Häromdagen så var jag ner en sväng till Dalarö, ett av mina favoritställen här i Haninge. Besöket i Dalarö gav mig också en tankeställare när det gäller en annan fråga som jag diskuterat några gånger här på bloggen, s.k. ”smartphones” och deras ägare.
Ingen kan beskylla mig för att vara teknik- eller internetfientlig, den person som vill leda ett sådant påstående i bevis får nog anstränga sig långt utöver mänsklig förmåga. Men visst, jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen ibland. Familjen på bilden sysslar med sådant som familjer brukar göra, risken för att gossarna ska fånga en abborre är tämligen liten. Men när jag promenerade ner till hamnen så passerade jag ett flertal restauranger som hade bord uppställda utanför. Vid ett av dessa småbord satt tre stycken unga tjejer i 20-årsåldern och fikade. De hade varsin kopp på fat framför sig, plus småfat som indikerade att de just hade smällt i sig varsin bakelse, kaka eller något annat som faller unga flickor på läppen. De var alla tre blonda och såg väl egentligen ut som en schablonbild av unga svenskor. Men en sak skilde sig, i alla fall från min schablonbild av unga svenskor. De satt nämligen inte och pratade, fnittrade, eller tittade efter unga vackra gossar.
De satt tysta alla tre och grejade med sina smartphones som om de vore i en annan värld. Och var och en av oss som brukar åka buss, tunnelbana eller pendeltåg i 08-området ser dem varje dag, de tycks gå i stim. Sitter det sex personer bredvid varandra i en tunnelbanevagn så ägnar sig minst fem av dessa åt sina telefoner.
Själv kan jag inte riktigt förstå vad det är som är så fascinerande, hade de haft stora surfplattor så hade det varit mer begripligt. Men chattar de så är en smartphone alldeles för liten, och det gäller praktiskt taget allt. Att ringa, spela musik eller lyssna på radio går säkert bra, men för allt annat ter det sig alldeles för småttigt. Att man dessutom låter sig absorberas till den grad av en liten teknisk pryl förvånar mig, man kan ju fun-
dera över om det är en speciell sorts människor som hemfaller åt dessa tingestar, men problemet är att de tycks vara i majoritet.
Att en majoritet av tunnelbane- och pendeltågsresenärerna är av en speciell sort är inte rimligt. Men är tingstestarnas småttighet något som gör att endorfiner utsöndras? Egentligen tycker jag att tecken tyder på att en stor andel av dessa borde låta sig undersökas, problemet är väl att läkarna inte har tid eftersom de sitter och pillar på sina nya smartphones?
it Andra om: Dumbphone, Smartphone, Dalarö, Haninge, Beteende, Endorfiner, Hjärndöd, Kollektivtrafik, Pendeltåg, Tunnelbana, Bussar, Levnadsvanor, Ovanor, Alienation ab gp sr dn svd
21 svar till “Är smartphoneägare korkade? (Dumbphoneägare)”
Jag har lätt att stänga ute oväsen och stimmande från mitt sinne. Men korkade konversationer är det värre med, de skär in i medvetenadet och rubbar ens cirklar. Hur är det med minnet, du minns väl hur dessa tjejer en gång lät på bussen och t-banan?
Det lät ungefär så här: ”Åh då han bah… och hon bah, så ja bah, liksom!”
Själv uppskattar jag att dessa intellektuella guldklimpar hamnar på nån sida på internet som jag inte läser. Så innan man gråter över en förlorad social dimension, så skall man dra sig till minnes vad denna sociala interaktion bestod av!
Själv uppskattar jag att dessa intellektuella guldklimpar hamnar på nån sida på internet
De här jäntorna hade passerat Äh då ba-åldern och även jag skulle kunnat tänka mig att låta dem hamna på en sida på intermet, men då hade jag beskyllts för min läbbiga kvinnosyn.. :-) De såg nämligen oförskämt bra ut.
På tåget eller bussen kan jag förstå, inte så stor skillnad på o läsa en bok/tidning eller glo i sin smartis! (hm det ska jag börja kalla min)
Men det på restauranger och fik har jag svårt o förstå. Ofta är det yngre par som glor i sina mobiler, när de väntar på maten eller t o m när man har fått det serverad.
Frågan är om en kommentar eller ”like” på nätet roligare än när ngn säger det öga mot öga?
det är ju ingen annan som ser eller hör!!
Ofta när jag glor i min smartis på tåget så använder jag appen Flipboard. speciellt kategorin, photography och design. Man kan bläddra bland bilder och nyheter på ett enkelt sätt. bilderna hämtas från olika siter och twitter. Är ngt intressant så mailar enkelt länken till mig själv för att läsa den via datorn.
Man kan förstora texten på smartisarna.
Själv använder jag dessutom ett par bra förstoringsglasögon så texten är inget problem.
Efter min smartis´ankomst använder jag mer sällan datorn; nu har jag ju smartisen(=”microdatorn”) med mej hela tiden även om jag inte använder den till att nätverka hela tiden såsom många yngre gör.
Men nog är den här för att stanna hos mej i alla fall.
Och jag känner mej inte dummare eller mer korkad.
Bara mer flexibel.
Men vad vet jag?
Ja, sånt märker man ju inte själv… :-) Ska förrexten till Skansen nån dag för att fota ulvarna med mitt stoora teleobjektiv..
Surfplatta skulle jag kunna tänka mig, en med 4G..
Vad det väl egentligen handlar om är att många människor, särskilt unga kvinnor, lever en väsentlig del av hela sitt sociala liv genom ”smartphones” (argh, vad jag avskyr det onödiga nyordet).
Det har gjorts en del försök till seriösa vetenskapliga analyser av detta. Sammanfattningsvis fortsätter unga människor att umgås med varandra på ungefär samma sätt som tidigare generationer, men med nya tekniska förutsättningar. Pojkar och unga män kan exempelvis välja datorspelandets virtuella umgängesform, eftersom den påminner om gamla tiders förenings- och idrottsverksamhet. Man träffas och knyter kontakter genom att ”göra” något, gärna i tävlingsform.
För flickor och unga kvinnor är däremot mobiltelefonen den tekniska landvinning som utvecklat deras sociala beteendemönster mest. Den ger dem möjlighet att upprätthålla täta kontakter, ”hålla reda” på sina vänner och själv vara ständigt tillgänglig.
Givetvis korsar dessa beteendemönster könsgränserna ibland, men i det stora hela väljer killar och tjejer den teknik som råkar passa deras sociala läggning. Möjligen bör påpekas att tjejerna som sitter till synes uppslukade av sin mobil åtminstone kommer ut i samhället. Killarna som stannar inne och spelar World of Warcraft de flesta av dygnets timmar ser vi ju aldrig till – förrän de en dag kliver ut i en verklighet som de kanske inte alltid är riktigt redo för…
Sant!
Det här ”fenomenet” har nog blivit grundligt undersökt på ett vetenskapligt sätt redan från början att det skulle gå ”hem” hos många,( en viss typ av människor), för det gäller att också få till en stor efterfrågan av ”leksakerna”. Och det har tydligen lyckats över förväntan.
Problemet med surfplattor och smartphones är att man inte kan göra nåt med dem? Man kan varken rita bilder eller programmera. De är ganska meningslösa för kreativa människor. De är mest till för att utföra redan färdiga processer genom att kladda på skärmen.
Datorn kommer att finnas kvar som bordsmodell fram tills vi får virtuella tangentbord och VR-glasögon…
Svar NEJ!
:-P
Tja alltså, var inne i mataffären och handlade igår kväll. Då ba, då va ba två kassor öppna. I den ena var det något man dividerade om, fel pris kanske?! Därför ställde jag mig i den andra kön. När jag närmade mig bandet tyckte jag att kassapersonen såg underlig ut på något sätt. Jobbade bara med en hand och hade ett lite zombieartat uttryck i ansiktet. Nåväl, väl framme hejade jag glatt och började langa upp prylar på bandet. Ingen reaktion. Grejorna avancerade framåt läsaren och en lealös hand höll lite förstrött upp en sak i taget för att läsa in varornas pris. Så, när jag stod mitt framför kassan såg jag. Kassapersonen satt och arbetade frenetiskt med sin mobila dumtelefån och ägnade sig med absolut minsta energi åt sitt jobb.
Det här är en reell del av värkligheten, den del man kan observera när man studerar fenomenet ur ett lite mer utifrånperspektiv. Det är alltså detta vi vill se som vår framtid förstår jag av resonemanget från ett flertal?!?! Sköt din egen fån och skit i allt och alla… Och den jusnande framtid är vår!
Jisses amanda. Undrar när någon skriker av ilska i en sådan situation…
Jo alltså, ingen skriker av ilska eftersom alla är så upptagna med att kolla in fejsboock och annat, så de inte märker vad som händer i omgivningen…
Är det inte underbart hur en (dyr) liten (egentligen fullständigt onödig) manick på relativt kort tid har lyckats förändra mänskligt beteende?!
Underbart är inte ordet, skrämmande och avskyvärt!
Jo alltså, jag förmodade att du läste in ironin i det hela…
Och visst, det är avskyvärt och fullständigt sanslöst. Obs att det senare inte är ironi…
Iofs var det inte mycket skrikande för 15-20 år sedan heller, så jag skulle inte dra så stora växlar på det.
Öhhh, och du menar?
Sköt dig själv och skit i andra-samhället infördes inte av smartphonen, det infördes långt innan. Men om jag pekar finger så kommer ta hus i helvete, så jag håller tand för tunga.
Detta är egentligen inget smartphone fenomen, utan ungar satt och smsade med varandra även innan. Beteende har inte mycket med tekniken att göra. Det kommer givetvis skilja sig när olika personer vill sitta och använda mobilen också. Man kan givetvis ha en utan att sitta och tjöta på folk med den, (på facebook, sms, chat whatever). Sen vad folk gör på internet är väl upp till dom och deras intressen, nog kan man sitta och läsa webbsidor. Det är heller inga problem att skriva på dom. Så att de används till mer än musik, telefoni, spel osv är inte så konstigt.
Om du hellre skulle dra upp en surfplatta på kaféet eller när du är ute och far så är det inget fel med det. Det är vad dom är till för. Själv har jag vid något tillfälle använt telefonen som modem till datorn. Men jag föredrar att inte behöva använda 3G-nätet för att surfa. Dessutom hittar du inget annat än smartphones idag så vad är det att tjöta om :) Du kan sitta på facebook på en 500krs mobil också. Precis som du an sitta på en surfplatta för 3500kr och inte sitta på facebook då :)
Ytterligare en ’gullig’ liten dumfånhistoria ur levande livet.
Idag gick jag förbi en restaurang å stan. En riktig trevlig uteserveringsdel hade de, mitt i avgasoset bland bilarna. Alltnog, på detta eminenta etablissemang befann sig ett par, tjej och kille, i ca omkring trettioårsåldern. De såg ut att ha beställt ett bra mål mat med varsin dryck till det. Men något stämde inte riktigt med bilden. Maten hade inte just kommit in eftersom en del redan var uppätet, drycken likaså delvis urdrucken, men en hel del kvar att lassa in. Och sedan såg jag, killen satt och talade för fullt i sin dumfån under det att tjejen var helt försjunken i sin dyra lilla leksak till tidsfördriv. Båda tycktes fullständigt omedvetna om varandra.
Kanske var det inget konstigt med detta. De kanske hade placerats vid bordet utan att känna varandra och utan att vilja ha kontakt. Vad vet jag. Inte ska jag ju lägga mig i vad andra gör heller. Men, vid imundigande av en måltid i sällskap med annan eller andra tycker åtminstone jag att de dumma fåniga leksakerna skulle kunna vara undanstoppade och inaktiva. Det är maten som ska tysta munnen, inte dumfånarna. Eller är det kanske dumma fånar som inte njuter av god mat, dryck och trevligt sällskap?!
Hur många kollar jobbmailen under semestern? ;-)