Den anti-imperialistiska rörelsen lever på USA:s nationaldag! Syrien – ett imperialistiskt angreppskrig!


Jag har besök USA många gånger och bott 1 år i Kalifornien. Två gånger har jag ”firat” USA:s nationaldag 4 juli där tillsammans med ev av mina ”second cousins” där. Första gången, för närmare 25 år sedan, satt vi i familjerna på kvällen på en kulle i Oakland och såg tillsammans med andra de fina fyrverkerierna över San Francisco bort mot Golden Gate-bron. Andra gången var väl för omkring 15 år sedan då vi såg på en trevlig lokal parad i Piedmont, ett grannsamhälle. Denne min ”second cousin” är en vänsterdemokrat, som inte opponerar sig då han läst min presentbok ”The chock doctrine” av Naomi Klein. Min kritik av USA:s politik avser den ekonomiska, politiska och militära lilla eliten – USA-imperialismens talesmän och inte den vanlige medborgare. Så många trevliga USA-amerikaner jag träffat privat och som kolleger!

Men andra mycket viktigare aktiviteter kan ske på USA:s nationaldag. Då samlades anti-imperialister på Stortorget i Stockholm för att protestera mot USA-imperialismen. Eva Björklund talade bland annat om framsteg för den anti-imperialistiska kampen i Latinamerika. Det bjöds också på latinamerikansk musik och sång av Jan Hammarlund. Om USA-imperialismen har trängts tillbaka i Latinamerika är den desto skadligare på andra håll i världen. Vid mötet hölls tal om USA:s brott i Afghanistan, Irak och Syrien.
Syriensol4juli-0352-e1373033451575

Föreningen Syriensolidaritet deltog i manifestationen och nedan återges det tal som hölls av Hans Öhrn. Denna rapport finns också på föreningen Syriensolidaritets hemsida – se länken.

”Syrien – ett imperialistiskt angreppskrig.
För snart hundra år sedan upplevde stora delar av Europa en varm, het och skenbart lugn sommar. Politisk och militärt kokade emellertid kontinenten. Urladdningen kom i augusti 1914, när första världskriget bröt ut. Det var imperialismen som förlade sin frontlinje till Europa och kampen mellan dåtidens imperiemakter skulle komma att ödelägga stora delar av kontinenten.

Omkring 60 år senare hade den imperialistiska frontlinjen förflyttats till Sydostasien och den ledande imperiemakten var USA. Tack vare Vietnams heroiska motstånd den gången fick en försvagad men långt ifrån besegrad imperialism till slut dra sig tillbaka. Men priset var högt. Miljoner människor hade dött och många länder var förödda. När imperialisterna insåg att de inte kunde vinna, greps de av en ursinnig vrede och hämndlystnad.

Bombningarna av Hanoi julen -72 var en hämnd, ett illdåd som har jämförts med andra övergrepp i historien, som de som skedde i Guernica, Oradour och Treblinka och som kan likställas med imperialistiska excesser som den av britterna framkallade Bengaliska svälten 1942 med två miljoner offer, Hiroshima, uppemot 100 000 människor ihjälbrända på några sekunder, och den franska slakten i Algeriet. Av detta kan vi lära att imperialismen aldrig har något annat att erbjuda än död, förintelse och ödeläggelse.

I dag går den imperialistiska frontlinjen i Syrien. Det som pågår i Syrien är alltså varken ett folkligt uppror eller ett inbördeskrig, det är ett imperialistiskt angreppskrig. Den fortfarande ledande imperialiststaten USA, med benäget bistånd av gamla imperiemakter som Frankrike och Storbritannien har invaderat Syrien. Via vasallstater vid Persiska viken som Saudiarabien och Qatar har tusentals imperiekrigare utrustats, beväpnats och sänts in i Syrien.

Paradoxalt nog satte denna invasion stopp för det berättigade folkliga missnöjet med Damaskus-regeringens nyliberala politik som fanns i Syrien i början av 2000-talet. Men det är också syftet med imperialismens politik, att slå undan fötterna på allt genuint folkligt missnöje som skulle kunna leda till verkligt fria, oberoende och progressiva stater som sin tur skulle kunna hota imperialismens ledande maktställning.

För om den bepansrade näven är imperialismens synliga överbyggnad är den nyliberala politiken dess ekonomiska bas. Medan näven dödar människor, ödelägger landskap och förstör byggnader raserar den ekonomiska politiken välfärdssystem där sådana finns, förhindrar social utveckling där det skulle behövas och omöjliggör på så sätt goda livsbetingelser för det stora flertalet människor.
Obama hök untitled
Imperialismens företrädare och dess uppbackare hävdar ofta att kampen i Syrien och stödet till den väststödda, så kallade oppositionen syftar till att införa demokrati. Det imperialismen kallar demokrati kallar vi för hyckleri. Hur kan det vara demokratiskt att stödja väpnade gäng som begår de värsta illdåd? I demokratins namn? Väpnade gäng som ofta i våra oförvitliga och sanningssökande medier kallas för salafistiska. Men den salafistiska övertygelsen är många gånger av sent datum. Den kom med de saudiska pengarna. Det är inget religionskrig som pågår i Syrien, som medierna i bland påstår. Det är en imperialistisk invasion, som medierna alltid förtiger.

Det finns ingen revolution eller folkligt uppror i Syrien. Det berättigade folkliga missnöje som finns kan inte längre göra sig hört. Det dränks i stridslarmet från en bestialisk invasionsarmé understödd, utrustad och beväpnad av länder som kallar sig själva demokratiska och säger sig vilja ha demokrati i Syrien, det dränks i blod.

Det är samma länder som har infört demokrati i Libyen och Irak. Vad är det för demokrati? I Libyen härjar beväpnade gäng på gatorna och gör livet osäkert för invånarna. I Irak exploderar bomberna nästan varje dag och tusentals människoliv skördas. Tack USA. Tack EU och alla andra länder som har varit med och infört demokrati i Libyen och Irak.
9syrien2

Den så kallade arabiska våren har inneburit stora förändringar i många länder. Libyen har återkoloniserats men i Tunisien och Egypten pågår kampen fortfarande. I Egypten har motsättningarna nu ställts på sin spets. President Morsi utmanas av stora delar av sin egen befolkning, delvis för att han och hans muslimska brödraskap har gett sitt stöd till det så kallade upproret i Syrien. Utgången av maktkampen är ännu oviss. Det enda vi med säkerhet vet är, att om folkliga progressiva krafter som hotar imperialismens intressen kommer till makten i Egypten, kommer de att demoniseras på samma sätt som regeringen i Damaskus nu svartmålas för att den stor emot västländernas intressen.

Det är för att främja sina egna intressen och säkra råvarutillgångar som de imperialistiska länderna angriper Syrien med beväpnade krigare och på andra sätt. Ekonomiska sanktioner infördes långt innan det militära äventyret inleddes. Ekonomiska sanktioner är ekonomisk krigsföring och syftar till att svälta ut landets befolkning och på så sätt komma åt landets ledning. Ett slags kollektiv bestraffning för att folket vägrar göra sig av med sin regering. Gå med på våra villkor, sparka ut er regering, så kommer maten, är budskapet. Det är en skam att dessa sanktioner stöds av samtliga åtta partier i den svenska riksdagen.

Det är en skam att Sverige som tidigare sågs som en fredsälskande nation nu deltar i militära äventyr utomlands som i Afghanistan och i Libyen. Det är en skam att vi istället för att värna freden nu bygger krigsmonument i Sverige. Och det är beklagligt att partier som själva kallar sig vänster vill ha ännu mer sanktioner och för freden kontraproduktiva åtgärder när det gäller Syrien än den borgerliga regeringen.

Det är lätt att bli pessimistisk när man ser hur imperialismen i dag dominerar i världen politiskt, ekonomisk och militärt. Men vi får inte då glömma att det är genom skärpan på sitt svärd, inte skärpan i sin tanke, som imperialismen dominerar. Dess tanke är simpel och krämaraktig – största möjliga profit utan tanke på konsekvenserna. Det är en simpel tanke – som alltid till syvende och sist leder till krig.

Mot denna tanklösa tanke vänder sig nu folk i hela världen – och fronten går som sagt i Syrien.

Vi i Syriensolidaritet deltar därför gärna i den mäktigaste fredsrörelse som någonsin har funnits – den antiimperialistiska rörelsen.

För att värna freden kräver vi:

Ett fritt, enat och självständigt Syrien!
Upphäv sanktionerna mot Syrien!
Inget svenskt stöd till krig mot Syrien!”



i Andra om: , , , , , , , , , , , , ,, , ,,

Syriensolidaritet France24Abna Daily StarSydöstran Björnbrum Sveriges Radio 17/6 Nyhetsbanken 17/6 Expressen 27/2 SvD gevärSvenska Freds SvT ambulanserNyhetsbanken V:s uttalande DN 7/3 Bilderblogg 5/3 SvD 7/3 Knut Lindelöfs blogg Karen Leukefeld i Junge Welt Sunday Times 3/3 NyhetsbankenBjörnbrum Foto-LasseTipping Point Moska-mötet DN 2/3 Globalresearch om John Kerry Intervju med Assad 3/3 i Sunday Times New York Times 26/2 SvD 28/2 NY Times 28/2 kl 9.30 DN Dagens Industri 26/2 Wall Street Journal 25/2Daily Star Carl Bildts bloggTrend Nyhetsbanken 25/2 Kildén & ÅsmanSKP-bloggen 26/2 GlobalresearchSvD Nyhetsbanken Björnbrum Läkartidningen kommentarer Läkartidningen Syrien-artikel VoltairenetNyhetsbanken DN 14/2 SVD 14/2 P Giraldi EU om Syrien 18/2 SvD Clark i Democracy Now Middle East Online 18/2 Reuters AB 10/2Expressen 11/2 DN 10/2 SvT Agenda 10/2 kl 21.15SvD Telegraph Guardian Croneman NY Times DN 7/2SvD 9/2 Unconventional warfare dokument UW dokumentDN 22/1 Nyhetsbanken FIB-KulturfrontFIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 BjörnbrumYazbek DN 3/1 Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör