Riskkapitalet tar pengar från en sämre vård




DN Debatt idag ”Strukturproblem. Svensk demokrati bygger traditionellt på intressegrupper som står mot varandra. I dag smälter eliterna alltmer samman och tidigare toppolitiker fungerar ofta som dörröppnare åt näringslivet. Just nu är den stora uppgiften att hindra S-kongressen att säga nej till vinster i välfärden”, skriver Daniel Suhonen och Felix Antman Debels, kända socialdemokrater från tidskriften Tiden.

Jag skrev skrivit en kommentar i DN omkring kl 9 i morse ”Privatisering av vården medför stora försämringar. Stora belopp av skattemedel överförs till riskkapitalister i stället för att investeras i vården. Vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre.(Göran Dahlgrens & Laura Hartmans arbeten). I stället rapporteras försämring då de med flera hälsoproblem nu får dessa separat behandlade vid olika besök och ej för samtidigt som förr – innebär sämre vårdkvalitet. (är f.d husläkare, professor). Vidare är valfriheten en chimär (DN 10/10 2011” (Se även bl.a. artikel i DN Debatt 18/4 av Jan Halldin och undertecknad, citerad längre ned.)

Nu vill jag i viss hast påminna om några andra relevanta förhållanden, där jag dock inte nu behandlar den viktiga frågan om ”eliternas sammansmältande”:

1. Privata ägare och stora vinster
I Dagens Industri (DI) kunde man 6 oktober 2011 under rubriken ”Åtta av tio gör vinst i vården” läsa: ”På tre år, mitt under finanskrisen, har hälso- och sjukvårdsföretagen visat upp stigande rörelsevinster på sammanlagt 18,6 miljarder kronor”. Det är en stor verksamhet. ”Under 2009 hade de drygt 23 000 hälso- och sjukvårdsföretag som ingår i SCB:s underlag en samlad omsättning på drygt 47 miljarder kronor, varav merparten är skattemedel” skriver DI under hänvisning till uppgifter från SCB. Särskilt omfattande är den privata verksamheten i Stockholms län (sjukvårdslandstingsrådet sedan 2006 heter Filippa Reinfeldt), där den svarar för 23 % av nettkostnaderna, dubbelt så mycket som i de landsting som satsat näst mest på det privata.

Vinster går inte minst till skatteparadis, fast en hel del av vinsten återinvesteras. Sveriges enda privata akutsjukhus, S:t Görans i Stockholm, har genererat vinster på 481,6 miljoner kronor sedan privatiseringen 1999. Under samma period har ägaren Capio betalat 16.700 kronor i skatt, uppger DI. Vad säger Skatteverket?

Alla stora vårdkoncerner utom Praktikertjänst ägs av riskkapitalbolag. Av dessa gav endast Carema vanlig aktieutdelning 2008 (Kent Werne. Jackpot. Miljarder i vinst när välfärden privatiseras. Ordfront Magasin nr 1 2010). Men genom smart manöver med s.k. aktieägarlån till hög ränta hamnar ändå stora belopp av medborgarnas skattemedel i privata fickor. För de stora vårdbolagen Attendo och Capio går vinster via holdingbolag i Luxemburg till skatteparadisön Jersey i engelska kanalen, medan vinster från Aleris går till grannön Guersney.

2. Inget stöd för att privat vård är bättre, men den är med stor sannolikhet dyrare.
Men om ökad privatisering innebär bättre vård får man väl se litet mellan fingrarna?
Våren 2010 publicerade Socialmedicinsk Tidskrift den bästa och mest utförliga vetenskapliga genomgången av effekter av privat och offentlig hälso- och sjukvård, skriven av professor Göran Dahlgren i samverkan med Gemensam Välfärd och LO-distriktet i Stockholms län (Vård på lika villkor – drivkrafter och motkrafter, www.socialmedicinsktidskrift.se). Den visade att det saknas vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre eller effektivare. Som bl.a. med doktor Jan Halldin påpekat i Läkartidningen 5 oktober 2011 (nr 40 2011), finns det däremot risk för att privatisering av vården medför att den blir mer ojämlik, att ekonomiska intressen förstärks på bekostnad av kvalitet och vårdbehov.

I en uppmärksammad vetenskaplig granskning i boken Konkurrens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? (SNS Förlag, red. Laura Hartman) kunde svenska forskare inte inte finna stöd för att privat verksamhet inom vård, skola, individ- och familjeomsorg etc. var effektivare eller gav bättre resultat än offentlig vård. Rapporten medförde stark kritik från borgerligt håll och forskaren Laura Hartman tvingades snabbt bort från SNS. SNS:s vetenskaplige rådgivare professor Olof Petersson avgick i protest och några dagar sedan tvingades SNS avskeda vd Anders Vredin pga kritiken mot behandlingen av Hartman. Jan Halldin har alldeles rätt då han skrev: ”Att vårdval och vårdprivatiseringar har införts så snabbt i vårt land har huvudsakligen politiskt ideologiska orsaker. Det anmärkningsvärda är att det har kunnat ske utan stöd i evidensbaserad forskning och kunskap”.

3. Vårdvalet väsentlig(en) vanlig vanföreställning
I DN kunde man 10/10 2011 under rubriken “Information av vård får underkänt” läsa “Sedan 2010 är det obligatoriskt för alla landsting att erbjuda fritt val av vårdcentral. För att kunna göra välgrundade val måste Sedan 2010 är det obligatoriskt för alla landsting att erbjuda fritt val av vårdcentral. För att kunna göra välgrundade val måste medborgarna få information om vårdcentralernas kvalitet.Men det saknas på flera håll i landet.” I 19 av 21 landsting saknas information om vilka språk personalen talar på vårdcentralen, och om den fysiska tillgängligheten, medan 18 saknar information om hur många patienter som är listade. Tio av 21 landsting uppger ej information om de anställdas kompetens. Svenska Dagbladet hade liknande bedömning av rapporten.

Vårdval fordrar informationen om kvaliteten i den vård som kan ges för olika sjukdomar på olika vårdcentraler och andra vårdinrättningar. Detta saknas, med undantag av kritiserade jämförelser av sjukhusvård för vissa åkommor. Som läkare vet jag något om hur svårt och tidskrävande det är att försöka göra sådana jämförelser. Myten om vårdvalet är nära besläktat med myten om den välinformerade rationella konsumenten av mat, aktier och pensionförsäkringar. Inom ekonomin fick Joseph Stiglitz Nobelpriset i ekonomi för 10 år för att han visade att informationen är asymmetrisk, vilket gör att det mer eller mindre inte fungerar.

I en artikel i DN Debatt 14 april i år med titeln ”Nödvändigt med ett socioekonomiskt index i ersättningssystemet” riktade Jan Halldin och jag kritik mot att ”Primärvårdens Vårdval ger en fortsatt ojämlik vård”. Vi påtalade en del av bristerna ovan. Vi riktade då kritik mot måttet ”antal läkarbesök”, bland annat då Vårdval medfört att en del sjukvårdskontakter som tidigare korrekt togs om hand av sjuksköterskor nu gick till läkare, då det gav bättre ersättning, ett exempel på att den lovordade LEON-principen urholkas. (LEON=Lägsta Effektiva OmhändertagandeNivå). I snabbt svar från tunga landstingsråd fick vi inte stöd för vår uppfattning, icke oväntat. Gå också till Socialistiska läkares hemsida (länk nedan) för vettiga synpunkter på vårdpolitik.

Är inte detta något av en skandal? Vill medborgarna betala mer för en vård som sannolikt är sämre genom att den blir mer ojämlik (i strid med Hälso- och sjukvårdslagen) och där utsatta grupper särskilt riskerar att hamna i kläm, och där vinstmedel går till skatteparadis i utlandet? Vi behöver ett annat, rättvist och demokratiskt ekonomiskt system, eller hur?

Vad tycker Du?

intressant.se, , , , , , , , , ,, ,

DN Debatt 2/10 2012,DN Stockholm 2011, DN Stockholm 18/4 2012, DN Stockholm 20/4 svar från landstingsråd, Expressen , Socialistiska Läkare , Ordfront,Läkartidningen 4 oktober 2011, Jan Halldin Socialmedicinsk Tidskrift, DN 10.10 2011


4 svar till “Riskkapitalet tar pengar från en sämre vård”

  1. Troligen ungefär samma grundläggande mekanismer, till en viss del. Och hur är det då man ska försöka jämföra olika anbud från de som ringer upp och vill sälja mobiltelefontjänster? Kapitalismen främjar inte objektivitet och saklighet i information.

  2. Bra inlägg. Det huvudsakliga argumentet borde vara att oavsett hur effektivt vården bedrivs så skall ändå inget gå till vinst utan skall antingen betalas tillbaka till skattebetalarna eller användas till ytterligare förbättringar för patienterna.

    Det borde framstå som ganska självklart att vård inte är en tjänst som går att likställa med tex hårklippning/bilservice/måleri/mm. Att göra ”marknad” under sådana förutsättningar kommer oundvikligen leda till att någon (Private Equity) berikar sig på vårdtagarnas, personalens eller skattebetalarnas bekostnad. Värt att kolla upp vilka politiker som arbetar som sk Senior Advisers för PE-bolagen… skrämmande att det bara är V som är emot.

    • Tack för tipsen! Hur kan man kolla detta med PE? För mig är det ett nytt sätt att spela på börsen, men jag vet för litet. Har PE engagemang i vårdbolag kanske?