Guillou lätt onyanserad


Idag intervjuas Jan Guillou i Aftonbladet. Det är en artikel som är tillgänglig enbart för tidningens plusmedlemmar, dvs. de som betalar för tillgång till tidningens hela innehåll på nätet.

Fredrik Virtanen frågar JG om varför han ibland ser sorgsen ut, han tänker efter och ger två exempel, nummer två handlar om hans gamla käpphäst, en del av befolkningen på internet, och han menar säkerligen bloggare eftersom han har tagit upp dem ett flertal tillfällen. När han får frågan om han läser om sig själv på nätet svarar han:

AB: ”– Till och från. Och varje gång jag läser lovar jag mig att aldrig göra om det, det är bara dystert och nedslående. Två tusen idiotförklaringar av sig själv i snabb följd ger ett massivt intryck. Då måste jag stålsätta mig och tänka, vänta nu. Om jag sålt 10 miljoner böcker bara i Sverige så måste jag åtminstone ha en miljon bokläsare och de håller inte med de här procentuellt mycket fåtaliga 2 000.”

Den första tanken jag får när jag läser det är att han tydligen är väldigt selektiv när han läser vad som skrivs om honom, t.ex. på bloggar. Jag känner massvis med bloggare som skrivit många och mycket positiva saker om Guillou. Men uppenbarligen hamnar han alltid på liberalernas bloggar, han borde tala med någon datorkunnig om den saken.

Att liberalerna spyr galla över honom är inget att förvånas över. Är man en så vass skribent så måste man inse att de allra flesta inte kan bemöta hans formuleringskonst. För det just konst det handlar om. Ibland skriver han så eleganta sågningar att det inte går att bemöta dem sett från hans menings-
motståndares perspektiv. Och sågas man enligt skrivkonstens alla regler, och man dessutom inser att författaren av texten får skrattarna på sin sida, ja då är man torsk. Då finns bara person- och skamgrepp kvar och det han då möts av är invektiv.

Det förvånar mig lite att han tycks bortse ifrån att hans belackare retar upp sig eller blir ledsna eftersom de inte förmår att försvara sig med pennan som vapen. Vad blir det då? Jo då kommer det fram diverse mer eller mindre fyndiga skällsord. Jag förbluffas med andra ord över Guillous oförmåga

Jan Guillou

att sätta sin egen skrivartalang i relation till de invektiv han möts av på nätet. Det är orsak och verkan, och det är inte speciellt underligt. Folk-
partister behöver nog oftast ta ett sjösjukepiller innan de ska läsa hans krönikor i Aftonbladet.

Det finns dock undantag även bland liberaler, eller illiberaler som jag brukar kalla dem. Jag vet några som troligen har läst varenda bok, sådana som hänger på låset då en ny bok ligger på bokhandels-
diskarna. Troligen är de inga moderna liberaler utan den gamla sortens socialliberaler, inte 2000-talets kravliberaler och krigshetsare.

Själv har jag lyckats missa det sista Sommar idag i radions P1. Avslutningsdagens sommarpratare var just denna Adlerförsedda författare, en musealt tingest som han dessutom poserar med på bilden i tidningen. Men enligt vad jag förstått sedan tidigare så kan man lyssna på programmet i efterhand på nätet, något som jag tänker göra här och nu.

i Andra om: , , , , , , , , dn svd SR t

[tags]Jan Guillou, Aftonbladet, Fredrik Virtanen, Liberaler, Skriftställare, Författare, Journalist, Samhällskritiker, Politik[/tags]


10 svar till “Guillou lätt onyanserad”

  1. Jag måste jag drog lätt på mun när jag såg rubriken i aftonbladet, den lät synnerligen välbekant har väl hörts ända från hedenhös tid.
    Inskränkta gamlingar har väl aldrig gjort annat än klaga på ungdomen.;)

  2. Jag hörde gijo. Han är rätt bra, men använde programmet för att framhäva sig själv, precis som många andra.

  3. Han har ju fått båda piratpartister och Marklund-konspiratörer på sig också. Många rättshaverister och en tendens att röra sig i flock där, så inte underligt att han är trött.

  4. Jan är ett märkligt fenomen, han började hyfsat storstilat men har sedan beskrivit en dalande bana, åtminstone på ett intellektuellt plan ehuru de kommersiella framgångarna får anses vara odiskutabla.

    Hans böcker kan föralldel vara underhållande men lämnar sällan någon bestående läsupplevelse, personskildringar och djupare research lyser med sin frånvaro och alltför ofta urartar alstren till nån slags vinkännar- och socitetspornografi i sann Ulla Trentersk anda som enbart blir patetisk och lätt komisk.

    Det förefaller mig som om även förmenta socialister tenderar att bli en smula om sig och kring sig på sin ålders höst, hur ska man annars förklara hans något ansträngda förhållande till piraterna ?

  5. Jan Guillou har inte skrivit något nydanande de senaste 15 åren. Tvärtemot vad du skriver så är det han själv som blir sågad till fotknölarna gång på gång. Här är ett exempel:

    ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/02/farval-jan-guillou

    För övrigt tycker jag att Jan Guillou är konservativ och inte vänster om du nu trodde det. Hans reportage om de ”ömkansvärda” sverigedemokraterna var £@%&# dåligt.

  6. Jag vet inte speciellt många på vänstersidan som tycker om Guillou heller. Han är nästan lika mycket smygborgare som Bodström och Persson.

  7. Gullious böcker är inte bättre än vad Biggles var en gång på sin tid.
    Trots intentioner och god vilja så tycks hans böcker alltid sluta med ett snopet magplask.

  8. Guillou är en pretentiös pösmunk. Visst har Jinge rätt i att han är en exceptionell författare när han ska såga meningsmorståndare, och är då mer än läsvärd. Men någon vänster tillhör han inte idag.

    Jinge använder ordet selektiv, något som verkligen stämmer, inte bara när han läser vad som skrivs på nätet.

  9. Ja, där kom en av Marklund-haveristerna. Kunde inte tro något annat. Maken till frispel i den länken.

    Jan Guillou må framföra få vänsteråsikter idag, men man får fortfarande bra och intressanta kolumner från honom. Oavsett vad han har för åsikt om fildelning (som han antagligen delar med större delen av sin yrkeskår av naturliga skäl).

    Att påstå att det inte skulle ligga någon research bakom Guillous böcker är att ha solglasögon på sig. Målade i svart täckfärg.