http://www.imf.org/external/


Detta är andra delen av en längre version av en artikel som publiceras i nr 8 av FIB-Kulturfront år 2011. Bedömer att den fortfarande är aktuell. Första inlägget om IMF har publicerades här igår och kan med fördel läsas före detta inlägg.

Exempel på IMF:s verksamhet.
Nedan följer några exempel på IMF:s verksamhet, och ett första svar på frågan om en förbättring skett under senare år. Uppgifterna kommer främst från den faktarika boken ”Debt, the IMF and the World Bank” av Èric Toussaint & Damien Millet från 2010, men även från böcker av Joseph Stiglitz, Nobelpristagare, f.d. chef för Clintons ekonomiska rådgivare och f.d. Världsbankschef, de Vylder, Naomi Klein, Michel Chossudovsky, tidskriften Monthly Review och www.globalresearch.ca och från officiell statistik.

Hjälpt vid ökad skuldsättning i utvecklingsländer. Efter oljeprishöjningarna och recessionen under främst förra hälften av 1970-talet beslöt de rika länderna att försöka stärka köpkraften hos fattiga, ofta nyblivna stater (f.d. kolonier som utnyttjats/plundrats av rika länder) genom villkorliga lån – vilket i sig låter bra kan man tycka. Förutom bilaterala lån, som regel med gynnsamma villkor från givarländer, har dessa lån främst förmedlats av Världsbanken och IMF. Den ändrade policyn för Världsbanken inleddes 1968 då McNamara, tidigare försvarsminister i USA och ansvarig för upptrappning av kriget i Sydostasien, blev chef. Under de följande åren gavs mer lån än under de tidigare 23 åren, lånen blev ett ”geopolitiskt vapen” (TM), och den aktiva politiken att uppmuntra fattigare länder till skuldsättning fortsatte, medan bl.a. Världsbankens egna analyser om farorna med denna policy undertrycktes (TM, sid. 79). Ofta gavs lån till diktaturer som Mobutu i Zaire, Suharto i Indonesien, Marcos i Filippinerna, Pinochet i Chile (1973-90), som var allierade till USA.

Utvecklingsländernas lån var små 1960, uppgick till 70 miljarder US dollar 1970, till 540 miljarder 1980, 2 266 miljarder år 2000 (30-dubbling på 20 år) och till 3 360 miljarder år 2007 (Världsbankens statistik, 2008). Givetvis har återbetalningarnas storlek ökat, från 146 miljarder USD år 1990, 371 miljarder år 2000 och 523 miljarder år 2007. Det totala belopp som återbetalades 1970-2007 uppgick till 7,2 biljoner USD (som råkar motsvara hälften av USA:s statsskuld). Detta innebär givetvis ett ökat beroende av de rika länderna och dessas önskemål.

Redan i slutet av 1980-talet betalade de skuldsatta länderna i genomsnitt 40 miljarder dollar mer till G-7 än vad G-7 betalade som lån och bistånd. I slutet av 70-talet och början av 80-talet försämrades den ekonomiska situationen för många utvecklingsländer, inte minst de råvaruproducerande. Världsmarknadspriset på råvaror föll med 2,8 % per år mellan 1977 och 2001. Vid den ekonomiska krisen 1979-81 höjde USA räntan från 7,9 % till 18 %, följt av kraftig ökning av räntorna internationellt. På kort tid fick många utvecklingsländer minskad avsättning av råvaror till lägre priser och en upp till 3-faldig ökning av räntorna (TM, sid. 77). IMF:s insatser i Mexiko och Argentina beskrivs i detta blogginlägg, medan insatser i Sydoastasien, Polen och Ryssland kommer i nästa inlägg om IMF.

Kriserna i Mexiko.
Det första landet att ställa i betalningarna var Mexico 1982, vilket snabbt följdes av Brasilien och Argentina. IMF gav lån till Mexiko för att minska skulden med ekonomiska villkor som upprepats gång efter annan. Detta medförde uppoffringar av befolkningen, ökad arbetslöshet och betydande försämring av levnadsstandarden (Meltzer Commission, USA:s kongress).

Ett tiotal år senare följde president Salinas (senare anklagad bl.a. för svindleri, anstiftan till mord mm (de Vylder) med stort förtroende hos USA:s regering, Världsbanken och IMF följde IMF:s råd och avskaffade alla valutarestriktioner och peson kopplades till dollarn. Bakom en initialt gynnsam utveckling utvecklades en allvarlig ekonomisk kris, genom kraftigt minskat sparande (för att motverka försämrad köpkraft), ständigt växande kapitalimport (utländska investeringar), försämrad internationell konkurrensförmåga och väldig ökning av utlandsskulden.

När krisen (”tequila-krisen”) bröt ut i slutet av 1994 sålde utländska och inhemska investerare mexikansk peso, vars värde minskade kraftigt. Krisen öppnade Mexiko för stora utländska uppköp. 1990 var en av Mexikos banker utlandsägd, men år 2000 var tjugofyra av trettio i utländska händer. Stiglitz (2010) uppger att Mexikos kostnader för att rädda bankerna 1994-1997 uppskattas till 15 % av landets BNP, och att en betydande del gick till de förmögna ägarna av bankerna (En liknande räddningsoperation vid millenniumskiftet kostade Ecuador 25 % av BNP (TM, sid. 91).
Situationen förvärrades av frihandelsavtalet NAFTA 1994 mellan USA, Kanada och Mexiko. Mexikos tillväxt uppgick till knappt 2 % per invånare och år under Naftas första decennium, jämfört med genomsnittligt dryg 3 % per år under perioden 1948-73.

Krisen i Argentina vid millenniumskiftet.
Massmedia har ibland i sina kommentarer till krisen i Grekland hänvisat till krisen i Argentina. När USA i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet höjde räntan till nästan 20 % i kampen kunde Argentina inte sköta sina amorteringar. En stagnationens decennium inleddes. IMF bidrog till problemen enligt Stiglitz då man krävde högre skatter, lägre statsutgifter, högre inrikesräntor och uppmuntrade till privatisering av socialförsäkringarna för at minska underskottet. Detta bidrog till minskning av produktionen och av skatteintäkterna.

Peson kopplades till dollarn 1991 och under några år hade landet låg inflation, stabila statsfinanser, stort stöd från IMF och stort inflöde av utländskt kapital. Aktie- och fastighetspriser steg kraftigt, en bubbla uppstod. Dock fördubblades Argentinas lånekostnader mellan 1996 och 2000. Kortsiktig sanerades statsfinanserna genom enorm utförsäljning av statliga tillgångar. Inflationsbekämpningen lyckades en tid, men det medförde att peson var kraftigt övervärderad i slutet av 1990-talet, exporten rasade och arbetslösheten steg och uppgick till 25 % år 2001. IMF fortsatte att stödja Argentina och ställde åter hårda krav på åtstramningar som medförde social misär, företagsnedläggelser, minskad skolgång och utbildade människor lämnade landet.
Januari 2002 ställde Argentina in betalningarna, och hade då utlandsskulder på 150 miljarder USD. Året innan släppte Argentina kopplingen av peson till dollarn. Peson föll kraftigt, vilket inledde en snabb ekonomisk återhämtning med stor tillväxt 2003-2007, underlättat av att fordringsägare avskrev stora skulder efter hårda och skickliga förhandlingar från Argentina. I Aftonbladet kunde man 23 juni 2011 läsa ”ARGENTINA Argentinas dåvarande president Nestor Kirchner vägrade följa Internationella valutafondens krav på åtstramningar 2003. Två år senare betalade landet tillbaka hela skulden och bad IMF packa sina väskor.” Det argentinska exemplet illustrerar vådan av att IMF:s politik i ett land med ganska låg medelinkomst. Det finns flera likheter med Greklands läge, bl.a. likartade krav från IMF och andra långivare, samt avsaknaden av inhemsk valutakontroll.

Litteratur
About IMF. (http://www.imf.org/external/about.htm).
Chossudovsky M. Regime Change at the IMF: The Frame-Up of Dominique Strauss-Kahn? 19 May, 2011. : www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=24866
de Vylder S. Världens springnota. Finanskrisen och världen framåt. Stockholm: Ordfront, 2009.
Klein N. Chockdoktrinen. Stockholm: Ordfront förlag, 2007.
Romelsjö A. USA och krisen m.fl. blogginlägg (http://jinge.se.)
Stiglitz J. Fungerande globalisering. Göteborg: Daidalos, 2007.
Stiglitz J. Globaliseringen och dess kritiker. Stockholm: Leopard, 2003.
Toussaint E, Millet D. Debt, the IMF and the World Bank. Monthly Review Press, 2010.

intressant.se, USA, politik, fattigdom, kapitalism, bistånd, hälsa, utvecklingsländer, ekonomi, barn, rikedom, imperialism, FN, IMF, Mexiko, Argentina, privatisering, social nedrustning, kris, policy, Grekland,

IMF:s hemsidaAnders Svenssons blogg Pierre Gillys blogg DN IMF-lån till Irland SvD 27/12 AB IMF-lån till Mursi 10/12 Expressen 27/11 SvT SR Göteborgsposten ,DN 5.1 2012 Hans Rosling, Foto-Lasse Regeringen om utvecklingspolitik, DN 18/12SvD 19/12 om Hans Rosling, SvD om utvärdering av bistånd Hans Rosling i Agenda 26/11, Hans Rosling – årets hedersupplänning Forum Syd SVT 15-17.1 2012 Hans Rosling, Indiensolidaritet, svd, dn, Sveriges radio 30 december, Dagens Industri 30 december