En kamp mellan ont och gott


Fredagen den 23 september är en mycket viktig dag för Palestina, viktig därför att världens befolkningar och länder stöder Palestina och anser att de ska få medlemskap i FN och på sikt få sina utlovade 1967 års gränser.

Men vägen fram till denna dag har varit lång och krokig och det är inte säkert att palestinierna kommer att bli nöjda med resultatet. För Barack Obama är det också en ödesdag, idag kommer hela världen få se att Kairotalet var ett skådespel som byggde på lögner från början till slut, och jag har väldigt svårt att se hur han skulle undkomma Mellan-
österns dom.

Att USA går Israels ärenden är helt uppenbart, att Israel med sina mäktiga lobby-
organisationer i praktiken har ett avgörande inflytande över den amerikanska utrikes-
politiken likaså. Vad det betyder för världen att ett litet land i Mellanöstern bestämmer över världens starkaste krigs-
makt blir en naturlig följdfråga, vad det betyder att samma land också är en ekonomisk stormakt som tagit som sin uppgift att bekämpa ett antal muslimska länder en annan fråga.

Just nu är USA involverade i krigshandlingar mot Pakistan, Jemen, Somalia, Afghanistan, Libyen och Irak, och George W Bushs tal om ”korståg” känns skrämmande aktuellt. Hur många stater som USA sänder in hemliga förband i är oklart, men vi vet att det handlar om ett antal andra muslimska länder, det största av dessa är Iran.

Den elfte september 2001 så angreps USA av flygkapare och terrorister från Saudiarabien, ett land som har utom-
ordentligt stora ägarintressen i amerikansk industri och i landets fastighetsbestånd. Resultatet av detta blev att USA skickade soldater till – Afghanistan (!) istället för Saudiarabien. (forts nedan..)

Palestinierna är i sammanhanget ett litet folk, många bor på Västbanken och i Gaza men de flesta har tvingats fly till olika länder världen runt. Att de har rätt till sitt land är det knappast någon som ifrågasätter, och om de nekas höjd status i FN så är det omöjligt att sia om konsekvenserna. Det enda vi med säkerhet kan säga är att arabvärlden och de andra muslimska länderna utanför kommer att döma Obama och USA hårt, och med i det fördömandet kommer givetvis Israel. Det är svårt att se att FN behövs om inte organisationen kan sätta stopp för den sortens orättfärdigheter som palestinierna fått utstå sedan de fördrevs från den största delen av sitt hemland.

På det sättet så gäller Mellanösternkonflikten så mycket mer än gränserna mellan två folk som bor på Medelhavets östra sida, det är omöjligt att förneka att konflikten också kan ses som en kamp mellan rätt och orätt eller ont och gott.

it Andra om: , , , , , , , dn12 sr svd12345 ex12 ab1234


9 svar till “En kamp mellan ont och gott”

  1. Obama kommer dra sin mjuka mundiaré, ”alla” kommer att applådera men rätt få kommer att tro på vad han säger. Muslimer kommer vara förbannade. Sedan kommer man låtsas som ingenting. Abbas åker hem i bästa fall med ett löfte om observatör status. Man får ju inte gunga på båten för mycket. Mer sannolikt lyckas man stalla hela ansökningen in absurdum. Abbas ansökning verkar mer komma från en desperation av att han är snart slut som politiker och nu spelar han ut ett sista kort för att gå till historien som en som i alla fall försökte (innan en gigantisk bilbomb blåste han i bitar).
    Jag är av åsikten att Israels otillbörliga dominans över USAs utrikespolitik är den största dumstruten USAs befolkning kan få. Att man lyckats med det visar tydligt på att det inte är politiker som styr utan de som förfogar över kapitalet.

    • Visst har Abbas spelat ut sitt sista kort, allt eller inget, Osloavtalet gav honom möjlighet att under ordnade förhållande skapa en palestinsk stat, att komma med att protestera mot bosättningar och att detta skulle vara ett hinder för att sätta sig vid förhandlingsbordet är bara ett svepskäl, inga nya bosättningar har skapats sen 1999. Rätten för palestinier att återvända kommer inte att ske, som en av Arafaths sa Abbas har ljugit för palestinierna och fört dem bakom ljuset, lovar mycket men håller tunt. Förhandlingar är den ända vägen för fred i regionen, men Abbas kan inte förhandla om hur förhandlingarna skall ske utan förhandlingar skall ske förutsättningslöst

      • ”Visst har Abbas spelat ut sitt sista kort, allt eller inget, Osloavtalet gav honom möjlighet att under ordnade förhållande skapa en palestinsk stat, att komma med att protestera mot bosättningar och att detta skulle vara ett hinder för att sätta sig vid förhandlingsbordet är bara ett svepskäl…”

        Jaha, så nu var det Mahmoud Abbas som saboterade Osloavtalet? Och protestera mot illegala och folkrättsvidriga bosättningar var bara ett svepskäl för att kunna protestera? :-) :-) (Nej Paul, man behöver väl inte spela korkad bara för att man är sionist?)

        Sedan får man inte ljuga här! ”inga nya bosättningar har skapats sen 1999” Jag tycker att det är fult av dig att ljuga för att försvara Israels agerande, dessutom så förminskar du värdet av de israeliska synpunkterna på fredsprocessen. För vem tror du lyssnar på dig om du ljuger?

        ”Förhandlingar är den ända vägen för fred i regionen” Ja det är ju sant, synd bara att Netanyahu och Lieberman vägrar att sätta sig ner för att förhandla då.

        Du brukar emellanåt kunna ha hyfsat vettiga synpunkter på saker och ting Paul, även om jag inte delar dina slutsatser i alla lägen. Men nog kan du åstadkomma bättre än i denna kommentar…

        Jag rekommenderar dig att läsa andra tidningar än Jpost, framförallt dem som släpper fram interna kritiker av den israeliska politiken. Lyssna på vad kritiska israeler tycker, inte bara de mest högerextrema i regeringen.

      • “ Rätten att återvända kommer aldrig att ske “
        Paul , det hus som du bor i är byggd på ruinerna av en palestinsk by som dess ägare kastades ut av just ditt älskade Israel
        Hur det känns att vara en parasit ?

        Det kommer aldrig att finnas en palestinsk ledare som överge rätten att återvända och det är vad hela konflikten handlar om , Israel bär ansvaret för både den tidigare och den nuvarande lidandet av det palestinska folket
        Palestinierna i diasporan är en följd av sionismen och etablering av saten Israel , Du måste inse detta
        Det finns ingen lösning för konflikten utan flyktingarna och det vet alla israeliska politiker om detta , Att ropa en judisk stat som Netanyahu vill kommer inte att hjälpa

  2. En intressant, men också synnerligen problematisk, faktor i sammanhanget är västvärldens ambition att i alla lägen rädda Israels ansikte. Gärna en palestinsk stat. Gärna ett palestinskt medlemskap i FN. Men inget av det får liksom ske så att det ser ut som om Israel förlorat.

    På sätt och vis har väl detta bisarra synsätt gällt sedan sexdagarskriget. I den moderna mytbildningen om Israel ingår att de alltid vinner, alltid är starkast, alltid kan bestämma att ”might is right”. Förmodligen har man någon gång gjort den analysen att om landet ser ut som en förlorare i någon stor, central fråga riskera hela korthuset att rasa ihop.

  3. Om ingenting händer så kommer Palestinas president Abbas idag att be FN att erkänna en palestinsk stat för sitt folk trots att landet är fortfarande ockuperad av Israel och USA lovade att lägga fram sitt veto
    Abbas 76 år är en moderat politiker som motsätter sig våld ser inget annat alternativ än att vända sig till FN , Det speglar en förlorad tro efter 20 år misslyckade förhandlingar som sponsras av USA

    Idag är det en vändpunkt för det palestinska folket , Vi vill bli av av den längsta ockupation i modern historia och en av de värsta formerna av apartheid någonsin
    Palestinierna vill veta om ockupationen ska upphöra och när , Palestinierna längtar att kunna röra sig utan avspärrningar och förnedring , Palestinierna vill ha kontakt med omvärlden istället att vara som gisslan under ockupationen

    Vi vill ha ett erkännande för att kunna gå vidare och tänka på morgondagen , Vi vill förbättra vår situation både internt och internationellt , Vi måste försonas under bättre omständigheter , Vi vill leva som alla andra människor
    Jag väntar på Abbas tal i FN någon gång på eftermiddag och jag är säker på att hela världen kommer att lyssna så noga inte minst Israels ambassadör i FN Barak Hussein Obama som visade att han är en duktig Israel student

    Obama tycker att den amerikanska hemmaopinionen är mycket viktigare än det palestinska folket , Han visade sin lojalitet till den israeliska regeringen , Han var mer lojal till sionisterna än den israeliska högern
    Obama kommer att hänvisas till världens soptipp

  4. Jag håller med dig, det handlar om en kamp mellan rätt och fel, eller ont och gott. Accepterar FN att Israel ockuperar Västbanken och bygger mängder av bosättningar för invandrade judar (som de sedan får försörja med socialbidrag och med skydd av armen) så blir FN själva ett redskap. Ett redskap som styrs av enskilda stater och deras intressen.

    Jag tycker att en sådan sak sänder ut helt andra saker till världens folk, ska vi ha en situation som består i att enskilda länder kan sätta sig på andra så är hela idén med FN förfelad. Har inte Obama tillräckligt mycket ruter för att sätta sig upp mot israelernas annektering av mark de inte har rätt till så gör sig ju Obama själv till en karikatyr. Det vore väl lämpligt att visa att USA är en frihetens stamort på jorden och inte bara en marionett, en stad som styrs från Israel.