Moral, Israelfrågan eller annan politik bakom Petraeus avgång och Allens degradering?



Det finns olika uppfattningar om orsaken till att general Petraeus tvingades avgå. Anne-Marie Slaughter, f.d. chef för politisk planering inom USA: utrikesdepartement och professor i statskunskap vid ansedda Princetonuniversitetet skrev en lång artikel ”Ett (o)moraliskt föredöme i Dagens Nyheter 23/11. Han menar att avgången berodde på att ”Petraeus bröt mot sin privata hederskod och svek sin plikt mot hustru och barn och därmed mot sitt land”. Man vet inte vad man ska skratta eller gråta. Petraeus var chef för CIA, en organisation som gjort sig ökänd för att med ofta kriminella, brutala och folkrättsvidriga metoder underminerat nationell självständighet och demokrati i enastående omfattning under efterkrigstiden. Sedan ett tiotal år har USA dessutom starkt bidragit till att ge tortyren ett ansikte i det ”demokratiska västerlandet”. Detta nämner inte Slaughter, och hon lär inte ha några moraliska betänkligheter för sådant, då hon ”diskuterar” moral.

Och vem har glömt behandlingen av president Bill Clintons sexförehavanden med Monika Lewinsky? Han satt kvar och har ett mycket gott anseende i USA och stora delar av världen trots sina mer begränsade med brutala krigsinsatser och trots att han starkt bidrog till att lägga en grund för den kommande politiska krisen.
Det säger en hel del om DN:s politik att man utan kommentar publicerar en sådan artikel av en framträdande representant för USA-imperialismen på framträdande plats, och det är inte första gången. Men det är i linje med att DN enligt ledarsidans motto verkar ”för tolerans” – det är bara det att det ofta rör sig om tolerans för USA:s brutala och folkrättsvidriga politik. Vi minns chefredaktör Wolodarskis ledare att ”Obama är rätt man för USA och för världen”. Vad är det för en moral?

Men åter till Petraeus-frågan.Julie Lévesque hade förra veckan i Globalresearch intressanta funderingar över Petraeus avgång, liksom tidigare Ali Abunimah. De menar att kritik från Petraeus mot USA:s Israelpolitik följt av lobby-arbete av den mycket inflytelserika Israellobbyn kan vara en viktig orsak. Petraeus vittnade i mars 2010 inför senaten och skulle då också uttala sig om “challenges to security and stability” (utmaningar för säkerhet och stabilitet)

Han lär ha sagt ”De bestående fientligheterna mellan Israel och några av dess grannländer utgör distinkta utmaningar för vår förmåga att flytta fram våra intressen i detta område. Israelisk-palestinska spänningar leder ofta till våld och storskaliga väpnade konfrontationer. Konflikten underblåser antiamerikanska känslor, på grund av uppfattningen att USA favoriserar Israel. Arabisk ilska över Palestinafrågan begränsar styrkan och djupet i USA:s möjliga partnerskap med regeringar och folk och försvagar legitimiteten för moderata regimer i arabvärlden. Samtidigt utnyttjar al-Qaida och andra militanta grupper denna ilska för att mobilisera stöd. Konflikten ger också Iran, Hizbbollah och Hamas inflytande.” Abe Foxman, chef i en ledande sionistisk lobbygrupp i USA groups, gjorde ett uttalande där han fördömde Petraeus’ vittnesmål. Foxman och andra Israel-lobbyister förstod kanske att Petraeus gav uttryck för en ”officiellt förbjuden” uppfattning inom etablissemanget i USA, nämligen att USA:s och Israels intressen inte är identiska och att Israel kanske kan bli en strategisk börda. Man kan tolka Hillary Clintons initiativ till vapenvila i Gaza så att Obama-administrationen fruktade att ett fortsatt brutalt angrepp av Israel på Gazas befolkning äventyrade SA:s imperialistiska intressen i området.

Enligt professor James Petras (”Elite Intrigues and Military Purges: It’s Not About Sex, Stupid!”) har Patraeus bakom stängda dörrar pläderat för att Obama bör pressa Netanyahu att nå överenskommelse med Abbas. Det är väl känt att Petraeus stödde de våldsamma jihadisterna i Libyen och Syrien och att han opponerade sig mot att Israel började krig mot Iran, vilket han trodde skulle resa hela den muslimska världen mot alliansen mellan Washington och Tel Aviv. Dessutom var attacken i höstas mot USA:s konsulat i Bengazi, CIA-centrum för vapenleveranser till jihadister inte till fördel för Petraeus. De hypoteser om skälen till Petraeus avgång har en icke ringa grad av sannolikhet tycker jag. De är avsevärt troligare än DN-kolumnisten Slaughters försök att framställa för en obefintlig hög moral hos USA:s ledning.

Och det är rimligt att tänka sig att det är dags att byta ut general Allen, den enort flitige e-mailaren i Afghanistan och högste befälhavare för NATO och de svenska styrkorna på plats. Nu är han i praktiken degraderad i trovärdighet och operationsmöjlighet. Angreppskriget i Afghanistan går inte bra för USA, har allt mindre stöd i landet och bland allierade. Det är ganska tydligt att det är orealistiskt att tro att den afghanska armén under Karzais superkorrupta regim ska kunna ta över ansvaret år 2014. Enligt ett föga uppmärksammat avtal kan USA vara kvar till 2014, och det är kanske dags att ändra strategi snart i Afghanistan?

Bekämpa USA-imperialismen!


i Andra om: , ,, , Obama, , , , , , , , ,

Julie Lévesque Ali Abunimah James Petras Motvallsbloggen DN 15/11 SvD 15/11 DN 14/11
DN 12/11 DN 2 12/11 Voltairenet
Globalresearch
Fox News