USA:s förre justitieminister Ramsey Clark m.fl. till Obama – Stoppa kriget i Ukraina!



Detta blogginlägg återger förre justitieministern Ramsey Clarks öppna brev till President Obama, utrikesminister Kerry, senator McCain och representanter för massmedia: ”Stop the War in Ukraine!” . Det skrevs i somras och har sitt intresse mot bakgrund av utvecklingen under det halvår som gått sedan brevet skrevs. Han är inte helt ensam bland ledande västpolitiker i sin kritik.

* Henry Kissinger, USA:s mest (ö)kände utrikesminister efter Andra världskriget, har också kritik mot USA:s och EU:s Ukraina och Rysslandspolitik inom flera områden i en intervju i Der Spiegel 13/11.
* Än mer kritiska är förre presidentkandidaten Ron Paul och särskilt förre biträdande finansministern Paul Craig Roberts,
Münchner Sicherheitskonferenz

* Sveriges Radio hade som en av gårdagens toppnyheter att den ledande tyske socialdemokratiske politikern och tidigare partiordföranden Matthias Platzeck menar att man måste acceptera annekteringen av Krim. Tydligen inte så viktigt – TV-Rapport sa inte ett ord om saken, medan Der Spiegel har ett stort reportage om saken.
Matthias Platzeck

Ramsey Clark var justitieminister i USA (1967–1969). Han deltog sedan i kampen mot Vietnam-kriget och sedan mot krigen i Irak och Jugoslavien.
Han har varit försvarsadvokat for en rad kontroversiella personer, bland andra Saddam Hussein. Vid sidan V Paul Craig Roberts, f.d., biträdande utrikesminister i början av 1980-talet är han exempel på ur toppmän i den dominerande imperialiststaten blivit förespråkare av fred och demokrati. Men de är så ensamma med den bakgrunden!

Jag träffade honom på ett möte i Uppsala universitet 1970 och var då med i styrelsen för Uppsala FNL-grupp. Under arbetet med flygbladet blev vi tveksamma då det var oklart då vad han egentligen tyckte om kriget. Trots vår osäkerhet skrev vi ändå ihop och delade ut ett halvdant flygblad som protest mot USA:s krig i Sydostasien. Liksom USA:s förre mäktige utrikesminister Henry Kissinger är han kritisk mot USA:s engagemang i Ukraina. Detta öppna brev skickade han i somras, men det är fortfarande aktuellt.
Ramsey Clark

Artikeln.
”Den överväldigande majoriteten av befolkningen i USA är mot att dras in i ytterligare ett katastrofalt krig. Ingenting är farligare än de aggressiva amerikanska / NATO trupprörelser rätt på gränsen till Ryssland.

Att skicka amerikanska jagare in i Svarta havet och Östersjön; schemaläggning av hotande krigsspel från USA/Nato och trupprörelserna i Östeuropa; och införandet av sanktioner mot Ryssland är ett hot mot freden i världsskala. Vi har sett kostnaderna för tidigare och pågående amerikanska krig, som berikar de militära företagen och samtidigt utarmar de berörda länderna samt fattiga och arbetande människor här i USA.

USA:s finansiering av fascistiska krafter i Ukraina i åratal och erkännande av en regering i Kiev som störtade den valda regeringen, tog makten och utsåg högerextremister till chefer för polisen, armén och nationalgardet för att dra Ukraina in i Nato-medlemskap gör USA delaktig i det fullständiga förnekandet av det ukrainska folkets rättigheter. Det är också en provokation mot hela regionen.

Människor i östra och södra Ukraina, som är upprörda över kuppregeringen, har försökt att motstå den illegala juntan, och har utropat den oberoende folkrepubliken Donetsk, och har vill ha folkomröstningar. Som svar har höger-kupp-regeringen låtit sina militära styrkor och andra fascister att terrorisera det ukrainska folket. I en incident innebrändes ett 40-tal personer i Fackföreningarnas Hus i Odessa den 2 maj av en fascistisk milis, lojala mot Kiev-regeringen. Dessutom har 23 personer dödats i Slavyansk och i Kramatorsk i Donetsk-regionen i attacker av ukrainska militära styrkor i början av maj.

Massdeserteringar från ukrainska poliser och militär personal, så kallade ”antiterrorist”-kampanjer mot aktivister i sydöstra Ukraina lanserades omedelbart efter besök i Kiev av amerikanska tjänstemän. Washington har spenderat miljarder dollar för att åstadkomma ”regimskifte” i Ukraina, hjälpt till att installera en junta med fascistiska, rasistiska, antisemitiska organisationer som Svoboda, Fosterlandet och Högersektorn. Samtidigt har USA lovat upp till 10 miljarder dollar i lån till den olagliga kuppregimen, och Washington har varit avgörande för att säkra ett stöd- och åtstramningspaket på 17 miljarder dollar från Internationella valutafonden.
RyssKrig-768954

Denna massiva amerikanska intervention i Ukraina och den ständigt ökande kampanjen för att omge och isolera Ryssland måste upphöra. Jag kräver därför att:

1. Att USA:s regering och alla dess offentliga, hemlighet, officiella och inofficiella organ omedelbart upphör med alla former av intervention i Ukraina, inklusive upphör allt materiell och politiskt stöd till fascistiska organisationer i landet;

2. Att alla sanktioner och hot om sanktioner mot Ryssland tas bort – sanktioner är en krigshandling;

3. Att USA:s militära styrkor omedelbart dras tillbaka från Östeuropa och att Nato:s expansion och provokationer mot Ryssland avslutas.

Tragiskt nog respekterade varken USA eller EU 21 kompromiss-överenskommelse 21/2 mellan Maidan och Janukovitj’ regering, vilket förhandlats fram av utrikesministrarna från Frankrike, Tyskland och Polen. Nu hänger det på den amerikanska regeringen för att rädda anseendet hos västerländska demokratier som främjare av fred, laglighet och måttfullhet. Återgå till 21 februari-avtalen innan krigets helvete bryter lös!

Med vänliga hälsningar,
Ramsey Clark
Tidigare amerikanska justitieminister
Grundare av International Action Center, New York.”


intressant.se Ukraina, , , , , , , ,

Helena Panela Ramsey Clarks centrum SR -tysk toppolitker Kissinger i Der Speigel Matthias Platzeck i Der Spiegel Pål Steigan Russia Today 3/11DN 3/11 Sveriges Radio 3/11 Daily Telegraph 3/11 Pål Steigan 31/10 Pål Steigan 27/10 på eftermiddagen DN 27/10 Steigan om Ukraina Porosjenko som CIA-informatör Pål Steigan 9/8 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2
DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12
Rozoff i Globalresearch Knut Lindelöf 7/2

  20 comments for “USA:s förre justitieminister Ramsey Clark m.fl. till Obama – Stoppa kriget i Ukraina!

  1. 20 november, 2014 at 09:18

    Utvecklingen rullar på efter den av odemokratiska USA,EU & Co, samt av DN och andra massmedia, stödda fascistinfluerade statskuppen i Ukraina. En känd nazist, Troyan, har utsetts till polischef i Kiev.
    Och regeringen i Kiev stoppar betalning av pensioner mm till medborgarna i östra Ukraina. Premiärminister Jatsenuk, USA:s favorit har kallat separatisterna för ”icke-människor.”
    Är det någon fler än jag som tänker på 1930-talets Tyskland och ”demokratiska” Västs eftergiftspolitik? (http://original.antiwar.com/justin/2014/11/18/stay-away-from-kiev/)

  2. Mats Larsson
    20 november, 2014 at 09:38

    Varför skriver du östra Ukraina? Det gäller delar av två oblast, Donetsk och Lugansk. Inte Charkov,
    Poltava eller Dnepropretrovsk.
    Stalin samlade alla ukrainare inom samma gränser. Det tycks mig som Putin nu
    lyckats ena många ukrainare mot Ryssland. Hade jag aldrig trott någon skulle
    lyckas med.

    • 20 november, 2014 at 11:22

      Ukraina blev en del av Ryssland under Katarina den stora, på 1770-talet. Senare, år 1922, blev Ukraina en av de första delrepublikerna i Sovjetunionen. Det är väl illa nog att man straffar dessa två oblast så hårt.
      Mycket bättre med förhandlingar och eftergifter. Men detta kanske inte krigspresident Obama tillåter. Studera också Bennys kommentar nedan.

    • Peter Grafström
      20 november, 2014 at 17:32

      Mats Larsson
      Fascinerande att du kan påstå att Putins reaktion på Usas provokation har lett till den nuvarande situationen utan att kritisera det som utlöste händelsekedjan.
      Har förståelse för att du kan vara orolig för dina vänners säkerhet därborta, om jag minns rätt(?), och det kanske har fått dig att ställa upp med dina många partiska betraktelser.

  3. Jan Wiklund
    20 november, 2014 at 10:48

    Lördag 22.11 kl 10.15 blir det en programpunkt om detta på Socialistiskt Forum på ABF: Efter Majdan – ukrainska socialister om situationen i landet, med bl.a. den landsflyktiga ledaren för socialistpartiet Sergej Kiritjuk.

    Där kan man också diskutera hur man kan få igång ett solidaritetsarbete i Sverige.

    • 20 november, 2014 at 11:16

      Då syns vi där-har tänkt gå dit.

  4. Benny
    20 november, 2014 at 10:55

    Uppenbarligen pågår någon typ av maktkamp i Washington och det beror nog på att Obama är en ”lame duck” efter valet. Några uppseendeväckande uttalanden av Kerry tyder på detta, nu senast där han sågar Obamas tal där Obama påstår att Ryssland är ett hot i klass med terrorism och ebola. Och än mer märkliga signaler från USA:s underrättelsetjänster där man också tonar ner Obamas tvärsäkra påståenden om MH17 och ryska trupper i Ukraina. Obama håller alltså på att bli mer och mer isolerad i sin katastrofala ämbetsperiod och det mesta tyder på att klanerna i USA som stött Obama håller på att ta sin hand från honom trots att han har två år kvar. Kan det vara så att Obama blir avsatt innan hans ämbetstid är över? Vad jag förstått finns starka krafter i USA som jobbar i den riktningen. Hur starka och hur intresserade dessa grupper är av att avsätta den impopulära Obama har säkert valstrategiska orsaker då ju republikanerna kan peka på hur uselt även en demokrat kan agera som president med Bushs närmast fiaskoartade presidentskap i minne.

  5. Mats Larsson
    20 november, 2014 at 21:08

    Anders, jag tror att jag är ganska väl förtrogen med Ukrainas historia utan dina upplysningar,

    Har just avslutat en lång diskussion med en av mina gamla vänner på besök från (nord)östra Ukraina.
    Ukraina är ett multidimensionellt problem, knappast hjälpt av dina endimensionella analyser.
    Förhandlingar, javisst, men hur. Jag är den enda svensk som belönats med Vitryska vetenskapsakadmiens
    medalj i guld, detta under en period när Sverige och Vitryssland saknat diplomatiska förbindelser.
    Sverige kanske skulle börja med att återupprätta förbindelsen med Vitryssland, det enda land
    som jag tror kan medla mellan Ryssland och Ukraina.

    I samma ögonblick som det passar Putin släpper han stödet till Donetsk/Lugansk, ungefär
    som när Stalin dumpade Kuusinen.

    • 20 november, 2014 at 21:24

      Hur vet du att Kievs bestraffningspolitik och krigsinsatser enbart avser Lugansk och Donetsk?
      Och hur kan du känna till Putins planer?
      Då det gäller medling är detta väl närmast aktuellt mellan Ukrainas regering och de så kallade separatisterna, kanske med deltagande av Ryssland och OSSE.

    • Нешко
      20 november, 2014 at 22:42

      Hur!

      1. självbestämmande rätt
      2. inga fascister på någon nivå

      Och jag håller med dig … fast inte på det sätt du nog önskar. Ingen ”östra Ukraina” utan Novorusia.
      Den enda anledningen att uppror inte finns i någon större skala i andra delar av Novorusia är att fascistiska krafter härjar fritt överallt. Bara för några dagar sedan stoppades en familj vid en vägspärr i Izyum, ombads följa med till polisstationen i Harkiv för rutinkontroll för att samma kväll mannen Alexander Agafonov 36 blev bortförd från polisstationen av 2 ”maskerade” män (utan att polisen ingrep eller lade sig i) för att samma kväll torteras till döds. Hans sargade kropp på bårhuset i Donetsk efter överlämningen:
      https://www.youtube.com/watch?v=HJf843E-UVg
      Intervju med hans fru (hon är från Donetsk) där hon berättar om händelseförloppet (vad jag minns Mats kan du ryska så kan du återberätta vad hon säger där):
      https://www.youtube.com/watch?v=tjWVMwfFYnU
      En lettisk människorättsaktivist, statsvetare, marxist och antiglobalist Einars Graudiņš https://twitter.com/einarsgraudins vittnar i rysk TV om vad han sett i Novorusia efter fascisternas härjningar (engelska undertexter):
      https://www.youtube.com/watch?v=x0oTWRF5GR4
      Du kunde ha även frågat din gamla vän hur det känns att vara vapenbroder med fascisterna (gissar att sådana petitesser inte togs upp).

      Den som vill läsa en riktig bra analys av läget i Ukraina får läsa följande:
      http://syncreticstudies.com/2014/10/26/the-ukrainian-failed-state-analysis-of-phase-3/

    • Peter Grafström
      21 november, 2014 at 04:48

      Mats Larsson du är väl fysiker och fick du medalj för det kunskapsområdet?
      I fysiken är ju kausalitetsprincipen tungt vägande så den behärskar du nog.
      Märkligt därför att du envisas med att endast nämna verkan och inte orsak.
      Att öka komplexiteten i beskrivningen av Ukraina är bara ett sätt att dölja den fatala bristen. Eller anser du att Putins agerande verkar bakåt i tiden och orsakade den Usa-finansierade statskuppen?

  6. Maggan
    20 november, 2014 at 23:49

    EU hade ju lagt stor vikt på att Ryssland skulle gå med på en ny regering och att maktväxeln skulle ordnas på fredligt sätt, att man skulle undvika allt som kunde destabilisera läget i landet, alltså att även Janukovitjs parti och de som representerar östra Ukrainas intressen skulle kunna vara ense om detta och foga sig i de nya förhållandena. Ryssland, som insåg att Janukovitj inte kunde upprätthållas, var också med på detta scenario.
    EUs diplomatiska bemödanden att genomföra maktväxeln i en form som Ryssland kunde vara införstådd med, torpederades av USA, som inte brydde sig om den europeiska planen. Med det amerikanska inflytandet i Ukraina som ju pågått i åratal, kunde avtalet spräckas.
    Oppositionen uppmuntrades till en statskupp och utrustades med motsvarande vapen. Presidenten och delar av hans parlamentsmajoritet jagades bort, Maidan-demonstranterna tvingade det övriga parlamentet att acceptera statskuppen och att den nya övergångsregeringen Jazenjuk nu har makten.
    Den korta livstid som EUs diplomatiska uppgörelse hade, dokumenterar att den officiella läsarten, att alla Väststater skulle varit ense om det här, inte träffar saken riktigt – det gör däremot Nulands (representanten för US-utrikesdepartement) avlyssnade ord ”Fuck the EU”.
    Och eftersom Amerika erkände Jazenjuk-regeringen var det självklart att den nu är den legitima regeringen. Och resten av världen måste gå med på det, för USA hade ju förkunnat att detta villkor är giltigt. Därmed var EUs plan att integrera Ryssland i krisdiplomatin tillintetgjord.
    USA har alltid tagit sig friheten att omfunktionera det Europas Östliga Partnerskap för sina egna syften. De har från första början använt det europeiska rekryterandet av Ukraina som sitt instrument att tränga tillbaka och inringa Ryssland,och har flankerat med sina egna medel att ta inflytande. Nu har de helt officiellt övertagit regin över Kiev och stiftat good governance i landet.
    USA var beslutna att godgöra sina försummelser efter den orangea revolutionen 2004 – på den tiden hade de inte tagit itu med den saken på riktigt sätt; de hade låtit sina skyddslingar i Kiev få för många friheter som de spelade bort och till slut fick de ge bort makten till det proryska lägret.
    Det är därför USA tog bort initiativet från EU och såg till att de politiker som de sponsrat fick de flesta regeringsposterna och att maktväxeln i iltempo blev institutionellt förankrat: Jasenjuk mottogs av Obama och FN och fick säkerhetsgarantier av USA. Och när Amerika erkänner en kuppregering, så är det klart att den är den legitima regeringen. Och då måste resten av världen hålla med om det.
    „Since Ukraine’s independence in 1991, the United States has supported Ukrainians as they build democratic skills and institutions, as they promote civic participation and good governance, all of which are preconditions for Ukraine to achieve its European aspirations. We’ve invested over $5 billion to assist Ukraine in these and other goals that will ensure a secure and prosperous and democratic Ukraine.“
    (Nuland, Remarks at the U.S.-Ukraine Foundation Conference, state.gov 13.12.13)
    Den investeringen har ju lönat sig. Allt som behövs för den demokratiska omvandlingen i Kiev har ställts till förfogande, och har drivits igenom med all nödvändig terror, som ju behövs till en statskupp!
    Utrikesminister Kerry jämförde händelserna i Ukraina med den egyptiske presidenten Mursis avgång i juli förra året och påstod, att det visar att fria val för sig inte räcker till för att åstadkomma en demokratisk regim. (RIA, 27.2.14) Alltså: Om en president är vald eller ej, demokratiskt legitimerad eller icke – det är USA som bestämmer vilket land som är en fullvärdig demokrati.
    Nu ville Ryssland inte finna sig i detta och har säkrat sina geo-strategiska intressen genom att ändra på kartan. Att inscenera annexionen som en legitim akt, kunde Ryssland lika bra som Väststaterna, som påstådde att statskuppen i Kiev var folksviljans verk: På Krim kopierade man Maidan, Ryssland uppträdde som den goda makten som skyddar folkets självbestämmanderätt och folket på Krim visade entusiasm över maktövertagandet.
    Putins tal till nationen, http://eng.kremlin.ru/news/6889, med anledning av Krims och Sevastopols formella införlivande i den Ryska Federationen, förklarade vilken betydelse det har för Ryssland att Ukraina övertas av västvärlden. Putin påminde om att miljontals ryssar hamnade utanför landets gränser över en natt, när Sovjetunionen bröt samman, att de på bara ett ögonblick blev en nationell minoritet i de f.d. Sovjetrepublikerna, och att ryssarna blev det största delade folket i världen. Ryssland hade dittills funnit sig i det här läget, därför att Ukraina och Ryssland fortfarande är ekonomiskt starkt knutna till varandra på grund av det gemensamma arvet från Sovjetunionen.
    Därmed tillkännagav Putin naturligtvis, att Ryssland har en rätt till att dess intressen i Ukraina ska finna beaktande internationellt, och att man som skyddsmakt till de ryssar som lever i Ukraina alltid är redo att göra den rätten gällande även gentemot Ukraina. I stället fick Ryssland med Västmakternas inblandning i Ukraina att göra – först med den orangea revolutionen och sen med euro-maidan, vars upphovsmän och avsikter man känner till i Ryssland.
    Putin har ju märkt att EU inte tänkte tolerera, att Ukraina skulle vara med i en eurasisk tullunion, när det är associeringsavtalet med EU som skulle gälla. Meningen med associeringen är ju att ta bort Rysslands inflytande i Ukraina, och precis så uppfattade Moskva EUs vägran att förhandla. Och därmed står Rysslands vitala intressen på spel: att USA vill ha Ukraina i NATO skulle försätta Ryssland i ett katastrofalt strategiskt läge:
    Västmakterna har reglerat en hel rad världsordningsfall utan hänsyn till Ryssland; Ukraina är det sista i etappen som ska minska Rysslands makt. Väststaterna har lyckats med att säkra sin strategiska övermakt; se t.ex. raketstationeringen vid de ryska gränserna.
    Och Putin tydliggör, att Ryssland av allt detta har dragit slutsatsen att man måste stoppa den här containmentpolitiken:
    „In short, we have every reason to assume that the infamous policy of containment, led in the 18th, 19th and 20th centuries, continues today. They are constantly trying to sweep us into a corner because we have an independent position, because we maintain it and because we call things like they are and do not engage in hypocrisy. But there is a limit to everything. And with Ukraine, our western partners have crossed the line, playing the bear and acting irresponsibly and unprofessionally.“
    Ryssland har alltså inlett en vändning i sin utrikespolitik, nämligen att ta sig rätten att använda militära medel för att värna om sina intressen, att som autonom makt (likadant som USA gör, fast i beskedligare mått) skapa fakta som staterna ska acceptera. Det har man lärt sig i Kreml, att man bara kan hävda sina intressen med våldsmedel, om man vill vara en internationellt erkänd stormakt.
    „Today, it is imperative to end this hysteria, to refute the rhetoric of the cold war and to accept the obvious fact: Russia is an independent, active participant in international affairs; like other countries, it has its own national interests that need to be taken into account and respected.“
    Putin lägger värde på tillkännagivandet att Ryssland tvingas till denna vända och inte handlar lättvindigt. Han lägger värde på att det är USA, som tvingat Ryssland till detta steg. Det ska alltså inte betyda att ryssarna vill sluta med kooperationen med Väststaterna, utan det ska betyda, att Rysslands egna villkor för ett samarbete måste vara att man erkänner dess substantiella intressen. Man vill ju att affärerna med Väststaterna fortsätter.
    Putin anklagar USA för att ha satt sig vid spetsen av världsordningen med sitt våld och för att ha satt sitt godtycke i folkrättens ställe. Samtidigt appellerar Putin till alla de andra nationerna, att de väl inte kan förbli likgiltiga inför kränkandet av folkrätten och dess grundprincip (att erkänna staternas suveränitet), och försvagandet av de institutioner (FN) som skulle vara dess forum: efter att den bipolara världen försvunnit, har världen inte blivit stabilare. De viktiga internationella institutionerna har inte stärkts, utan tvärtom förlorat betydelse.
    „They have come to believe in their exclusivity and exceptionalism, that they can decide the destinies of the world, that only they can ever be right. They act as they please: here and there, they use force against sovereign states, building coalitions based on the principle “If you are not with us, you are against us.” To make this aggression look legitimate, they force the necessary resolutions from international organisations, and if for some reason this does not work, they simply ignore the UN Security Council and the UN overall.“
    För övrigt visar Ryssland att man tänker förskaffa sig respekt för de ryska intressena i och utanför Ukraina:
    „Ryssland är beredd att ställa upp de våldsmedel som är nödvändiga för att åstadkomma respekt för de ryska intressena i och utanför Ukraina. Ryska trupper ställs upp vid den ukrainska gränsen, och Putins federationsråd beviljar att Ryssland kan „försvara befolkningen i östra Ukraina med alla medel som står till förfogande, till det politiska läget normaliserats“. (RIA, 4.3.14)
    Ryssland agerar alltså som en „independent, active participant„ och ställer sina egna krav: att Ukraina inte ska bli medlem i NATO och att landet ska organiseras federalistiskt för att östra Ukraina både ska kunna medverka i politiken och vara tillräckligt självbestämmande för att besluta själv om sina relationer till Ryssland.

  7. Jan Hagberg
    21 november, 2014 at 17:39

    I kommentarsfältet på en rad bloggar dyker Mats Larsson ständigt upp med obegripliga, halvkvädna visor. Ibland kompletterat med rena oförskämdheter. Ganska ledsamt att läsa! Vad vill han, egentligen? Av en professor i fysik förväntas, ungefär som Peter Grafström påpekar, en klar redig argumentering, något konkret att ta ställning till, för eller emot! Något som kan diskuteras och inte är en ren gyttjebrottning! Medaljer och släktband är knappast argument! Dock, Mats Larsson har också visat att han kan och vet mycket, beklagligtvis mer sällan.

    Efter Sovjetunionens sammanbrott skedde en ren plundring på landets tillgångar, det skedde i Ryssland, det skedde i Ukraina – mycket med stöd från väst, glöm i sammanhanget inte Jeltsins ekonomiske ”expert” Anders Åslund som inte minst i svenska medier beskrev sin egen förträfflighet och passade på att sola sig där. Många nära den gamla makten tillskansade sig osannolika förmögenheter. Om de föll väst i smaken kallades de oligarker, annars maffiabossar!

    Under Jeltsin hade i Ryssland med västs stöd skapats en författning med stark presidentmakt – och ett åsidosatt parlament. Därmed var allt klappat klart och för landets utförsäljning till väst. Putin handplockades för att slutföra uppdraget. Men ve och fasa, mannen räddade i stället Ryssland från de värsta västliga excesserna. Han lyckades kyla ned Saudi-arabernas krig (som ombud för USA) i Kaukasus – alltså samma som vi ser i Mellanöstern. Kort sagt: Putin blev inte västs lydige tjänare; därav den veritabla kampanj han möter från västs ledare och medier!

    Min fråga till Mats Larsson är: Varför finns ingen som likt Putin i Ryssland stoppat oligarkerna i Ukraina? Den orangea ”revolutionen” 2004-2005 ändrade inget! Vem bekostade de välfyllda soppköken och de vackra fanorna? Här fanns uppenbarligen outtömliga ekonomiska resurser! Hur kommer det sig att det annars så pestsmittade ordet revolution vann sådan anklang i medierna hos oss?

    Var och som försökt ordna en folklig demonstration här känner mer än väl till de organisatoriska och ekonomiska svårigheterna, att nå framgång – även om ett folkligt missnöje finns.

    Ett missnöjt folk i Ukraina fick vara statister medan höga herrar och Julia Tymosjenko grälade om vem som skulle tjäna väst. Så upprepades hela upptåget med Majdan den gångna vintern, med ett missnöjt folk på nytt som statister. Vad säger om Mats Larsson om den biträdande US-utrikesministern Vic Nulands femmiljardersinvestering för att överta Ukraina? Mönstret från Jugoslavien är här mer än välbekant! Nyligen har publicerats en bok om hur M. Albright satsade ungefär 500 miljoner kronor i svenska pengar på att mota bort Milosevic och få honom ersatt med Djindjic som statsminister under Kostunica, enbart för att komma över landets tillgångar!

    Mats Larsson ogillar det han kallar Putins propaganda. Vad säger han om den Kievska propagandan och ensidigheten i medieutbudet där, som språkrör för olika oligarker?

    Kan Mats Larsson förklara varför eller hur oligarkerna har hållits korta i Vitryssland – det tycks vara ordning och reda där?

    Mats Larsson har aldrig haft ett ord att säga om morden på oskyldiga människor i Fackföreningarnas Hus i Odessa? Han har aldrig haft något att säga om prickskyttarnas härjningar på Maidan. Eller har jag missat det?

    Vad har EU att tillföra Ukrainas medborgare, när EU inte klarar av de betydligt mindre länderna Grekland och Portugal, medan arbetslöshetskrisen stampar på i Spanien och Italien? I Lettland lever idag en tredjedel av medborgarna under EU:s norm för existensminimum. Men än två miljoner, främst arbetsföra människor, har flytt från Baltikum efter 1990! Var det detta människorna väntade sig av västs (dåvarande) överflöd – den gång man anslöt sig till EU?

  8. Maggan
    22 november, 2014 at 00:39

    Europa tar över ett land, som å ena sidan är upprivet av fundamentala politiska motsättningar och å andra sidan befinner sig nära en statsbankrutt.
    Eu offererade i första hand ett frihandelsavtal, som inte bara ska öppna marknaderna när tull och kontingenter reduceras; det ska även leda till att lagar, normer och regleringar i alla ekonomiska sektorer ”harmoniseras”.
    Det egna beröm som EU diplomatin ger sig själv, kännetecknar metoden man tänker utnyttja Ukrainas politekonomiska nödläge med: man satsade på sin omotståndliga attraktivitet när det gäller förutsättningarna för att få tillträde till den gemensamma marknaden.
    För med hänsyn till de svårigheter landet haft, att med den ekonomiska utrustningen det fått med sig från Sovjet-tiderna tjäna ihop en bruttonational-produkt på marknadsekonomiskt vis, och på grund av detta har manövrerat sig in i sin skuldsättning, och med hänsyn till det geopolistiska läget som landet har hamnat i – det är granne med det öst-udvidgade EU, samtidigt är det genom EU-marknadens bålverk och dess regleringar uteslutet ur denna välfärdszon –
    är det ju också ett sätt att utnyttja eländet i ett land, när Europa propagerar att anslutningen till den gemensamma marknaden betyder, att legalt kunna sticka iväg från hemlandet, för att bestycka de västeuropeiska bordellerna och arbetsmarknaderna för svart- och billigarbete!
    EU räknar frihandelsavtalet och även utsikten till visafritt resande till de främsta attraktionskrafterna för sina partnerstater ( „Deep and Comprehensive Free Trade Agreement (DCFTA) along with the prospect of visa-free travel are the two biggest incentives that the EU offers to its partner countries within the Eastern Partnership Initiative.“ (DCFTA)“

    Visserligen kan den fria handeln inte börja förrän Ukraina har uppfyllt vissa villkor – nämligen en omfattande omställning av hela sitt näringsliv: att underordna produktionen EUs reglement om hur produkterna måste vara tillverkade för att tillåtas överskrida EUs gränser; att förplikta landets ekonomiska politik till alla konkurrensregler som finns inom den gemensamma EU-marknaden.
    Krav på anpassning till EUs s.k. tekniska normer och standards, som är resultat av en förbittrad inom-europeisk konkurrens mellan de europeiska företagen och staterna: en omfattande regelkatalog gällande varusortimentens och tjänsternas kvalitet och tillverkningsmetod, som räcker från den tillåtna antibiotika-andelen i kött, över hönshusens storlek i kvadratcentimeter, till ”finansprodukters” beskaffenhet.
    Dessutom krävs: att statligt ägande ska bort; att den omfattande rättsapparaten, som kodifierar privategendomens behov, ska införas; upphovsrätt, inklusive en insolvensrätt, som reglerar hur bankrutta företag ska tas bort ur marknaden; EUs tredje energipaket, som kommer att ändra Ukrainas hela energisektor radikalt; liberalisering av alla tjänstesektorer, som hittills bara fungerat med statlig hjälp etc etc.
    Denna omfattande rättsapparat, ironiskt nog ofta smädad som en produkt av Bryssels byråkratiska regleringsraseri, ska garantera Ukraina en direktväg till välstånd – oavsett det faktum, att EU hittills bara har attesterat Ukraina en ”low-value”-exportförmåga och öppenhjärtigt utgår ifrån, att med den ömsesidiga öppningen av marknaderna och lagarnas harmonisering tiden för en kamp om ekonomisk överlevnad på områden, som hittills skyddats från konkurrens, är kommen.

    As it has been already mentioned, the DCFTA is the most ambitious bilateral agreement that the EU has ever negotiated with a trading partner. It will not only open up our mutual markets by removing and reducing tariffs and quotas; it will also result in an extensive harmonisation of laws, norms and regulations across all economic sectors. ( eeas.europa.eu/delegations/ukraine/documents/virtual_library/vademecum_en.pdf)

  9. Mats Larsson
    22 november, 2014 at 15:58

    Jag tror att förhandlingarna måste ske mellan Kiev och Moskva. För att göra en analogi med vinterkriget. När Stalin väl insett att det kostade mer än det smakade så dumpade han Kuusinen och inledded förhandligar med Helsingfors via Alexandra Kollontaj i Stockholm. Kuusinen hade naturligtvis ingenting med dessa förhandlingar att göra. Separatisterna är helt beroende av ryskt stöd, så jag ser inte hur förhandlingar mellan Kiev och separatisterna skulle leda någonstans annat är i rent praktiska frågor (tåg som går från Lugansk till Charkov, t ex).

    Jag tror inte vi kommer att få se en brytning mellan Kiev och östra provinser som Charkov, Poltava eller Dnepropetrovsk.

    Jag skriver kommentarer till bloggar som privatperson och medborgare i ett demokratiskt land med fri opinionsbildning. Blogginnehavaren, inte jag, väljer ämne och jag tar mig friheten att skriva kommentarer. Mina kommentarer baseras ofta på diskussioner med familj, vänner och medarbetare i Ukraina, Vitryssland och Ryssland. Jag har skrivit tre gästbloggar hos Knut Lindelöf, alla med ”ryska” teman. Jag har i mina kommentarer ingen ambition att de ska vara vetenskapliga, ibland är de helt klart känslomässiga, som Peter Grafström påpekar. Ibland är jag tydligen oförskämd, enligt Jan Hagberg. Vet inte exakt vad han syftar på eftersom han inte exemplifierar.

    Jag har blivit refuserad ett par gånger på 8dagar. Ska ge ett exempel. Jag skrev att min fru hört på Pervyj kanal (första kanalen, Rysslands största TV-kanal) att man sagt att Hitlertyskland besegrades av Sovjet-Ryssland, inte Sovjetunionen. Hon tog det naturligtvis som en oerhörd förolämpningen eftersom hennes ukrainske morfar stupade i Röda armén redan under inledningen av det stora fosterländska kriget och hennes far stred i den andra ukrainska fronten under flera år. Men min kommentar kom flera månader efteråt och jag kunde inte belägga med ett klipp, så Stefan Lindgren föredrog att refusera och jag accepterade (men Anders kanske släpper igenom detta).

    Bättre belägg hade jag när Putin sa att Ryssland hade kunnat vinna kriget utan Ukraina, eftersom det finns dokumenterat i ett Youtube-klipp (https://www.youtube.com/watch?v=J3dS02yonos), en oerhörd förolämpning av ett land som förlorade fler stupade soldater än USA, Storbrittanien och Frankrike tillsammas under kriget, och som förlorade en större procentuell andel av sin civilbefolkning är Ryssland.

    Jan Hagberg, om du vill läsa något jag skrivit med ryskt tema och baserat på tidigare hemligt arkivmaterial så får du gärna läsa Fysikaktuellt nr 1, 2014, sid 24 (gratis på http://www.fysikersamfundet.se/fysikaktuellt.html)
    Lev Landau, Nobelpristagare i fysik 1962, är mycket känd i forna Sovjet. År 2008, när det var hundra år sedan han föddes, sände Pervyj kanal tre kvällar i dar om Landau, varav en mycket känslostark paneldiskussion på fredagkväll på bästa sändningstid.

    Jag höll ett föredrag om Landaus Nobelpris i fysik på vitryska vetenskapsakademien bara månader efter att materialet i Nobelarkivet inte längre var hemligt (50 år gäller). Min fru deltog och fyllde på med sina intryck av paneldiskussionen i Pervyj kanal och dramafilmen ”Min man – geniet” baserad på en bok skriven av Landaus fru (subjektiv, ungefär som Myrdals böcker om sin barndom).

    När jag håller populärvetenskapliga föredrag för allmännheten gäller naturligtvis också krav
    på vetenskaplig stringens (se t ex http://video.albanova.se/arc2014_34.html).

    Jag har naturligvis professionella samarbeten med framförallt Ukraina och Vitryssland, men
    det är inget jag finner anledning att diskutera på bloggar. Men de är en del av de referensramar jag
    har, konstigt vore ju annars.

    Så Jan Hagberg, om du retar dig på mina kommentarer så kan du antingen låta bli att läsa dem,
    eller ta diskussionen direkt i samband med kommentaren. Jag vet att du ställde en del frågor, men just
    nu tänker jag inte försöka besvara dem.

    • Нешко
      22 november, 2014 at 18:39

      ”Jag tror att förhandlingarna måste ske mellan Kiev och Moskva … Separatisterna är helt beroende av ryskt stöd, så jag ser inte hur förhandlingar mellan Kiev och separatisterna skulle leda någonstans annat är i rent praktiska frågor (tåg som går från Lugansk till Charkov, t ex).”
      Om du är någorlunda konsekvent och håller en viss intellektuell integritet borde du ha skrivit ”att förhandlingarna måste ske mellan Washington och Moskva”. Din analogi håller inte någon som helst logisk prövning.
      Om du också byter ut ordet ”separatister” mot ”fascister”, ”ryskt” mot ”amerikansk/NATO/EU”, ”Kiev och separatisterna” mot ”Moskva och fascisterna” får du din ”logik” på andra sidan av myntet fast i det här fallet mycket mer trovärdig och baserad på fakta och 5 miljarder $.

      ”Jag tror inte vi kommer att få se en brytning mellan Kiev och östra provinser som Charkov, Poltava eller Dnepropetrovsk”
      Jag är rätt så säker att du inte kunde se utbrytning av Krim då USA-stödda fascister gjorde kuppen. Lika säker är jag på att du inte kunde se att ”separatister” skulle krossa fascisternas trupper i Donbas. På samma sätt ser du nu någon ”enad Ukraina” (med rekordlågt valdeltagande).
      Ekonomisk söderfall samt hastig nedbrytning av alla strukturer som definierar en stat, allt mer aktiv SBU allstå en ukrainsk variant av Gestapo under direkt amerikansk kontroll är svåra att få in i din ekvation av en icke trolig utbrytning av andra regioner. Fast på sätt och viss är du kanske rätt för de nästa regionerna som kommer börja satsa på utbrytning kommer nog hittas längs ut i väst.

    • Нешко
      22 november, 2014 at 20:08

      På tal om din fruns (naturligtvis?) oerhörda förolämpning antar jag han dagligen känner sig förolämpad i Sverige där man i alla medier och i alla möjliga och omöjliga negativa sammanhang Sovjet heter Ryssland. Skall det vara positivt då blir det nog Ukraina, Georgien eller i bästa fall Sovjet.
      Dessutom antar jag att din fru känner oerhört skam och förolämpning att fascisterna styr Ukraina och har hyllat sådana nästan sedan självständigheten.
      Fast jag är ganska säker utifrån vad du skriver att hon känner en otroligt selektiv förolämpning och att hon känner sig enad idag.
      Förresten, dina samtal med ”vänner och släktingar” i Ukraina är i princip värdelösa som argument i sammanhanget. Varför?
      I Ukraina idag löper man en stor risk att bli misshandlad enbart för att exempelvis säga ordet ”Novorusia” helt irrelevant i vilket sammanhang. Man blir förhörd av och hotad med fängelse upp till 5 år av SBU (gestapo) enbart för att man pratar med någon i Ryssland i telefon. Har man lite mer otur råkar man ut för samma sak som Alexander Agafonov beskrivet ovan.
      Att uttrycka åsikt som på någon som helst sätt låter prorysk eller pro-Novorusia är direkt livsfarlig. Att säga det i telefon när de pratar med dig skulle vara helt korkat. Vägrar du förstå detta blir det oerhört svårt att uppfatta det du skriver som något seriöst och relevant.

      Förresten, den länk du har angett om Putin stämmer över huvud taget inte in i det du påstår finnas där (du ger en absolut förvriden tolkning av sammanhanget) för att sedan hävda någon form av oerhörd förolämpning. Var snäll och översätt för läsarna ordagrant både frågan och svaret så får alla chansen att göra en egen bedömning av hur trovärdiga dina påståenden är. Baserat på detta exempel har jag väldigt svårt att tro på din tolkning av vad som sagts på rysk TV och jag har full förståelse för folk (Stefan Lindgren) som avvisar allt som kommer från dig utan en källa som går att kontrollera.
      Sedan förstår jag över huvud taget inte varför ett (troligtvis sann) påstående om att Ryssland hade kunnat vinna kriget utan någon fiktiv Ukraina skulle kännas som oerhört förolämpande.
      Känns det lika förolämpande när väst sedan andra världskrigets slut i media, filmer, böcker … negligerar Röda arméns betydelse i att besegra nazister och fascister?
      Tills sist: Ukraina har aldrig funnits som en statsbildning före sammanbrottet av Sovjet. Ukrainas bidrag i kriget kan därför ser enbart genom Sovjet/Röda armé. Ukraina har sedan sin självständighet officiellt börjat hylla fascister och detta har gått in i skollitteraturen och numera även i barnböcker. Utifrån hur de gamla krigsveteraner agerar och känner har din fru nästan inget belägg att ta upp sina släktingar som slagträ mot Ryssland och Putin. Dessa släktingar vrider sig nog i sina gravar och känner oerhörd förolämpning och skam att hon befläckar deras heroiska insatser och missbrukar slumpen att de har blodbandet för sina syften.
      Du får gärna uppmana henne att läsa mitt inlägg och bemöta det här.

  10. Mats Larsson
    22 november, 2014 at 23:39

    Diskuterar av princip aldrig, med något enstaka undantag, med personer som skriver anonymt.
    Förvånad att blogginnehavaren släpper igenom anonyma kommentarer. Stefan Lindgren
    på 8dagar släpper ibland igenom anonyma, men brukar bryskt påpeka att han inte gillar
    anonymitet. Kan man inte står för sina åsikter under sitt fulla och korrekta namn så finner
    jag ingen anledning till diskussion.

    • 23 november, 2014 at 11:17

      Ja, jag accepterar anonyma kommentatorer. Andra kan ha fejkade namn tyvärr. Och e-mailadresser som inte stämmer.

    • Нешко
      23 november, 2014 at 14:46

      Du uttrycker åsikter som är bekväma och i linje med MSM (main-stream-media = prestitutes) samt har ett tryggt jobb, ett svenskt namn vilka tillåter dig att agera fritt utan att behöva bry dig om konsekvenserna samtidigt som du löper ingen risk att drabbas för dina åsikter.
      Det är lätt att hävda principer när dessa inte kostar något eller hur?

      Självklart står jag för mina åsikter men jag vill inte ha de skrivna på min panna.
      Jag vill inte chansa att nästa gång jag exempelvis söker ett nytt jobb min arbetsgivare skall kunna googla fram mitt namn och upptäcka vilka (obekväma) åsikter jag har.
      Dessutom är du i princip lika anonym för mig som jag för dig. Allt vi vet om varandra är det vi skrivit här och eventuellt läst. Jag kunde ha skrivit att jag heter Göran Persson. Skulle jag ha blivit mindre anonym då?

      De som (tror sig) behöver veta något om mig (oss) vet det redan för anonymitet på nätet är nästan omöjligt att behålla. Lagen gäller för samtliga kommentarer så skriver man något olagligt kommer det inte bli särskilt långlivat och man kan åka fast relativt enkelt.

      Så fortsätt hävda dina principer för dessa är i linje med vad du skriver.

Comments are closed.