Sahlin mot Husmark Pehrsson och Svenskt Näringsliv


[column width=”49%” padding=”2%”]
Igår möttes Mona Sahlin och Christina Husmark Pehrsson i en debatt i TV:s Agenda, en debatt vars bestående minne blev ett resonemang om regeringens påstående att man använder lagstiftningen till att bygga broar, något som Sahlin kontrade med att hävda att regeringen knuffar de långtidssjukskrivna över kanten. På ledarsidan tar man upp att Göran Persson gjorde ordförandeskapet till en personlig triumf, något som Reinfeldt inte ens har kommit i närheten av.

AB: ”Upprördheten över regeringens katastrofala hantering av sjukförsäkringen är inte en fråga om retorik utan om verklighet. Tiotusentals människor drabbas och förtroendet för staten är i gungning. Ännu har regeringen inte heller lyckats få fram direktiven till den stora översyn av socialförsäkringarna som har utlovats. Enligt ett reportage i Godmorgon världen hade 42 utkast till direktiv presenterats men ratats i våras. Man kan undra om siffran är den dubbla nu? Ministrar och departement lär vara djupt oense. Valet nästa höst kommer att handla om framtid och förtroende.”

Siffrorna över hur många som kommer att utförsäkras varierar, men helt klart är att frågan kommer att bli ett stort nummer under valrörelsen. Det är dessutom en sak som regeringen får svårt att slingra sig ur. Reinfeldts delvis misslyckade roll som EU:s ordförande kommer dock att uppenbaras ganska långsamt. Klimatmötet i Köpenhamn kommer med största sannolikhet att kritiseras hårt om det går upp för folk att det inneburit ett steg framåt och två bakåt. Idag svär nog många borgare dessutom över misstaget att man satte mediekatastrofen Andreas Carlgren på posten som miljöminister.

Tidigare har jag haft uppfattningen att sommarens prinsessbröllop helt kommer att skyla över det faktum att vi återigen går till valurnorna i september. Det tror jag inte längre. Visst kommer det att offras tonvis med trycksvärta på bröllopen, men jag tror ändå att den politiska temperaturen

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]andreas carlgren

kommer att fortsätta att skruvas upp, möjligen kommer det att bli en mycket smutsig valkampanj. Det skulle vara intressant att veta hur många miljoner Svenskt Näringsliv satsar på en borgerlig valseger, antagligen kommer den förra valrörelsens rekord att slås med råge.

Men hur många miljoner kommer vi inte att få reda på, det anses inte tillhöra våra demokratiska rättigheter att få veta hur mycket pengar som vissa intressegrupper satsar på att deras favoriter vinner valet. Ett ämne som jag kommer återkomma till…

intressant Andra om: , , , , , , , , ab12 dn1 svd12 ex1 t
[/column]


14 svar till “Sahlin mot Husmark Pehrsson och Svenskt Näringsliv”

  1. Ja det måste givetvis vara en demokratisk rättighet att få veta hur mycket näringslivet satsar på en borgerlig valseger. Man har nekat till att berätta det när de fått frågor, men man kan inte mörka vilka som sponsrar högern utifrån hänvisningar till tystnadsöverenskommelser. Som väljare har jag givetvis rätt att få veta det. Bra Jinge, fortsätt att ta upp den frågan. Sossarna lär inte göra det.

  2. Att det inte är lagstiftat om att politiska partier öppet måste redovisa alla betydande donationer är skamligt och en fråga som fått alldeles för lite uppmärksamhet enligt mig. Vi i Sverige tror fortfarande att vi är på något sätt mer moraliskt högtstående än de flesta andra länder vilket förmodligen är skälet till att det som är en självklarhet bland annat i USA i dag inte är en del av den demokratiska processen i Sverige.

    Att det sen bara är Moderaterna och KD som motsätter sig öppen redovisning borde inte vara något hinder för lagstiftningen i sig. Någonting i stil med att alla bidrag över 15.000 ska redovisas öppet torde vara rimligt. Som jag ser det så har väljarna en absolut rätt att få reda på varifrån bidragen till partikassorna kommer.

    • Jag får 0.- i sponsring. Och intäkterna för reklamen är alldeles för låg. Varför tror du att jag skulle få sponsring? Från vem i så fall?

      Tips emottas tacksamt… :-)

      • Finns det ingen vänsterväljare som kan sponsra dig med det du behöver för att täcka kostnaderna då? Hur höga kan de vara? 1000.- i månaden? En rik gammal dan kanske? Alla vänstersympatisörer är väl inte fattiga som kyrkråttor? :-)

  3. Stiftelsen Fritt Näringsliv som är en av deras reläer för pengar äger ju propagandamaskinen Timbro. Fick 300 miljoner vid grundandet. Pengar går visst även till propagandaföreningen ”Upplysningen om Kommunismen”. Fritt Näringsliv är nog bara en i en lång rad av liberala kugghjul som Svenskt Näringsliv allt sedan 1970-talet smörjt upp och totalt förvridit det svenska politiska klimatet på så vis att allting nu är så mycket mer högervridet.

  4. Jag kan till och med tänka mig att prinsessbröllopet kan ge negativa effekter för borgarna när det kostnaderna för det kommer fram, under förutsättningen att oppositionen gör det till en vi och dom-fråga och kräver att kungahuset ska bekosta spektaklet själv.

  5. Det behövs mycket, mycket pengar för att förmå dölja den här regeringens misstag, jag tror inte ens att det går. Eftersom regeringsodugligheten är för genomskinlig – och alltför många har drabbats oförskyllt av regeringens underskott på empati och rättrådighet.
    Utanförskapet har ökat lavinartat – och bristen på riktiga arbeten är nu helt uppenbar, trots miljardsatsningen på onödiga jobbkonsulter, som inte ens har ett kosmetiskt berättingande.

  6. I ärlighetens namn så kan man inte köpa röster… Ett exempel på det är EMU omröstningen där nästan hela eliten var för… Dom förlorade…

    I ärlighetens namn så var några ur eliten mot men det var inte många… Centern, några i näringslivet i synnerhet Hagströmer och Quiberg… Pagrotsky var väl också emot…

    Argumenten för Euron var ju ganska svaga trots allt och dom har verkligen inte blivit starkare…

  7. Det tar verkligen emot att försvara Reinfeldt men rätt ska vara rätt. Är det inte så att han faktiskt lyckats rätt bra som EU-ordförande ? Blev han inte t o m utsedd till ”Årets europe” ?

    (I mina ögon är det visserligen ingen merit att lyckas bra i ett dåligt sammanhang, men ändå).