Den irrationella kapitalismen


Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion och om EU, tex. om bankunionen och ”Varför angriper David Cameron EU”?. Han har skrivit om kanon, unga vuxna och tidigare om privatisering av vården. Senast skrev han om Willy Silberstein och AS i Sverige 4 mars och strak efter om ”Det själviska samhället”. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. Vi har tidigare behandlat frågan om vinsten i vården här, senast 23/2. Han behandlar här för första gången den kontroversiella frågan om sionism och antisemitism i Malmö etc.

Att dagens kapitalism är irrationell och ansvarslös, sett ur ett samhällsperspektiv, kommer måhända inte som en nyhet för denna bloggs läsare. Ändå tror jag att man regelbundet behöver påminnas – med konkreta fakta – om detta förhållande. Och till hjälp kan vi ta den mycket intressanta Näringslivsbilagan i SvD. Och omläggningen av SvD, som av chefsredaktör Samuelsson, likt en galenpanna, framställs vara till läsarnas fromma, kastar nog snart om förhållandena igen; bilagan blir huvuddel, och gamla Svenskan blir (reklambilaga).
Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE

Den 16/4 publicerade Näringsliv en intressant artikel av Torbjörn Isacson. Den är lågmäld och saklig, men innehållet är dramatiskt. Det tycks som en del näringslivskejsare verkligen är nakna. Artikeln bygger på en rapport från det gigantiska konsultföretaget PWC. Nordiska företagsledare ligger i topp i självspäkning (å företagens vägnar, inte sina egna). Läsaren kanske erinrar sig Roy Anderssons underbara film Sånger från andra våningen? I en scen drar ett tåg av flagellanter fram, dock inte från medeltiden, utan nutid och bestående av Vd-ar. Isacson skriver att Nordendirektörer ligger i topp i världen när det gäller stora sparplaner. Han förutskickar att när nu storföretagens bokslut rullar in innehåller de mer av svångremmar än kreativa idéer och kundlösningar.

Sänkta kostnader kan möjligen försvaras till en del i dåliga tider. Nu verkar det emellertid inte som tiderna är så dåliga. Börsbolagen fortsätter att pumpa ut mångmiljarder till sina ägare. Isacson anger att vårens utdelningar väntas hamna på samma nivå som 2007, dvs innan finanskrisen bröt ut. Året efter halverades utdelningarna. Det beräknas att utdelningarna från de svenska börsbolagen sammanlagt närmar sig 150 miljarder kronor. Inte flugskit precis.

Vilka konsekvenser kan man iaktta av dessa ständiga sparplaner, dvs nedskärningar i storbolagen?
– risken är att att bolagen svälter sig alltför tunna, för att det långsiktigt skall vara rationellt

– stora neddragningar innebär sällan att det blir bättre för kunderna

– personalens motivation blir svagare, och många är mer ängsliga för att göra fel, än för att skapa något nytt

– man tvingas köpa in extern kompetens, t ex forskning

-kostnaderna för programmen för de ständiga omstruktureringarna blir ofta högre än planerat

Även några övergripande iakttagelser är intressanta. Så tycks många svenska börsbolag sitta fast med avkastningskrav som inte är anpassade till dagens låga räntor. Det innebär att många projekt stoppas, trots att de på sikt skulle utveckla företagen, och därmed skapa högre vinster.

Min egen reflektion, som inte Isacson tar upp, är den roll och trendsättande som finanskapitalet idag har skapat. Till skillnad från industri- och produktionskapital har finanskapitalet, i form riskkapitalbolag, hedgefonder, vissa pensionsfonder m fl, satt ribban mycket högt vad gäller avkastningskrav. Det verkar inte helt fel att anta detta synsätt smittar av sig. Kapital bundet i industriaktier kan lätt säljas och i stället kastas in i finansspekulationer. Frågan är om inte det är ett visst, konstant hot mot industri- och produktionskapitalet?

Isacson väljer att konkretisera sin kritik genom att ställa AstraZeneca mot IKEA. Visst, man kan invända att jämförelsen är godtycklig, då företagen är verksamma i olika branscher. Emellertid borde IKEA vara mest sårbar, då företaget så direkt vänder sig till låg- och mellaninkomstskikten. Visst, fattiga kan avstå från att ta ut föreskrivna mediciner, men det gäller långtifrån alla låg- och mellaninkomsttagare. Medicinerna behövs.
Samgåendet av Astra och brittiska Zeneca utlovades ge stora samordningsvinster. Resultatet tycks ha blivit svagare innovationsförmåga och mer byråkrati. Den egna verksamheten monteras ned, och man tvingas köpa in kreativitet från externa forskningsbolag. Samtidigt betalade man 2010 och 2011ut 112 miljarder kronor i utdelningar och återköp av egna aktier. Grundbulten för verksamheten, dvs FoU, stannade på 77 miljarder kronor.
AstraZeneca logo untitled

IKEA, som är onoterat på Börsen, talar ett helt annat språk. Man skall öka omsättningen 2020 till cirka 500 miljarder kronor. Och över hela världen skall 100 nya varuhus öppnas.
IKEA logo

Här är knappast plats att värdera företagen, och deras framtidsutsikter. Till det saknar jag kunskap. Däremot kan vi konstatera att IKEA svarar för en slag långsiktighet, medan AstraZeneca representerar den skrämmande majoriteten av stora börsbolagen: kortsiktigt bränner man sina investeringsmedel, för att försöka hålla tillbaka drägglandet från giriga ägare.


intressant.se, , , , , , , ,, , , , , , , ,, ,

Svensson-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvDGlobalresearch Wikipedia Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9

  20 comments for “Den irrationella kapitalismen

  1. 30 april, 2013 at 14:14

    Den amerikanske ekonomen Clayton Christensen har noterat samma fenomen för USAs del. Särskilt studerade han det en gång så stolta företageet Dell, som numera bara är en skugga. ”Till slut outsourcade de hjärnan också”, var Christensens kommentar. Se http://www.forbes.com/sites/stevedenning/2011/11/18/clayton-christensen-how-pursuit-of-profits-kills-innovation-and-the-us-economy/.

    Jag har kommenterat detta på http://gemensam.wordpress.com/2013/03/30/tills-vidare-ar-det-plundring-som-galler/

  2. NSUN
    1 maj, 2013 at 16:41

    Jaha, så det finns bättre och sämre skötta företag. Något säger mig att det inte är unikt för kapitalismen. Om några stora jättar vanskötts till konkurs är det inget problem de kommer bara ersättas med något annat.

    ”Vilka konsekvenser kan man iaktta av dessa ständiga sparplaner, dvs nedskärningar i storbolagen?”
    Tja, strävan att göra bättre och billigare produkter och tjänster har ialla fall under min livstid verkligen kommit konsumenterna till godo. Det finns nog inte ett enda produkt eller tjänste område där det blivit sämre eller utvecklingen stått stilla.

  3. anders
    2 maj, 2013 at 09:03

    Kapitalism kan vara bra men vinstmaximering i varje led leder till fördumning och sänkt värde och kvalitet ty varje led gör vad de kan för att öka sina egna marginaler. Detta sker alltid på beskotnad av kvalitet och, på sikt, kunskap om varan. Kort sagt, man fuskar för att vinna ekonomiska fördelar. På köpet degraderar man sin egen kunskap eftersom fusk premieras och kvalitet är en sak som finns på pappret, men inte i verkligheten.

    Detta är speciellt märkbart i stora organisationer där var och en gör en liten del utan att se helheten eller förstår sitt eget bidrag till helheten.

    Kvalitet och värde går mot noll, medan priset maximeras. På köpet förlorar man all kunskap om hur en riktig kvalitetsvara tillverkas. Kvar är inkompetenta pappersvändare som inte skulle kunna odla en morot utan avancerad tillsyn.

    Ekonomi är en schimär som intalat oss att papperssedlar är värdefulla och allt annat kan mätas i detta mått. Lim IQ går mot noll.

    För övrigt tycker jag att det finns anledning att läsa Partiet De Frias program med tanke på de ekonomiska reformer som föreslås.

    • NSUN
      2 maj, 2013 at 19:53

      Har du några konkreta exempel på varor eller tjänster som blir sämre och dyrare? Själv kan jag inte komma på några, under min livstid har i stort sett all blivit bättre och billigare

      • anders
        2 maj, 2013 at 22:10

        Vi kanske kan börja med mat och specifikt köttindustrin. Vem är det som sänker kvaliteten på tex köttpaj där man konstaterar att den inte innehåller kött.

        Innehållsdeklarationer visar nötkött men innehåller häst. Hästkött är per definition inte dåligt, men om hästarna haft ett ordinärt arbetsliv med flera veterinärbesök så innehåller de ämnen som inte är tillåtna i livsmedel.

        Många saker som haft 200 gram per förpackning ex chips har minskat i kvantitet.

        Fiberduk tillverkad i Kina håller inte ens för enklare påfrestningar när de appliceras i trädgårdslandet.

        Exemplen är många. Öppna gärna ögonen och se hur verkligheten ter sig.

        • NSUN
          3 maj, 2013 at 10:08

          Jag har svårt att tro att bedrägeri, så som sälja hästkött som nötkött, eller för den delen vilket annat bedrägeri som helst, är ett nytt fenomen. Men om du verkligen tror det så får du gärna leda det i bevis. Jag tror att det funnits ohedliga människor i alla tider.

          Jag har också svårt att tro att fiberdukar tillverkade i Kina plötsligt fått en sänkt kvalite. Det är nog snarare så att du köpt en billigare fiberduk med lägre kvalite istället för att välja en dyrare med högre kvalite. I slutändan får man vad man betalar för.

          Bilar i dag är betydligt mer miljövänliga, bränsesnålare, och säkrare än för 20 år sedan. Utvecklingen på hemelektronik och datorer har näst intil varit explosionsartade, med högre funktionalitet, högre prestandard, och lägre pris. Utvecklingen innom media och telekom likaså.

          Om ni chipspåsarna blivit mindre eller vad du nu menar, är knappast något tecken på lägre kvalite. Att priset på snacks, godis, och skräpmat gått ned och tillgängligheten ökat är snarare ett folkhälsoproblem. Men orsaken är den omvända, mer och billigare.

          Så var har du beläggen för dina påståenden?

          • anders
            3 maj, 2013 at 13:21

            Vad gäller maten så har det blivit lättare att vilseleda kunden då man kommer allt längre från producenten. Producenten, tex bonden har rigorösa krav på sig vad gäller djurhållning, märkning av djur (gula brickor i öronen ), tillsyn av olika slag så i den änden märks ekonomin i att besättningarna är större och färre människor gör allt mer.
            Fusket på den nivån består i sämre foder och kemiska medel.

            Om man köpte direkt av bonden så skulle det vara svårare att fuska.

            Fiberdukarna är ett faktum, det är inget snack. Du får säga vad du vill, men det bevisar bara att du inte har koll på läget.

            Bilarna drar lika mycket bränsle idag som för 20-30 år sedan, oavsett vad reklamen säger. Datorerna sjunker inte i pris. Fronten på tekniken kostar lika mycket som vid introduktionen. Det är svansen som kostar mindre, bulken.

            Att det är mindre vara i påsarna man köper är ju precis vad vi pratar om. Man ger kunden mindre valuta för pengarna för att öka sin egen vinst.

            Jag tror att du argumenterar av andra skäl än att visa på fakta så jag lägger ner denna tråden nu. Med det sista påståendet så visar du på att du inte förstår kärnan i ämnet.

            • NSUN
              3 maj, 2013 at 14:55

              Om du tycker att jag argumenterar utan fakta, kan jag bara konstatera att det är vi två om.

              Bilarna i min familj drar i alla fall mindre i dag än vad de gjorde förr. Min första dator var mindre kapabel men dyrare än den telefonen jag skriver denna kommentaren på.

              Hem elektronik, hushållsmaskiner, osv betydligt billigare och bättre än förut.

              Först videon jag såg hemma var på en hyrd videomaskin för det var väldigt dyrt att köpa. I dag kan man köpa väldigt avancerade DVD spelare för nästan ingenting alls.

              Så hävdar men att allt var bättre förr, och att allt har blivit dyrare och sämre så är det bara upp till bevis.

      • anders
        2 maj, 2013 at 22:25

        OOOps, jag glömde ju alldeles bort bankerna som nu inte ens betalar för att de lånar dina pengar. Och det är inte ens dina pengar när de väl hamnat på inlåningskontot hos banken. Banken anser nämligen att du som sparare i banken spekulerar med dina pengar när du lånar ut dessa till banken. Det är inte ens dina pengar som finns på kontot utan bankens skuld till dig. Om banken skulle hamna på obestånd så hamnar du i raden av fodringsägare. Bara att ställa sig i kön.

        Sedan har vi ju elpriset och bensinpriset. Bilen drar fortfarande samma mängd per mil men har det blivit billigare eller dyrare att köra en mil?

        Har priset på bostäder gått upp? Varför då? För att kreditgivningen blivit annorlunda. Bättre eller sämre?

      • anders
        3 maj, 2013 at 10:00

        Glömde nämna politiken. Lyssnar politiker på vad folk säger?

        Har det blivit bättre eller sämre?

        Efter kommunsammanslagningen 1974 har centraliseringen av makt bara gått fortare. Och ämbetsmannaansvaret togs bort i samma veva.

        Bättre eller sämre?

        Och besluten tas numera i Bryssel och man kan knappt ha en åsikt om man vill föda upp rovdjur med sina får eller kossor.

        Vi kan nog hålla på så här ett tag…..

        Allt för att pengar styr makt och beslut. Där var återkopplingen till kapitalismen. Och nu vill förresten Monsanto och Nestle patentera bröstmjölk för att kunna sälja sina Formulas.

        Bättre eller sämre?

      • anders
        3 maj, 2013 at 10:05

        Jag kom nu på också att posten dragit ner på service och lantbrevbärare, och detta påverkar i stor grad livet utanför storstad. Du vet, där maten produceras.

        Och bankerna vill inte hantera kontanter. Och avgifterna för att ersätta kontanthanteringen ligger mellan 75 och 100 tusen per år för ex. en restaurang. Är det rimligt? Kortläsare och avgifter kostar alltså den summan per år.

        Konstigt att du inte ser förändringarna.

      • anders
        3 maj, 2013 at 10:16

        Kom på en vinkel till.

        Under min tid som konsult, ca 25 år, så har outsourcing varit ett medel att slimma organisationen. Varje år har man gått igenom budgeten för att se vilken avdelning som gick minus det året. Det är alltid någon som hamnar på minus. Någon måste ju göra det eftersom alla andra gick plus.

        Så konsekvensen av tänket blir att man bryter ut delar av organisationen och gör nya bolag av detta, eller säljer av delar till andra bolag. Första och ev. andra året är det kanske en god ide. Men efter ett tag så förhandlas kontrakten om och jobbet som man outsourcade måste fortfarande göras.

        Och det nya bolaget vill också göra vinst. Så man höjer priset. Men eftersom man är ett annat bolag nu, så är motivationen att göra det som är optimalt i det långa loppet för det ursprungliga bolaget inte på topp. Gör man ett halvbra jobb så kommer det att behöva mer reparationer och utbyten i ett senare läge. Alltså en bra affär för det nya bolaget, och ett nedköp för det ursprungliga bolaget.

        Och dyrare för kunden, samtidigt som alla led bryr sig mindre och produkten håller en lägre kvalitet. För alla vill göra vinst.

      • anders
        3 maj, 2013 at 10:22

        SJ är ju ett paradexempel på hur man bryter upp en fungerande organisation i så många bitar att ingen har ansvar för helheten, alla skyller på varandra när tågen är försenade, och Adelsohn hade helt rätt när han påpekade att man inte kan plocka ut vinster och skita i underhållet.

        Ingen vill investera eftersom man har så många intressenter.

        Det som hjälper upp situationen är att man justerar toleransen för försenat tåg från 5 min till 15 min så att statistiken ser bättre ut.

        Bättre eller sämre?

  4. 3 maj, 2013 at 13:51

    Råvaruprisernas utveckling avspeglar politiska maktförhållanden, och dessa uppgifter kan kanske komplettera diskussionen. För uppgifter om detta vill jag tacka Ulf Karlström.

    Råvaruprisindex i konstanta dollar (år 2000 = 100 i index) för metaller varierade under1949-2005 mellan 90 och 210, med upprepade toppar och dalar (Radetzki M. Råvarumarknaden. SNS förlag 2007:87).

    UNCTAD redovisar pristrenderna för tre decennier i konstanta dollar för ett stort antal produkter (http://unctadstad,unctad,org).

    Varuslag 1981 -1990 1991 – 2000 2001-2010
    Mineral, malm, & metall 0.4 -1,9 12,4
    Enbart koppar 2,5 -4,0 15,6
    Enbart aluminium 1,7 1,4 1,8
    Enbart järnmalm -5,4 -1,7 13,7
    Råolja -12,7 1,7 11,1
    Jordbruksråvaror -2,3 -2,7 5,2
    Enbart sojamjöl -4,2 -1,6 5,6

    Ser vi på prisutvecklingen för metaller (rad 1-4) har den varit mycket ogynnsam under en 20-årsperiod för t ex råvaruberoende utvecklingsländer. Det är typiskt att aluminium avviker från det mönstret, då metallen framför att produceras och förädlas i de rika länderna i Triaden. Jordbruksprodukter har haft en negativ prisutveckling 1981-2000, och inte ens sojamjöl, som ingår i kraftfoder för mejeri- och köttproduktion, bröt mot den trenden. Däremot är det uppenbart att perioden 2001-2010 medfört prisökningar, och ibland kraftiga sådana.

    Dessa stora prisfluktuationer på råvaror är ett problem för länder som är beroende av export av råvaror. Radetzki (2007) ger några förklaringar. Efterfrågans priselasticitet för råvaror är i allmänhet relativt låg, eftersom råvaror normalt står för endast en mindre andel av produktens slutpris. Variation i produktionen (s.k. utbudsfluktuationer) bidrar även till prisinstabiliteten.
    Vädret påverkar produktionen av t ex grödor från jordbruket. Minskat utbud av mineraler kan orsakas av politisk instabilitet, strejker eller tekniska missöden. Radetzki (2007:121ff) anger tre olika aktörer på råvarubörserna, nämligen (1) de som är beroende av råvaran, dvs. producenter, förädlare och förbrukare), (2) spekulanter, vilka kommer till börserna utan initialt risktagande, och (3) investerare, vilka placerar pengar i råvaror, för säker, men måttlig avkastning. Det är intressant hur författaren beskriver spekulanternas verksamhet, i närmast i positiva termer; han anser att den skapar likviditet för hedging. Med detta avses en typ av försäkringar, vilka råvaruproducenter m.fl. tar för att försöka gardera sig mot dramatiska prisfluktuationer. Radetzkis beskrivning är inte helt fel, men i stort sett förskönande. Det har periodvis skett en omfattande spekulation i råvaror, vilket i sin tur driver på dessa prisfluktuationer, t ex vid geopolitiska kriser.

    Enligt ett index hos arbetsmarknadsdepartementet i USA var priset på 22 viktiga råvaror lägre 1970 än 1950. . Råvarupriserna föll sedan med 2,8 % per år mellan 1977 och 2001 (Toussaint & Millet, 2010: sid 74).

  5. 3 maj, 2013 at 15:20

    Ett bidrag med fakta avseende Sverige. Konsumentprisindex är ej detsamma som realprisindex.
    Tabell 19.3
    Prisindex inom livsmedelsområdet (2005=100)
    Price index numbers in the food sector
    2005 2008 2009 2010 2011
    Produktionsmedelsprisindex PM-index 100 125,2 121,5 120,3 128,3
    Avräkningsprisindex A-index 100 129,8 115,5 128,8 134,3
    Producentprisindex för livsmedelsindustrin,
    jordbruksreglerade livsmedel PPI-J 100 117,3 115,2 115,3 121,2
    Konsumentprisindex för jordbruksreglerade KPI-J
    livsmedel, inkl. moms inkl. moms 100 111,5 113,7 114,5 116,8
    Konsumentprisindex för jordbruksreglerade KPI-J
    livsmedel, exkl. moms exkl. moms 100 111,5 113,7 114,5 116,8
    Konsumentprisindex för ej jordbruksreglerade
    livsmedel, inkl. moms 100 108,0 112,4 115,0 115,4
    Konsumentprisindex för livsmedel, inkl. moms 100 109,9 113,1 117,2 116,2
    Konsumentprisindex totalt, exkl. jordbruksreglerade
    livsmedel 100 106,8 106,1 107,4 110,6
    Konsumentprisindex totalt KPI 100 107,2 106,6 107,9 111,1
    Källa: Jordbruksverket.

    Konsumentprisindex (KPI) avser att mäta hur konsumentpriserna i genomsnitt utvecklar sig för hela den privata inhemska konsumtionen. Indexberäkningarna skall avse den genomsnittliga prisutvecklingen för en konsumtion med över tiden lika standard. De priser som mäts är de som konsumenten faktiskt betalar och som påverkas av bl.a. ändringar i indirekta skatter (moms) och subventioner. Förekommande s.k. extrapriser noteras.

    • NSUN
      3 maj, 2013 at 15:47

      KPI berättar bara ena halvan av situationen.

      Ökade kostnader måste jämföras med förändring av inkomster, dvs jämföra KPI med reallöne utvecklingen.

      Diagram 1.1 på sidan nedan visar förändringar i reallön och KPI.

      Vissa år ökar reallönen mer än KPI, andra år är det tvärt om

      http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/fakta_om_loner_och_arbetstid/fola2012/1-loneutveckling-bnp-och-kpi_163222.html

      Så i förhållande till hushållens köpkraft har konsumentpriserna inte ökat över tiden, snarare det omvända.

      KPI tar inte hänsyn till kvalite eller funktionalitet. Att funktionaliteten på tekniska prylar ökar med tiden borde det inte vara någon tvekan om.

  6. NSUN
    3 maj, 2013 at 19:38

    Hård konkurens bland åteförsäljarna verkar vara en bidragande orsak till konsument vänlig pris utveckling på hemelektronik marknaden i Sverige.

    http://www.aftonbladet.se/minekonomi/shopping/article16141825.ab

  7. 3 maj, 2013 at 20:57

    Den markant ökade koncentrationen inom ekonomin har knappast medfört generellt ökad konkurrens.

    Vitali och medarbetare fann i en analys av 37 000 000 (37 miljoner) företag att 147 av dessa kontrollerade 40 % av de samlade tillgångarna. Hösten 2011 presenterades den första studien av nätverk och kontrollstruktur bland de 43 000 största transnationella företagen av forskare vid Swiss Federal Institute of Technology. (Vitalai S, Glattfelder J, Battiston S. The network of global corporate control. PLoS ONE 6(10): e25995. doi:10.1371/journal.pone.0025995; http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0025995).

    De flesta var finansiella institutioner. Av dessa återfanns 49 banker och finansinstitut, av vilka 21 hade säte i USA. Bland dessa återfinns bankerna Merrill Lynch, Bank of New York Mellon Corp., Goldman Sachs, Morgan Stanley, JP Morgan, Bank of America, Capital Group Companies. I artikeln menar författarna att finansinstitut med utvecklat, tätt nätverk har benägenhet till risktagande. De menar också att det förhållandet att bolag är sammankopplade i block kan minska konkurrens på marknader.

    Den inflytelserike ekonomen JK Galbraith diskuterade kritiskt tveksamheter om konkurrens och dess innebörd, bl.a. i boken ”American Capitalism” (1952). Han menade då för 60 år sedan bland annat under hänvisning till den neoliberale ekonomen Hayeks bedömning ”Prissystemet kan endast fullfölja sin funktion om den individuelle producenten inte kan kontrollera prisändringar” att oligopol inte bara leder bort från konkurrensens värld utan mot monopolens värld” (Galbraith JK. American Capitalism. New York: New York Library, 1984: sid 32-44). Och det är inte ovanligt att kartellbildning inom olika industrigrenar avslöjas. Hur många som inte avslöjas vet vi inte.

    • NSUN
      5 maj, 2013 at 15:12

      Givetvis är monopol skadligt och inte önskvärda, oavset om de är privata eller statliga. Det är bara att tänka till baka hur det var när Televerket och SVT hade monopol, inget riktig höjdare..

  8. 5 maj, 2013 at 15:41

    Jag känner inte till några studier om det var sämre förr, eller har blivit bättre nu avseende Televerket och SVT. Valfriheten har förstås ökat.

    Om du upplever monopol som skadligt har du skäl till missnöje och oro. Monopoliseringen har ökat kraftigt. Jag citerade Vitali ovan. Nedan några andra uppgifter.

    Forskaren Christian Fuchs påtalar 2010 att de större bolagen i EU27, de med fler än 250 anställda utgör 0,2 % av alla bolag, men har 33 % av alla anställda, 43 % av omsättningen och av vinsten. Koncentrationen av ekonomin har också skett till följd av sammanslagningar och uppköp, vilkas värde i världen ökat från 75 miljarder dollar år 1987 till 881 miljarder år 2006, och1144 miljarder dollar toppåret 2000, enligt statistik från UNCTAD. År 1987 skedde 863 sammanslagningar eller uppköp medan antalet uppgick till 6 974 år 2006 (och 7 894 år 2000). De flesta sammanslagningarna, omkring en fjärdedel, skedde inom finanssektorn.

    Uppgifter från ekonomitidskriften Fortune talar i samma riktning. År 1960 svarade de 500 största företagen för c:a 17 % av BNP i världen, för c:a 25 % i början av 1990-talet och för närmare 38 % i början av 2000-talet, med en minskning till 32 % år 2008 (Fortune Global 500).
    Enligt ekonomitidskriften Forbes hade 7 av de 20 bolagen i världen med störst försäljning år 2010 säte i USA. (http://www.forbes.com/global2000/). Försäljningen uppgick till BNP. (Sverige låg på plats 22, och 3 bolag hade större försäljning än Sveriges BNP). De nio största bolagen hade tillgångar som låg högre än BNP för Storbritannien, vars BNP låg på 6:e plats i BNP-listan, och två hade större tillgångar än Frankrike vars BNP låg på 5:e plats.

Comments are closed.