Om Israels roll i Syrien-konflikten



Detta inlägg baseras på en av mig översatt och förkortad artikel i Counterpunch av den arabiske journalisten Nicola Nasser som sedan länge arbetar på Västbanken. Den ger en viktig aspekt på Syrien-konflikten, som sällan nämns. Jag delar inte Nassers uppfattning på varje punkt, men anser att artikeln är värd att publicera.

Vill påminna om att Israel utan repressalier eller allvarlig kritik bombat i Syrien vid några tillfällen detta år, helt i strid med FN-stadgan förstås.
Bilden nedan föreställer förödelse i Damaskus efter ett av Israels bombanfall.
Syrien skada efter Israels bombanfall 4RTR3D5PK

Nassers artikel.
”Efter mer än två och ett halvt års strider i Syrien framträder allt klarare Israels betydelse i konflikten.
Alla medier i Israel och politiskt fokus har legat på ett ingripande av det internationella samfundetmed ”ansvar att skydda (Responsibility to Protect, R2P) för att avvärja en ” humanitär kris ” i Syrien. Men det har också skett för att avleda uppmärksamheten hos den allmänna opinionen från det verkliga målet – att skydda Israels säkerhet.
Netanyahu untitled

Israels ”Plan A” var att genomdriva en förändring av den syriska regimen och ersätta den med en ny regering som kunde acceptera ett bra ”fredsavtal” med Israel. Då inte detta gick tillämpas nu ”Plan B” framgångsrikt genom att avväpna Syrien från dess kemiska vapen för att beröva Syrien dess strategiska defensiva avskräckningsförmåga mot den israeliska överväldigande arsenalen av kärnvapen, kemiska och biologiska massförstörelsevapen.

Men det faktum att den syriska humanitära krisen fortsätter med oförminskad styrka medan USA successivt har kommit överens med Syriens viktigaste allierade i Ryssland och Iran att erkänna ”legitimiteten” av status quo i Syrien är ett faktum som förstör det som återstår av USA:s trovärdighet i konflikten.

President Barak Obama sa i FN:s generalförsamling 24 september ”Låt oss komma ihåg att detta inte är ett nollsummespel. … USA har inte heller något intresse i Syrien förutom det syriska folkets välbefinnande, stabilitet i grannländerna, avskaffande av kemiska vapen (Syriens, inte USA:s eller Israels), och se till att det inte blir en säker tillflyktsort för terrorister. Jag välkomnar alla nationer som kan bidra till en fredlig lösning.” Detta uttalande skingrar alla eventuella kvarvarande tvivel på att USA någonsin brydde sig om det syriska folket och dess ”välbefinnande.”

USA:s engagemang för en ”politisk lösning” genom samarbete med Ryssland och sammankallande av en ”Geneve – 2”- konferens äventyras av dess oförmåga att ena den ”opposition” som skapades och sponsrades av USA självt och ”Syriens vänner” (däribland Sverige) och USA:s fortsatta stöd till den väpnade konflikten med vapen, pengar och logistik genom allierade i Turkiet och i Gulf-staterna, vilket undergräver alla möjligheter till politisk lösning och gör en ”Geneva – 2” till ett stort (våg)spel.

Israelisk ”bestraffning”.

Israels påstådda neutralitet har slagits i spillror av ingen annan än dess president Shimon Peres.
I sitt tal vid 40-årsminnet av cirka tre tusen israeliska soldater som dödades i kriget 1973 med Syrien och Egypten avslöjade Peres att Israel kraftigt underblåst den syriska konflikten. Peres sade ”Idag straffas den syriske presidenten Basher al – Assad” för sin vägran att kompromissa med Israel och det syriska folket får betala för det.”

När det blev alldeles tydligt av den senaste utvecklingen att det inte blir något ”regimskifte” i Syrien och inte heller en ”post-Assad-dag” och då det är tydligt att USA, den viktiga garanten för Israels överlevnad gör en ”U – sväng” i sin Syrien-politik genom att utesluta militära lösningar som ”oacceptabela”, för att citera utrikesminister Kerry 6 oktober, blev Israel otåligt och kunde inte längre dölja sitt intresse i konflikten.

Den sjuttonde september publicerade stora massmedia att Israel vill att Assad tvingas bort. Enligt dagstidningen Jerusalem Post har Israels USA-ambassadör Michael Oren sagt ”Vi har alltid velat ha bort Bashar Assad att gå, vi föredrar alltid demotståndare som inte stöds av Iran. ”Den största faran för Israel är den strategiska båge som sträcker sig från Teheran över Damaskus till Beirut. Och vi ser Assad regimen som den starka slutstenen i den bågen”.
Och det är den springande punkten i den syriska konflikten: Demonteringen av detta ”båge” har under hela konflikten varit den uttalade strategin för de USA-ledda så kallade ”Syriens vänner”, som själva är Israels vänner.

Målet med strategin har hela tiden varit att få bort den syriska slutstenen, som stöds av en Iranvänlig regering i Irak liksom av de palestinska befrielserörelserna som motstått mer än sextio årtionden av israelisk militär ockupation, eller att på annat sätt bryta sönder Syriens resurser, infrastruktur och makt. Detta tills Syrien inte har annat alternativ än att villkorslöst acceptera de israeliska villkoren för vad Peres kallade en ”kompromiss” med Israel som en förutsättning för återlämnande av de av Israel ockuperade syriska Golanhöjderna.

Syrien – en udda figur.

Detta strategiska mål doldes genom att först porträttera konflikten som ett folkligt uppror som övergick i ett väpnat uppror mot en diktatur, sedan ett sekteristisk ” inbördeskrig som övergår i ett proxykrig mellan en arabisk-iransk och en sunni – shiitiska historiska motståndare och till slut i ett slagfält av motstridiga regionala och internationella geopolitiska intressen – men den israeliska faktor har hela tiden varit kärnan i konflikten.

Varför skulle annars de USA – ledda Syriens vänner & Israel visa omsorg om den styrande regeringen i ett land som inte är rikt på olja och gas. Enligt Obama är ”USA berett att använda hela sin makt, inklusive militärt våld, för att säkra Israels intressen.”

Slutet på det kalla kriget öppnade en ny möjlighet att bygga vidare på det egyptiska – Israels fredsavtalet. Ett fredsavtal undertecknades mellan PLO och Israel, följt av ett fredsavla mellan Israel och Jordanien följande år.Under invasionen av Libanon 1982 försökte Israel förgäves att påtvinga Libanon ett liknande fördrag, men Syriens inflytande hindrade detta.

Syrien förblir den udda figuren i det arabiska fredsbältet runt Israel, och ingen varaktig fred är möjlig utan Syrien. Damaskus har en nyckel även till varaktigheten av palestinska, jordanska och egyptiska fredsavtal med Israel. Syrien kommer inte att lämna över denna nyckel utan att de israeliska ockupationsstyrkorna dras tillbaka från Syrien och andra arabiska länder och att den ”palestinska frågan” får en vettig lösning.
Aftonbladet demonstration IMG_2116-225x300

Detta har varit en syrisk nationell strategi långt innan Baathpartiet och al-Assad-familjen kom till makten.
Därför kommer den amerikanska och israeliska ”Plan A” att finnas kvar på båda ländernas dagordningar, i avvaktan på en lämpligare geopolitisk miljö.

Anders Romelsjö:För att bekämpa terrorismen:
1. USA, Israel & Co – upphör med stödet till rebellerna i Syrien!
2. Ge i stället allt stöd till den syriska regeringens kamp mot extrema, al-Qaidia terroristgrupper.
3. Annars är talet om kamp mot terrorismen tomt prat, förstärkt av t.ex. CIA:s egen terroristverksamhet, enligt bl.a. boken ”The way of the knife” (Penguin Press, 2013) av Pulitzer-pristagaren och New York Times-medarbetaren Mark Mazzetti.



i Andra om: , , , , , , , , , , , , ,, , , ,

Counterpunch 15/10 Aron Lund på Joshua Landis 24/9 Wall Street Journal 26/9 Guardian 2/10 William Blum i Counterpunch 8/10 Cornucopia blogg SvD 24/3 Globalresearch artikel Fria Tidningen 13/9 FIB-KulturfrontAron Lund 24/9 Björnbrum 27/9 ISTEAMS Ghoutarapport 16/9Time 16/9 om FN:s rapport Reuters 16/9 SvD 3/9 DN 27/8 DN 28/8 DN 2 28/8 SvD 24/3 Cold Lazarus Expressen Washington Post 24/3 DN 25/3 Nyhetsbanken om gaskrig Nyhetsbanken om kidnappning av FN-observatörer EU fördömer terrorister DN 23/3 DN 19/3 AFP China Daily Common Dream DN 24/3 SvD 24/3 Björnbrum Kildén & ÅsmanDN 21/3 SvD 22/3Svensson-bloggen Guardian Independent Amnesty SvD 15/3 Knut Lindelöfs blogg Aron Lund SKP-bloggen AFP V:s uttalande SvD 13/3 om Amnesty SvT Karen Leukefeld i Junge Welt Sunday Times 3/3 NyhetsbankenBjörnbrum Foto-Lasse Tipping Point Moska-mötet DN 2/3 Globalresearch om John Kerry Intervju med Assad 3/3 i Sunday Times New York Times 26/2 SvD 28/2 NY Times 28/2 kl 9.30 DN Dagens Industri 26/2 Wall Street Journal 25/2Daily Star Carl Bildts bloggTrend Nyhetsbanken 25/2 Kildén & Åsman SKP-bloggen 26/2 GlobalresearchSvD Nyhetsbanken Björnbrum Läkartidningen kommentarer Läkartidningen Syrien-artikel VoltairenetNyhetsbanken DN 14/2 SVD 14/2 P Giraldi EU om Syrien 18/2 SvD Clark i Democracy Now Middle East Online 18/2 Reuters AB 10/2Expressen 11/2 DN 10/2 SvT Agenda 10/2 kl 21.15SvD Telegraph Guardian Croneman NY Times DN 7/2SvD 9/2 Unconventional warfare dokument UW dokumentDN 22/1 Nyhetsbanken FIB-KulturfrontFIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 Björnbrum Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör


3 svar till “Om Israels roll i Syrien-konflikten”

  1. Det finns flera seriösa debattörer som håller med om detta men som samtidigt hävdar att USAs intressen består i att förhindra uppkomsten av en dollar-oberoende ekonomisk zon med bla Iran Syrien Ryssland Kina etc. Att USA svängt om kan bero på att Kerry mfl fått försäkringar från Iran och Ryssland som lugnat dem på den punkten.

    Jag har framfört i en Israelisk blogg att jag anser att Israel borde kunna ha ett fredligt ömsesidigt gynnsamt samarbete med grannarna ist för motsättningar. Men det förutsätter att angloamerikanerna inte sätter hinder ivägen. Exempelvis måste i såfall rika judar om de vill kunna flytta resurser till den zonen och använda på ett sätt som är acceptabelt för grannländerna. Då blir det ett förhandlingsargument som ökar möjligheterna. Men skulle USA och
    England acceptera det? Jag tror att USA beväpnar Israel för att splittringen i området skall bestå.
    Om Israel vore militärt svagare skulle samarbetsinriktade Israeler komma
    till makten ist för den nuvarande typen av stridstuppar. Detta eftersom de
    skulle bli tvungna att finna fredliga lösningar. Samförstånd i den regionen
    ökar möjligheterna för alla länderna där att lösgöra sig från
    angloamerikansk dollardominans. Jag tror att det är en viktig anledning till
    varför fortsatt splittring är målet. Man bör komma ihåg att orsaken till att
    en massa fattiga judar rycktes upp med rötterna och planterades om i
    Palestina var ursprungligen Englands geopolitiska kamp mot
    konkurrentländerna. Judarna höll på att assimileras allt mer i dessa
    konkurrentländer såväl som i England.
    Plötsligt tillväxte antijudiska stämningar i Ryssland, Frankrike och
    Tyskland. Till nackdel för alla utom England. Glöm inte bort att judarna
    sedan länge är en spelbricka i ett geopolitiskt spel.

  2. BRICS har alltmer formerat sig mot Triaden. Vid ett sammanträde 2013 i Sydafrika meddelade sammanslutningen att man kommer att inrätta en ny utvecklingsbank för investeringar i långsiktiga infrastrukturprojekt. Bakgrunden är beredskapen att utmana Triadens politiska och ekonomiska dominans, i synnerhet vad gäller IMF och Världsbanken. Därutöver har Kina och Brasilien undertecknat ett avtal som gör det möjligt för dem att använda sina egna valutor i stället för dollar för hälften av sin handel. Om BRICS-länderna går vidare med sådana initiativ, och på sikt lyckas skapa en ny reserv- och handelsvaluta är det slut på dollarns dominans