Strid om utrikespolitiken i den ryska eliten

Jag återpublicerar här en artikel som är skriven av den norske Rysslandskännaren Björn Ditlev Nistad som är doktor i rysk historia. Björn Nistads artikel ”Strid om utrikespolitiken i den ryska eliten” på bloggen Kaleidoskop.

Artikeln.


Det finns för närvarande en kontrovers i den ryska eliten om utrikespolitik, särskilt om vilket förhållandet Ryssland bör ha till väst. Kontroversen började, enligt en artikel i Pravda med att chefen för Riksrevisionen, förre finansministern Alexei Kudrin vid ett möte i Association of Industrialists and entrepreneurs för ett par dagar sedan sade: ”Vi måste ha klart för oss att om sanktioner utökas så kommer de mål som presidenten har lagt fram i praktiken vara ouppnåeliga i förhållande till flera kriterier, bland annat teknisk och social utveckling ” Pravda

”Därför”, fortsatte Kudrin, ”måste Rysslands utrikespolitik i dag underordnas intressena att minska spänningar i relation till andra länder, och åtminstone se till att sanktionerna bibehålls på nuvarande nivå eller sänks, inte ökas. Idag skulle jag mäta effektiviteten i vår utrikespolitik utifrån denna indikator. ” Alexej Kudrin

Ryssland står inte inför utmaningar i utrikespolitik eller militärt som motiverar en ökade spänningar i relationerna med världen, kan man säga att Kudrin menade.

Ryssland är en gåta inpackad i ett mysterium på insidan av ett puzzel sa Winston Churchill i 1939

Det här är uppfattningar som långt ifrån alla ryska ledare har. I en intervju som publicerades samma dag sade vice utrikesminister Sergej Ryabkov ”Vi anser inte att västvärlden är vår vän. Tvärtom ser vi västvärlden som en motståndare som försöker undergräva Rysslands ställning och möjligheterna för en normal utveckling. ” Sergei Ryabkov

Och Putins talesman Dmitrij Peskov förklarade att trycket, ekonomiska sanktioner och illegala sanktioner såsom terrorism naturligtvis varit en utmaning i förhållande till planerna för landets utveckling, men myndigheterna hade lyckats hantera dessa utmaningar. Dimitry Peskov

Andrej Suzdaltsev, en ledande rysk expert på utrikespolitik och internationell ekonomi bedömer detta som en klassisk och normal konflikt mellan ett diplomatiskt-militärt block och ett ekonomiskt block.

Samtidigt blev det tydligt att han hade mest sympati för det diplomatiska militärblocket. Den konfliktfyllda relationerna med västvärlden var inte något Ryssland hade valt, men något som landet hade tvingats in i. Västs mål är enligt Suzdaltsev att reducera Ryssland till en råvaruleverantör. En aktiv rysk utrikespolitik är därför nödvändig för att hävda ryska ekonomiska intressen.

Kudrin och Putin

Kina lyckades utnyttja det kalla kriget och västvärldens konfrontation med Sovjetunionen för att göra sig själv till en ekonomisk stormakt. Men Väst kommer inte att ge Ryssland ett sådant tillfälle, betonar Suzdaltsev.

Den utrikespolitiska kontroverser idag vi ser i den ryska eliten knyter an till tidigare ryska diskussioner om relationen med omvärlden, och är intressant.

Under hela sin historia har Ryssland växlat mellan att driva en aktiv utrikespolitik och att isolera sig från omvärlden för att lösa sina egna problem. Efter nederlaget i Krimkriget 1856 valde den ryska ledningen att föra en försiktig utrikespolitik samtidigt som det genomfört en rad liberaliserande och moderniserande reformer, särskilt avskaffandet av livegenskapen 1861.Krimkriget; Livegenskapens upphävande 1861 I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det strider i ryska förvaltning mellan anhängarna av en aktiv, expansionistiska utrikespolitik och förespråkare för ekonomiska reformer och modernisering, en tvist som kulminerade i ett berömd memorandum som den konservativa politikern Pjotr Durnovo skrev till tsar Nikolaj II i februari 1914, några månader före utbrottet av första världskriget, där han varnade för att inte inlåta sig in i ett europeiskt stort krig.

Denna förändring mellan aktiv utrikespolitik och isolering och koncentration på inre problem fortsatte under Sovjetiden. På 1920-talet var den sovjetiska ledningen splittrad mellan anhängare av en aktiv utrikespolitik och försök att ”exportera” revolutionen till andra länder och anhängare av interna reformer, socialism i ett land och en försiktig utrikespolitik. Efter Stalins död 1953Stalin tog chefen för säkerhetspolisen ville Lavrentij Berija,Beria som många trodde skulle bli ny regerings- och partiledare att kommunistiska Östtyskland skulle upphöra till förmån för ett enat, neutralt Tyskland för att minska konflikterna med kapitalistiska stater. 1989-1991 var Michail Gorbatjov villig att ge upp både östblocket och Sovjetunionen för att få ekonomisk hjälp från väst.

Från ett politiskt och ekonomiskt perspektiv är frågan om hur ett land ska relatera till ekonomiska sanktioner intressant. Är det lämpligt att driva en mindre självbärande och konfronterande utrikespolitik, som Kudrin hävdar? Eller borde du tvärtom leda till en mer självbärande och konfronterande utrikespolitik för att visa att man inte blir rädd?En viktig punkt i denna diskussion ur rysk synvinkel måste vara att västerländska sanktioner mot Ryssland sträcker sig längre tillbaka än krisen i Ukraina och Krims återförening med Ryssland 2014. År 1974 införde USA ekonomisk sanktioner mot mot Sovjetunionen för att tvinga sovjetiska myndigheter att tillåta judisk utvandring. Trots att varje rysk medborgare idag fritt kan lämna sitt hemland, är Ryssland fortfarande föremål för dessa sanktioner – som delvis förnyades 2012 med hänvisning till advokat för en amerikansk affärsman och spekulant hade dött i en rysk fängelse.

Sanktionerna 1974

Sedan 1970-talet har amerikanska myndigheter försökt att förhindra byggandet av sovjetiska och ryska olje- och gasledningar till Europa. Före 2014 fanns det en massa påståenden om påstådd misshandel av homofila i Ryssland och krav på införandet av sanktioner.Man kan också fråga om den ryska ledningen har haft något val i förhållande till utrikespolitik har det kunnat leda. När det gäller Ukraina och Krim, är det svårt att se hur Ryssland skulle ha uppträtt på ett mindre konfronterande och offensivt sätt vid den Väst- stödda kuppen i Kiev 2014.här Ingen ryska ledning kan lugnt sitta och titta på när det skapas en anti-rysk regim i Ukraina, när folket i östra Ukraina omvandlas till andra klassens medborgare och när Krim kanske omvandlas till en amerikansk sjöbas. I så fall kunde det ha blivit en revolution i Ryssland. Frågan är snarare om den ryska ledningen har visat tillräckligt förmåga att agera i förhållande till situationen i Ukraina, till exempel om man våren 2014 borde ha tagit över den östra Ukraina.Moskva kunde ha låtit en allians av USA och andra västländer, reaktionära arabstaterna, Turkiet och islamiska terrorister störta Assad-regimen och införde en sunnimuslim skräckregim i Syrien. Men detta skulle inte bara har att offra en allierad i Mellanöstern och en flottbas i Medelhavet, men skulle förmodligen ha resulterat i mer islamism och terrorism i forna Sovjetrepublikerna och Ryssland självt. Det kunde också ha uppmuntrat till uppror och ”färgrevolutioner” färgrevolutioner i Rysslands grannområden.

Och om Ryssland gett upp stödet till Assad så skulle det ändå knappast ha haft någon inverkan på västerländska sanktioner som är kopplade till Ukraina och Krim. Kunde Ryssland ha följt Kinas exempel med en försiktig utrikespolitik i kombination med byggandet av en modern och konkurrenskraftig ekonomi? De kinesiska ledarna har fört en klok politik som gjort Kina till en ekonomisk jätte som hotar USA: s dominerande ställning i världsekonomin. Två faktorer skiljer dock Rysslands situation från Kinas.For första så har Suzdaltsev rätt i att Kina ostört kunde bygga upp i skydd av västvärldens konfrontation med Sovjetunionen under det kalla kriget, medan västvärlden, som tydligen uppfattar Ryssland som huvudmotståndare, under inga omständigheter kommer att tillåta Ryssland att utveckla sin ekonomiska potential.For andra kontrollerar Kina hela det område som rimligen kunde sägas utgöra Kina, och de flesta kinesiska att Kina omfattar med Taiwan, som den kinesiska ledningen och vanliga kineser är en del av Kina – det enda undantaget. Ryssland hade efter Sovjetunionens kollaps 1991 tvingats avstå stora områden som historiskt sett utan tvekan är ryska och där befolkningen anser sig vara ryssar. Det hör Ukraina, Kazakstan och andra nya stater. Krav på garantier för att etniska ryssar och rysktalande skulle behandlas väl, och i extrema fall även gränsrevisioner uppkom därför, och konflikt med en framväxande nationalismen i de tidigare sovjetrepublikerna. Läs den ryska utrikespolitikens ”guru” Sergej Karaganovs tankar om vilken utrikespolitik som Ryssland borde föra. här. Läs om Putins tankar om hur Ryssland ska moderniseras här.

Andra artiklar av Björn Nistad här.
Matilda – Nikolaj II, porranklagelser och hot mot biografer i Ryssland;
MH17: Kommer en del av sanningen fram till slut?;
Absurd arrestering av rysk man i Norge?

  12 comments for “Strid om utrikespolitiken i den ryska eliten

  1. Vem ska rädda väst?
    16 oktober, 2018 at 06:25

    Väst med USA i spetsen är inte så mäktigt som det en gång var. Tvärtom USA är på fallrepet
    Ryssland behöver inte vända sig västerut för att få marknader, utvecklas etc.
    Ryssland vet om att maktbalansen har flyttat österut (Kina-Ryssland)
    Ryssland (och även Kina) vet att USA så hypade militärteknologi är glittrande skrot. Ingen vill köpa t ex Patriot-skroten eller F-35 skroten (undantaget lakej stater som Sverige förstås)

    Slutsats – det är väst som behöver räddas. Frågan är av vem? Den utveckling blir intressant att följa.

    • Korp
      16 oktober, 2018 at 15:07

      Ryssland är ekonomiskt stabilt trots sanktioner. Den finansiella marknaden är fortsatt stabil. Det beror på regeringens och centralbankens gemensamma åtgärder. Valutareserverna har ökat med 5,7 procent sedan början av året och ligger redan på 459 miljarder dollar.
      Ryska valutareserver består av utländsk valuta, särskilda dragningsrätter (SDR), reservpositionen i IMF och monetärt guld. De nådde sin högsta nivå före den globala krisen 2008 till 598 miljarder dollar.
      Generellt sett är bilden i den ryska ekonomin positiv. Industrins tillväxt i åtta månader uppgick till 3,1 procent, inklusive tillverkningsproduktion som växte med 3,8 procent. I augusti sjönk arbetslösheten till 4,6 procent, vilket är rekordlågt och inflationen i september var 3,4 procent.

  2. 16 oktober, 2018 at 08:22

    Kudrin är en nyliberal landsförrädare. Det han föreslår är att Ryssland bara ska ge upp och lägga sig platt inför USA. Helt otänkbart. Honom ska man absolut inte lyssna på.

  3. Slavofilien
    16 oktober, 2018 at 09:31

    Problemen börjar och slutar med Ryssland. Ryssland äger centralbastionen, Ryssland är euroasiens mittens rike, gränsar till Kina, islam och Europa. Men mittens rike är ingen ekonomisk gigant, utan en oerhört glest befolkad kärnvapenbeväpnad bananrepublik med populationen längst i väster.

    Den västerländska kulturen domineras kulturellt, ekonomiskt och militärt av anglosaxarna. Bara USA har dubbelt så många invånare som Ryssland, USA plus EU är befolkningsmässigt fem gånger större än Ryssland. Den ryska attityden, att försöka spela storebror till västeuropa och hålla USA från kontinenten, kommer inte att lyckas. Spekulationer om västliga planer på att göra Ryssland till råvaruproducent är mer en spegelbild av verkligheten; Ryssland ÄR en råvaruproducent med en avancerad krigsindustri.

    Framöver kommer kineser och indier att ta större och större plats, och ryssarna kommer att få välja på att bli underhuggare till antingen väst eller Kina. Man förstår våndan, de kan räkna själva. Vissa vägrar välja, kallar det självständighet, och vissa föredrar väst. Underhuggare till kineserna har sannolikt minsta antalet anhängare. Ryska problem börjar och slutar med Ryssland. En fin men navelskådande kultur, vars envåldshärskare valde ortodoxin åt sina undersåtar en gång för länge sedan. Ett alfabet väst inte läser. Ett avvikande kristet land med ytterst ansträngd historia. Det är ändå bra att de till slut kan se sig i spegeln och säga ”ortodox”, och slipper den undermåliga västimporterade ideologin marxism, som gjort dem så mycken skada.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      16 oktober, 2018 at 15:51

      Och vad är kapitalism? Är det inte en västimporterad ideologi? En ideologi som fanns såväl i väst som i tsarens Ryssland runt 1900-talets början.
      Finns det någon speciell rysk ideologi? Ja, det ska väl kanske vara putinism. En ideologi som har stora likheter med nationalkonservatismen. En nationalkonservatism som också fanns i väst såväl som i tsarens Ryssland runt 1900-talets början.
      Förmodligen kan man spåra socialismen till östra Ryssland och Mongoliet, det eftersom Amerikas urinvånare kommer därifrån (forskare säger att indianerna har utvandrat därifrån). Marx studerade Amerikas urinvånare och kom på att de hade ett mycket bra socialistiskt system, och skrev ner detta.

      Jag glömde säga att putinismen ingår i kapitalism.
      Marxism är det motsatta ekonomiska systemet till kapitalism.
      Här är definitionen (en enkel) av kapitalism, enligt Wikipedia.
      https://sv.wikipedia.org/wiki/Kapitalism

      • Korp
        16 oktober, 2018 at 17:55

        Något om begreppen kapitalism och kapitalist.. Ursprungligen var kapitalist en nedsättande benämning på kapitalägare, men idag används det både med negativ och positiv bibetydelse.
        En kapitalist är en person som investerar egna eller lånade medel i olika tillgångar direkt (i skog eller andra naturtillgångar, fastigheter, fabriker eller andra rörelser och så vidare) eller indirekt (i aktier eller andra värdepapper) och därmed söker öka sitt kapital genom att skapa avkastning.
        I marxistiskt språkbruk menas en person som genom att ingå avtal med arbetare, där lönen understiger värdet av arbetsinsatsen och därmed tillgodogöra sig resultatet av överskottet det så kallade ”mervärdet”.
        I början av 1900-talet var det en etablerad benämning och användes huvudsakligen i kritiken av industrialismen och dess ekonomi av marxistiska författare. I det marxistiska språkbruket används ordet för bestämning av exempelvis ”den kapitalistiska klassen” eller ”bourgeoisin” – ekonomisk liberalism.
        Vanligen används begreppet ‘kapitalism’ numera endast i den politiska sfären, för att beskriva de finansiella eller politiska förhållandena, i historiskt perspektiv i samband med den så kallade industriella revolutionen på 1700-talet.
        Denna förändring i synsätt beror inte på pengarnas tillkomst, utan på att samhällena började organiseras i stater och staterna fick genom den politiska makten också makt över penningpolitiken och bankväsendet etablerades.

    • Benny
      16 oktober, 2018 at 18:46

      Slavofilien har läst historia lite dåligt! Ortodox kristendom är den ursprungliga kristendomen som spred sig från Bysans till Ryssland. Det är alltså katolska och protestantiska kyrkan som egentligen är avfällingar från den för troende kristna ”sanna” tron. Och visst är Ryssland med sina 150 miljoner storebror i Europa att påstå något annat är bara nonsens. Fräckt att kalla Ryssland bananrepublik när man sitter i Sverige som alltmer framstår som en politisk, ruinerad och korrumperad bananrepublik…Sopa framför egen dörr! Ryssarna kommer nog varken att bli underhuggare åt väst eller Kina det garanterar Rysslands helt överlägsna kärnvapenbärare för och som ligger årtionden före allt vad USA eller någon annan stat kan ställa upp med. Ryssland har för närvarande problem med det alltmer bankrutta och sönderfallande USA och det lika sönderfallande EU och givetvis sina muslimska grannar i söder. Förutom det så går ju den ryska ekonomin bra och det är nog rent önsketänkande att tro att en så gammal nationalstat skulle kasta in handduken och offra landet på globalismens altare som Sverige gjort.

      • Slavofilien
        16 oktober, 2018 at 23:13

        Det är helt riktigt att ortodoxin är den ortodoxa kristendomen, ingen har påstått annat. EU har 508 milj invånare, Ryssland 150, USA 300. Väst är ett antal gånger större än Ryssland som produktivkraft, den ryska problematiken är rysk. Ryssland uppträder som storebror utan att vara det, och kommer aldrig att bli det, därför att vi inte förstår vad de säger eller skriver. Valet av religion och alfabet skiljer Ryssland från resten av Europa, trots att bägge bärs av en kristen begreppsvärld. Moder Ryssland finns säkert kvar framöver, lite isolerat. Det var väl det som oroade dem?

        • Benny
          17 oktober, 2018 at 18:53

          Nja, jag tycker nog mer att Ryssland på sätt och vis själva isolerar sig från omvärlden i och med att alltmer varor och mat produceras inom landet. Däremot vill man gärna exportera sina råvaror och livsmedel som kommer att bli allt viktigare i en global värld som skriker efter mer mat och framförallt mat som inte är förgiftad med glyfosat eller andra gifter från Monsanto. Sen är ju dessvärre vapen en alltmer efterfrågad rysk produkt och kanske blir det lika illa som i USA där vapenindustrin har för stort inflytande. Så det är kanske bra att ha en vapenindustri som till stora delar ägs av staten så att politiken behåller kontrollen, exemplet från USA förskräcker nog. Sen kan man nog inte som du jämföra disparata sammanslutningar som EU eller USA med en gammal nationalstat som Ryssland. Befolkningsmässigt är ju både EU och USA småhandlare i jämförelse med Kinas 1.4 miljarder invånare. Afrikanska unionen har ca 1 miljard invånare dvs dubbelt vad EU har om du nu tror att antalet invånare har stor betydelse!

  4. Mats Larsson
    16 oktober, 2018 at 17:40

    Alexei Kudrin är inte vem som helst, hans uttalande har väckt uppmärksamhet inte bara på bloggar.

    Spänningarna växer i ryska fjärran östern efter vad som verkar vara ett riggat val. Kommer Moskva
    att kunna behålla kontrollen över Vladivostok, som även under hela sovjettiden hade en gata
    uppkallad efter den vita generalen Wrangel?

    Novosibirsk, Rysslands tredje största stad och Sibiriens huvudstad ställdes helt vid sidan av
    under fotbolls-VM. Novosibirsk hade vidare kunnat vara ett världscentrum för de teknologiskt
    viktiga röntgenvetenskaperna, men den möjligheten har Moskva spelat bort för länge sedan.
    (Helryska beslut, utan någon som helst inverkan från väst; snarare tvärtom. Ett världscentrum
    i Novosibirsk hade hälsats med stor glädje.)

    Pensionsreformen har inte varit populär.

    Jag har aldrig träffat någon som har något positivt att säga om Skolkovo. (Fråga
    vitryssarna!).

    Och som lök på laxen verkar den största splittringen av den ortodoxa kyrkan sedan
    år 1054 pågå för fullt, f ö förstanyhet i Pervyj Kanals nyhetssändning i morse.

Comments are closed.