Det kapitala tvånget – kommentar till en debatt (Lena Andersson på DN)



Lena Andersson har i lördags 9/3 skrivit kolumnen ”Kostnaden för avskaffad kapitalism” i Dagens Nyheter.
Jag diskuterade den i blogginlägget ”Kapitalism och frihet, Lena Andersson Dagens Nyheter” Igår hade jag förmånen att publicera ett blogginlägg från Britta Ring.
Idag har jag glädjen att ha professor Anders Björnsson som gästbloggare. Historiker och publicist, f.d. redaktör för den internationella kvartalstidskriften Baltic Worlds (2008–2012). Han utkom i slutet av förra året med en studie om de svenska arbetsterapeuternas historia (”Organisationen som skapade en profession”) samt en översättningsvolym (”Kejsarbysten och andra noveller av Joseph Roth”, Atlantis). Hans politiska journaler finns på www.kontrarevolutionen.se.

Hans kommentar är mycket viktig och förhållanden som där diskuteras är av grundläggande betydelse i en diskussion om dagens kapitalism.

”Kapitalism är inte frihet. Som system innebär kapitalismen en väsentlig inskränkning i många människors ekonomiska handlingsfrihet. Detta insåg den store fransmannen Fernand Braudel. Han beskrev kapitalisterna som en samhällsklass som lade den fria marknadsekonomin med många köpmän, hantverkare och handlande under sin domvärjo. Denna klass hade behov av reglementering, inte kaos. Att den åstadkom makroekonomisk anarki tillhör sedan historiens många ironier.
Kapitalism nej tack untitled

Kapitalister vill inte konkurrera, de vill dominera och besegra sina medtävlare. Monopolet är därför kapitalismens naturliga konsekvens och den inte alltid så fria konkurrensen endast ett steg på vägen dit. Själva avtalet innebär en konkurrensbegränsning. Det utesluter alla andra än dem som ingår kontrakt med varandra (och för att ingå kontrakt måste man ha något att erbjuda) från att delta i köp och förhandling. Kartellen, om den är öppen eller sluten, upphäver all konkurrens och därmed har man uppnått syftet med varje kapitalistisk verksamhet, som ingalunda är frihet för entreprenören utan högsta möjliga pris för köparen och största möjliga vinst för ägaren.

En naturlig följd av den kapitalistiska andan är korruption. Korruption betyder helt enkelt att det man inte kan komma över på annat sätt, till exempel genom arv eller gåva eller genom laga fång, kan man få genom att betala för det till någon som har behov av pengar. En annan variant av korruption är att avstå från att betala, till exempel lön, för att lättare få tillgång till något som en annan äger och därför måste göra sig av med. På det här viset skapar kapitalismen oupphörligen ett antal tvångssituationer som andra aktörer i samhället måste hantera för att relationerna människor emellan inte ska bli helt olidliga. Tvånget måste mötas med tvång.
Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE

Det kapitalistiska företaget är en sammanslutning som ställer upp sina egna regler som alla inom företaget har att hålla sig till. I anställningsförhållandet finns ingen, eller en mycket snäv frihet, som bygger på att det närsomhelst kan upphävas – i sista hand genom konkurs eller nedläggning av verksamheten i annan form. Detta innebär ett immanent hot för alla som säljer sin arbetskraft till en sådan inrättning.
Frihet i kapitalistiska system är därför alltid fåtalets: med de direkta producenterna som enda ekonomiska aktörer skulle någon kapitalism inte uppstå. Därför måste dessa berövas sin frihet och underkastas tvång. Detta tvång är sällan direkt synligt men mycket kännbart för den som underkastas tvånget. För att undvika kaos inom organisationen upprättar företaget en planering (den kan uttryckas som en budget) vilket det gäller för de anställda att utan alltför stora avvikelser hålla sig till. I större skala kan sådan planering ske på nationell eller övernationell (exempelvis EU-) nivå, och den är då i allmänhet förenad med olika korruptionsmekanismer (även om de i regel går under andra beteckningar som lobbying, påtryckning och propaganda).

Således är planen inte ett väsensfrämmande element i den kapitalistiska ordningen. Som en mycket grov form för kapitalism framstår det statskapitalistiska systemet. Där inträder staten som totalkapitalist för att samla resurserna i en kamp mot potentiellt eller aktuellt fientliga aktörer på en större scen. Härvid bekräftas och legitimeras de korruptiva förfarandena i lag. De enskilda kapitalisterna får överlämna en del av sin handlingsfrihet till totalkapitalisten för att berika sig på entreprenader eller förpaktningar: med en sådan överäganderätt bortfaller en del av de risker som är förbundna med en renodlad privategendom.
Kapitalism Bamse untitled

Totalkapitalism har fungerat i så olika länder som Norge och Kina, där ett politiskt parti har varit antingen dominerande eller allenarådande på det offentliga livets flesta områden, inklusive det ekonomiska.

I Sverige råder en statsmonopolitisk kapitalism där staten, oberoende av vilka politiska konstellationer som för tillfället innehar regeringsmakten, fullt ut garanterar det ekonomiska systemets bestånd och har förbundit sig att finanskapitalet inte ska få gå under. Det betyder i praktiken att det inte finns några allmänintressen utom bankväsendet. En bank har således inte friheten att gå i konkurs, och även i det avseendet måste kapitalismen klassificeras som ett tvångssystem.”


intressant.se, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,,

DN kolumn 9/3DN 2/2 2013 DN Kajsa Ekis Ekman DN 2 2/2 SvDAB 1/2 Expressen 1/2Fanns blogg Anders Björnssons bloggSvT Uppdrag Granskning 12/12 Expressen 12/12 Ab 12/12 Bilderblogg DN 12/12 Svd 12/12 AB 12/12 DN 20/9

SvD 20/9 Aftonbladet 20/9 Expressen 20/9SvT 20/9SR 20/9
DN 7/9 SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
SvT 7/9
DN 6/9 ,
Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,
Observer BBC undersökning 2009 Läkartidningens arkiv

  21 comments for “Det kapitala tvånget – kommentar till en debatt (Lena Andersson på DN)

  1. Francisco
    13 mars, 2013 at 13:13

    Som svar på detta räcker det egentligen att konstatera att ingen av de ”ofriheter” som presenteras skulle se annorlunda ut i ett socialistiskt system. Myten att man som enskild människa under socialismen är fri att göra som man vill utan att behöva ta hänsyn till andra är just en myt, i praktiken är man alltid underordnad kollektivet och har ingen som helst rätt till självbestämmande. Det är därför socialister gärna pekar på problem men aldrig på lösningar: när man kommer till att diskutera vad socialismen faktiskt innebär blir det uppenbart att den verkligen innebär omfattande ofrihet och slaveri.

  2. 13 mars, 2013 at 13:18

    Det är nog ingen som hävdar att man under socialismen är fri att göra som man vill utan hänsyn till andra. Tvärtom, socialismen bygger på större hänsyn till andra. En del av friheten under en demokratisk socialism består i att betydligt färre ska behöva lida under ofriheten av en omfattande arbetslöshet och omfattande skuldsättning. Ökningen av detta har under detta millenium inneburit minskad frihet för många miljoner människor.

    • Francisco
      13 mars, 2013 at 14:39

      …för att människor om de fick bestämma skulle rösta bort arbetslöshet, otrygghet och orättvisor, men så enkelt är det ju inte i praktiken. Det låter som om jag som individ kommer leva på samma sätt som idag med tillägget att jag får inflytande över ekonomin, men i praktiken kommer denna ”demokratisering” bara leda till att majoriteten får mer inflytande över mig. Någon måste ju verkställa besluten, någon måste anställa alla och se till att de får välbetalda jobb med minimal ansträngning, och vem ska göra det? Jo, vi alla så klart, framför allt de som tillhör minoriteten och därmed saknar bestämmanderätt.

      • Jan B
        14 mars, 2013 at 10:57

        Francisco: Du har nu på den här bloggen Jinge.se, i debatten om kapitalismen, dess natur, orsaker med mera, haft ett stort antal inlägg med i stort sett samma upplägg: Ok, kapitalismen har sina brister, MEN, vad är alternativet, Socialismen? Och så kommer du med den ena förenklade invändningen efter den andra mot det DU uppfattar som ”Socialism?” Ett mycket svagt argument i den här debatten! Du kommer med en av DIG SJÄLV SKAPAD definition av ”Socialism”, (och den har mycket lite att göra med den historiskt vetenskapliga definitionen)och som du tycker att du lättvindigt kan avfärda! Och så är du färdig tycker du med tanken på ”Socialism” som antingen omöjlig, destruktiv, onödig eller att ingen egentlig förändring kommer att ske. Är denna sammanfattning av dina argument rätt uppfattade? MEN hur ser din egen kritik ut mot det nu existerande och dominerande kapitalistiska systemet? HUR allvarlig är denna din eventuella kritik? Och VAD blir dina slutsatser av eventuell kritik mot kapitalismen? Eller tycker du att den nuvarande kapitalismen TROTS ALLT är i stort sett OK? Om inte, VAD är i så fall DITT alternativ? Ty du är alldeles uppenbart i praktiken mer kritisk mot tänkbara alternativ till kapitalismen, än djupet av din kritik mot kapitalismen. För att vara mycket konkret: Jag citerar ur ett inlägg av Anders: ”Konkreta åtgärder måste vidtas för att lägga de dominerande produktionsmedlen, alla storföretag etc under allmän, folkvald förvaltning.” Hur ställer du dig till sådana eventuella åtgärder? Stödjer du dom, eller kommer du att motarbeta en sådan konkret utveckling? Detta kan ju så småningom bli en faktisk fråga att ta ställning till!

        • Francisco
          14 mars, 2013 at 11:25

          Nej, i stort sett allting du skriver är felaktigt. Jag kritiserar inte ”dagens kapitalistiska system”, jag kritiserar dagens blandekonomiska system. Jag är nyliberal, jag vill ha en fri marknad, inte en marknad som kontrolleras av staten i mer eller mindre stor utsträckning. När det gäller socialismen så får man ju aldrig en förklaring till hur den ska fungera i praktiken. Det är mycket prat om folkets inflytande och makt, om att man ska avskaffa girighet och egenintresse och rädda världen, men hur ska det gå till? Kommer alla få ett arbete bara för att ”folket” tar över ”produktionsmedlen”? Nej, självklart inte. Min primära kritik mot socialismen är den faktor som ni socialister aldrig pratar om, nämligen att majoritetens MAKT över ekonomin också innebär att individen är underordnad kollektivet även i PRODUKTIONEN. Det låter på er som att jag som enskild människa kommer få rösta om att allt ska bli bra och så BLIR det så, men så enkelt är det ju inte. Någon måste verkställa alla beslut, och där kommer ”demokratin” (alltså majoriteten) bestämma vad jag ska göra. Det är slaveri, jag har ingen egen vilja eller beslutsrätt, bara en röst bland många. Så nej, jag stödjer inte en ”demokratisering” av ekonomin eftersom det i praktiken bara innebär att individen ännu mer underordnas kollektivet.

          • Jan B
            15 mars, 2013 at 12:39

            Ja, Francisco, din inställning är ganska vanlig bland den skara av nyliberaler som du tydligen tillhör och som upplever alla kollektiva samhällslösningar som mycket hotfulla mot den privata personliga ”friheten”. En privat och personlig frihet som blir allt mera kringskuren för de flesta av oss i detta som du kallar ”blandekonomiska” system. Men du har rätt i påpekandet att statsmakterna numera medverkar till ökad makt från de privata kapitalägarna. Dvs det kan snart kallas socialism för kapitalägarna och en sorts anarkisk kapitalism för oss andra. Men vad gäller det du skriver om din inställning till kollektivism: Kan du kanske en stund försöka föreställa dig att miljoner människor runt om i världen i stället skulle uppleva samma kollektiva lösningar på samhällsproblemen – som du starkt ogillar – i stället som resultat av en samlad folklig kamp mot orättvisor och förtryck och uppleva dem som höjden av förbättrad livskvalité och lycka? Nej, här skiljer sig våra åsikter åt, utan att vi kommer mycket längre – jag har svårt att förstå mig på en nyliberal inställning – och du har din grunduppfattning. Men min sammanfattning är ju denna – och den delar du naturligtvis inte med mig: Nyliberalismen har inga lösningar på världens problem i dag!

            • Francisco
              15 mars, 2013 at 14:50

              Jag förstår mycket väl att människor tilltalas av idén att de ska få rösta sig till allting de vill ha: ökat inflytande, mer fritid, mer pengar, roligare arbete osv. Problemet är att det ju inte är så socialismen fungerar, det är en lögn eller i bästa fall ett missförstånd. Socialismen låter ofta som nån sorts frivilligt samarbete där alla har goda intentioner och är solidariska, men i praktiken är den bara en politisk metod som bygger på massans makt över individen. Se nedan i mitt svar till Anders, jag utvecklar den tanken lite längre där. Jag tycker heller inte att man har RÄTT till makt över andra bara för att man TJÄNAR på det, alltså att alla medel skulle vara okej så länge de leder till en ”lösning” på ett problem man själv har.

  3. 13 mars, 2013 at 18:49

    Nej, det räcker inte bara att rösta. Konkreta åtgärder måste vidtas för att lägga de dominerande produktionsmedlen, alla storföretag etc under allmän, folkvald förvaltning. Återkommer om detta längre fram.
    Har du varit med om att rösta fram dagens kapitalister?

    • Francisco
      14 mars, 2013 at 11:27

      Nej det har jag inte, och varför skulle jag? Om någon vill använda sina egna pengar och resurser till att bygga upp ett företag så är det deras sak, inte min. Jag förstår att det vore BEKVÄMT för mig att få bestämma över det som idag tillhör någon annan, men 1. det är inte RÄTT och 2. det skulle även innebära att jag underordnas kollektivet vilket jag inte vill. Jag vill bestämma över mitt eget liv, inte vara en slav under majoriteten.

  4. 14 mars, 2013 at 14:02

    Ett fåtal stora företag (Officiell statistik) bestämmer idag över den stora majoriteten då det gäller anställning eller ej, användning av de vinster den stora majoriteten arbetat ihop åt dem, utan demokratisk insyn. Systemet är inte demokratiskt. I ett socialistiskt samhälle kan demokratin och därmed friheten bli betydligt större. Då får fler – kanske rentav du? – större möjlighet att bestämma över sitt eget liv. Men det återstår att försöka beskriva detta närmare. I detta har kritiker rätt.

  5. Francisco
    14 mars, 2013 at 15:12

    Problemet är att ”produktionsmedel” inte är någon naturresurs som ett litet fåtal har roffat åt sig, som är statiskt till antalet och som människor TVINGAS arbeta med. Om jag vill kan jag starta ett eget företag och ta hand om alla vinster, men varför skulle jag har rätt att bestämma över något som inte är mitt? Det skulle gynna mig att kunna gå in på ICA och ta vad jag vill utan att betala också, men vad ger mig den rätten? Det skulle gynna mig att kunna bestämma var jag ska bo utan att behöva ge något i utbyte, men vad skulle ge mig en sådan rätt? Jag vet att det är JOBBIGT och DYRT att starta ett företag, men att det skulle bli LÄTTARE och BILLIGARE för mig att få bestämma över någon annans företag gör det inte RÄTT. Dessutom, igen: MIN makt ökar inte för att jag får ingå i ett kollektiv med bestämmanderätt, det gör bara att jag är underordnad majoritetsviljan i en fråga där jag idag faktiskt har egen bestämmanderätt. Att jag (som du uttrycker det) får bestämma över ”anställning” i ett socialistiskt system betyder ju ingenting – i bästa fall stämmer min vilja överens med majoritetens och jag kan därmed börja jobba på företag X, men någon måste också se till att jag får det i praktiken. Vem är det som ska göra det? Vem ska verkställa alla demokratiska beslut? Det är ju faktiskt inte så att bara för att vi bestämmer något demokratiskt så BLIR det så, någon måste SE TILL att det händer, och det kommer alltid vara minoriteten. Majoritetens makt betyder bara att minoriteten och individen är förtryckt, ingenting annat.

  6. 15 mars, 2013 at 12:32

    Ditt av stark individualism präglade inlägg berör flera delar men är delvis ganska oklart för mig. Du pläderar för nödvändighet av regler, lagar då du skriver om ICA och flyttning, men jag förstår inte poängen. Är du inte nu underordnad majoritetsviljan då det gäller t.ex. val, och alla politiska beslut som hela tiden berör din vardag, oberoende av din vilja? När går bussarna, var får du parkera, hur mycket kostar maten (momsens storlek, företagsskatt mm). Om du får jobb överhuvud, din lön etc. bestäms också av andra, i detta fall är det ekonomiska systemet grundläggande. Politikernas aktionsmöjligheter bestäms av detta system, där beslut fattas utan demokratisk insyn och med enskilda aktörers behov av vinstmaximering, ej i första hand mänskliga behov, som rättesnöre.
    Blandar du inte samma demokratiska/odemokratiska beslut med verkställighet. ”Majoritetens makt betyder bara att minoriteten är förtryckt” skriver du. Du framträder här som motståndare till demokrati som den vanligen uppfattas. I det ekonomiska livet är det dock att en liten, liten minoritet (147 organisationer kontrollerar 40 % av 35 miljoner bolags verksamhet enligt Vitali m fl.). Är det inte värre att en liten, liten minoritet ”kontrollerar” en majoritet, än att majoriteten ”kontrollerar” minoriteten?

    • Francisco
      15 mars, 2013 at 14:45

      Jo absolut, jag är alltid underordnad majoriteten i politiska beslut, det är därför jag vill att politiken ska beröra så få delar av mitt liv som möjligt. Den väsentliga skillnaden i att jag inte får klampa in och ”bestämma” att jag ska få jobba på valfritt företag (som idag) och att jag har ”demokratisk makt” över min situation är inte så enkel som du vill få det att verka. Du formulerar det som att antingen bestämmer ”ett litet fåtal” över min eventuella anställning på ett företag (låt oss kalla det X), eller så bestämmer JAG genom demokratin (bättre för mig). Så är det ju inte. I det socialistiska samhället är det på papperet majoriteten som bestämmer, vilket betyder att MIN egen vilja och röst är obefintlig. Om JAG vill jobba på företag X så är det fortfarande majoriteten som bestämmer om jag får det eller ej. Nu tycker du att det är bättre att en ”majoritet” än en ”minoritet” bestämmer om jag får jobba på X eller ej, men det är inte där jämförelsen tar slut. Poängen här är att i det socialistiska samhället är jag TVINGAD att lyda majoritetens önskan om var jag ska jobba. Det är inte så att jag önskar mig ett antal arbeten och så röstar jag tillsammans med alla andra och nån gång är majoriteten på min sida så att jag får börja jobba. Nej, majoriteten bestämmer ÅT mig var jag SKA jobba, den fattar ett beslut ÅT mig. I ett kapitalistiskt samhälle fattar ingen sådana beslut, de kan bara säga att ”nej, just här där du vill jobba får du inte jobba för att dina kvalifikationer inte räcker till”. Alternativet till det är inte att jag bestämmer eller att majoriteten hjälper mig att bestämma, utan att jag är TVINGAD att jobba där majoriteten placerar mig. Alltså: det är inte så att jag med socialismen får ökad makt över var jag ska jobba, tvärtom. I den kapitalistiska ekonomin är jag fri att FÖRHANDLA med andra, vilket också ger DEM friheten att bestämma över SIN situation. För tänk så här: om majoriteten i det socialistiska samhället bestämmer att jag ska jobba på X, ja då måste de anställda på X göra plats åt mig, se till att jag har arbetsuppgifter och en lön osv. Det bestämmer de inte själva genom att förhandla med mig, det är de TVINGADE till vilket minskar DERAS frihet. Socialismen innebär tvång som metod, ingenting annat.

  7. 15 mars, 2013 at 14:57

    I korthet, efter at ha läst din kommentar a la den tjeckiske ekonomen Hayek eller M Friedman.
    -Du tycks tro att andra skulle bestämma vad/var du ska arbeta i ett socialistiskt samhälle? Varför det? Så har i alla fall inte jag tänkt mig det.
    -Friheten att förhandla: Så bra för dig. Gäller nog en minoritet av dem som arbetar i världen. Där finns en enorm arbetslöshet och undersysselsättning, samtidigt som fackföreningars ställning försvagats.

    • Francisco
      15 mars, 2013 at 17:20

      1. Ja självklart! Om majoriteten har en åsikt om att det ena eller andra behovet ska tillfredsställas så måste någon verkställa det. Det är ju hela kärnan i er pitch: om demokratin VIll något och BESTÄMMER det så BLIR det så. Men det ligger ju ingen automatik i det, arbetsinsatsen, ansträngningen och kostnaden sjunker inte, man har bara retoriskt skjutit över ansvaret på ”någon annan”, men denna ”någon annan” är vi alla. När individen inte får bestämma själv får hon lyda majoriteten.

      2. Ja, jag har redan sagt att världen inte är som jag vill ha den. Min absolut mest centrala poäng är att socialism inte betyder att människor röstar bort arbetslösheten och så BLIR det så. Det enda som faktiskt sker är att majoriteten får mer makt över individen, och någon måste se till alla beslut verkställs. Socialism innebär inte bara massa ökad makt utan även massa ofrihet, för den som röstas fram att förverkliga alla visioner.

  8. lingon
    16 mars, 2013 at 00:07

    Efter att ha tagit del av ett otal antal kommentarer av signaturen Francisco, tycker jag mig nu inse och förstå att det system som hägrar är, om man nu inte inför ett antal förskönande drag, ett samhällssystem i total anarki. Ett samhälle där var och en har sin fulla frihet att göra vad man vill utan att någon annan bestämmer vad man ska göra.

    • Francisco
      16 mars, 2013 at 17:00

      Fel, nyliberalism och anarki är inte samma sak.

      • lingon
        16 mars, 2013 at 17:48

        Tja, som jag förstått din/a beskrivning/ar så uppfattar jag det som likvärdigt och kan inte uppfatta skillnaderna.

  9. 16 mars, 2013 at 12:07

    Den representativa demokratin innebär majoritetsstyrelsen inom områden av mänsklig verksamhet, dock inte t.ex. det ekonomiska systemet. Att någon instans, institutionen, politiker via tjänstemän ska verkställa beslut är väl inget konstigt. Så sker idag. Klart att individen inte kan bestämma över allt i samhället. Jag bedömer att en bra demokratisk socialism totalt kan öka antalet frihetsgrader i det dagliga livet för hundratals miljoner individer.

    Instämmer i övrigt i ”lingons” upplevelse.

    • Francisco
      16 mars, 2013 at 17:02

      Det handlar inte om att ”bestämma över allt i samhället”, utan om att individen ska ges makt över sig själv. I det socialistiska systemet är det inte individen som bestämmer, det är majoriteten, och igen: bara för att majoriteten bestämmer något så BLIR det inte så, någon måste också verkställa besluten (och det sker inte i frivillighet utan under tvång). Det är inte så att de som idag (enligt er) saknar makt över sin situation plötsligt kommer kunna rösta till sig ett bra jobb, massa fritid. inflytande och hög lön. Så enkelt är det inte.

  10. 16 mars, 2013 at 17:21

    Naturligtvis är det inte så enkelt. Men möjligheterna att åstadkomma förbättrade levnadsförhållanden är större i ett socialistiskt samhälle.Individers makt ska då öka. Nu bestämmer majoriteten över dig inom vissa områden efter val genom att lagar stiftas och politiska beslut fattas, dock ej inom det viktiga ekonomiska området. Självklart måste ändringar ske och beslut verkställas i ett socialistiskt samhälle. Förstår inte att du återkommer till detta gång på gång

Comments are closed.