TV4:s Idol upptar allt mer utrymme i kvällspressens spalter, det kan tyckas vara märkligt eftersom det som sker i TV-kanalen knappast hör hemma i nyhetsgenren. Det handlar om ett superkommersiellt TV-program vars enda mål är att tjäna stora pengar åt TV-bolagets ägare, att förmå yngre tonåringar att skicka in pengar genom att ringa in sin ”röstning” och förstås att sälja TV-reklam.

Detta vet givetvis kvällstidningarnas journalister, de vet också att juryns inre strider och oenighet bara är spelad, ett sätt att skapa publicitet kring något som inte är värt någon uppmärksamhet. Hela upplägget från TV4 handlar om att tjäna pengar, stora pengar, åt företagets ägare. Något som råkar sammanfalla med den ena kvälls-
tidningen eftersom den helägs av ett företag som också är storägare i TV4.

Den andra kvällstidningen, Aftonbladet, ägs till över nittio procent av den norska Schibsted-
koncernen, ett företag som givetvis vill tjäna lika många slantar som Expressens ägare. Att tidningen kallar sig för en ”oberoende socialdemo-
kratisk tidning” beror på att LO tidigare ägde tidningen och att de ställde som krav vid försäljningen att den politiske chefredaktören ska tillsättas av LO, något som också gäller chefen för kulturredaktionen.

I praktiken betyder det att samtliga stora rikstidningar är borgerliga tidningar om man undantar ledar- och kultursidorna i Aftonbladet. Och hur många tror ni att det är som läser dessa sidor?

Det jag stör mig mest på är det faktum att kvällspressen ägnar huvuddelen av förstasidor, löpsedlar och webben åt sådant som är skapat av andra media, som televisionen. För TV4, SVT och andra TV-kanaler utnyttjar kvällspressen till marknadsföring av sina olika serier, och om Ernst Kirchsteiger ska förekomma i kvällens TV-program så berättar media att han höll på att drunkna under inspelningen i Expressen, och i Aftonbladet står det att han slogs med programmets producent. Allt i enlighet med de utskicken som TV-bolaget sände till tidningarna en månad i förväg.

Bägge påståendena om Kirchsteiger är lögnaktiga, men kvällspressen låtsas som att de inte känner till att TV-kanalens reklammakare har ordnat fram bilder och färdig text redan en månad innan programmet ska sändas.

Eftersom kvällspressen domineras av den sortens pseudojournalistik så blir vi läsare ständigt lurade, och vår tilltro till pressen ökar inte då vi inser att det är vi själva som är målet för den sortens ständiga bedrägerier. När så Expressen gör en femsidig genomgång av ”Mona Sahlins Tobleroneaffär” en vecka före valet, och låtsas som det är för att påminna läsarna om bakgrunden till att moderata ministrar häcklar henne, tror man då att det är den fria pressen som agerar så tror man fel.

Det är en noggrant uttänkt mediestrategi som professionella spindoctors planerat sedan över ett år tillbaka. Man har plockat fram allt material och det är till och med möjligt att alla artiklar är färdigskrivna och levererade på en CD inklusive respektive sidas layout. De som har den sortens resurser till sitt förfogande använder dem också, var så säker. Så ska ”vänstern” eller de ”rödgröna” nå ut med sitt budskap så krävs det att man förfogar över minst en rikstidning och helst också en TV-kanal.

it Mediekritik, Journalistik, Kvällspressen, Media, Idol, Sahlin, Politik, Mediekoncerner, Bonniers, Schibsteds, TV, Dagspress, Pseudonyheter ex12 ab123 svd1