Jag undrar om valrörelser verkligen gagnar Sveriges demokratiska utveckling. Själv befarar jag att politikerföraktet ökar kollosalt, det eftersom alla inser att politiker bara är ute efter makt, mer makt eller fortsatt makt.[column width=”49%” padding=”2%”]Jag kan givetvis inte utropa mig själv till något slags valorakel som ser in i framtiden, men jag undrar om inte både Alliansen och de rödgröna egentligen gynnar de främlings-
fientliga. Ser man till Folkpartiets olika utspel så tycks det vara en medveten strategi, det de byggt upp bör kallas batongliberalism och ingenting annat. Vilket parti som är mest socialliberalt i nuläget är svårt att säga, men Vänsterpartiet måste rimligen ligga bra till. Något som också pekar på högerglidningen inom svensk politik.
Risken är att många av dem som tillfrågas i olika opinionsundersökningar tycker att det är så osexigt att svara ”Sverigedemokraterna” att Bradly-effekten (Wikin) kommer att visa sig med full kraft under valvakan den 19 september. Det betyder inte att rasistpartiet får behålla sin plats i Riksdagen, men det visar möjligen på hur totalt utmattade folk känner sig efter alla löften från politikerhåll. Idag har Reinfeldt lovat sex miljoner svenskar sänkt skatt, han ska sänka skatten för löntagare och pensionärer, vilka som inte får sänkt skatt framgår inte. Dessutom är uttalandet med reservation för att vi måste ha råd att sänka skatterna.
Personligen tror jag att folk har tröttnat på samarbetet mellan partierna, först kom alliansen med sin variant. Moderaterna bestämmer och de andra partierna får skriva vad de tycker på DN Debatt och SvD:s Brännpunkt om de har några åsikter. Sedan hakar sossar på tillsammans med miljö- och vänsterpartiet. Plötsligt står vi där med två politiska block som i andra länder. Småpartierna blir det första offret längs vägen, visst har vi hört vad Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern vill, men likafullt är det moderaterna som bestämmer.
Allt talar för att det skulle bli exakt likadant om de röd-
gröna vinner, något som givetvis gynnar rasisterna eftersom de redan från start är ett lättidentifierat missnöjesparti. Att många av dem har nazistsymboler hemma i sin garderob talar de givetvis tyst om, de släpper givetvis ingen journalist över tröskeln frivilligt. Jag tror dessutom att snuttifieringen inom den
[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]
politiska debatten förstör otroligt mycket för partierna. Idag anser tydligen Sveriges Television att politiken måste göras underhållande som jag skrev om tidigare. In med komiker och popartister mellan varven, själv fattar jag inte varför de inte tar till allsång?
Jag får en känsla av att somliga kanske tycker att det är bekvämast om vanligt folk helt tappar intresset för politik, bättre att låta dem som kan politik hålla på med den och resten kan sitta och titta på underhållningsprogram med politiska femminutersinslag. Nu har jag dessutom hört att Ursula ska vara med i Lets Dance, ett program jag aldrig sett och aldrig kommer att se. Det är där vi har hamnat och det tycks inte finnas någon väg tillbaka.
it Politik, Bradley-effekten, Sverigedemokraterna, Val 2010, Politik, Missnöjesröster, Mediekritik ab1 ex1 dn1 svd1 svt [/column]
10 svar till “Valfläsket Brinner – Del II”
75 år uppväxt i Sandviken under trettio och fyrtiotal, socialist sedan barnsben, men nu är det nog. Vi har fått en politisk överklass enbart inriktad på en plats vid köttgrytorna, helt utan kontakt med vanligt folk, aldrig nästan havt ett vanligt jobb , kommer via ungdomsförbund och studentpolitik raka spåret in i rikspolitiken. Har varit och är politiskt intresseradi hela mitt liv men jag tycker att det numera år att välja mellan pest och kolera,tänker nu avstå att rösta, då kan jag åtminstone skälla åt båda hållen, vilket säkert kommer att behövas.
– Skälla åt båda hållen kan du ju göra ändå. Röstar man inte har man ingen rätt att gnälla sedan.
Jag brukar också rösta på det minst dåliga, men nu finns det inte något sådant alternativ längre.
Detta med TV:s banalisering är en anlagd strategi. Jag rekommenderar de som är intresserade varför, lär sig om MIND CONTROL. Efter ca 8 minuters TV-tittande får mediet en hypnotisk sövande effekt och sinnet är mottagligt för inplantering av budskap. Det är därför reklamavsnitten har en högre ljudstyrka än programmet som ses. En annan faktor är att inbilla folk, i att världen är farlig med sina eviga budskap om döda och olyckor i alla nyhetsinslag. Rädsla sänker medvetenhetsnivån och ”sanningar” etableras. Rädsla genererar stora pengar till vapen, vaktutrustning, försäkringar, lugnande droger, terapier, politisk skuggboxning etc. Och sedan kan de stora pojkarna sälja kanoner till båda sidor om fronten och pengarna strömmar in.
Ämnet är mycket intressant och lärorikt.
Hur många vet t.ex. att liberalerna röstade fram herr Adolf på 30-talet.
Avstår man från att rösta kan en rasist eller borgare rösta åt en. Klart bättre att lägga en röst på Socialistiska Partiet, Rättvistepartiet eller Kommunistiska partiet om man är socialist isåfall, om man inte är nöjd med Vänsterpartiet.
Fast, det är ju samma sak som att rösta på Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund ??
Egentligen så. Men visst skulle det röra om i gryten om exempelvis kommunistiska partiet helt plötsligt fick 4% från ingenstans.
Jag förstår inte riktigt på vilket sätt ett blocksystem skulle vara sämre än att ha ett dominerande parti som spelar ut resten av riksdagspartierna mot varandra och därmed kan sitta som stabil minoritetsregering under extremt långa tidsperioder.
Själv ser jag helst att regeringar får mindre makt och att riksdagens majoritet tar fler beslut. Det måste gå att få till någon slags maktdelning som innebär att en större procentandel av de voteringar som genomförs i plenisalen härstammar från motioner istället för propositioner. För att det ska ske krävs det antingen större inslag av personval, eller att tillsättandet av ministerposter börjar inkludera fler meritokrater och akademiker från världen utanför politiken. På så sätt stympar man både tendensen till politikeradel och strävanden efter att bli ”statsbärande parti” vare sig man heter S eller M. Utav både borgerliga och socialdemokratiska ministrar de senaste 20 åren känner jag att Jan Eliasson i princip var den enda minister som utsågs eftersom han var bäst kvalificerad för jobbet. Och han hade väl dessutom aldrig fått tjänsten om det inte vore för att Anna Lindh blev mördad och stolpskottet Laila Freivalds tvingades avgå för andra gången.
Som ung undrar man ibland över hur vänsterpartiet när det begav sig ställde sig till att sossarna visserligen drev igenom många kollektiviseringar i samhället, men att makten över allt från ABF till A-lotterierna till KF, Hyresgästföreningen, Fonus, Folksam, Riksbyggen osv osv osv in absurdum per definition inte stod under ”demokratisk kontroll”, utan i händerna på ”rörelsen” med det S-märkta facket i spetsen.
Tycker att Fp numer borde stå för Förbuds-och straffpartiet.
Jag har lange ansett att all samverkan fore ett val borde forbjudas. Ett parti skall vara fristaende i sina asikter. Kohandla kan man gora efter valet da valjarna har sagt sitt om de budskap som forts fram. I nulaget har alla ungefar samma budskap av ren maktlystnad.
Det hela kan forklaras med lite enkel ekonomisk teori. Antag att du ar forst med att etablera en glasskiosk pa en strand, dar kunderna ar jamt utspridda. Var kommer din forsta konkurrent att stalla sin gjasskiosk? I ena anden sa langt fran din kiosk som mojligt? En fjardedel in fran ena anden? Nix! Precis jamte din kiosk! Det ger din konkurrent samma chanser som du att fa samma kunder som du. Alla andra placeringar skulle ge samre kundunderlag an du har.
Om man gar till Chatuchak, Bangkoks storsta basar, finner man en oerhord massa butiker pa en enorm yta. Valfriheten ar trots det inte storre an pa en mindre marknadsplats, eftersom sortimentet ar i stort sett lika overallt. Samma mekanism som ovan, men med sortiment i stallet for lokalisering.
Svensk politik har blivit en forbannad asiktsbasar! Alla kor med samma sortiment av asikter och forsoker vinna valjare pa ovasentliga detaljer eller populistiska utspel. Folkpartiet har ju som tradition att alltid gora ett halvfascistiskt framlingsfientligt utspel vid varje val. Forra valet spraktest och detta val burkaforbud. Allt for att ta valjare pa marginalen.
Forbud valsamarbete! Tvangssammanslagning av partier som inte kan sta pa egna ben fore ett val!