Jag vet inte om jag bara inbillar mig eller om mina intryck är korrekta, men det känns som om tidningarna har blivit alltmer politiserade de senaste åren. Att ledarsidorna alltid har varit det ingår i konceptet och är enligt förväntan, des-
sutom är det bra att Per Gudmundson nu har erkänt öppet att de tar order av respektive partiledning och partisekre-
terare, i hans fall genom chefredaktören. Det minskar respekten för det skrivna och den uppfattning som torgförs.
Samtidigt så saknar jag idédebatten, det är intressant att läsa om moderaternas uppfattning i Svenska Dagbladet istället för att hela tiden mötas av det islamofobiska avgrundseko som kommer därifrån. Det är förstås en vinst att inse att islamofobin också kommer från partiet och att den är sanktionerad därifrån.
Självständiga tankar lyser med sin frånvaro, och det tycker jag är tråkigt. Många gånger kan politiska ideologier mötas i sakfrågor, men när allt ska passera olika nivåer av spindoktorer och stuvas om, enkelriktas och profileras så blir det tråkigt. En annan trist sak är förstås att nyhetssidorna numer tycks vara skrivna av politruker. Ska läsarna behålla respekten för dessa artiklar så måste den politiska filtreringen bort från nyhetsredaktionen.
Själv röstar jag på Vänsterpartiet, men det betyder inte att jag är en särskilt trogen vänsterpartist. Och det betyder absolut inte att jag av någon slags solidaritetskänsla håller tillbaka mina egna åsikter. Nu spelar inte en enskild bloggare någon roll egentligen, men skulle jag kalla min blogg för något högtravande så skulle det bli – oberoende vänsterpartistisk. Själv kommer jag att kryssa förbi ett antal vänsterpartister på valsedeln eftersom jag inte tycker att alla håller måttet. Jag tror också att jag kommer att redogöra för vilka och varför, men jag är inte säker på det än. Talet om gammelmedia tycker jag överdrivs, men klart är att t.ex. bloggar står för en mångfald och av ett brett spektrum av åsikter som annars aldrig skulle komma fram.
Men en blogg är ingen tidning, tvärtom. Bloggen är en personlig megafon och rösten som hörs är allt annat än opartisk. Läsarna kommer till tals i kommentarerna om de har tillräcklig läsförståelse för att ta till sig reglerna för kommenterandet, inte annars.
i svd dn ab ex dagen gp ab1 Ledare, Gammelmedia, Nyheter, Parftistyrning, Politisering, Enkelriktning, Partipolitik, Mediekritik, Politik, Val 2010 t
10 svar till “Ledarsidornas stagnation”
Ja det är väl en av orsakerna till att bland annnat din blogg har så många besökare. Hade man fått färdigstuvade åsikter med partistämpel så hade intresset varit lägre. Jag har för mig att du tom är för kärnkraft, knappast en del av partilinjen.
Hmm..
För och för… Jag anser att vi måste fortsätta med kärnkraft till vi kan sätta in fusionskraften i produktionen. Det FÖRUTSÄTTER att vi kan attrahera några hundratal ungdomar att satsa på att utbilda sig i kärnteknik varje år, lägger vi locket på så kommer givetvis inga att välja den sortens vidareutbildning. Det betyder att jag är för fusionskraft men negativ till kärnkraft, hur underligt det än kan låta.. :-)
Jag tror oxo att det är enda sättet att få forskningen att fortsätta runt frågan hur vi snabbare ska kunna neutralisera avfallet. Vem skulle vilja forska om det ifall det fanns en bortre gräns år 2010?
Det är det som de stora svenska medierna har blivit på senare tid, politiska pamfletter för de borgerliga partierna, främst moderaterna. Därför prenumererar jag endast på Fria Tidningen som enligt min åsikt är den enda svenska tidning som ger alternativa vinklingar och tar upp de av MSM undertryckta frågorna. Andra tidningar som har alternativa åsikter är t.ex Ordfront Magasin, men det finns säkert fler, är det nånt som har några förslag? Jag läser också ofta amerikanska alternativa medier på nätet, där finns många bra artiklar med internationell vinkling.
Jag har allt mer börjat följa utländska tidningar för att få nyheter om Sverige. Franska le Figaro skrev en lysnade kritisk (kanske till och med lite för kritisk) artikel om Victorias bröllop där man tydligt redovisade alla kostnader på ett sätt som få svenska journalister orkar. Tyska die Zeit skrev lysande kritik om det svenska EU-ordförandeskapets självgodhet i miljöfrågor i synnerhet och Vattenfallaffären på en nivå som svenska journalister inte når upp i. Tragiskt egentligen att utländska tidningar ofta granskar Sverige bättre än svenska journalister trots att de omöjligt kan ha samma möjligheter…
Jag väntar fortfarande på den dagstidning som kan presentera en oberoende, seriös nyhetsbevakning motsvarande SVT men utan tramsiga ledarsidor. För att tala näringslivets språk så tycker jag faktiskt inte att ledarsidorna tillför produkten någonting och jag vill inte betala för dem. Tycker särskilt att Svenska dagbladet och Göteborgspostens ledarsidor alltför ofta är rent tramsiga. Aftonbladet tycker jag inte heller tillför särskilt mycket trots att jag oftare håller med dem. Alternativtidningar som t.ex. ETC tycker jag inte heller löser problemet, de är bara partiska åt ett annat håll. Skulle vilja ha en dagstidning som motsvarar Fokus standard med kritiskt granskande reportage i alla riktningar. Man kan ta in tyckande som kolumner, vilket de gör. Dagens ledarsidor håller helt enkelt inte måttet utan det mesta som produceras är sådant som kanske är kul i den lokala partigruppens kafferep men inte för en bred läsarkrets.
Bloggen ”Den allierade journalisten” visar klart och tydligt att nyheterna är vinklade till högerns fördel. DN är värstingen verkar det som.
Åsikten om Per Gudmundsson fördes fram i marknadsföringen av en bok, och skall nog tas med en nypa salt, men visst är SvD nära moderaterna.
Problemet idag är inte att de borgerliga ledarsidorna blivit politiserade. Problemet är att det inte finns någon från vänster som kan hålla ihop ett resonemang och argumentera för en sak på ett sammanhållet sätt. Dagens Arena är väl den främsta gruppen skribenter på vänsterkanten i Sverige, och de får sällan ihop argumentationen när det gäller inrikespolitik.
Vad är då orsaken till bristen på vassa pennor? Mitt förslag är att partierna på vänsterkanten inte lyckats locka unga skarpa tänkare, och detta avspeglas i debatten. Vänsterkanten saknar därför en sammanhållen politik och får backa från ståndpunkt efter ståndpunkt. Det tydligaste exemplen är jobbskatteavdrag, friskolorna och all valfrihet. Hur kan man kritisera jobbskatteavdrag under fyra år, och sedan acceptera alltihop? Hur tänkte dom i november när de kritiserade något de skulle acceptera senare? Det politiska misstaget var så stort att Göran Persson gick ut och ordnade rättning i leden.
Att Miljöpartiet går framåt är en konsekvens av att de lyckats locka unga smarta tänkare. Svårare än så är det inte.
Åsikten om Per Gudmundsson fördes fram i marknadsföringen av en bok, och skall nog tas med en nypa salt, men visst är SvD nära moderaterna.
Vad talar för att man ska misstro den uppgiften? Att man har hjärtat till höger är inget argument.
Det man bör misstro är att det fanns en tydlig ordergivning, från moderaterna till Lindner till Gudmundsson.
Att angripa Wetterstrand får väl framstå som självklart, och behöver väl knappast någon uttänkt listighet från moderatledningen för att bli en bra plan. Ohly ses av många som reklam för Alliansen, Sahlin är okey, men inget hot. Wetterstrand är däremot en mycket bra politiker, och jag funderar ofta på om det är värt att skriva mot henne, när hon skarvar med sanningen.
Att efter ett möte meddela att Wetterstrand är huvudfienden är väl ungefär lika konspiratoriskt som att föreslå att angripa KDs familjepolitik, FP för att Björklund är barsk eller att Centern har kompromissat om miljön.
Kvar i det hela finns att PJ Anders Lindner träffat moderatledningen. Och hur mycket konspiration är det egentligen. Tidningen är ju obundet moderat senast jag kollade. Och angrepp på miljöpartiet har ju flödat från alla ledarsidor, eftersom miljöpartiet har tossiga åsikter ganska ofta.
Det bör man inte alls misstro. Det kommer från Schlingman.