Matrecept för fattiga i Aftonbladet?


Sedan moderaterna började tala om utanför-
skapet innan valet 2006, och fram till dagens datum, så har utanförskapet växt kollosalt i landet.


Det accentueras givetvis
av det faktum att sjuka, arbetslösa och pensionärer inte fått några skattesänkningar medans de som redan har det hyfsat har fått det bättre ekonomiskt sett. Det är inte konstigt, det är traditionell högerpolitik och har alltid varit det. Det som möjligen är nytt är att Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna utan att blinka svalt den sortens politik. Det skulle inte ha hänt på Hedlunds eller Ullstens tid. På den tiden var kristdemokraterna inte ens påtänkta men hade de varit det skulle de inte accepterat en sådan utveckling.

Att landet dessutom drabbats av en ekonomisk kris i nyliberalismens kölvatten är givetvis en försvår-
ande omständighet. De sämst ställda har alltid varit de som fått betala priset för en lättfotad ekonomisk politik, och reformer för att underlätta för dessa har ständigt avvisats. En av dessa, Bort med Mat-
momsen, avfärdades t.o.m. av Olof Palme på sin tid.

Själv undrar jag om inte de socialdemokratiska tidningarna, eller t.ex. Aftonbladet, borde sätta igång en rörelse för att samla och publicera recept på billig mat, mat som de flesta har råd med. Alla som handlar regelbundet vet att en matkasse kostar tre-fyra hundra även om man inte storhandlar. Bortsett från det positiva med basmat utan kemiska tillsatser och alla halvfabrikat, så skulle det bli allt tydligare att högerns tal om utanförskap istället hade lett till att den gruppen människor har ökat. Och risken är påtaglig för att den kommer att öka dramatiskt det närmaste året.

Man talar idag om en arbetslöshet på tolv procent till hösten, arbetslösa som tack vare de nya reglerna mister sin a-kassa efter en allt kortare period som arbetssökande. Det som högern kallar arbetslinjen är inget annat än en utsorteringsmekanism. Det vet alla pensionärer, sjuka och arbetslösa, något som också inneburit att socialdemokraterna i sina första

maj-tal tryckt extra hårt på att den politiken ska återställas i händelse av en rödgrön valseger.

Men tills vidare så tycker jag att de socialdemo-
kratiska tidningarna ska börja ge sina läsare service i form av matrecept för dem med lägre inkomster. Det har gjorts förr även om det nu var några decennier sedan. Visserligen är socialdemokraterna medskyldiga till utarmningen av pensionerna, det var under deras tid vid makten som de blivande pensionärerna tvingades att börja spela på börsen med en del av pensionen, men det är bättre att ångra sig sent än att aldrig ångra sig.

Vår nuvarande regerings politik kommer att få till följd att soppköer introduceras igen senast under hösten 2009, om inte redan nu till sommaren.

i Andra om: , , , , , , , , , , , , t AB12345 DN12 SvD12

[tags]Soppköer, Utanförskapet, Moderaterna, Högern, Alliansen, Nyliberal, Fattiga, Arbetslösa, Sjuka, Pensionärer, Arbetslinjen, Val 2010, Politik[/tags]


4 svar till “Matrecept för fattiga i Aftonbladet?”

  1. Bra idé, då kanske piratpartiet får fundera på hur de ska möta den nyfattigdom som skapats av alliansen!

  2. Reinfeldt skulle gå upp i atomer av ilska om Aftonbladet började med en utanförskapsspalt med billiga matrecept. :-)

  3. Skall man vara rättvis så är bägge de politiska blocken samma kålsupare.

    Visst har alliansen försämrat a-kassan. Men samtidigt administreras a-kassan av sossarnas system och vi läser dagligen i tidningarna att det tar ungefär ett halvt år att få ut så mycket som en femöring. Och hos socialen kammar du noll eftersom du med tiden får kosing hos a-kassan.

    Jag tycker det är direkt ohederligt av sossarna att göra sig breda över alliansens försämringar när deras egna inte betalar ut de pengar som folk faktiskt har rätt till. Sopa först framför egen dörr är ett gott gammalt talesätt.

  4. Det bästa vore väl en helt ny blaska för de fattiga massorna, kemiskt ren från mätta medelklass-ledarsidor? På den nya ledarsidan borde det stå tryckt i svart fetstil: ”Inte ens evig 100% a-kassa hjälper i det postindustriella samhället, för där saknas nämligen ofta helt kopplingar till arbetslivet. Där är folk inte arbetslösa, de är långlediga. Man kan tjollra om a-kassans tak hur mycket man vill, detta grundläggande ledighets-tillstånd förändras inte ett dugg av detta.”