Morten Messerschmidt och Sverigedemokraterna

Peter Wolodarski skriver idag en ledare som handlar om något som han kallar svensk kultur-
imperialism. Den går i princip ut på att vi svenskar är självgoda och att vi bryr oss alldeles för lite om våra nordiska grannländer, och därmed också kan alldeles för lite om dessa.

Om han har täckning för begreppet kulturimperia-
lism låter jag vara osagt, men han har definitivt rätt när han hävdar att våra grannländer är styvmoder-
ligt behandlade i svenska media, något som får till följd att vår allmänna kunskap om länderna är väsentligt sämre än vad den borde vara. Han exemplifierar detta med en kort berättelse om en person som heter Morten Messerschmidt som valdes in med acklamation i EU-parlamentet som representant för Dansk Folkeparti.

Peter Wolodarski/DN: ”Det är inte första gången som Messerschmidt är i hetluften. År 2002 dömdes han för brott mot Danmarks rasismparagraf, efter att partiets ungdomsförbund gjorde en annons med texten ”Massvåldtäkter, grovt våld, otrygghet, kvinnoförtryck, gängkriminalitet. Det är vad ett mångkulturellt samhälle erbjuder oss”. År 2007 uppträdde han berusad på Tivoli i Köpenhamn och anklagades i det sammanhanget för att ha hyllat Adolf Hitler och nazismen. Messerschmidt förnekar detta men medger att han sjungit ”Deutschland, Deutschland über alles”.”

Att Dansk Folkeparti står modell för vårt eget främlingsfientliga parti är säkerligen bekant för de flesta. Man har också haft en hel del kontakter med det svenska folkpartiet, något som Jan Björklund säkerligen vill tala tyst om idag. Det var säkerligen inte Peter Wolodarskis ambition att orsaka dessa associationskedjor, men det är fakta som inte bör förtigas. Det är också fakta att vi vet alldeles för lite om våra grannländer.

Jag har en känsla av att vi möjligen har mer kunskap om Norge än om Finland och Danmark. Det kan och bör påpekas att mina belägg för detta är praktiskt taget obefintliga. Det är en uppfattning som jag har, och jag kan inte sätta fingret på orsaken till den. Möjligen är det så att språket förbinder oss mer med Norge, att förstå vad en dansk säger är hart när omöjligt, i alla fall för oss i Mälardalen och norrut. Och finskan är fullständigt obegriplig för dem som inte har växt upp med

sverigedemokraterna

språket, det hade lika gärna kunnat vara Urdu eller något liknande.

Men visst kan svenska media öka sin nordiska bevakning. Dagens Nyheter kan gå i bräschen för den saken som landets största morgontidning. Lite större allmänbildning gav dock Wolodarskis artikel, nu vet vi vad för slags åsikter som finns represen-
terade i Danmarks variant av Sverigedemokraterna, inte illa. Att även det svenska folkpartiet haft ett antal delegationer på plats i Danmark i studiesyfte har visat sig vid tidigare valkampanjer, och vi får säkerligen se en del av detta även i denna val-
kampanj, om nu Sahlin kryper fram ur sitt gömställe så att den kan börja. Vi har redan haft borgfred så att det räcker för många ordförandeskap nu…

i Andra om: , , , , , , , , , t

[tags]Morten Messerschmidt, Dansk Folkeparti, Folkpartiet, Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Borgfred, Mediekritik, Politik, Peter Wolodarski[/tags]

  17 comments for “Morten Messerschmidt och Sverigedemokraterna

  1. mr Biz
    30 augusti, 2009 at 09:58

    Om vi verkligen vill bry oss om våra nordiska grannländer så måste historieskrivningen först justeras så att vi slipper utgå från en massa fördomar. Vi måste först beskriva den obekväma verkligheten som t ex att:

    — Efter 700 år av svenskt förtryck befriades Finland av ryssarna 1809 och blev då det självstyrande ”Storfurstendömet Finland” som till följd av detta kunde anta finska som sitt officiella språk och förklara sig självständigt 1917. —

    Ingen nu levande svensk har fått lära sig att de av Sverige förtryckta finnarna befriades av Ryssland. Däremot noga inpräntat att vi ska vara rädda för ryssen och därav den väl omhuldade rysskräcken.

    Wolodarski har rätt i att vi bryr oss för lite men han måste gräva djupare för att förstå varför.
    Vårt samvete är nog inte det bästa.

  2. 30 augusti, 2009 at 10:24

    Jag undrar hur många som vet om lebensborns i Norge. Dessa barn vars fäder var nazisoldater och mödrar norska kvinnor betraktades med förakt av den norska staten och trakkaserades och behandlade illa av vanliga norska medborgare. Detta är en mörk tid i Norges historia.

  3. Huga
    30 augusti, 2009 at 11:12

    Hatten av för Mr Biz!

    Men med statliga historierevisionistiska institut och NATO-kramande regeringar kommer nog russofobin att fortsätta vila på lögnaktig historieskrivning och papegojmedia-stereotyper ett bra tag framöver. Synd, för är det något som verkligen skulle gagna Sverige vore det bra och blomstrande relationer med det stora landet i öster (liknande de goda ömsesidiga förbindelser Finland haft), det får vi inte genom historielektioner av det slaget och deltagande i NATOs kniptångsmanövrar runt Ryssland.

  4. Sara G
    30 augusti, 2009 at 12:58

    Under århundranden har vi hämtat soldater och galärslavar från Finland, och inte att förglömma, utan den finländska arbetskraftsinvandringen efter andra världskriget hade vårt välstånd aldrig blivit vad det en gång för inte så länge sedan varit .

    Uppe i Hälsingland, Dalarna och Härjedalen lever rester kvar av svedjefinnarnas liv, de som kom över gränsen under 1600-talet, och som nu är ett starkt bärande kulturminne både språkligt och historiskt.
    Våra band med Finland (och Ryssland) är betydligt närmare än vad folk i gemen vet.
    Det har bl.a både Sven Rosendahl och Per Anders Fogelström berättat om i sina böcker.

    Dessutom, rysskräcken gör media allt för att underblåsa.
    Man kan undra om det är de gamla progromerna som färgar Wolodarskis verklighetsuppfattning?
    Det finns faktiskt olika, nästan värre fasor att berätta om det stora landet i väst(och israel) också. Ända in i våra dagar…

  5. Stefan
    30 augusti, 2009 at 13:39

    Svaret på frågan varför vi kan så lite om våra grannländer och deras kultur jämfört med vad vi kan om exempelvis amerikansk kultur heter TV. Konstigt att det inte ingår i basutbudet med dansk, finsk respektive norsk TV. I Österbotten i norra Finland finns svensktextad finsk TV som kunde ha gått i Sverige likväl.

  6. alandalus
    30 augusti, 2009 at 13:58

    Föga förvånande hyser rasisterna i Dansk Folkeparti en stor kärlek till apartheidstaten Israel. De jublade över Israels angrepp mot Gaza i början av året och Finn Rudaizky, fd ordförande för judiska församlingen i Danmark, gick nyligen med i partiet som endast serverar koshervin på sina partikongresser.

  7. Sara G
    30 augusti, 2009 at 15:01

    Såg ett program från ett amerikanskt TV-bolag, där man förundrade sig över vanan hos finska folket att stänga in sig i små heta hus – varpå man gick lös på sig själva eller varandra med risknippen!

  8. Christer W
    30 augusti, 2009 at 16:05

    Mr Biz, nu överdriver du. Finland var under lång tid släkt- och familje-egendom, precis som Sverige, Danmark och Norge var.
    Om vi ser strikt när nationalstaten Sverige grundades och upphörde att vara familjeegendom så är det 1809, i och med den grundlag som kom 6/6 1809, Regeringsformen, som gällde fram till 1974.
    Fram tills dess så var det samma förtryckare i Sverige och Finland, huvudsakligen familjer och släkter med adliga anor och band.

  9. mr Biz
    30 augusti, 2009 at 18:07

    Christer W #8,

    Ja, 1809 var ett bra år för både Finland och Sverige men det går knappast att överdriva betydelsen av Rysslands seger som därmed mejslade ut även vår nationalstat.
    Hur tror du Sverige och Finland sett ut i dag utan detta krig?
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Finska_kriget

  10. Christer W
    30 augusti, 2009 at 19:21

    Mr Biz, det jag vände mig emot var påståendet om 700 år av svenskt förtryck eftersom samma förtryckare agerade på båda sidor om Ålands hav, Bottenhavet, Bottenviken, Torne Älv och Muoino älv. Vilket betyder att både värmlännigar, norrbottnigar, halländare osv förtryckets precis på samma sätt som savolaxare, karelare, österbottningar, osv fram till 1809.
    Att gissa sig till vad som hade hänt fram till idag utan kriget mot ryssland finns inget svar på, lika lite som vi kan finna ett svar på vad en utebliven unionsupplösning (Norge) skulle ha betytt fram till idag. Eller vad det skulle ha betytt om Kalmarunionen hade bestått fram till idag. För det är ju inte säkert för den skull vi skulle ha prata danska och haft en drottning. (Men ett annat öl än pripps kanske)

    Det ända vi vet är det som skedde vid ett viss tilfälle och följderna av det.

  11. mr Biz
    30 augusti, 2009 at 20:37

    Christer W, om du menar att det inte var svenskar som var ”samma förtryckare” så får jag be dig förklara närmare.

  12. Christer W
    30 augusti, 2009 at 21:10

    Mr Biz, nationaliteten var inte så viktig utan snarare släkt- och familje-band. De är bland annat av den orsaken det går finna förgreningar av de ”fina” familjerna runt hela östersjön. Dagens länder var då familje- och släktegedomar och inte nationalstater. Det var ganska betydelselöst om undersåtarna var svenskar, finnar, danskar etc, utan vem som kontrollerade dem.

    (Hinner inte utveckla mer, fick ett telefonsamtal och måste åka,vet inte när jag återkommer)

  13. Sara G
    30 augusti, 2009 at 21:14

    Feodala system kan väl kanske vara av bättre eller sämre art, vad vet jag. Visserligen var finska bönder fria, men hur stod det till med den verkliga friheten hos torparna och andra underhuggare är en annan fråga?
    Däremot gick det inte att sälja ”döda själar” – men ändå är väl allt är väl ganska relativt i det fallen, om man nu var torpare i Karelen eller slav på ett gods i Ryssland?
    Jag tycker, trots allt, att de ojämlika förhållandena var rätt så lika, speciellt om man nu betänker resultatet av det blodiga inbördeskriget mellan röda och vita i Finland.
    Koncentrationslägren och våldet från de vita…

  14. mr Biz
    30 augusti, 2009 at 22:49

    Christer W, precis som du själv skriver så är det ”ganska betydelselöst om undersåtarna var svenskar, finnar, danskar etc, utan vem som kontrollerade dem.”
    Det tycks för dig vara en otänkbar tanke att det var svenskar som kontrollerade dem och detta visar än en gång på de bedrövliga fördomar som infekterar och omöjliggör den förståelse eller omtanke för våra grannländer som Wolodarski efterlyser.

    Detta handlar inte bara om enskilda torpare, slavar, adelsfamiljer eller ryska kejsare utan om det stora lyftet som möjliggjorde nationernas självstyrelse och självständighet och för tydlighets skull kan några rader från Wikipedia få belysa detta:

    …Finland. Landet blev en del av det ryska kejsardömet med mycket långtgående autonomi…
    …varvid Finland efter att ha varit en del av Sverige nu uppstod som självstyrande landsdel inom Ryssland….
    …trots att det inte under den svenska tiden inneburit någon grad av självständighet.

  15. Sara G
    31 augusti, 2009 at 07:35

    Om man skrapar på ytan så finns det ett historiskt ”svenskhat” hos våra grannländer Norge, Danmark och Finland. I Norge främst grundat på svensk eftergiftspolitik under kriget. Hos danskarna, som förlorade stora landområden till oss under mitten av 1600-talet – och hos finnarna där överklassen, ”förtryckarana” under medeltiden fram till 1809 ofta var svenskar, svensktalande.
    Man upplever oss ofta som arroganta och överlägsna.

  16. nature
    31 augusti, 2009 at 08:49

    Wolodarski är väl snarast en politisk fiende till de flesta besökarna på denna blogg, eller i vart fall en politisk motståndare, men här sätter han fingret på en viktig punkt. Själv kan jag hyfsat mycket om våra Nordiska grannländers göranden och låtande och häpnar ofta över hur pass pålästa många är om allt som händer här hos oss i Norge och Finland. Sverige var en föregångsland fram till på 70-talet framför allt kulturellt för dessa länder. I regel så såg man hellre på svensk TV än sina egna nationella program. Allt detta är lite historia i dag. Nu har vi alla 30 kanaler och de flesta märkligt nog från USA eller UK. Som någon sade är det märkligt att inte de nordiska TV-utbudet ingår i något TV-bas som typ 1, 2 samt 4 gör?

    • 31 augusti, 2009 at 08:50

      Han är en duktig skribent. Det är det inte alla som är…

Comments are closed.