utläggning av allt större delar av tillverkningsindustrin till utvecklingsländer med låga arbetskostnader i jakten på allt högre profitkvoter (se vidare kapitel 2 och 6). Termen de rika och/eller stora utvecklingsländerna är knappast så entydig som man ibland vill göra sken av. Skillnaderna mellan dessa länder är stora, med olika problem. Religionen fungerar till exempel som en mycket stor belastning för utvecklingen i länder som Indien och Nigeria.

Medan krisen rasade 2007/08 i USA och Europa frågade man sig i länder som Argentina, Brasilien, Indien, Kina och Australien »vilken kris?«. G20-mötet i Seoul i november 2010 speglade väl maktförskjutningen. Där spelade USA och Obama en mindre roll och »framstod som isolerade och relativt maktlösa« (Harvey 2010). Mellanstatliga förbindelser tvingas genomgå skilda ekonomiska faser vilka ytterst är uttryck för ojämlika förhållanden. Så har exportstarka länder som Tyskland och Kina andra intressen och har klarat sig relativt oskadade genom de senaste två kriserna, 2008 och dagens 2012. G20:s misslyckande vid mötet att försöka samordna gemensamma åtgärder för att hantera krisen beror ytterst på skillnader i bytesbalans*, valutakurser osv. (Harvey 2010).

Konkurrensen mellan stater, och mellan mer eller mindre fasta maktkonstellationer om makt och rikedomar är tydlig. Särskilt oroande är Natos allt starkare roll, utan jämbördig motståndare, trots att även Kina och Ryssland rustar upp och trots tillkomsten av Shanghai-gruppen. Shanghai Cooperation Organization (SCO), bildat 2001, är den enda större internationella organisationen där varken USA eller någon av dess allierade är medlemmar (Wahlberg 2011). Vid organisationens tionde möte sommaren 2011, några dagar efter Bilderbergsgruppens möte, deltog Kina och Ryssland samt Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan, medan observatörer fanns från Indien, Pakistan, Afghanistan, Mongoliet och Vitryssland. I deklarationen från mötet nämndes vikten att bekämpa extremism, separatism och terrorism, och man uttalade stöd för ett neutralt Afghanistan. Kina och Ryssland uppgavs frukta att USA ska etablera permanenta baser i Afghanistan, där Kina och Ryssland söker vinna inflytande. Samarbete då det gäller säkerhet och ekonomisk utveckling nämndes som två viktiga områden. SCO har i ökad utsträckning blivit en organisation för ökat samarbete i säkerhetsfrågor.

Ett annat ämne var hur man skulle kunna få tillstånd en ny världsvaluta (se kapitel 3). Det är svårt att värdera betydelsen av SCO, men dess potentiella betydelse ter sig stor med USA alltmer trängd, särskilt på det ekonomiska området. Sedan nyliberalismens krav på kraftigt ökad avkastning på investerat kapital, parallellt med en intensifierad global konkurrens, har också institutionella ramverk successivt vittrat ned. Tydligast syns det inom FN-systemet, där USA och Nato fäster allt mindre vikt vid
organisationen. Där det tidigare fanns mellanstatligt samarbete, eller av den bipolära världsordningen framtvingat samarbete, finns idag större konkurrens och motsättningar. De amerikanska finansinstitutens utbud av försåtligt förpackade finansiella produkter (se kapitel 2) som spreds över världen har i efterhand skapat kritik och en bitter eftersmak – men de finns kvar, handlas som tidigare, och fler produkter har tillkommit. Det är ytterligare ett exempel på icke-samarbete eller anarki inom den internationella finansvärlden.

Sammantaget bidrar dessa friktioner och motsättningar till att skapa en värld med större osäkerhet jämfört med tidigare perioder. Ojanen et al. (2011) skriver: ”I en alltmer globaliserad värld med flera stormakter kommer inte USA att alltid vara den som tar initiativet till att hantera regionala konflikter. Inom en inte alltför lång framtid är det mycket tänkbart att varje region i världen kommer att ha ett land eller en regional organisation med resurser för att ta på sig en ledarroll.Det låter som en möjlig bedömning och därmed går vi över tröskeln till en multipolär värld. Kommer då denna multipolära värld att vara bättre än den unipolära?”

Den framväxande ekonomiska styrkan i södra och östra Asien samt Latinamerika kommer definitivt att återställa någon form av jämvikt i den globala fördelningen av makt och rikedomar, efter USA:s unipolära regemente. Hur väl denna multipolära världsordning kommer att kunna balansera de existerande, destruktiva krafterna är svårt att säga. Vi tror att det under alla förhållanden kommer att innebära ett fall framåt om USA-imperialismen stukas och pressas tillbaka. Det skulle kunna ge världen andrum. Om det sedan kan
utnyttjas av progressiva och fredliga krafter för att skapa en bättre värld än den vi tvinga leva i är omöjligt att säga. Däremot kan en period med rådrum tända hopp om en annan värld. Och utan hopp kan ingenting hända. En annan värld är faktiskt möjlig.

Huvudmotsättningen* i världen går mellan Triaden*, lett av USA ,och den stora majoriteten av länder och människor i världen.

intressant.se, USA,ekonomi, politik, imperialism, krig, fred, orättvisor, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, hälsademokrati, socialism, FN, Världsbanken, ideologi, valuta,kriminalitet, handel,

DN 4/11 DN 2 4/11 ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4 Flamman

Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust DN recension DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9