Nog med lögner om Syrien!


In English further down

Denna artikel har jag fått från Åke W Bergh, som också översatt den, liksom flera andra artiklar vilket jag verkligen tackar för. Den har fått ligga några dagar pga. mer akuta händelser.

Ingress av Åke W Bergh.
Luciadagen i Stockholm hedrades med demonstrationer utanför ryska ambassaden. Små grupper med plakat som högljutt kräver stopp på all rysk inblandning i Syrien – det alltså istället för stora återkommande demonstrationer mot all amerikansk inblandning utanför amerikanska ambassaden. Vi lever i en upp-och-nedvänd era. Det krävs en kille i USA (Hollywood?) att slå näven i bordet och ryta Basta! Nog är nog, enough is enough! Här författaren John Wight vars välgörande arga inlägg hedrats med införande i Counterpunch (9 dec) Counterpunch såväl som NewColdWar (13 dec).New Cold War

”Historien kommer inte att vara nådig dem som falskeligen propagerat för att en demokratisk revolution skulle utspelas i detta brutala krig i Syrien.”

syrien-russian-administered-field-hospital-in-aleppo-shelled-by-terrorists-on-dec-5-2016-sputnik-600x319Ryskt fältsjukhus i Aleppo, bombat den 5 december 2016

Den ryska medicinska personal som dödades och sårades i en attack på ett militärt fältsjukhus i Aleppo ställer återigen frågan om vilka krafter som aktivt stöder terroristerna i Syrien på sin spets.
De vandaler som i väst framställs som ”moderata” i en monstruös vrångbild av sanningen.

Propagandaminister Goebbels kunde ha styrt västs mediebevakning av händelseförloppet i Aleppo. Nusrafronten (nu Jabhat Fateh al-Sham) har förvandlats från en terroristorganisation i metod och mål närmast omöjlig att skilja från Isis – till en kraft jämförbar med den franska motståndsrörelsen eller partisaner under andra världskriget. Alltmedan den enda verkliga moderata kraften i konflikten i Syrien, den syriska armén, Ryssland, Iran och andra allierade, demoniseras, anklagas att terrorisera civila inklusive barn, då man i själva verket befriar dem.

Historien kommer inte att vara nådig dem som falskeligen i sin propaganda spridit lögnen om en demokratisk revolution i Syrien. Tvärtom har landet och dess folk lidit härjningar av en islamisk Khmer Rouge i färd med att ”rena” ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle, med minoritetsgrupper vars existens kan spåras tusentals år tillbaka i denna del av världen. Den överväldigande majoriteten av syrier, utan vars stöd regeringen skulle ha kollapsat för länge sedan, avvisar helt dessa fanatiska extremisters ideologi. De flesta av de icke-syrier från områden i hela den muslimska världen, såsom en plåga likt gräshoppssvärmar låter sig utnyttjas i en destabilisering av regionen skapad av Washington och dess allierade.
isis-dodar-islamic-state-henrettelseVäst stödjer ISIS enligt Obama, Biden, och generalerna Flynn och Clark
Den illavarslande händelse som attacken mot det ryska militära fältsjukhuset utgör, är helt avhängig dessa så kallade rebellers stöd från USA och dess vasaller i regionen. De som förser dem med de vapen och utrustning, pengar, logikstöd och underrättelser som gjort dessa härjningar möjliga. Hur kan det annars förklaras hur dessa destruktiva krafter kunnat överleva så länge?

I synnerhet Ryssland förtalas i väst för sin roll i konflikten. I själva verket en neo-mccarthyisk anti-rysk propagandaoffensiv som genomförs unisont i hela västvärlden som svar på Rysslands militärinsats i landet. En propagandaoffensiv som intensifierats under befrielsen av Aleppo.

Vi ser ryska medier såsom RT och Sputnik bli måltavlor. Dess representanter dragna inför parlamentariska undersökningsutskott i Storbritannien för att ”förklara sig”, anklagade för pro-rysk propaganda snarare än nyheter.

Amerikanska utrikesdepartementets talesman, John Kirkby, vägrar besvara legitima frågor från en RT- korrespondent för att istället attackera hennes referenser. Det finns en smygande faktor i detta oöverträffade rysshat i väst. Inte bara Rysslands regering demoniseras utan själva Ryssland – med den tydliga innebörden att den ryska karaktären är inneboende oärlig, lömsk, ond, etc.

Nog är nog!

Det är inte längre trovärdigt, mycket mindre etiskt försvarbart att hätskt fördöma människor skyldiga till terrorism i Paris, London, Bryssel eller USA – och samtidigt beskriva de ansvariga för samma mord och slakt i Syrien som ”rebeller”. Det är övermåttan obscent.

Såsom i Afghanistan, Irak och Libyen, äger i Syrien ett grotesk experiment i mänsklig förtvivlan rum. Där mord och extremism presenteras som motstånd och revolution, medan dem som kämpar för att skydda civila från terrorism själva avbildas som terrorister. George Orwell kunde inte ha gjort en bättre parodi av västs mediebevakning.

För man kan antingen stå på samma sida som dem som bekämpar religiös extremism och sekterism, eller så kan man stå på extremisternas och sekteristernas sida. Man kan inte göra både och – både retoriskt upprätthålla en position av att vara emot extremism, och samtidigt ta avstånd från dem som riskerar sina liv att bekämpa den. Detta är de facto den gängse hycklande inställningen i det officiella väst, hos politiker såväl som dess mediebevakning.

Syrien, tack vare sina ståndaktigt lojala väpnade styrkor, kommer inte att gå samma väg som Afghanistan, Irak och Libyen. Och se sitt samhälle förstöras i grunden, splittrat och vanställt, dess utveckling och kultur plundrat av den hegemoniska agenda som ansvarar för detta storskaliga mänskliga lidande. Med tanke på konfliktens omfattning och brutala karaktär kan landet ta lång tid att reparera, men återuppbyggt kommer det att bli.

Vad som däremot aldrig kan repareras är anseendet och integriteten hos dem som skrivit en ny sida i lögnaktighetens och dubbelspelets annaler. Nu så påtagligt för alla att se i västs ord och handlingar om Aleppo och konflikten i Syrien i stort.

För att parafrasera ingen annan än Winston Churchill: i väst är sanningen när det gäller Syrien skyddad av en livvakt av lögner.

In English

Syria and the Bodyguard of Lies
by JOHN WIGHT

Email

The killing and wounding of Russian medical personnel in a rocket attack on a military field hospital in Aleppo raises again the question of who is actively lending support to terrorism in Syria, people depicted in the West as ‘moderates’ in a monstrous inversion of the truth.

Such has been the Goebbelsian nature of western media coverage of the conflict in Aleppo, Nusra Front (now Jabhat Fateh al-Sham) have morphed from a terrorist organization, which in its methodology and objectives is near indistinguishable from ISIS, into a latter day version of the French resistance or Partisans of Second World War repute. In the process the only real moderates engaged in the conflict in Syria – the Syrian Arab Army, Russia, Iran, and other allies – have been demonized, accused of targeting and terrorizing civilians, including children, when they have in fact been liberating them.

History will not be kind to those who have propagated the lie that something approximating to a democratic revolution has been underway in Syria. On the contrary, the country and its people have suffered the depredations of an Islamic Khmer Rouge, intent on ‘purifying’ a multicultural and multi-religious society of minority communities that are able to trace their existence in this part of the world back over a millennia and more.

The overwhelming majority of Syrians, without whose support the government would have collapsed long before now, utterly reject the ideology of these extremists, thousands of them non-Syrians who’ve descended on the country from across the Muslim world and beyond like a plague of locusts, taking advantage of the destabilization of the region wrought by Washington and its allies in recent years.

The sinister aspect to the conflict in Syria, which the attack on the Russian military field hospital raises, is the extent to which these so-called rebels have enjoyed the support of western and regional powers. How else are we to explain the way they have been able to survive for so long? Who has been supplying them with the weaponry, money, material, intelligence, and logistics support that has allowed them to do so?

Russia in particular has been vilified in the West over its role in the conflict. Indeed a neo-McCarthyite anti-Russian propaganda offensive has been waged across Europe in response to Russia’s military mission in the country. It is a propaganda offensive that has intensified in recent in parallel with the operation to liberate Aleppo. We have seen Russian media outlets, such as RT and Sputnik International, being targeted, its representatives hauled before parliamentary select committees in the UK to ‘explain themselves’, accused of peddling pro-Russian propaganda rather than news. We have also seen US State Department spokesman, John Kirkby, refuse to take a legitimate question from an RT correspondent, attacking her credentials.

There is an insidious element to this unprecedented level of Russia-bashing in the West, wherein it is not Russia’s government that is being demonized but Russia itself – with the clear inference that the Russian character is inherently dishonest, underhand, wicked, etc.

Enough is enough.

It is no longer credible, much less ethical, to describe people engaged in acts of mass murder and slaughter in Paris, London, Brussels, or in the US, as terrorists, while at the same time describing those responsible for the same murder and slaughter in Syria as ‘rebels’. In fact it is obscene beyond measure.

Like Afghanistan, like Iraq, and like Libya, in Syria a grotesque experiment in human despair has been taking place, wherein murder and extremism has been presented as resistance and revolution, with those struggling to protect civilians from terrorism depicted as the terrorists. George Orwell himself could not have done better than produce what passes for western media coverage in this regard.

You can either stand with those who are fighting religious extremism and sectarianism or you can stand with the extremists and sectarians. What you cannot do is both – i.e. rhetorically maintain a position of being against extermism while acting against those who are risking their lives fighting it on the ground. It is why the enemy of people in Britain, France, and the US is the hypocrisy of their own governments and media acolytes.

Syria, thanks to the tenacity of its armed forces, will not go the same way as the countries already mentioned – Afghanistan, Iraq, and Libya – and see its society disfigured, its development destroyed, and its culture despoiled in service to a hegemonic agenda that has been responsible for human suffering on a grand scale. While it may take years to be rebuilt, given the scale and brutal nature of the conflict that has engulfed it, rebuilt it will be.

What will never be rebuilt are the reputations and integrity of those who have written a new page in the annals of mendacity and duplicity, both of which have underpinned the West’s words and actions when it comes to Aleppo and the wider conflict in Syria.

To paraphrase none other than Winston Churchill, in the West the truth when it comes to Syria is being protected by a bodyguard of lies.

Några artiklar om Syrien.
Pastor Andrew Ashton: Ett historiskt ögonblick
Flygblad till UD ändrar Sveriges Syrienpolitik?
Besvikna USA & Co desinformerar om Aleppo
USA:s stöd till terrorister i Syrien
EU villigt betala Assad om terrorister får styra del av Syrien
Varför kapitulerar inte rebellerna?
Fortsatt svenskt stöd till terrorister i Syrien
http://jinge.se/mediekritik/atta-problem-med-amnestys-rapport-om-syrien.htm
De USA-stödda ”moderata rebellerna” i FSA i Syrien nära kollaps
Caesar: Gammal otillförlitlig rapport om Syrien dammas av
Amnesty: Ny partisk och otillförlitlig rapport om Syrien
Artikel av mig i Flamman 19/11 2015:Syrienkriget är en av USA planerad intervention
Lögner om Syrien
Aftonbladet desinformerar om Syrien
Vem startade kriget i Syrien?
USA-general, Obama, Biden: Vi har medvetet släppt fram al-Qaida och ISIS i Syrien
Vi har beskjutits av terrorister i 4 år

i Andra om: , ,, , Syrien, , , , , , ,


5 svar till “Nog med lögner om Syrien!”

  1. Man har ju hört att från början var det moderata rebeller som gjorde uppror i Syrien men att sedan tog terroristerna över. Men här är ett dokument (hemligt) från department of defence som bevisar att upproret i Syrien redan 2012 dominerades av terrorister. Dokementet är publicerat av Judicial Watch.

    http://www.judicialwatch.org/document-archive/pgs-287-293-291-jw-v-dod-and-state-14-812-2/

    Om det är äkta så har talet om moderata rebeller varit lögn hela tiden……

    • Väsentligen rätt. Jag skrev 1/8 2012 (http://jinge.se/bloggosfaren/den-syriska-oppositionen-vilka-ar-de.htm)

      Johan Croneman skrev igår i sin krönika i Dagens Nyheter om bristfälliga svenska massmediarapporteringen om Syrien. Han rekommenderade en krönika av Charlie Skelton i The Guardian, som främst handlar om den syriska oppositionen. Mot bakgrund av beskrivningen nedan är det föga förvånande att DN 2/8 skriver: ”Men inne i Syrien förlorar den splittrade exiloppositionen alltmer förtroende.”

      Jag återger nedan utdrag från Skeltons intressanta artikel.

      Detta är en artikel om berättarna: talesmän, ”experter på Syrien”, ”demokratiaktivister”, beslutsfattare. Det är en berättelse om några av de mest citerade ledamöterna i syriska oppositionen och deras koppling till den anglo-amerikanska businessen för att skapa en oppositionen. Dominerande (mainstream) nyhetsmedia har varit anmärkningsvärt passiva när det gäller syriska källor.
      De har helt enkelt betecknats som ”officiella talesmän” eller ”pro-demokrati aktivister” vanligen utan närmare granskning av deras uttalanden, deras bakgrund och deras politiska förbindelser. Det är viktigt att betona: att undersöka bakgrunden till en syrisk talesman innebär inte att tvivla uppriktigheten i hans eller hennes motstånd mot Assad. Men ett passionerat hat mot Assad-regimen är ingen garanti för oberoende.

      Faktum är att ett antal nyckelpersoner i den syriska oppositionsrörelsen befinner sig utomlands sedan länge och har fått ersättning från USA:s regering för att undergräva Assad regeringen långt innan den arabiska våren bröt ut. Dessa talesmän är högljudda förespråkare för utländsk militär intervention i Syrien.
      De är därmed naturliga allierade till välkända amerikanska neokonservativa som stödde Bushs invasion av Irak och nu utövar påtryckningar på Obama att ingripa militärt. Flera av dessa talesmän har funnit stöd av, och i vissa fall utvecklas långa och lukrativa relationer med förespråkare för militär intervention på båda sidor av Atlanten
      Det är hög tid att ta en närmare titt på dem som talar på uppdrag av det syriska folket.

      Syriska nationella rådet.
      De mest citerade av oppositionens talesmän är officiella representanter för den syriska nationella rådetm SNC som anses vara den viktigaste oppositionsorganisationen. Mot bakgrund av beskrivningen nedan är det knappast förvånande att man kan läsa att den syriska oppositionen är splittrad. DN skriver 2/8: ”Men inne i Syrien förlorar den splittrade exiloppositionen alltmer förtroende.”

      Washington Post beskriver SNC som ”en paraplyorganisation av rivaliserande fraktioner baserade utanför Syrien”. SNC är den oppositionsgrupp som har haft de närmaste kontakter med västmakterna – och den har krävt utländsk intervention från de tidiga stadierna av upproret.
      I februari i år vid ett möte för ”Syriens vänner” i Tunisien förklarade Storbritanniens utrikesminister William Hague: ”Vi, kommer liksom andra nationer, att erkänna SNC som legitim representant för det syriska folket.”

      ”Den äldste av SNC:s officiella talespersoner är den Paris-baserade syriska akademikern Bassma Kodmani. Hon arbetade för Ford Foundation i Kairo år 2005, då förbindelserna mellan USA och Syrien allvarligt försämrades, vilket medförde att USA började satsa medel på olika projekt för att försvaga den syriska regeringen enligt Washington Post.

      Hon framträder internationellt och har två gånger deltagit i Bilderberggruppens möte, där världens finansiella och ekonomiska elit träffas. År 2005 försämrades förbindelserna mellan USA och Syrien markant. USA Kodmani blev chef för ett centralt projekt i detta syfte Arab Reform Initiative, som initierades av Council on Foreign Relations (CFR), som sedan länge har mycket stort inflytande på USA:s utrikespolitik.

      Kodmani är inte en vanlig ”pro-demokratisk aktivist” som råkar hamna framför en mikrofon. Hon är bland annat forskningschef för Académie Diplomatique Internationale, som leds av Jean-Claude Cousseran, tidigare chef för DGSE – den franska underrättelsetjänsten.
      Hon har alltså nära och långvariga förbindelser med precis de stater som hon ber intervenera i Syrien.

      Liknande förhållanden gäller för andra talesmän för syriska nationella rådet.

      En talesman som ofta citeras är Radwan Ziadeh, senior medarbetare i en federalt finansierad tankesmedja, the US Institute of Peace. Han skrev tillsammans med andra ett brev i början av året till Obama med förslag till intervention i Syrien. En annan är Monajed, som sedan länge bor utomlands och brukar intervjuas av internationella massmedia. and democratic change in Syria”. Han arbetar för den brittiskt baserade Movement for Justice and Development, som finansieras av USA:s utrikesdepartement enligt Washington Post.
      I en sammanfattning av artikeln (här något förkortad) skriver Skelton: ”Dessa talesmän för den syriska oppositionen säljer förslag på militär intervention och regimförändring, och domninderande massmedia köper det gärna. Många av ”aktivisterna” och talespersonerna som representerar den syriska oppositionen är nära och i många fall finansiellt knutna till USA och London, till de personer som skulle genomföra en intervention.
      Detta innebär att informationen från dessa källor inte bara handlar om nyheter – det rör sig om en PR kampanj.
      Men det är inte för sent att ställa frågor och att undersöka källorna. Att ställa frågor innebär inte att du sluter upp bakom Assad. De goda nyheterna är att en skeptiker (till dominerande nyhetsförmedlingen) föds varje minut.”

      DN Croneman 31/7 Skelton i the Guardian 12 juli

  2. Konflikter uppstår inte p g a att några ”militanta rebeller”, ”oppositionella grupper”, eller strävan efter den så hypade men icke-existerande någonstans ”demokratin”. Allt det som sker och skedde – från 9/11 till dagens Syrien (för att bara ta ex från det 21:a seklet), är planerad av andra än de till synes ”demokratiskt valda ledare”.

    Vill man veta vad som försiggår bakom dimridån av för-sant-hållna förhållanden så skulle detta kanske vara till hjälp

    http://landdestroyer.blogspot.se/2011/03/naming-names-your-real-government.html