Iran — Västimperialismens nästa måltavla

Denna artikel har skrivits av Roland Hedayat, som beriktat bland annat denna blogg med viktiga artiklar om Jemen.Iran – Västimperialismens nästa mål.

Den slutgiltiga lösningen på Iran-problemet


Både handling och retorik pekar mot att Donald Trump vill ha ett krig till i Mellanöstern, denna gång mot Iran. USA:s president verkar vilja gå till historien som den som drev fram den “slutgiltiga lösningen på Iran-problemet“. Trump

Till sin hjälp har han låtit en krets av så kallade “neo-konservativa” (neocons) Neocons. etablera sig som kärnan i hans utrikespolitiska stab — en veritabel krigskabinett.KrigskabinettDet ultimata målet för neocons är “back to the good old days“, dvs. återskapande av amerikanskt globalt herravälde innan det är för sent, till vilket pris som helst, och med vilka medel som än måtte behövas. Ett särmärkande kännetecken hos neocons är att de är ultra-krigshökar, och vill att USA gör gemensam sak med de mest extrema och aggressiva elementen i Israels politik.

Bakgrund


Förståelse av dagens antagonism mellan Väst och Iran kräver kännedom om de historiska drivkrafterna. Iran är en flera tusen år gammal nation. Kampen för att bibehålla denna nationsbildning har stått centralt genom historien. Mot slutet av 1800-talet och fram till revolutionen 1979 dominerades landet av utländska makter (Först Ryssland/Storbritannien, sedermera Storbritannien/USA). I det folkliga motståndet mot utländsk exploatering av landet var nationell självbestämmanderätt och demokratiskt styresätt centrala begrepp och strävanden. En konstitutionell revolution i 1906 ledde till att landet tog sina första stapplande steg mot konstitutionell monarki. Detta ansågs av Storbritannien vara oförenligt med Irans roll som vasall, varpå denna rörelse krossades och en envåldshärskare — Reza Shah Pahlavi — installerades. Det samma hände nästan femtio år senare då den demokratiskt valde statsminister Mohammad Mossadegh krossades i en CIA/MI6 ledd statskupp, varpå Reza Shahs son, Mohammad Reza Pahlavi installerades som envåldshärskare, men i praktiken som amerikansk nickedocka. Dessa händelser är inbrända i iraniernas kollektiva medvetande och har lett till att de inte tar västerlänningar på större allvar då de försöker mästra iranierna i demokratifrågor.

Förtryck och revolution


För snart fyrtio år sedan kulminerade den iranska revolutionen i den omhuldade “Påfågeltronens” fall. Shahens av Irans regim kollapsade och han flydde sitt land för att aldrig mer återvända. Revolutionen fick Irans enväldiga CIA-installerade “kejsare”, Mohammad Reza Shah på fall med de omtumlande konsekvenser det hade för såväl regionen som för den internationella maktbalansen.

En armé om 400 000 man, regionens största, samt den ökända, fruktade och CIA-tränade säkerhetspolisen SAVAK stod handfallna inför den kokande vreden hos miljontals obeväpnade människor som trotsade utegångsförbud och skarpa kulor i världens hittills största landsomfattande massdemonstrationer.

Fred Halliday (1946-2010), Fred Hallidayf.d. professor i internationella relationer vid London School of Economics och författare till boken “Iran: Diktatur og revolusjon” och förstahandsvittne till revolutionen skriver följande i efterordet till denna bok, 10 mars 1979:

“Shahen och hans bundsförvanter har fråntagits makten genom en massmobilisering vars historia måste räknas bland de mest storslagna kapitlen i den internationella antiimperialistiska rörelsen i detta århundradet”

Det enorma folkliga motståndet mot Pahlavi-regimen ledde till dess implosion inom loppet av några månader. Revolutionen kunde genomföras med relativt få offer, icke-våld uppmuntrades aktivt och bidrog till att stora delar av armén gick över till revolutionssidan.

Det snabba förloppet tog shahens beskyddare och allierade, främst USA, på sängen. På ett officiellt statsbesök till Iran sade president Carter på nyårsafton 1977 i ett hyllningstal till Shahen:

“…Iran är, på grund av Shahens stora ledarskap, en ö av stabilitet i en av världens oroshärdar. Detta är en enorm tribut till Er, Ers Majestät, och till ert ledarskap och den respekt, beundran och kärlek som ert folk hyser för er…”

Lite över ett halvår senare sprängde revolutionen förtryckets dammluckor vidöppna. Det iranska folket hade fått nog av koloniala rövarstråt och påtvingad fattigdom, nog av dekadenta kleptomonarkier och enväldigt skräckvälde, nog av nationell förödmjukelse.

Storbritanniens och sedermera USA:s utsugningspolitik exploderade till sist i knät på deras ombud, shah Mohammad Reza Pahlavi och hans entourage, en klick som hade sålt sin heder till USA/Väst, och på vilka det droppade rikedom och gunst i utbyte mot lojalitet.

Vasall eller dö


Påfågeltronens abrupta fall ledde till att det otänkbara och otillåtliga ägde rum: USA förlorade en av sina mest pålitliga underhuggare och därmed kontrollen över det viktigaste landet i denna nyckelregion med sammantagen hänsyn till naturressurser, geo-strategisk belägenhet, politiskt inflytande samt mänskliga resurser. Den dramatiska omkastningen av Mellanösterns spelplan försatte Väst i ett tillstånd av chock som så småningom övergick i icke-acceptans och fiendskap. Detta har tagit sig uttryck i allt ifrån direkta krigshandlingar till olika former av lågintensivt krig — inklusive stöd till separatist- och terrororganisationer i landet, världens första kända statsledda cyberattack, försök till diplomatisk isolering av landet samt ekonomisk krigföring med hjälp av sanktioner. Denna politik har parats med en ihållande västlig anti-iransk propagandakampanj, villigt förmedlad av press och övriga etablerade media.

Ett suveränt och självständigt Iran, med sin strategiskt viktiga belägenhet och dess besittning av enorma olje- och gasresurser utgör ett rött skynke för den neocon-infekterade USA-administrationen. Ett nödvändigt steg på vägen mot förnyat världsherravälde och imperial Nirvana är därför att fösa Iran tillbaka till USA:s fålla av vasaller där det så lyckosamt hade befunnit sig mellan 1953 och 1979. Detta förutsätter regimskifte i landet. Trumps krigskabinett består av personer som i åratal uttryckligen har haft bombande av Iran överst på sin önskelista. John Bolton John Boltonär utsedd till nationell “säkerhets”-rådgivare. Bombande av Iran Guardian har varit hans plan i mer än tio år. Utrikesminister och före detta CIA-chef Mike Pompeo har formulerat ett ultimatum i 12 punkter USA:s ultimatumsom de vet Iran aldrig kommer att acceptera. The American Conservative

Den sortens ultimatum är inget annat än förklädda krigsdeklarationer, och neoconsen styr nu USA med fast hand mot en konfrontation med Iran. Donald Trump bekräftade detta med sitt tal i FN:s generalförsamling där de aggressiva utfallen härmot Iran nådde nya höjder.

Neocons och internationell lag — inkompatibla fenomen


För dem som är på krigsstigen är det givetvis logiskt att som första steg riva upp tidigare ingångna avtal vars syfte har varit nertrappning av fiendskapen genom diplomati, kompromisser och ömsesidiga förtroendeskapande åtgärder. Krigskabinettets första måltavla var därför kärnteknik-avtalet med Iran, också kallat JCPOA JCPOA“Joint Comprehensive Plan of Action“. Detta avtal hade mödosamt under flera år förhandlats fram mellan Iran och Säkerhetsrådets permanenta medlemmar + Tyskland samt EU. Avtalets essens är en kraftig reduktion av takten och omfånget av Irans kärnenergi-program i utbyte mot upphävande av sanktioner och isolationspolitik mot Iran. Det historiska Guardian IIJCPOA-avtalet undertecknades av ovanstående parter den 14 juli 2015. Avtalet fick status som internationell lag i och med att Säkerhetsrådet enhälligt gav sitt stöd till avtalet (15 ja, inga frånvarande, inga nerlagda röster) och dess implementation (UNSC S/RES/2231). Detta har hyllats som ett exempel på diplomatins kraft, FN:s relevans, som ett genombrott för icke-spridning av kärnvapen, som ett nytt kapitel i relationerna mellan Iran och Väst och inte minst — som ett steg mot fred.

Trump-administrationens torpederande av detta avtal innebär inte bara annullerande av avtalets huvudpunkter. Deras aggressiva, krigshetsande retorik bäddar för ett scenario med avtalspunkternas negation, punkt för punkt, dvs. fortsatt fiendskap, sammanbrott för diplomatin, och stabil kurs mot krig. I takt med verkställandet av den öppna krigspolitiken så är kampanjen för att demonisera Iran nu på väg mot nya höjder. Våldsamma krafter har frigjorts för att genomföra ett pro västligt regimskifte i Iran. Uppmjukning av landets försvarsförmåga skall ske med hjälp av ekonomiska sanktioner tillsammans med propaganda om att statsledningen inte kan hantera landets ekonomi och befolkningens behov. Om nödvändigt skall krig avlösa det kaos man drivit fram. För kärnan av dem som står bakom detta, USA:s “neocons” och deras uppdragsgivare inom det militärindustriella komplexet, så utgör krig deras existensberättigelse. Här återfinns den aldrig ångerfulla hårda kärna av protagonister i USA:s krig mot Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien — krig som betraktas som totala katastrofer för såväl offer som förövare bland människor som inte ser död och destruktion som lösningen vare sig på mänsklighetens eller USA:s problem.

Vad måste göras?


Trumps krigskabinett utgör ett allvarligt hot mot världsfreden.

Neocons räds inte total destruktion och kaos i de länder som har olyckan att hamna i deras fokus, om detta anses gagna deras syften. Närhistorien dignar av exempel på nationella och humanitära katastrofer i kölvattnet av neocons målsättning, som kan sammanfattas som Domination or Destruction.

De inbillar sig kanske att de kan hålla ett krig med Iran begränsat, men leker med en eld som de inte kommer att kunna kontrollera om leken skulle bli allvar. Iran har en befolkning ungefär som Tysklands, och en yta som motsvarar den dubbla av den till Syrien, Irak, Kuwait, Jordanien, Libanon och Förenade Arabemiraten sammantaget. Landet är, trots begränsade försvarsanslag jämfört med USA/Israel/Saudiarabien, förberett för det krig som de i varierande grad har hotats med i över tjugo år.

Det är osannolikt att Ryssland och Kina kan hållas utanför ett amerikanskt-lett krig mot Iran. En seger för USA i denna ödesfråga skulle vara strategisk till sin natur, och innebära ett steg tillbaka mot tiden för en unipolär världsordning — ett system med USA som enda kvarvarande supermakt. En sådan strategisk balansförskjutning är knappast acceptabel vare sig för Kina eller Ryssland, speciellt inte givet den aggressiva politik som USA för mot dessa länder.

Men trots att de potentiella angriparna inte kan vinna detta krig, kan de åstadkomma enormt mänskligt lidande i form av humanitära katastrofer, miljökatastrofer med konsekvenser långt utanför regionen, massflykt och spridning av kriget.

Det måste vara en central angelägenhet för anti-imperialister och krigsmotståndare att försöka verka mot ett angrepp på Iran. Lågintensitetskriget och det ekonomiska kriget som redan förs mot Iran måste uppmärksammas och fördömas. Då är det avgörande att avslöja den försåtliga retoriken, lögnerna och propagandan som krigshetsarna så länge har riktat mot Iran, såväl som mediernas viktiga roll för spridningen av denna. Anti-imperialister bör ge Iran sitt stöd mot regimskifte- och krigsprojekt som genomdrivs under tendensiösa förevändningar om landets brist på mänskliga rättigheter och demokrati. Speciellt absurt blir detta när de samma krigshökarna inte har några som helst problem med att bistå Saudiarabien — ett av världens mest tillbakaliggande länder när det gäller dessa rättigheter — med att driva miljontals småbarn till svält och sjukdom i Jemen i ett systematiskt, cyniskt och barbariskt angrepp på civilbefolkningen som får det mesta att blekna i jämförelse.

  13 comments for “Iran — Västimperialismens nästa måltavla

  1. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    14 oktober, 2018 at 09:36

    Trump, Buchanan och med flera tillhör samma parti och konservativa grupp som Ronald Reagan. Ronald Reagan hade en stor roll i Iran-Contra affären, där han sponsrade antikommunistiska organisationer, särskilt i Nicaragua.
    https://nsarchive.gwu.edu/briefing-book/iran/2016-11-25/iran-contra-affair-30-years-later-milestone-post-truth-politics

  2. Nej men oj!
    14 oktober, 2018 at 09:49

    Ayatollornas angreppskrig i det nära utlandet kommer att få sin belöning.

    • 14 oktober, 2018 at 11:51

      Det planerade angreppskriget mot Iran från USA och andra i utlandet kommer nog inte att få sin belöning bland vanligt folk, demokrater och fredsvänner.

  3. Jan Nybondas
    14 oktober, 2018 at 09:58

    ”Not on my watch”, inte så länge jag har kommandot, sade Centcom-generalen William Fallon till G.W.Bush. Denne var redan på väg att lägga Iran under bombmattor. Fallons vägran tillsammans med en enhällig rapport från underrättelsetjänsterna om att Iran saknade kärnvapenprogram hindrade slutligen en rasande Bush från att starta krig.

    Ett krig mot Iran kan bli halmstrået som knäcker imperiets rygg och i detta sammanbrott kan även saudidiktaturen rasa samman. Det är att hoppas att det finns generaler av Fallons kaliber kvar i överkommandot. Egentligen hade Bush militärt ett bättre utgångsläge såtillvida att Iran nu kan påräkna både aktivt och passivt stöd från många centrala aktörer som inte stillatigande vill se Iran gå Iraks öde till mötes. Detta helt bortsett ifrån att Iran kan försvara sig på ett helt annat sätt än Irak.
    T.o.m. det alltid annars så tjänstvilliga EU har börjat komma på bättre tankar och skulle hellre se Iran som ett land för lönsamma investeringar. Det är väl i Iran-perspektivet man bör se USA:s successiva utbyggnad av stora militärbaser som Camp Bondsteel i det serbiska Kosovo och den växande och fortsatta ockupationen av Italien där baser förstör det vackra landet. Även baserna i Afghanistan är centrala för detta ändamål.

  4. Euripides
    14 oktober, 2018 at 09:58

    En hel artikel om Iran, begreppen ”islam” och ”muslim” finns inte med. Det säger en del om kvaliteten. Iran är den muslimska imperialismens namn på Persien, som vi minns via grekernas historieskrivning. Perserna var inte musimer. Araberna erövrade Persien, de är alltså fiendefolk sen tusentalet år. Anglosaxarnas gästspel är ytterst kortvarigt, och eventuella kulturella framsteg de introducerade har eliminerats av en av jordens mest reaktionära och folkfientliga regimer.

    Om man vill veta mer om hotet mot demokratin och kulturen är detta en bra sammanfattning.
    https://ledarsidorna.se/2018/10/slow-culture-islam-en-civilisation-med-forhinder/

    • Roland Hedayat
      15 oktober, 2018 at 13:51

      A) En hel artikel om Iran, begreppen ”islam” och ”muslim” finns inte med. Det
      säger en del om kvaliteten.

      Det är fullt möjligt att skriva en hel artikel om Sverige utan att ta med ”begreppen” kristendom och kristen. Temat var USA:s krigsförberedelser mot Iran och varning för de konsekvenser det skulle få för oss alla.

      A) Iran är den muslimska imperialismens namn på Persien, som vi minns via
      grekernas historieskrivning. Perserna var inte musimer.

      ”Den muslimska imperialismen…”

      Man kan undra var det uttrycket kommer ifrån. Saudiarabiens krig mot Jemens småbarn? De saudi/Västfinansierade Wahhabi-jihadisternas angrepp mot Syrien? Syftas det till Irans insatser mot dessa grupper i Syrien så är det kommentatorns uppgift att få det att passa in i en definition av ”muslimsk imperialism”

      B) …”Den muslimska imperialismens namn på Persien…”

      Alltså, denna odefinierade, sannolikt icke-existerande entitet har genomfört byte av namnet ‘Persien’ till Iran’.

      För läsare som måtte intressera sig för varför namnet på nationalstaten
      ‘Persien’ året 1935 byttes till ‘Iran’ kan konsultera tex

      https://www.thoughtco.com/is-it-iranian-or-persian-3555178

      https://en.wikipedia.org/wiki/Iran_(word)

      ”…The modern Persian name of Iran derives immediately from 3rd-century
      Sassanian Middle Persian ērān (Pahlavi spelling: ʼyrʼn), where it
      initially meant ”of the Iranians”,[1] but soon also acquired a
      geographical connotation in the sense of ”(lands inhabited by)
      Iranians”.

      Namnet härstammar alltså direkt från tredje århundradets Mitt-persiens Sassanid-epok. Det var alltså ca: fyra hundra år före existensen av Islam som religion…

      Hur som helst var det Reza Shah Pahlavi, den förste och näst siste av Pahlavi-dynastin som drev namnbytet. Han var i konflikt med stora delar av prästeskapet på grund av sin brutala tvångs-sekularisering av samhället. Att skälet för hans beslut skulle vara att blidka ett icke-existerande ”islamiskt imperium” är givetvis gripet ur tunn luft.

      C) ”… Perserna var inte musimer”

      Persernas stamtavla är flera tusen år gammal och betydligt äldre än Islam. De kan alltså inte ha varit muslimer innan Islam. Då Iran islamiserades så blev de flesta av dem så småningom muslimer, antingen det passar eller ej.

      D) ”… Araberna erövrade Persien, de är alltså fiendefolk sen tusentalet år…”

      Analogt resonemang: Vikingarna erövrade delar av Normandie, de är alltså fiendefolk sen tusentalet år. (Farligt som nordbo att åka till Nordfrakrike?)

      Kvarvarande vikingar förfranskades…

      Kvarvarande araber assimilerades också, likasom många iranier assimilerades i arabisk kultur.

      E) ”…Anglosaxarnas gästspel är ytterst kortvarigt, och eventuella kulturella
      framsteg de introducerade har eliminerats av en av jordens mest
      reaktionära och folkfientliga regimer.

      Denna utsaga andas för det första den iranofobi som omnämns i artikeln, och är ett gott exempel på hur effektiv denna propaganda har varit. Den andas också självebelåten Västlig överhöghetsattityd …eventuella framsteg…).

      Till sist. Kommentatoren rekommenderar en länk om Islam och kultur. Följer man denna länk så kommer man till en artikel om Islam som inte nämner Iran med ett ord. Skulle det nödvändigtvis ”säga en del om den artikelns kvalité? Knappast i sig.

      Frestelsen är emellertid stor att kvittera något om kvalitetshöjden i ‘Euripides’ skriverier. Det skall jag emellertid avstå ifrån, av hänsyn till kommentarstrådens kvalité.

  5. ervin
    14 oktober, 2018 at 13:58

    det är ju endast ett konstaterande att iran är målet innan ryssland enligt brzeziinskis plan the grand chessboard, även om det finns förnekare, som planen är ligger ryssland buk vidöppen om iran faller ,,, eller

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      14 oktober, 2018 at 15:22

      Och den här videon från Center for strategic och international studies. Här säger ZB om igen att Ryssland och Kina och Ryssland borde samarbeta, och notera vad han säger om Sovjetunionen.
      ‘https://www.youtube.com/watch?v=WODKun19Zyo

      Du skämtar, Ervin! Brzezinski ville att USA skulle leda den globala världen tillsammans med Ryssland och Kina, allt enligt den här intervjun från MSNBC.

      https://www.youtube.com/watch?v=eAivky9toNo&t=156s

      Den enda planen han hade var under 1970-talet och 1980-talet att strategiskt exploatera Sovjetunionens svagheter, så att landet skulle falla samman inne från. Allt enligt en intervju från Al Jazira.

      • Jan Nybondas
        14 oktober, 2018 at 17:28

        Här måste du få beröm, Kerstin. Visste inte att Brzezinski blev så moderat på gamla dar. Men det hela är nog underförstått att samarbete bör ske under USA:s ledning. Däremot är det klart att Brzezinski här i ett av sina sista uttalanden intar en position som markant avviker från vad resten av etablissemanget i USA förespråkar. Kom ihåg att det i de senaste omröstningarna i kongressen endast funnits två senatorer som motsatt sig den antiryska linjen och likadant har det varit i representanthuset. De som förespråkar samarbete med Ryssland kan räknas på ena handens fingrar och utgör således en procent av kongressen ! Och det Ryssland Brzezinski önskade sig var nog inte Putins utan Khodorkovskis. Även George Kennan sade före sin död att NATO borde ha avvecklats.
        Brzezinski intervjuas av sin dotter Mika och detta sker efter valet av Trump. Observera hur han tar det med ro och inte gapar om rysk inblandning utan slår fast att han redan 2011 varnade för att de växande inkomstklyftorna banade väg för politisk jordbävning. Minervas uggla flög i skymningen !
        På tal om inblandning: Varför lät de ryska kommunisterna valet av Jeltsin passera 1996. Zjuganov vann rösterna men de fann sig i situationen ? Var konkursboet så bedrövligt att det var förskräckande ?

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          14 oktober, 2018 at 18:18

          Dokument Utifråns Peter Löfgren gjorde en utmärkt dokumentär som heter ‘Att göra en Putin’ där Jeltsin och världens kapitalister, USA , EU fuskade sig till seger i valet 1996, och kommunistpartiet blev uthängt i en smutsig propaganda. Det finns dokument från NSA att USA kände till detta men de gjorde inget. Deras favorit Jeltsin skulle vinna, även om de fick tumma på demokratin. Den borgerliga demokratin innebär att kapitalismen får företräde framför folket.
          Löfgrens film är värd att ses igen.

          https://youtu.be/at9aQ83NDJ0

          Kommunisterna mindes också de hårda tagen som Jeltsin satte in efter 1993 då människor praktiskt tagit slogs ner på gatan av säkerhetsstyrkor.

          • 14 oktober, 2018 at 20:27

            Programmet visades på svensk TV i maj 2018. Jag skrev om den. Att skapa en Putin. Och Putin räddade Ryssland för att gå vidare på Jeltsins väg. Han valde en självständig väg och avbröt utförsäljningen av tillgångar till utländska kapitalister. Därför demoniserades Putin faktiskt än värre än Sovjetunionens ledare. Självständiga politiska ledare blir USA:s motståndare (Irak,Syrien,Iran), vare sig de är socialister eller inte.

  6. ervin
    14 oktober, 2018 at 16:56

    du har naturligtvis rätt i det du skriver kerstin, men från början skulle usa styra hela vår planet enligt the grand chessboard, , men så kom det en som heter putin och då sprack hela den brutala planen, och brzeziinski fick bita i det sura äpplet och skrota sin vansinniga plan, och han med bilderbergarna kan endast se fåraktiga ut.

  7. Sven Andersson
    15 oktober, 2018 at 14:43

    Enligt The Grand Chessboard ansåg ZB att USA kunde härska om man allierade sig med EU. Med EU menade han bara Tyskland och Frankrike, för som han skrev, Storbrittanien har vi redan och de andra länderna är betydelselösa. För att nå denna enighet gäller det att lösa ett antal konflikter t.ex palestinakonflikten. Enligt ZB kunde detta lösas omedelbart om viljan fanns från USAs sida. Det väsentliga var att få kontroll över oljan, alltså inget skitsnack om demokrati och mänskliga rättigheter. ZB var en av GW Bushs huvudmotståndare eftersom ZB ansåg att Bush försvagade USA genom sin isolationism. Antagligen skulle han ha sagt samma om Trump. ZB är i mitt tycke en av USAs intressantaste tänkare pga av hans rättframhet och ”ärlighet”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.