Vad är en människa? – pusselbitar från stenåldern, Stefan Einhorn, Lasse Berg och Karl Marx


Samarbete som grund för människans utveckling och överlevnad

Själva titeln är nog alltför förmäten, då det bara gäller reflexioner på begränsat utrymme och med begränsad kunskap. Blogginläggets titel har inspirerats av Fredrik Lindströms intressanta TV-program med titeln ”Vad är människa”. Förra sommaren medverkade Stefan Einhorn, professor vid KI och författare en gäst, och som väntat följde ett intressant samtal om viktiga frågor. Ett centralt ämne var frågan om den snälla, hjälpsamma människan, om den osjälviska hjälpsamma handlingen. Forskning har visat att handlingen att ge något åt någon ofta medför större lycka, större självtillfredsställelse än då man får något från någon. (Personligen är jag kritisk mot att Einhorn bara inriktar sig på individen, och att det samhälleliga och politiska perspektivet saknas.) Detta inlägg är skrivet tidigare, men jag tycker det är aktuellt.

Enligt DN 23/8 ska Einhorn tillsammans med andra forskare starta ”ett svenskt centrum för medkänsla och medmänsklighet”. Man har funnit ungefär samma förändringar i hjärnans belöningssystem av osjälviska handlingar som av annat som ger tillfredsställelse, alltifrån sex till fysisk träning, god mat och fina naturupplevelser. Detta har bekräftats vetenskapligt, bl.a. i ett experiment av professor Martin Ingvar och medarbetare.

Lasse Bergs bok Skymningssång i Kalahari
Frågan om människans natur, om betydelsen av samarbete – och aggression – diskuteras också av Lasse Berg i den viktiga, populärvetenskapliga boken ”Skymningssång i Kalahari – hur människan bytte tillvaro”, Ordfront, 2011 där denne sammanfattar forskningen om människans ursprung och ”väsen”. Forskarna menar, bl.a. på basis av utgrävningsfynd och studier av fossil att relationer mellan de tidiga människorna inte främst karakteriserades av aggression utan av samarbete. Man bar mat till varandra, hannar och honor hjälptes åt med ungars försörjning och överlevnad. Våra förfäder levde också i parförhållanden i motsats till aporna. Det är sannolikt att samarbetsförmågan var en viktig faktor i det tidiga människosläktets kamp för tillvaron för att nu uttrycka sig a la Darwin, att det var ett selektionstryck (genetisk och kanske socialt via epigenetiska effekter) som gynnade överlevnaden för de som kunde samarbeta.

Religion.LasseBerg påminner om grundläggande förhållningssätt i alla kulturer, i alla tider, väl sammanfattat i vissa teser i de stora världsreligionerna.”Ingen av er är troende förrän han önskar för sin broder det han önskar för sig själv” (Islam);
”Det du inte vill att människor ska göra mot dig, det skall du inte heller göra mot dem” (Judendom).
”Skada inte andra med sådant som skulle skada dig själv” (Buddhism).
”Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Kristendom) (a.a., sid 60).

Hierarkier, klasser och Karl Marx När människan sedan började bruka jorden – av avgörande betydelse – för människosläktets framväxt uppkom sociala och ekonomiska skillnader. Hierarkier och beskattning och byråkrati blev nya inslag, liksom i ökad utsträckning strider och krig om tillgångarna. Karl Marx menade att klasskampen var en röd tråd i människosläktets historia, ett mycket känt synsätt som det finns omfattande empiriskt stöd för, även om andra tolkningar naturligtvis är möjliga. Han menade att människans vara (värderingar etc.) främst bestämdes av det samhälle man fanns i.

Kapitalismen motverkar samarbete
Vi har på jorden ett helt dominerande produktionssätt, kapitalismen, som inte är grundat på samarbete. Kapitalismen är snarare grundad på konkurrens mellan olika företag, där var och en strävar efter största möjliga vinst. Konkurrens i sig kan vara sporrande, inte tu tal om detta. Men ett produktionssystem som baseras på vinstintresse, där en liten, liten minoritet fattar besluten med ingen eller begränsad insyn från folkmajoriteten är inte demokratiskt och inte heller optimalt då det gäller att på bästa sätt nyttja jorden begränsade resurser och låta alla få en rimlig del. Kapitalismen har inneburit kraftigt ökad produktion och produktivitet, men dess svagheter är tydliga:
-33 % av jordens befolkning lever i stor fattigdom (FN, 2011);
-De ekonomiska skillnaderna inom länder och mellan många länder har ökat. Forskning har visat att det finns ett tämligen starkt samband mellan graden av ekonomisk ojämlikhet i ett land och nivån av ohälsa och sociala problem (Wilkinson & Pickett. Jämlikhetsanden. Se t.ex. min recension i Läkartidningen 2010, www.lakartidningen.se/arkiv).
Boston Consulting Group har nyligen rapporterat att 0,1 % av jordens invånare kontrollerar mer än 20 % av tillgångarna på jorden;
-20 % av tillgångarna hos världens miljardärer skulle räcka till för att ge alla jordens invånare tillräckligt med mat, skolunderbyggnad och hälso- och sjukvård enligt vissa beräkningar (Toussaint & Millet. Debt, the IMF and the World Bank. Monthly Review Press, 2010);
-Deras förmögenheter har främst skapats av andras arbete;
-Kapitalismen utgår inte från en analys av vilka behov som främst behöver tillgodoses. I så fall skulle fattigdom, mat- och vattenbrist snabbt försvinna;
-I en demokratisk planerad humanitär ekonomi skulle alla få arbeta;
-I stället för företagshemligheter och reklam av osäker kvalitet behövs samarbete (Hur många miljarder skulle sparas om läkemedelsbolagen delade på kunskap och forskning?)
-I stället för allt allvarligare och redan delvis irreversibel klimatförstöring behövs samarbete;
-I stället för ökad rustning (f.a USA har rustat kraftigt efter kalla krigets slut, svarar för närmare hälften av jordens militärutgifter, har 900 militärbaser och bedriver angreppskrig i råvarurika Irak och Afghanistan. I USA, lever drygt 40 miljoner på matkuponger, och medianlönen har ej ökat sedan 1974 enligt statistik från USA).

Största hindret för en verkligt demokratisk, ansvarsfull och humanitär ekonomi är dels vinstintressen hos en mycket liten grupp och dels förkrossande ideologiskt försvar av dagens läge.
Största tillgången för att genomföra den nödvändiga genomgripande förändringen är samverkan mellan den stora majoriteten av människor på jorden baserad på ökad insikt och solidaritet.

Större insikt hos folket än hos politikerna?I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall; www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt. En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009;http://www.clevelandleader.com/nade/9655.) Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.

ALLTSÅ, en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling och genetik.

intressant.se jinge människan, , , , , ,

DN 10/2 2012
DN 4/10 2012
DN 23/8 2012
Nina Björkn DN 19/9 2012SVD 2/5 2012Expressen Aftonbladet 7/8 2012 DN1 2011 DN2 2012 DN3 2011 SVD1 2011 SVD 2011

  10 comments for “Vad är en människa? – pusselbitar från stenåldern, Stefan Einhorn, Lasse Berg och Karl Marx

  1. 24 oktober, 2012 at 08:55

    Jag rekommenderar också den gamla klassikern The evolution of cooperation av Robert Axelrod. Där beskrivs hur en ”hygglig” strategi – en där man utgår från att andra är vänliga och hjälpsamma och avbryter samarbete först när den andre visar sig vara en skurk – alltid vinner i längden. Axelrod visar detta med datorspel och matematik. En annan bok är The origins of virtue av Matt Ridley, som är biolog. Han visar samma sak fast i praktiken – den art som är hygglig och hjälpsam klarar sig bättre än den som är snål och ogin och individualistisk.

    Egendomligt nog är Ridley samtidigt nyliberal eller snarare högeranarkist och anser att hans biologiska fynd bevisar att någon stat inte behövs, folk samarbetar bra ändå.

    Fast Axelrod visar å sin sida att samarbete bara fungerar när det finns en fortsättning – att man möter folk igen. I dagens globaliserade värld riskerar man att varje möte blir ett engångsmöte, och i det fallet lönar sig fusk. Och detta är skälet till att myndigheter behövs för att övervaka det hela.

    En webbplats på KTH som diskuterar det här finns på http://www.nada.kth.se/~asa/Texts/moral.html

  2. 24 oktober, 2012 at 14:02

    Man kanske kan peka på Isaac Asimovs robotlagar. Visserligen från science fiction, men Asimov var ju vetenskapare själv och kan ha tänkt efter ordentligt innan han formulerade dem:

    1. En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att en människa skadas.

    2. En robot måste lyda de order som ges av en människa, utom om det strider mot första lagen.

    3. En robot måste skydda sig själv, utom om det strider mot första eller andra lagen

    Kompletterar man detta med att en robot inte får skada en annan robot har man det perfekta samhället!

    • lingon
      28 oktober, 2012 at 10:31

      Det kan tyvärr inte fungera så fort man blandar in oss människor eftersom vi har egna viljor och tankar, såväl destruktiva som produktiva. Så det största problemet att lösa är människorna. Kan man hitta något svar på den gåtan följer nog ett bättre fungerande samhälle än dagens.

      I korthet torde slutsatsen vara att många system teoretiskt sätt är utmärkta, men så fort man blandar in människorna så blir det knas.

      • 28 oktober, 2012 at 14:01

        Jag tycker att det fortfarande ligger mycket i Marx uttryck att ”Människan bestäms av hennes samhälleliga vara”. Människan, homo sapiens, hade samma intelligens (eller möjlighet till detta) och samma fysik som för 2000 år sedan. Men samhällena och människors beteenden och värderingar har varierat kraftigt under denna tid. Att klassförhållanden spelar en enorm roll genom tiderna är historiskt uppenbart, att klasskamp spelar en central roll är nog tydligt.
        Värderingar kan ändras snabbt, se nazismen, rasismens utbredning under senaste 10-20 åren, dagens acceptans för USA:s brutalitet visavi de kraftiga reaktionerna inför det sannolika Irak-kriget våren 2003.

        • lingon
          29 oktober, 2012 at 09:58

          Javisst. Och därmed kan man kanske fastställa att jorden vore en bättre planet att leva på om inte människorna fanns…

  3. NSUN
    24 oktober, 2012 at 15:49

    Det som saknas helt i alla dina artiklar om den helt fantastiska, helt fel fria, demokratiska planekonomi, där solen alltid skiner och ölet alltid är kallt, är ”hur ska det fungera”?

    Varför skulle koruptionen och konkuransen försvinna? Vad är det som säger att forskning skulle bli effektivare?

    Varför skulle medborgarens inflytande i företagen öka annat än hur ett symboliskt perspektiv med en politisk ledning?

    • 24 oktober, 2012 at 16:07

      Du tar upp viktiga frågor, som jag bara kan kort berör pga födelsedagsresa. Fordrar egna inlägg.
      Ang demokratisk planekonomi: Inte förverkligad än. Säkert ganska svårt, med olika egna problem och brister. Cookshott & Cottrel har skrivit mycket intressant och detaljerat om det.
      Korruption försvinner inte utan vidare och måste alltid beskämpas.
      Konkurrens kan vara bra. Flera exempel finns ju på det från människans historia, men det har också nackdelar. Tävlan ocn konkurrens finns med all sannolíkhet i kommande socialistiska samhällen och kan bidra till utveckling även där.
      Varför ska företagen bara ha politisk ledning? Rejält ökad inflytande för de anställda förväntar jag mig i ett socialistiskt samhälle. Cockshell & Cottrell och även bl.a Lebowitz diskuterar detta. Ett moment i forskning, f.a. tillämpad forskning med ankytning, är att man döljer sin forskning och den nya kunskapen för andra. Bättre om den förs ut öppet och i tidigt stadium. Det är absurt att nya läkemedel med patent är mångdubbelt dyrare än nödvändigt.
      Entreprenörskap och belöning för bra forskning kan väl finnas i ett socialistiskt samhälle. Återkommer.

    • 24 oktober, 2012 at 16:11

      Ingen har argumenterat för planekonomi på den här tråden. Anders har bara argumenterat mot kapitalism.

      Kanske planekonomi och kapitalism är samma sak – åtminstone har en hel massa personer, från Fernand Braudel till Raymond Chandler, argumenterat för detta. Fast då har de kallat planekonomi för statskapitalism och pekat på att staten i det fallet fungerar som en enda jättelik kapitalistisk koncern.

      Så snart en liten självutnämnd elit bestämmer åt andra, oavsett om de kallas direktörer eller centralkommitté, får man vara på sin vakt. Får dom en chans stjäl dom plånboken av dig.

    • Martin Kullberg
      25 oktober, 2012 at 08:26

      Planekonomi är vad storbolag sysslar med. Den är uppenbarligen riktigt effektiv för de stora plattar till de små som inte kör planekonomi. Men ingen vill väl att staten fungerar som ett multinationellt storbolag.

  4. Martin Kullberg
    25 oktober, 2012 at 08:36

    Människan kan inte ses som enbart subjekt, hon kan inte förstås som separat från sin omgivning. Det följer av observationerna att enkla saker människor gör tillsammans får stora inre konsekvenser på individen.

Comments are closed.