”Att skapa en Putin”

På senare tid har socialismen kommit upp till diskussion efter ett par artiklar om reformism/revolution, första maj och ”Populistiska manifestet”.
Återpublicerar denna artikel som först publicerades 10 maj 2017.
Populistiska manifestet. Svordomar i Vänsterns kyrka – räcker inte!
73 år efter Tysklands kapitulation – i ett onödigt krig?
Tillsammans till vilket pris som helst? Debatt om reformism och revolution.
Den här länken har jag fått av Anders Persson. Den kommer från ”Dokument Utifrån” och har titeln ”Att skapa en Putin”. När jag började se den insåg jag snabbt att jag sett den tidigare. Det är en ambitiös och tämligen bra redogörelse om hur det gick till när Sovjetunionen upplöstes och övergick från en slags socialism till kapitalism på ett chockerande sätt. Många intressanta intervjuer, bla med den svenske ekonomiprofessorn Anders Åslund (nedan).
Putin Åslund thumbnail_Åslund 2
Presentation av SvT

Rysslands omvandling från kommunism till marknadsekonomi höll på att sluta med katastrof. Ur askan steg en maktfullkomlig president som styr sitt land med järnhand. Hur gick det till? SVTs förre korrespondent Peter Löfgren berättar vad som hände när ett gäng unga kapitalister från väst bjöds in för att reformera Ryssland. Några blev ofantligt rika medan majoriteten fortsatte att leva i misär. Försöket misslyckades och vägen till makten låg snart öppen för en ny typ av ledare. Hans namn: Vladimir Putin.

Filmen visas också i Kunskapskanalen 13 maj kl 22.45. Länk nedan

Den finns tillgänglig på SVT Play i sju månader till 11 december 2017.

Att skapa en Putin

Putin untitled

Putin imagesCAAIMOLN

TILLÄGG
Här följer ett utdrag ur ett tidigare blogginlägg som förmedlar en liknande beskrivning som filmen ovan:Sovjetunionens fall:Förspel och följder

Boris Jeltsin valdes till Rysslands president i juni 1991. Efter statskuppen 1991 lyckades han få parlamentet att ge honom extraordinära befogenheter att snabbt omvandla det ekonomiska systemet utan krav på godkännande i parlamentet. Under och efter Sovjetunionens sönderfall genomfördes omfattande reformer inbegripet privatiseringar och liberalisering av marknader och handel, däribland radikala förändringar i linje med den ”chockterapi” som rekommenderas av USA (inte för USA, men för andra stater i ekonomisk kris) Internationella valutafonden. Detta har skildrats av Naomi Klein, i ”Chockdoktrinen” (som jag inte har tillgänglig här i Provence).

Detta resulterade i en väldig ekonomisk kris med 50 % minskning av både BNP och industriproduktionen mellan 1990-1995.
Demonstration Ryssland 11120_big-754932

Vid privatiseringen övergick kontrollen över företagen från statliga organ till personer med insiderkontakter i regeringen.
* En grupp män utan egna tillgångar, ”oligarkerna”, kunde med stöd av pengar utifrån bli mycket rika och förde sedan enorma tillgångar som arbetats ihop av andra ut ur landet, allt med aktivt stöd av bl.a. USA:s vice finansminister Lawrence Summers, senare chefsrådgivare åt president Obama. Jeltsins egen familj blev mycket rik. Oligarker (dvs. kapitalistiska skurkar) flyttade miljarder i kontanter och tillgångar ut ur landet.
* Försämringen av ekonomin ledde till kollaps av sociala förmåner.
* Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.
* Fattigdomen ökade från 1,5 % i slutet av Sovjettiden (dvs. mycket lägre än i USA och Sverige idag, men måtten torde variera) till 39-49 % i mitten av 1993.
* 1992 konsumerade genomsnittsryssen mindre än 1991 och en tredjedel av befolkningen levde under existensminimum.
* Under 1990-talet rådde en extrem korruption och laglöshet, kriminella gäng etablerades och alkoholism, HIV och våldsbrott sköt i höjden.

67 % av ryssarna ansåg i en folkomröstning 1992 att arbetarkollektiv var det bästa sättet att privatisera och 79 % ansåg att full sysselsättning var en nyckelfråga. President Clinton i USA beskrev dock Jeltsin positivt som en hängiven reformator. Parlamentet presenterade våren 1993 en budget som inte uppfyllde IMF:s krav på hård åtstramning (ja bara knappt 50 % var ju fattiga), och det läckte ut att IMF skulle dra tillbaka ett utlovat stort lån.

Uppmuntrad av USA och andra västmakter beordrade Jeltsin beordrade militären att storma parlamentsbyggnaden hösten 1993. Under en dag dödades omkring 500-3000 människor och 1000 sårades. (Uppgifterna varierar).

Inför presidentvalet 1996 låg Jeltsin illa till, på 5:te plats, medan kommunistpartiets kandidat Zyuganov låg främst. Rysslands vallagar tillät att man spenderade maximalt motsvarande 3 miljoner US dollar på en kandidat, vilket var vad kommunistpartiet hade råd med. Men Jeltsins läger beräknas ha spenderat mellan 700 och 3000 miljoner dollar, varav en stor del kom från de nyrika skurkarna som kallas oligarker. Stora summor kom från väst. IMF garanterade ett lån på över 10 miljarder dollar till Ryssland. Under första halvåret kom alla viktiga massmedia under kontroll av oligarkerna eller staten, under kontroll av Jeltsin & Co. (Källa: Wikipedia). Valet vanns slutligen av Jeltsin med 54 % av rösterna medan kommunistpartiets kandidat fick 40 %. Så agerade Västs favorit.

Därefter ökande fattigdom.
Med hjälp av sina ekonomiska rådgivare och med stöd av IMF, drev Jeltsin igenom stora budgetnedskärningar och avskaffade prisreglering på baslivsmedel. När den asiatiska finanskrisen drabbade Ryssland 1998 minskade BNP än mer och landet tvingades inställa betalningarna. 1989, före de ekonomiska reformerna, levde 2 miljoner i Ryssland på mindre än 4 dollar om dagen, medan antalet i mitten av 1990-talet uppgick till 74 miljoner enligt Världsbanken och 25 % levde i akut fattigdom.
Den synnerligen ansedda medicinska tidskriften Lancet rapporterade 2009 att dödligheten ökade och att medellivslängden minskade i de flesta post-socialistiska länder i Europa i början av 1990-talet. Man fann att massprivatiseringsprogrammen (överföring av minst 25 % av stora statligt ägda företag till den privata sektorn inom 2 år) var förenade med en ökning av dödligheten bland vuxna män med 13 %. Detta genomfördes snabbast och mest genomgripande i Ryssland, där också dödligheten ökade mest.

Ryssland tog på sig ansvaret för att betala Sovjetunionens skulder, trots att dess befolkning bara utgjorde hälften av befolkningen i Sovjetunionen vid upplösningen. Den 31 december 1999 avgick president Jeltsin och lämnade över till den nyutnämnda premiärministern Vladimir Putin, som sedan vann presidentvalet 2000. Putin undertryckte den tjetjenska upproret. Höga oljepriser och den inledande svaga valuta följt av ökande inhemsk efterfrågan konsumtion och investeringar har hjälpt ekonomin att växa flera år i följd vilket förbättrat levnadsstandarden och ökat Rysslands inflytande på världsscenen. Medan många reformer under Putins presidentskap har kritiserats av västerländska nationer som odemokratiska,har Putins ledarskap med ordning, stabilitet och framsteg gjort honom tidvis mycket populär i Ryssland. Genom en självständig hållning visavi USA & Co, och genom sitt stöd för FN:s stadgan under Syrienkrisen har han blivit allt mer impopulär bland ledare i väst.

Kanske är det då inte så konstigt att så många ryssar är positiva till kommunismen. Det förklarar inte varför så många i USA är kritisk till kapitalism, men kanske hänger det ihop?

intressant.se, , , , , ,, ,, , , , , , , ,, , , , , ,,
Tyskland,
, , , ,
, , ,

  43 comments for “”Att skapa en Putin”

  1. Kärnfrågn är
    10 maj, 2017 at 06:49

    Varför domineras oligarkin och maffian i Ryssland av en viss grupp?

  2. 10 maj, 2017 at 12:20

    I försöken att skylla allt på Putin ses framstående ekonomiska huliganer och finansiärer slå ut med händerna och se lika förvånade ut som när bostads, lånebubblan sprack i US utan att de utbildade förstod någonting..

    Att det small i knäet på Obama var liksom ingen slump..

    Catastroika är en intressant film om just svårigheten att breda ut och effektivisera svälten i det nya Ryssland..

  3. 10 maj, 2017 at 12:46

    I boken ”Åtstramning till döds : om en ekonomisk doktrins misslyckande” av Sanjay Basu och David Stuckler ägnas ett kapitel åt omvandlingen av Ryssland. Även Anders Åslund nämns. Jämfört med den snabba omvandlingen av Ryssland anses Vitryssland vara ett föredöme.

    Vad gäller Anders Åslund så har han nålat fast följande tweet på sitt twitterkontor:
    ”Read our new book, ”Europe’s Growth Challenge”! What EU countries need to do to grow faster.”
    Han vill väl sänka livslängden även i EU, kan man förmoda, och få oss att dricka billig alkoholhaltig parfym som tröst för våra miserabla liv.

  4. Anders Persson
    10 maj, 2017 at 13:33

    Kollektiviseringskampanjer i Kina eller Sovjetunionen lär ha skördat 100 tusentals eller miljoner offer. Detta tas alltid som bevis på socialismens omänsklighet. När 100 tusentals https://www.youtube.com/watch?v=omnskeu-puE eller miljoner dör för att ge imperialismen armbågsutrymme heter det att de ”inte visste hur man anpassar sig till systemet”.

    • 10 maj, 2017 at 15:32

      En annan aspekt från ett tidigare blogginlägg

      Intervjuaren:Tidigare var du kritisk mot Sovjetunionen och sa att det var ett totalitärt, ”statskapitalistiskt land”. Anser du att andra förment kommunistiska länder som Kina, Nordkorea, Kuba och Vietnam förtjänar liknande kritik?
      Chomsky: De förtjänar en hel del kritik, men de är tämligen olika sinsemellan. Jag vill inte ge några betyg, men en del som de gjorde var bra. Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.”

      Tillägg av Anders Romelsjö: Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna. Jag kan inte låta bli att erinra mig de mycket goda resultaten av ”läkarinsatser” som under senare år utförts av vidareutbildade sjuksköterskor i Afrika i projekt som initierats av den framstående svenske professorn vid Karolinska Institutet, Staffan Bergström. Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

      Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.

      Wilkinson och Pickett har i boken ”Jämlikhetsanden” (se min recension i http://www.lakartidningen.se/arkiv) och dess uppföljare påvisat ett positivt samband mellan grad av jämlikhet och lägre nivå av olika hälsoproblem och sociala problem. Under Maos tid var jämlikheten markant bättre än i dagens Kina.

      Vad säger statistiken?
      Jag vet inte hur Noam Chomsky gjort sina beräkningar, men antar att han jämfört utvecklingen i Kina med den i Indien.
      Tillväxten i Kina var mycket god under Maos tid, omkring 10 % per år, dvs. lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
      Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008). (http://jinge.se/allmant/maos-kina-mest-framgangar.htm)

      • kollapsteoretikern
        11 maj, 2017 at 09:14

        Chomskys kommentar är lustig. Sovjetunionens kollaps och Kinas omvändelse är bägge hemtillagade händelser, de beror inte på beslut fattade utomlands. Sovjetunionen drevs i botten av sina egna beslutsfattares famlande i blindo, framförallt var kombinationen planekonomi och jordbruk katastrofal för livsmedelsförsörjningen, men diktaturen och reglerade priser gjorde att de styrande inte fick någon information om hur det stod till, utan styrde i blindo. Med för lågt satta diktaturpriser försvann utbudet. Samma sak händer idag i Venezuela. Priser måste vara fria, beslutet om att köpa eller sälja måste vara individuellt.

        Kina undvek samma utveckling genom att tillåta privat företagsamhet i tid. Kina har lyft hundratals miljoner ur svältens gränsland genom framsynt nedmontering av planekonomins improduktiva monopol. Jämförelsen med Indien är direkt konstig, hur kan man jämföra dem med varandra? Två helt olika länder, helt olika kultur, helt olika klimatzon, det finns hur många variabler som helst som kan variera hur mycket som helst, förutom graden av ekonomisk toppstyrning. Kina bör jämföras med sig självt, eller Taiwan.

        Här finns en enda slutsats att dra; planekonomi fungerar inte, och kräver dessutom diktatur för att hållas på plats. Planekonomi är en upplyst despots diktatur över producenter och konsumenter, och resultatet är alltid fiasko. Partiet vill inte släppa makten, enpartistaten består, trots att den inte längre krävs för att hålla planekonomins grepp över befolkningen. Det påstås ibland bero på att Kina riskerar förfalla till inbördeskrig mellan olika delar av nationen om locket tas av. Den som har makten hittar alltid på en motivering att sitta kvar vid köttgrytorna. Utlandet bestämmer inte över Kinas regim, vare sig när den styrdes av Mao eller därefter.

        • 11 maj, 2017 at 09:24

          En slags planekonomi styr Kinas utveckling och var ett framträdande drag i Japans tidigare snabba utveckling efter kriget. Alla litet större företag har en slags planekonomi, liksom egentligen militären och NASA.

          • kollapsteoretikern
            11 maj, 2017 at 12:20

            Den springande punkten är prisbildningen. Om priserna sätts centralt, och inte lokalt, så kan inte den som ska investera ens gissa sig till kalkylen. De flesta har en ekonomisk plan, men den bygger på priser som marknaden ger, basera på utbud och efterfrågan. När man berövar bönder incitament att arbeta erhåller man brist på produkten de tillverkar. Matbrist. Planekonomins ständiga gissel.

            • 11 maj, 2017 at 12:59

              Svårt att förstå. Om priser är satta centralt vet man vad man ska rätta sig efter. På en marknad med varierande priser är det svårare att planera produktionen, det blir stressigare och mera otryggt. Förutsätter att priserna som sätts är rimliga. Datoriseringen har enormt förbättrat möjligheterna till detta och till en planerad ekonomi.

              • kollapsteoretikern
                11 maj, 2017 at 13:37

                Jag förstår att du har svårt att första, men det är enkelt. Utbud och efterfrågan av varor varierar kontinuerligt, varje extern variation kan förändra utbudet. När priset sätts centralt är det omodernt samma dag. Priset rättar sig efter verkligheten. Varje dag förändras villkoren för en investering. Om den som gör investeringen bara har en order från centrum, inte har något incitament annat än risken att hamna i gulag om hen gör fel, har man receptet på fiasko. Sovjetunionens fall låg i konstruktionen. Uppenbarligen insåg kineserna vartåt det barkade, och bestämde sig för att sätta grimma på hästen hellre än att slakta den.

                Datorer har inte ökat möjligheten till beordrad centralplanering, de har förkortat prisbildningens genomslagshastighet. Det är inte maskiner som hindrar planekonomi, det är verklighetens människor som inte tål den. Priser som inte återspeglar utbud och efterfrågan går inte att leva med. Det är människor som bjuder ut och efterfrågar, baserat på preferens och förmåga. När överheten beordrar försäljningspris på varor understigande produktionskostnader blir det genast tomt i butikerna, det är dagens politik i Venezuela. Det finns heller inget som heter förnuftigt satta fasta priser. Det förnuftiga är att låta priser variera med tillgång och efterfrågan, för att människorna ska kunna fatta rätt beslut om produktion och konsumtion, givet vad någonting verkligen kostar.

                Man blir matt; stackars människor, ett system med arbetstvång utan lön och inga varor i butik. Sovjetunionens kollaps innebar att dess överhet erkände att den inte visste vad den gjorde. Decennier försent högg de den gordiska knuten, bara släppte priserna på varorna som inte fanns. Alternativet var att fortsätta med tomma butiker. Utan äganderätt, juridik, traditioner, tumregler eller upparbetade affärsrelationer. I praktiken görs många affärer upp i nätverk av människor som vet vad de gör, och vilka de har att göra med. Tillit är bas för produktion, som komplement har vi juridik. I Sovjet saknades kanske bägge?

                • 11 maj, 2017 at 15:25

                  Man har som sagt genom digitaliseringen ett helt annat underlag av uppgifter om varors fluktuation över tid och rum. Inte förekommer prisvariation efter efterfrågan. Här finns öppna och dolda karteller. Var finns prisvariation i låneräntor, med enstaka undantag. Venezuela: Politisk kampanj, företag för inte ut varor på marknaden på rimligt sätt till rimliga priser i en politisk kampanj för att största presidenten. Men andra misstag har skett. Hur kunde Sovjet utvecklas från efterblivet land till världens andra supermakt på 40 år, trots 20 milj+ döda i Andra Världskriget med väsentligen central planering, trots alla möjliga brister och sämre förutsättningar än idag? Och Kina hade mycket bättre utveckling med sin planekonomi än Indien med ungefär samma utgångsläge 1949.

                • Kerstin Stigsson
                  13 maj, 2017 at 09:49

                  Systemet med arbetstvång finns det mer eller mindre i alla länder – inklusive i de kapitalistiska länderna.
                  Att det finns varor i butikerna betyder inte att människor har råd att handla. Det är inte ett mått på efterfrågan. Det är ett mått på hur liberalismen använder en nazistisk ideologi – att skapa livsrum för de rika (herrarna) medan arbetarklassen (undersåtarna) allt mer måste välja att betala hyran eller handla mat på bordet. Det är det som pågår just nu i Republiken Irland – arbetarklassen betalar för de rika. Det kan finnas hur många bostäder som helst men ändå finns det bostadslöshet på grund av att människor inte har råd att betala för de hutlöst dyra bostäderna.

            • 11 maj, 2017 at 13:11

              ”Om priserna sätts centralt, och inte lokalt, så kan inte den som ska investera ens gissa sig till kalkylen. De flesta har en ekonomisk plan, men den bygger på priser som marknaden ger, basera på utbud och efterfrågan. När man berövar bönder incitament att arbeta erhåller man brist på produkten de tillverkar. Matbrist. Planekonomins ständiga gissel.”

              Vilken skola är detta? Planekonomin ger onekligen förutsättningar om en trygg och säker marknad medan den fria konkurrensen som inte finns gör allt till ett lotteri. Kollapsteoretikerns hyllning till korruption och karteller skiner igenom..

              Matbrist har bara giriga mellanhänder exekverat som nu senast i Venzuela och flertalet länder där svält och umbäranden ska tvinga fram politiska beslut som gynnar privata intressen. Modellen är ju gammal, prövades i USA och saboterades av FDR, då näringslivet(?) såg sig tvungna att försöka kuppa bort denne för att få tillbaka den sordinlika stämningen av hopplöshet, arbetslöshet, svält, rasmotsättningar och våld..

  5. Jan Nybondas
    11 maj, 2017 at 10:30

    Intressant SVT-dokumentär, dock inte utan vissa stereotypa vinklingar. Ekonomen Jeffrey Sachs verkar vara tämligen uppriktig då han beskriver hur och varför chockterapin urartade. USA ville se ett försvagat Ryssland. Enligt Sachs hade både Bush den äldre och Clinton samma målsättning: en unipolär världsordning. Clinton lär ha sagt att ”vi tvingar Jeltsin att svälja skit och förväntar oss att han gör det med ett leende på läpparna”.
    Dokumentären säger vid ett tillfälle att det fanns en öppning mot fred och samförstånd, men säger endast indirekt vem som stängde det öppna fönstret, nämligen USA. 2001 räknade USA i sitt övermod med att Ryssland var bestående försvagat, dags således att förkasta det avtal som var centralast för den militära balansen, nämligen ABM-avtalet, varpå man började installera robotförsvar vid Rysslands gränser ”mot Iran och Nordkorea” som det hette.
    Dokumentären beskriver hur Jeltsin besköt parlamentet med granater men inte hur denna kväsning av demokratin applåderades i väst. Även berättas hur oligarkerna genom att de ägde alla medier räddade Jeltsin från fiasko i presidentvalet 1996. Från under tio procent steg hans popularitet till erforderliga dryga femtio procent. Det som utelämnas är att inte endast oligarkernas pengar var nog, utan omfattande valfusk krävdes därtill. Kommunisten Zjuganov vann valet men det låtsades man inte om. Därefter begråter man att oligarkdemokratin gick i graven och Putin klev fram. Man visar nog att Putin var ”Jeltsinfamiljens” egen utnämning men omtalar inte att det skedde för att mota den populäre och radikalare Primakov. Nytt avsnitt utlovas och man kan redan nu förmoda att russofobin då slår ut i full blom.
    En jämförelse med Kina är instruktiv. Kina reformerade av egen kraft. Först blev man syateljé för hela världen och därefter världens verkstad. En ny typ av blandekonomi skapades som uppvisade tillväxtsiffror som ingen trodde var möjliga. Allsedan 1990 har respekterade västekonomer deklarerat att Kinas ekonomi står inför en kollaps. Det visar hur litet man förstått av den kinesiska modellen. Det är legitimt att hävda att Kina svikit sina jämlikhetsideal men motargumentet lyder att Kina likt Sovjetunionen befinner sig i en fientlig omgivning där de svaga trampas ned utan pardon.
    Det har spekulerats huruvida Ryssland hade haft förutsättningar att göra som Kina men svaren är obestämda. Det som hände hände. Ryssland tog råd och anvisningar från väst och hamnade i svårigheter som man egenhändigt tagit sig ur. Man har nu en rysk blandekonomi som politiskt står på allt vänskapligare fot med Kina – och det är ju inte så illa.

    • 11 maj, 2017 at 10:50

      Del 2 av denna serie är en präktig smutskastning av Putin. Och Kinas utveckling baseras bl.a. på ganska stark statlig planmässig styrning av ekonomin om jag förstått rätt.

      • priset
        11 maj, 2017 at 15:09

        wiki; ”Socialism med kinesiska särdrag är en typ av socialistisk marknadsekonomi och skiljer sig från blandekonomi och marknadssocialism i det att staten visserligen behåller ägandet av stora företag, men inte använder sig av denna ägandemakt för att intervenera på marknaden och påverka de priser som satts av marknaden”

        Fri prisbilding, inte Gosplans tvångspriser, utan priser som reagerar på variationer i utbud och efterfrågan. Priser kan inte ”sättas”; ett pris är ett experiment baserat på kostnader och förväntningar som genast utsätts för marknadens korrigering. Är det för högt får säljaren veta det genom att inget sälja, är det för lågt bildas kö och en klipsk säljare höjer. Regering som tvingar producent att sälja till underpris tar bort varorna ur diskarna. En säljare kan vänta ut marknaden och acceptera dålig försäljning i väntan på rätt pris. Tvångsekonomi är något annat. Producenten bestämmer inte priset åt kunden, statens planinstitut bestämmer priset, och träffar inte marknadspriset utan fel. Varje gång.

        Alla företag planerar, men de är inte i stånd att beordra konsumenterna att köpa till bestämda priser. Planering är blir aldrig omodernt, men tvångsekonomi handlar om att priset inte får anpassa sig, och ingen får själv ta hand om resultatet av bra affärer. Statens tvångsinstitut tar hand om alla affärer, ingen kan göra några bra. Inte konstigt att dessa länder har dålig utveckling, de följer receptet för fiasko.

        • 11 maj, 2017 at 15:19

          Förutsättningarna är mycket bättre nu för planekonomi genom digitaliseringen. Man kan hela tiden ha aktuella underlag. Men det är möjligt att framtida socialistiska stater väljer att ha viss prisflexibilitet.

  6. Anders Persson
    11 maj, 2017 at 10:39

    Instämmer med Anders. Efter 2:a världskriget och lång tid därefter stod ”planekonomi” högt i kurs också i Västeuropa, men det kallades inte det.

    Sovjetunionens kollaps var helt en följd av inre svaghet, möjligen pådriven av rustningsindustrin som ville hålla takten med USA (”Stjärnornas krig”).

    Därför var det en katastrofal felbedömning, nej, BEDRÄGERI, att västmakterna, i synnerhet USA (som det också sägs i dokumentären) hävdade att man ”vunnit ett krig”. Främst DDR och Ryssland behandlades därför efter 1989 respektive 1991 som ”besegrade” länder i vilka ”segrarmakterna” kunde bete sig hur som helst.

    Jag minns också att man på den tiden talade om kollaps för den andra stormakten. Siffror, som de som återges högre upp på den här sidan, av dödligheten bland vita amerikanare, påminner om liknande siffror för Ryssland en gång i tiden.

    • Kerstin Stigsson
      11 maj, 2017 at 11:36

      Nja, jag kan inte hålla med om Sovjetunionens kollaps var helt följd av inre svaghet. Det har alltid funnits omstörtande verksamhet (som det då kallades) i alla länder av andra länders militära underrättelsetjänster, Dirty Tricks, falsk propaganda och med mera. Precis som det är idag. Ryssfobin är inte ett nytt påfund. Och tror ni inte att amerikanarna gör exakt detsamma i Ryssland som de anklagar Ryssland för att göra i USA (som i valet i USA – även om detta inte är bevisat – varken det ena eller det andra. Västs media nämner inte alls vad västs underrättelsetjänster sysslar med i Ryssland – de avfärdar detta med falska nyheter och desinformation)? Alla ser efter sitt hus. Inklusive väst. En likadan president som Jeltsin skulle vara en guldgruva för oligarkerna – såsom Wallenberg – i väst.
      Om brittiska underrättelsetjänster kunde göra så mycket skit i Nordirland mot en liten gerillagrupp så tror jag inte att de är så petiga om vad de sysslade i Sovjetunionen och dagens Ryssland. De hade nog ett finger med i att Sovjetunionen föll samman.

      • 11 maj, 2017 at 13:00

        Om inte annat visar ju Sverige och SD att rötan kan matas, fyllas och jäsa till undergångens tryck.. Blåögdheten och illusionerna fungerar som piskor åt förblindade krafter.. och nog är både inhemska och utländska intressen inblandade i kriget för privatiseringens förhärligande & allena saliggörande.

        Arbetsrätt, anställningstrygghet går att begrava djupt i skattesänkor och dödsskuggade dalar. Hopp om en stram och mörk framtid kan man leverera till den enda musik låglöneparadiset kan ljuda av… Likt Jeltsin har SD tagit sitt fulla ansvar till att välfärden havererar. Åskar det så är det applåderna från de vanliga finansiärerna….

      • konspirationsteoretiker
        11 maj, 2017 at 13:41

        om priserna inte återspeglar produktionskostnader och avkastningskrav erhåller man felinvesteringar ganska omgående. Sovjetunionen åtnjöt detta samhällssabotage i 75 år. Inte konstigt att det gick illa. Inte heller behövs utrikes konspirationer som förklaring när någon sågar sig själv i benet inför alla.

        • 11 maj, 2017 at 15:16

          Sovjetunionen utvecklades från ett industriellt ganska efterblivet land visavi Väst till världens andra supermakt på 40 år, trots omkring 20 miljoner döda i Andra Världskriget, en mycket förstörd infrakstruktur 1941-45 och trots egna misstag som världens första socialistiska land av detta slag.

          • konspirationsteoretiker
            11 maj, 2017 at 15:30

            Sovjet var bara en supermakt mätt i vapen, ett kärnvapenbestyckat u-land. Destruktiv incitamentstruktur, omfattande slavarbete, hotat av egengenererad svält gång på gång. Sovjet var antagligen ett engångsprojekt som inte manar till efterföljd.

            Jag skulle inte ge ryska bönder eller arbetare skulden för Lenins och Stalins regim, de hade inte rätt att välja. De blev påtvingade ett tvångsbaserat system, vars centrum var tvångspriser och förbud till privat kapitalackumulation. Nu har försöket upphört av sig självt, landet låg i spillror, men kommer att resa sig när det fått institutioner som underlättar.

            Det är inte lätt att bygga upp, och lätt att riva ner. Om man försöker bygga upp med metoder som river ner gör man det svårt.

            • 12 maj, 2017 at 10:58

              konspirationsteoretikern!
              ”..de hade inte rätt att välja. De blev påtvingade ett tvångsbaserat system, vars centrum var tvångspriser och förbud till privat kapitalackumulation. Nu har försöket upphört av sig självt, landet låg i spillror, men kommer att resa sig när det fått institutioner som underlättar.”

              Vi har ju sett hur fria priser fungerar i USA, skapar tvång, armod. Tullmurar för att hålla intäkterna konkurrensfria för läkemedel. USA har väl världens mest misshandlade gröda som om priset inte var nog. Så nog behövs koppel på vildarnas marknadsmässiga vanföreställningar… De blir ju aldrig nöjda och det ligger väl i generna. Girighet är så svår att bota och många betraktar det inte som en sjukdom.

              Den fria prissättningen drabbar ju nu världen runt med oljepriserna där blott måltavlorna får betala det låga priset utpressningen utgör. En smutsig värld visar precis vad den går för och vad den innerst inne vill..

              Khadaffi försökte sänka priset på OPEC’s oljemarknad och plötsligt var han beskylld för att vara terrorist.

              Bankerna för krig emot sparkassorna..

              Det var inte så att sabotaget mot befolkningens försörjning var en protest mot makten, precis som i Venezuela? Det var inte befolkningens bästa man var ute efter utan sitt eget?

              Här i Svedala blir vi undervisade om vad vinster är till för så att skolor, vård och omsorg verkligen kan bli utarmade. Själv lyckas du utan någon som helst stil bli av med huvudet. Det är ju rena trolleriet.

        • Benny
          11 maj, 2017 at 15:56

          Njah, Sovjet fungerade som krigsekonomi ganska hyfsat men kunde inte klara det senare i fredstid när folk ställde helt andra krav än mera traktorer och vapen. Dessutom så blev byråkratin kring planekonomin helt korrumperad vilket sedermera ledde till kollapsen. Så Sovjet var knappast samhällssabotage under hela sin tid och hade man bara tillåtit mer blandekonomi och tillverkning av konsumtionsvaror så hade kanske kollapsen uteblivit eller blivit mindre drastisk. Sen ska man inte glömma att en disparat nation som Sovjet var hade nog inte kunna hålla ihop oavsett styrelseskick med tanke på nyuppvaknat religionsintresse bland folk i f.d Sovjet som islam och ortodox kristendom.

        • Kerstin Stigsson
          11 maj, 2017 at 15:58

          Jaha? Och CIA, MI 6 och de andra västliga underrättelsetjänster rullar tummarna medan dom påstådda ryska underrättelsetjänsterna infiltrerar den amerikanska politiken? Det var något liknande på 60- 70-talet då dåtidens högern och USA anklagade Sovjetunionen för att infiltrera den stora väster vågen. Allt medan dom var själva satt overksamma? Vem är det du försöker övertyga?
          I Ukraina var det Hunter Biden – son till USA:s förra vicepresidenten Joe Biden – och med flera av hans sort som skodde/ skor sig på ett känt kapitalistiskt manér på bekostnad av den ukrainska arbetarklassen.
          Jag köpte en bok på en antikvariat för något år sedan. Den heter ’Ryssland av i dag’ och är skriven av John Gunther och är utgiven 1957, 1958. Faktum är att den är en mycket bra bok att läsa och Gunther är ärlig. Han tar upp den tidens ryssfobi som amerikanarna hade och har. Och vet ni vad? Den kunde ha varit skriven i dag – så bekant känns den.

  7. Peter Grafström
    12 maj, 2017 at 02:24

    Sovjet hade utvecklats mkt mer positivt och lärt sig av omvärlden om dom inte frusits ut.
    Stalin hade långt framskridna planer på fredligt samarbete med många kapitalistländer just när han mördades. Churchill misstänks för att ha givit ordern eftersom han kort därpå tog emot strumpebandsordern som han tackat nej till när han stod som segrare efter WW2.
    Tsarryssland påtvingades revolutionen därför att dom var på väg att växa sig starka.
    Maoismen hade under en period troligen i överensstämmelse med vad Anders säger en god effekt mot svält och ohälsa. Vad Sun Yat Sen’ s typ av reformation skulle ha åstadkommit får vi aldrig veta.
    Och pratet om planekonomi blir rätt konstigt eftersom Marx Das Kapital uppskattades av hans kapitalistiska mecenater just för att den behandlar effektiva produktion(sförhållanden). Och amerikanska kapitalister strömmade snabbt in i Sovjet och började producera i stora fabriker. (Trots att dom nyss till synes varit deras fiender)
    Men kommunismen pådyvlades både Sovjet och Kina. De förra genom utifrån styrd revolution, de senare dels genom slug ideologisk påverkan och genom att Usa bringades att inte stödja Nationalistsidan. Reformatörer som Sergei Witte och Sun Yat Sen röjdes ur vägen. Britterna som var hjärnorna bakom alltsammans agerade inte av välvilja mot Ryssland och Kina utan för att förhindra deras utveckling till konkurrenskraftiga ekonomier.
    Jag håller alltså med Anders om en del men den jämlikhet han prisar är på ett fatalt sätt en hämsko genom att man inbegriper Marxismens klasskampsideer som försvårar vidareutvecklingen. Nästa steg i Kinas utveckling följde inte alls det Marxistiska mönstret utan skippade klasskampen vilket snabbt givit enastående resultat.
    Japans snabba utveckling efter WW2 byggde i hög grad på intelligent planekonomi i samarbete med mäktiga Japanska ’oligarker’. Britternas elit under WWI införde alltmer planekonomi – dvs stora centralstyrda karteller som möjliggjorde vinstgivande prisstyrning.
    Men Japans ekonomiska utveckling berodde också på att Usa till att börja med ville se ett framgångsrikt marknadsekonomiskt Japan som motpol mot den kommunism som angloamerika medvetet drivit fram.

    • 12 maj, 2017 at 07:15

      Socialismen i Sovjetunionen och Kina pådyvlades inte, förutom i studier av Marx och Engels. Sovjetunionen tillkom efter långt inbördeskrig och kamp mot intervention av flera länder, och den i Kina i kamp mot intervention från Japan och sedan i kamp mot Kuomintang, som Mao ibland sökte samarbete med mot japanerna.

      • konspirationteoretiker
        12 maj, 2017 at 21:43

        Bolsjevikpartiet tvingade ekonomisk diktatur på befolkningen, och förbjöd alla andra partier omgående. Utan bolsjevikernas kupp och deras påtvingade inbördeskrig hade Ryssland och hela världen sluppit socialismen, inklusive Hitlers variant.

        • 12 maj, 2017 at 22:27

          Bolsjevismens var Hitlers uttalade huvudfiende. Utan betydande folkligt stöd hade inte den ryska revolutionen segrat, och kunnat motstås intervention från flera utländska stater.

        • 13 maj, 2017 at 12:17

          ”Bolsjevikpartiet tvingade ekonomisk diktatur på befolkningen, och förbjöd alla andra partier omgående. Utan bolsjevikernas kupp och deras påtvingade inbördeskrig hade Ryssland och hela världen sluppit socialismen, inklusive Hitlers variant.”

          Samma hållning som Tyskland där Shitler förbjöd socialistiska partier att verka för andra gången i landets historia. Sponsorerna I Tyskland med omnejd och de starka ekonomiska intressena i US bestämde Shitlers politik hos alla fascistiska makthavare.. Den hade ju bara ett syfte att slå tillbaka arbetarnas kamp för bättre och rimligare villkor. Den vi måste anta du är emot.

          ”Japans snabba utveckling efter WW2 byggde i hög grad på intelligent planekonomi i samarbete med mäktiga Japanska ‘oligarker’. Britternas elit under WWI införde alltmer planekonomi – dvs stora centralstyrda karteller som möjliggjorde vinstgivande prisstyrning.”

          Vi ska väl anta att Japans villigaste självberikare fick all den makt de önskade sig redan innan ww2. Precis som de i US som fick med sig landet in i kriget mot Japan. Att kuppa sin egen kejsare för att få större bitar av kakan var väl otänkbart medan ett lömskt spel och 100 000-tals offer gav dem allt de kunde drömma om. Precis som man kunde försöka kuppa i US för att låta en fascistisk regim trycka tillbaka arbetarna ner i svälten, rasmotsättningarna och umbärandena igen, så att de glömde alla tankar på sin kamp för bättre villkor…

          US har väl för övrigt alltid lyckats ge brottsligheten den skuts och lyckospark de önskar sig.. Maffian fick kontrollera arbetarna i US och tack vare blockaden mot Kuba vet alla att där uteblev kriminaliteten, drogerna, inkomstklyftorna så till den grad att US måtte ångra sig… medan tyranneriet överallt annat fått alla lösa tyglar det önskat sig.. Det finns tydligen diken på bägge sidor längs den väg mänskligheten ska försöka dras med maktens nycker, inbillning och konster..

          Ingen behöver ha ögon i nacken för att förstå hur illa det var och är.. Att uppenbarligen vända fakta ryggen och missa att maktens missbrukare är sig lika oavsett kostym är ingen nyhet.. Att vilja andras fattigdom & sin egen rikedom går utmärkt i och med religiös kaftan av skiftande snitt också.. Förtryckarna har ju lyckats för(or)ena sig runt hela världen och känns alltid igen…

          Själva fick vi dras med Reinfeldts effektivisering av polis osv och det har ju lyckats i mångas och framför allt de kriminellas ögon.. Bara börsen får yra så spelar det ingen roll hur samhället hankar sig fram i växande otrygghet. Reinfeldts kommunism är effektiv för de som tjänar på hans politik..

          • Kerstin Stigsson
            13 maj, 2017 at 13:30

            Börsens motsvarighet till yra innebär alltid att arbetarklassen får dra in svångremmen. En nedgång som de inte har någon skuld till eller kan påverka. Tala om kapitalismens diktatur!
            Bara en undring – varför kallar du Hitler för Shitler? Är det en korsning mellan shit (en svordom) och Hitler?

            • 14 maj, 2017 at 10:34

              Finns väl inte ett börsfall eller någon uppgång som inte kommer som en överraskning för de initierade. Det är ju deras egen friserade och riggade spelplan. Att släppa själva fan lös och tjäna så mycket som möjligt på det har besjälat aktörerna eller om det är tvärtom. Börsen är ett symptom på en grav störning..

              Shitlers bruna talang fick genomsyra hela verksamheten och det är ju lätt att glömma bort alla de blytunga sponsorerna som inte får så mycket uppmärksamhet.. Jag bestämmer ju inte men kallar helst den politiska brutaliteten vid dess rätta namn. Särskilt som nutiden försöker ge skräckexemplet en resning det aldrig har haft..

              Eventuellt är väl nöjet bara mitt men det är svårt att låta bli att ge hela processen den touch det förtjänar.

              Dokumentärens verkliga syfte att ”Kapa en Putin”, vid fotknölarna, är väl betydligt närmare dess natur och syfte..

  8. arbetarklass
    12 maj, 2017 at 15:50

    Intressant inlägg och inte minst väldigt intressanta kommentarer. Till socialismens belackare kan jag bara fråga hur skulle världen idag sett ut om inte socialismen och kommunismen funnits? Men samtidigt är det mycket svårt att inte hålla med i vissa av era påståenden.

  9. Catarina Östlund
    13 maj, 2017 at 14:37

    http://www.proletaren.se/sovjets-fall-%E2%80%93-orsak-och-verkan så här beskrevs det hela i Proletären. (2011)

  10. 21 maj, 2017 at 11:42

    Cui Bono?

    Girigheten kommer ju alltid att avkräva människor handlingar den tjänar mest och grovt på. Därav blir cykeln bygga, vinna, riva, föröda och hela tiden tjäna mest på konceptet den enda cykel de kommer försvara och gå i krig för. Den massiva vinstens. Allt annat måtte se ut som misstag begångna för att avvika från den förutbestämda vägen.

    Motsatsen till det blir fred, förhoppningar, stabilitet, långsiktighet, trygghet, normala förväntningar, lycka…

  11. Håll i näsan!
    9 maj, 2018 at 22:17

    Bara under det året som gått har mycket hänt och Ryssland hatare av Åslund snitt grämer sig över det faktum att Ryssland är inte längre att leka med. Gone are the days då nollor av Åslund snitt kunde förkunna fritt! Åslund kan gärna fortsätta prutta sina fantasier och önskningar om hur dåligt det är i Ryssland och att Putin är problemet vid Princeton. Inge lyssnar länge för det luktar illa, väldig illa.

  12. arbetarklass
    10 maj, 2018 at 01:10

    Jag läste hastigt igenom inlägget och min kommentar den här gången är en tillfredsställelse att höra västkapitalisterna göra sig själva en björntjänst av Ryssland. Kanske var de av nyhetens behag i den ekonomiska frihetens vindar alldeles för naiva i sina förespeglingar vad de kunde göra av Ryssland?
    Kapitalisterna från väst fick aldrig vad de ville ha då eller nu och som jag hoppas även senare. De fick istället en världsberömd ledare som värnar sitt land, sitt folk och sina egna kapitalister. Men likväl är Ryssland, såväl som Sverige, underställda en enda finansfamilj som i princip reglerar hela världens penningpolitik. Det är svårt att föreställa sig det kan finnas en sådan maktkoncentration.

    https://truthkings.com/see-terrifying-list-banks-rothschild-family-owns/

    • 10 maj, 2018 at 07:18

      Ryssland är inte underställd en enda finansfamilj. Och inte ens Sverige.

      • Peter Grafström
        10 maj, 2018 at 09:33

        September 9, 2013
        http://projectcensored.org/financial-core-of-the-transnational-corporate-class/
        Nämner 161 personer med stort inflytande. 62% från Us/Uk 27% från övriga Europa
        88% med ~Europeiskt ursprung

      • arbetarklass
        11 maj, 2018 at 00:01

        Men Svenska staten måste låna pengar av Sveriges Riksbank och bara ett sådant faktum måste ju berätta att någon annan än svenska folket är ägare till Sveriges Riksbank?

        Varför tvivlar du på truthkings (sanningskungen) ?

        • 11 maj, 2018 at 07:36

          Vet inget om truthkings (sanningskungen) ?

Comments are closed.