Globalismen går in i en slutfas då ändlös russofobi övergår till sinofobi (Kina-fobi).

Denna artikel har skrivits av Markus Limmergård som bidragit till bloggen tidigare. Han är med i bland annat styrelsen i Folket i Bild Kulturfront, Ukraina-bulletinen och Aktivister för fred. Den har tidigare publicerats på den Facebook-site som han driver. Facebook – Svenskt världspolitiskt Forum

Artikeln publiceras i ett läge då media börjat leverera tung kritik mot Kina för påstådd hård behandling av uighurer, en negativ och delvis felaktig bild av Kinas politik i ”Dokument utifrån” 7/10 som visade ”Världen enligt Xi”, som påstås lägga sig i andra länders politik och vilja sträva efter världsherravälde med sin politik. Men utmärkande för Kinas utrikespolitik är att man inte lägger sig i andra länders politik – i motsats till USA, som startar krig, stödjer statskupper och inför illegala sanktioner mot länder man ogillar. Vidare en demonisering av Mao Ze Dong i ett program i Kunskapskanalen. Kinas utrikespolitik. Har nyligen publicerat ett par andra artiklar i ämnet:
Demoniseringen av Kina ökar.;
Svenska media har osanna uppgifter om uighurerna i Kina?
Varför ska SVT få håna kineser?
Mao och politisk monsterlitteratur

Markus Limmergårds artikel.


Strategierna har varit många och metoderna har varit utnötande för globalismen, eller västimperialismen. Efter Västs folkmord (låt oss faktiskt vara ärliga) i Irak, vilket för stunden räddade petrodollarn, så fanns det seriösa planer på att bomba Iran, som konkurrerade med Israel och Saudiarabien om att vara lokal ledare i Mellanöstern. Propagandan var grov från främst USA och Israel mot Iran. Netanyahu har, med grafisk rekvisita som hjälpmedel, i FN visat upp vilket hot Iran är. Stanna upp en stund och reflektera över ironin i att kärnvapenbestyckade Israel säger det om kärnvapenlösa Iran. Hotet mot Iran har varit överhängande. Det har cirkulrtat uppgifter om att Ahmadinejads ord förvrängdes i Väst. Oavsett gjordes stora ansträngningar för att skada Iran diplomatiskt och genom sanktioner.

Några aktuella presidenter vid möte i Shanghia Cooperation 2018. Källa: http://kremlin.ru/events/president/news/57716/photos

På egen hand hade Iran förmodligen inte klarat sig. Ryssland och Kina hittade dock sätt att kringgå sanktionerna, och trots att Medvedev tillät sanktioner passera, så har Ryssland på lång sikt ingått ett viktigt partnerskap med Iran. Där undergrävde Ryssland och Kina Västs ansatser till att krossa Iran. Nästa steg blev att underminera Iran i närområdet, bland annat genom destabiliseringar av Libanon och Syrien. Iran är ett shiamuslimskt land, och destabiliseringarna av Libanon och Syrien har varit en destabilisering av den shiamuslimska intressesfären, samtidigt som Väst har haft väldigt nära samarbete med sunnimuslimska stater, inte minst wahabistiska Saudiarabien. 2013 skulle Obama bomba Syrien efter en kemvapenattack som president Assad beskylldes för. Då gick Ryssland emellan. Därefter fattades beslutet att Ryssland utgjorde ett såpass stort hinder mot västhegemonin att det primära målet inte längre var att sänka Iran, utan att sänka Ryssland.

I slutet av 2013 uppstår upplopp i Ukrainas huvudstad, Kiev. De mynnar i februari, 2014 ut i en statskupp, varpå en övergångsregering, fientligt inställd till Ryssland och med fascistiska inslag tar makten. Tack vare ingripande från Ryssland får invånarna på Krim chansen att folkrösta om att återförenas med Ryssland. I ryskspråkiga Donbass uppstår det ett inbördeskrig då den nytillsatta regeringen anfaller regionen. Ryssland får skulden för inbördeskriget, och en enorm diplomatisk kris utbryter, varpå Väst har lagt flertalet sanktioner på Ryssland, och NATO har flerdubblat sin militära närvaro i Östeuropa.

Maidan pronazister

Man visar i Väst upp ett påtagligt hyckleri, då man fördömer Ryssland för ”annekteringen” av Krim och beskyller Ryssland för att vara det första landet sedan Andra Världskriget som ändrat på Europas gränser, och blundar helt för vad NATO gjorde under 90-talet i forna Jugoslavien. Sverige har tillsammans med Storbritannien varit de i Västeuropa som hetsat värst mot Ryssland, och karaktärsmordskampanjer mot fredsaktivister inom det egna landet har utförts. Man försöker att isolera Ryssland för att skapa missnöje bland ryska folket mot sin regering; det misslyckas då stödet för landets president bara stärks. Man försöker att svälta ut Ryssland med sanktionerna; det misslyckas då Ryssland dels hittar andra att handla med, främst Kina, och dels utvecklar sin egen industri. Kina försäkrar därtill Ryssland om att man inte tänker låta sin vitala samarbetspartner falla ekonomiskt.

I slutet av 2015 beslutar sig Ryssland för att ge sig in i kriget i Syrien, efter att Islamiska Staten har uppstått och är nära att inta landets huvudstad, Damaskus. Rysslands insats har varit framgångsrik, och större delen av Syrien är åter i regeringens händer. Det hade varit mycket vanskligt att ingripa på sådant sätt om Ryssland inte förfogade över flottbasen i Sevastopol, Krim.

Bilder från kriget i Syrien. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Syrian_civil_war_gallery.jpg

Den militära hotbilden mot Ryssland har varit överhängande då NATO har stått för en militär eskalering, vilket bör oroa även västerlänningar på grund av Rysslands försvarskapacitet. Kina har dock genom gemensamma krigsövningar med Ryssland visat att deras bundsförvant är långt ifrån isolerad. Därtill har president Putin i ett tal tidigare i år visat upp nya vapen vilka gör ett angrepp på Ryssland än mindre värt än man tidigare har beräknat.

I takt med att Rysslands utökade försvarsförmåga gör ett angrepp än mer lönlöst, och i takt med att USA:s nuvarande presidents till synes buffliga tillvägagångssätt driver bundsförvanter ifrån sig och håller på att slita isär globala organ som TTIP, EU, NATO och NAFTA, så söker omvärlden nya ledare och samarbetspartner.
Därför blir en militär konfrontation med Ryssland allt mindre sannolik. Det blir då dags att skifta fokus på den geopolitiska spelplanen en sista gång, innan globalismen kapitulerar.

Det är nu dags för västimperialister att gå direkt på kronjuvelen, efter att man misslyckades att krossa Kinas militära beskyddare, i sin tur efter att man misslyckades att krossa Saudiarabiens och Israels stora geopolitiska konkurrent i Mellanöstern, som överlevde till stor del tack vare sina östliga bundsförvanter.

Det är nu som russofobin kommer att överges, åtminstone i viss utsträckning, för sinofobin. Kina kommer nu att anfallas med full kraft av västimperialismen. Början på sinofobin har vi sett i media, men bara början. Man har kunnat obervera hur russofobin har sett ut under snart ett halvt decennium. Serbofobin var innan det påtaglig på 90-talet. Propagandan mot Kina kommer att bli hård, men är dömd att misslyckas. Kina kommer genom sin ekonomiska kapacitet och med militär uppbackning från Ryssland inte att falla, om Ryssland och Iran inte har gjort det.

Wolfgang Hansson skriver nu i Aftonbladet om ”envåldshärskarna” i Saudiarabien och Kina. Aftonbladet: Alla hämningar verkar ha släppt hos envåldshärskarna Dagarna då Folkpartiet talade om Kina som ett lovande land med stor potential, samt att kinesiska skulle införas som språkval i svenska skolor känns bra avlägsna nu. Att Saudiarabien är en diktatur stämmer bra, och en grotesk och primitiv sådan. Det är bara synd att Wolfgang inte har kommit på det förrän nu. Kan det ha att göra med att Trump krävde betalning för fortsatt beskydd och att Saudiarabien tar sin olja någon annanstans? Somliga har bråttom nu, ty Västs hegemoni har sannolikt inte långt kvar, då solen skymtas i öst.

  28 comments for “Globalismen går in i en slutfas då ändlös russofobi övergår till sinofobi (Kina-fobi).

  1. Gammal krigare
    12 oktober, 2018 at 05:21

    Globalisterna, kommunisterna och islamisterna går hand i hand över ruiner och lik. Snart är deras utopi förverkligad, en allenastyrande stat, EU, nationstaterna och deras kulturer förintade, européerna en lydig slavklass, polis och militär bestående av ensamkommande män från MENA, en media som jagar de få dissidenter som vågar opponera sig, och herre på täppan de Marxist-kapitalister som anser sig vara übermenschen.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      12 oktober, 2018 at 08:26

      Du försöker övertyga andra människor att det är kommunister som går hand i hand med finanskapitalet – när det är högern med Sverigedemokraterna som gör detta. Alltså, du försöker övertyga mig gång på gång om att det vita pappret jag har framför mig är svart. Vet du vad denna teknik kallas för? Jo, det som ni och borgarna falskeligen anklagade Sovjetunionen för att göra med deras befolkning, nämligen hjärntvätta dom.

      • Anders Åberg
        12 oktober, 2018 at 11:21

        Bra svar Kerstin. Man undrar vad denne sk. krigare tror sig uppnå med att ständigt ge orden motsatt betydelse. Har han hittat på en variant av rövarspråket kanske, krigarspråket.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          12 oktober, 2018 at 14:40

          Eftersom han påstår att han är en gammal krigare så har han kanske uppsnappat det här förfarandesättet i det svenska (eller i ett lands försvar) försvaret,
          ”Psyops är planerad aktivitet som använder kommunikationsmetoder och andra medel riktade mot godkända målgrupper i syfte att påverka uppfattningar, inställningar och uppträdande för att uppnå egna politiska och militära mål.”
          https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykologisk_krigföring

        • arbetarklass
          12 oktober, 2018 at 17:48

          Jag har ingen aning om vem krigaren är men mitt intryck är att han sett världen och världens konflikter med egna ögon. Sådant sätter spår och ger erfarenheter vilket vi inte minst sett med asylinvandringen. Sedan har han förstås sin politiska mission och det har väl de flesta som kommenterar den här bloggen. Jag uppskattar såväl krigarens, Kerstins och Anders Åbergs kommentarer. Alla vill och tycker något. Själv har jag inga erfarenheter av världen alls. Mitt perspektiv är att försöka förstå världen genom andras ögon.

      • O.
        12 oktober, 2018 at 12:29

        Kerstin: Vänstern jobbar hellre med Allianspartierna än SD., de har inget problem med ”finanskapitalet”.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          12 oktober, 2018 at 13:42

          Q.
          Det beror på vad man menar är ‘vänster’. Du kanske anser att socialdemokraterna och vänsterpartiet tillhör vänstern. Då har du rätt i att de inte har några problem med att med att samarbeta med alliansen.
          Men denna vänster är inte kommunister!
          Alla riksdagspartier – inklusive SD – vill samarbeta finanskapitalet. De vill alltså förtrycka arbetsklassen och behålla det ekonomiska kapitalistiska systemet.
          Vp anser att det finns både seriösa och dåliga kapitalister, och ser endast dåliga kapitalister som ett problem.
          SD anser att arbetarklassen ska vara trogen och rättrådig och möjligtvis även bocka med hatten handen och tacka kapitalisten (eller om du vill, finanskapitalet) för att hen ger honom/henne ett jobb. De vill att arbetarna ska var trogna alla nationens kapitalister som ger dom jobb för en liten penning. De vill inte ha någon oro på arbetsplatsen, så som strejker. De vill alltså att arbetarklassen ska se upp till kapitalisten/finanskapitalet som en naturlig överhet, eller som jag säger borgare, och att det inte finns några problem med detta. SD vill att klasserna ska bestå och ser absolut inga problem med kapitalismens/finanskapitalets ökade makt i världen, Det enda de ser problem med är det liberala finanskapitalet. Inte finanskapitalet som sådant.

          • O.
            12 oktober, 2018 at 18:05

            Kerstin: PRecis V o S, därför borde du förstå att SD inte är problemet, de är ju S, V som styr idag med MP och har som sagt inga problem med finanskapitalet hos allianspartierna.

      • arbetarklass
        12 oktober, 2018 at 21:21

        God kväll Kerstin
        Jag tror det är så att kommunister är fixerade vid kapitalägandet av den anledningen kommunismen går ut på en annorlunda ekonomisk ordning. Kapitalägandet tror jag har mindre betydelse för Sverigedemokraterna som är mer kulturfixerat parti som påminner något om Nazityskland om jag får använda ett så starkt uttryck. Som motpol är även den allmänna vänstern kulturfixerad idag. Marknadsekonomin är inte ifrågasatt av något av de etablerade politiska rörelserna idag. Inte numera av mig heller kan vi säja men det är inte mer än något tiotal år sedan jag såg planekonomin som ett alternativ. Men efter erfarenheter och studier kan man ändra sig. I dag till exempel har jag känt mig som en socialdemokrat. ”Alla ska med. Så enkelt är det”. Den känslan infinner sig inte ofta om den ens någonsin tidigare gjort det. Nu har jag inte upplevt 1960-talet som vuxen men dom som gjort det är jag säker på fick uppleva Socialdemokratin som en självklarhet överallt och alla dagar på året med höjdpunkten varje år 1:a maj.

    • Korp
      13 oktober, 2018 at 15:28

      Sveriges valda ombud håller på att genomföra ett systemskifte utanför folkets insyn, förståelse och medbestämmande. Där finns ingen plats för demokrati, alla beslut skall istället fattas av en självutnämnd elit som givetvis vet bättre än vanliga dödliga.
      Eftersom begreppen kommunism och diktatur är utslitna kallar man denna ”moderna” form av kommunism för globalism, det låter vackert och associerar till en förenad värld som löser alla problem tillsammans. Nu är det tyvärr så att våra sjuklöverpolitiker tillhör globalismen med 80 % övervikt.
      Andra aktörer på denna vandring mot den nya globala fördelningspolitikens kommunism är FN och EU, organisationer som på alla sätt försöker utplåna våra urgamla rättigheter att bevara våra nationer och våra länders specifika kulturer till förmån för en global soppa där ingen skiljer sig från den andre, där alla har lika lite betalt och där den självutnämnda eliten kan bada i ekonomiska förmåner som betalning för att inte släppa in någon utomstående i maktapparaten.
      En värld där elitens monopol inom finans, handel och företagsamhet inte kan ifrågasättas, där ländernas livsmedelsförsörjning specialiseras nationsvis, så inget land kan vara självförsörjande utan tvingas handla varor av andra länder och där världens råvaror är fritt tillgängliga för monopolföretagen ”för världens bästa”.
      I konceptet ingår också att skapa en universal människa, som är en blandning av de befintliga raserna, så rasbegreppet kan avskaffas en gång för alla.

      • Anders Åberg
        14 oktober, 2018 at 20:18

        Nu blir jag riktigt trött korpen. Har du också börjat snacka krigarspråket, där orden har tvärtombetydelse?
        Kommunism är det klasslösa samhället. Du använder det ordet för att beskriva ett samhälle är klasskillnaderna ständigt ökar! Varför håller du på sådär? Diskussionen blir ju helt förvirrad.
        Och varför gaggar du om sjuklövern när SD står för precis samma sak?

        Det börjar bli förbannat tröttsamt att läsa detta som försöker framställa SD som ett alternativ det inte är.
        Kom igen när du kan visa upp SD;s handlingsplan för att avskaffa dom multinationella storföretagens makt.

    • Korp
      13 oktober, 2018 at 17:25

      Ryssland, Kina, USA (med regeringen Trump), Polen, Ungern, Tjeckien och övriga öststater kommer inte att köpa globaliseringsidén.

    • Korp
      14 oktober, 2018 at 14:55

      Gammal krigare.. Visst är det så.. Nu måste men dagligen nypa sig i armen när man vaknat för att se om man drömmer när dagsaktuella vansinnigheter sköljer över en i en ökande ström för varje dag.
      Folkliga uppror i framtiden kommer kväsas med en multikulturell armé som är rotlös och inte behöver ha betänkligheter för att sättas in mot sitt eget folk – för något sådant kommer inte finnas!

  2. Inte så super mäktig som skenet
    12 oktober, 2018 at 05:43
  3. Sinooman
    12 oktober, 2018 at 08:15

    Asien blir åter planetens produktionstekniska centrum, medan vi importerar islam och regredierar till medeltiden. När vi degraderats till andraplansfigurer spelar ingen roll vad vi tycker om kineser, det som kommer att spela någon roll är vad de tycker om oss. Kinerserna vet redan hur man hanterar islam, och beklagar vårt öde, men finner oss en smula dumma. Det är därför de återtagit sin forna plats som mittens rike.

  4. Jan Nybondas
    12 oktober, 2018 at 08:51

    http://theduran.com/stephen-cohen-calmly-dismantles-establishment-lackeys-in-debate-on-russia-video/

    I länken intressant information för den som har kvällen ledig, videon går på en dryg timme. I den debatteras NATO, Ryssland och Iran ur amerikanskt perspektiv inför fullsatt auditorium i New York. Tre liberala russofober mot professorerna Stephen F. Cohen och John Mearsheimer.
    Cohens kommentarer till russofobin är dräpande även om de rinner av liberalerna som vattnet av gåsen. Här kommer faktiskt temat om Kina upp på det sättet att Mearsheimer, om jag minns rätt, säger att Ryssland faktiskt borde ses som en allierad till USA i konkurrensen med Kina. Han säger det inte direkt i aggressivt syfte men det är en antydan om att vissa tänkt i de banorna. Russofobin har emellertid en så lång och inrotad historia att det är svårt att föreställa sig en omsvängning. Brzezinskis mardröm om ett enat Eurasien håller på att ta form.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      12 oktober, 2018 at 11:52

      Brzeziinskis var inte russofob – han var antikommunist och antisovjet. ZB var mycket förtjust i Ryssland på 1990-talet. På 2000-talet ville han att Ryssland och USA och Kina skulle ha goda relationer.
      Så blanda inte ihop russofobi med antisovjetism – eller sovjetfobi. Det är inte samma sak.
      Inte bara Brzensiki, varje Wall Street finansiärs och västerländsk kapitalists mardröm är ett enat Eurasien. Det eftersom ett enat Eurasien skulle konkurrera med USAs och EUs marknader. Sådan är imperialismen, Jan!
      ZB hade goda relationer med Kina i slutet av 70-talet och en lång bit framåt. Särskilt när han insåg att Kina hade ändrat sin kommunistiska kurs till att tillåta kapitalism.
      https://www.nytimes.com/1989/03/26/books/writing-as-communism-burns.html

      Brzezinski ville samarbeta med Ryssland över Syrien. Så hur russofobiskt är detta?
      https://www.ft.com/content/c1ec2488-6aa8-11e5-8171-ba1968cf791a

  5. Anders Åberg
    12 oktober, 2018 at 11:26

    Mycket intressant artikel av Markus Limmergård. Säker kan man inte vara, men kanske får vi här hela globalismens strategi serverad för oss. Möjligen tvivlar jag lite på själva kaptitulationen.

  6. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    12 oktober, 2018 at 12:32

    Brzezinski ville behålla USA som en global makt över den världsliga ekonomin. Om det gör honom till en russofob vete tusan. Här är en intressant artikel som du borde läsa:
    https://www.counterpunch.org/2016/08/25/the-broken-chessboard-brzezinski-gives-up-on-empire/

    Här är en intervju med ZB där han ville att Ryssland, USA och Kina skulle leda den globala världen.

    https://youtu.be/eAivky9toNo

    Brzezinski – russofobisk? Jag tror inte det …
    Men han var absolut en antikommunist som hatade Sovjetunionen?

    • Jan Nybondas
      12 oktober, 2018 at 14:59

      Antikommunism och russofobi/sinofobi är delvis överlappande fenomen därför att vad som räknas för USA är geopolitiken. Kommunistiska idéer kunde man ha tolererat om det inte samtidigt hade inneburit att marknaderna stängdes för exploatering och att rackarna dessutom stödde nationella befrielserörelser. Stängda marknader och frånvaron av kontroll över landmassor är det centrala. Marknaderna skall vara öppna för exploatering på finanskapitalets villkor.

      Det ryska folket hade Brzezinski alltid avskytt och därför var det tacksamt att fortsätta att antagonisera landet när det slet sig från det koppel som Jeltsin hade accepterat. Ett Ryssland styrt av liberala oligarker, det skulle Brzezinski däremot ha gillat. Han var Obamas mentor, varför det inte förvånar att denne var villig att låta Ukrainakrisen blossa upp. Ukraina var en fix idé för Brzezinski som tillskrev landets betydelse för Ryssland en ofantligt större roll än det visat sig ha. Ukraina måste därför brytas loss.

      Bra artikel på Nyhetsbanken om Krims historia av Nikita Chrustjovs son.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        12 oktober, 2018 at 16:04

        Nej, tyvärr, Jan. Kommunistiska ‘idéer har kapitalet och borgarna aldrig kunnat tolerera. Du minns väl att över tio länder invaderade Sovjetunionen strax efter revolutionen 1917? De slogs på samma sida som de vita för att kasta omkull en revolution. Och det var inte i hopp om att själva exploatera Sovjetunionen. De vill krossa kommunismen. Churchill nämnde att varje kapitalists uppgift är att strypa bolsjevismen i sin vagga. Hela kapitalet och borgarna var rädda för att kommunismen och revolutionen skulle spridas till Europa och till USA. Det var därför de organiserade och finansierade nazisterna i Tyskland.
        Nej, Jan. ZB avskyr inte det ryska folket. Se gärna filmen ovan, där han var öppen för en global värld där USA, Ryssland och Kina samarbetade.
        ZB samarbetade med Kina när de slog om till kapitalism, samarbetade för att krossa den sovjetiska versionen av socialism.
        https://www.wilsoncenter.org/blog-post/going-global-zbigniew-brzezinski-and-chinas-rise

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        12 oktober, 2018 at 16:41

        Här är Winston Churchill där han beskriver sig själv som antikommunist – och inte som antiryss.

        https://youtu.be/SukZgcMeU-c

        • Korp
          12 oktober, 2018 at 18:56

          Nej Churchill var nog inte antiryss. När han fick frågan hur han kunde alliera sig med Stalin trots att han mycket väl kände till dennes förbrytelser svarade Churchill att han blott hade ett enda syfte: att förgöra Hitler. Churchill hade många år före andra världskriget uttryckt stark motvilja mot Stalin och bolsjevismen men nu visade han en helt annan sida gentemot den sovjetiske tyrannen och massmördaren. Churchill bokstavligt talat välkomnade Stalin som ett helgon och inför hela världen hyllade han Sovjet som frontkämpar för frihet och demokrati. Vid sin återkomst från resan till Moskva i september 1942 talade Churchill förtjust inför sina landsmän i parlamentet att de var lyckligt lottade att få vara allierade med en så storartad man som Stalin: ”Denna stora robusta krigshövding…han är en man av enastående personlighet…en man med outtömligt mod och viljestyrka…framför allt är han en man med ett sådant sinne för humor som är av stor betydelse för alla män och nationer, men särskilt för stora män och stora nationer. Stalin gav intrycket av att besitta en djup visdom och en total avsaknad av alla slags illusioner”, löd den demokratiske brittens omdöme. (Buchanan, 2008, s. 367, 369)

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            13 oktober, 2018 at 05:54

            Korp, videon är från ett tal som Churchill höll i juni 1954. Då var han lika antikommunistisk som förut. Det var då han nämnde att han inte var antiryss.

            Sedan får du själv svara för om Stalin var en tyrann eller inte. För många ryssar anser att det var han som räddade Sovjetunionen. Och det finns en hel del ryssar som anser att Putin är en tyrann …

            Man får nog skilja på att ogilla eller gilla en politisk ledare och ett land. Russofobisk är när man avskyr ett helt folk. Atnisovjetisk är när man ogillar ett ideologi – den sovjetiska versionen av socialism – så mycket att det går ut över ett helt folk. Vilket det maoistiska SKP var på 70-talet.
            Jag själv ogillar Putin men det gör mig inte till russofob! Jag ogillar dessutom Trump men det gör mig inte till att jag ogillar USA eller amerikanska medborgare.

            Du refererar till den store national konservativa anti-sovjeten (som nu har blivit en putinkramare) Pat Buchanan.

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            13 oktober, 2018 at 06:58

            Du refererar till den store national konservativa anti-sovjeten (som nu har blivit en putinkramare) Pat Buchanan.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        13 oktober, 2018 at 06:56

        Så här låter en äkta anti-sovjet men som gillar Ryssland under kapitalismen. Pat Buchanan är alltså antisovjet men inte russofob.
        https://www.theamericanconservative.com/buchanan/putins-evil-empire-sort-of-a-sad-overstatement/

        Det är många människor och politiker – högerextrema, republikaner, konservativa, nationalkonservativa – som var emot Sovjetunionen under hela 1900-talet, och som fortfarande är det. De t o m hade en enorm propagandaapparat, t ex organisationen Contra, för att bekämpa Sovjetunionen. Den konservativa republikanen Reagan sa att Sovjetunionen var helvetet på jorden.
        Dessa människor och politiker är idag mycket förtjusta i det kapitalistiska Ryssland och Putin. Och de talar gärna om liberalernas russofobi.

  7. Korp
    12 oktober, 2018 at 16:29

    Saxat från Peter Krabbe.. Om globalism.
    FN är ointressant. Den finansiella makteliten i Bilderberggruppen, där en av grundarna var Zbigniew Brzezinski, bestämmer den globala beslutsordningen. De representerar en existerande elit i avsikt att de facto styra världen, möjligen kan man acceptera FN som ett rådgivande parlament.
    Synen på hur arabländerna borde behandlas genom sin roll som huvudleverantör till världens industriländer blev ett steg framåt för globalismen.
    Att både president och utrikesdepartement i USA kan kontrolleras och styras av oligarkernas aktörer är fundamentalt för genomförandet av den globala agendan. Än så länge är USA:s inflytande i den internationella politiken omfattande. Att monopolisera finansmarknaden, råvarumarknaden och näringslivet i övrigt genom globala företag är ett riskprojekt om man inte också har en stark politisk kontroll globalt.
    Finanspolitiken bygger på principen att skuldsätta nationalstaterna, vilket genom en ofrånkomlig inflation ger den utlånande parten ett ständigt växande inflytande, i utvecklingsländerna behöver man kontinuerligt fortsätta att låna för att klara räntebetalningar varigenom låneskulden ökar i all oändlighet. I slutändan avgör finanskartellen hur landet skall styras (jmf Grekland).
    Detta i sin tur är avgörande för att säkra råvarutillgångar i utvecklingsländer, särskilt oljan (jmf Venezuela som nu straffas för att inte lyda USA). Genom en monopolsituation i näringslivet kan man genom att lägga ner eller starta upp nya företag styra hög- respektive lågkonjunkturer efter behag, perioder med låg ränta och låg inflation kan användas för att locka till lånefinansierade investeringar som sedan ger en god utdelning för långivaren när trenden vänts till hög inflation och hög ränta.
    Nyckeln till allt detta är statlig kontroll, förutsatt att oligarkerna själva kontrollerar staten. När starka nationalstater som Ryssland sätter sig på tvären skramlar man med vapnen, som finns till hands i NATO:s arméer. Målet är att nationalstaterna försvagas och helst försvinner till förmån för ett globalt styre efter samma modell.
    I denna agenda ingår då också att förhindra privat verksamhet som kan underminera monopolsituationen, på samma sätt är inskränkandet av individens frihet och yttrandefrihet nödvändigt för att staten, den nationella eller globala, skall kunna upprätthålla full kontroll över sina undersåtar.
    Det finns anledning för dem som hyllar globalismen att fundera en gång extra över om detta är rätt väg mot framtiden, en annan fråga är i vad mån vi fortfarande har någon möjlighet att stoppa den? Viktigast av allt – förstår våra politiker vilket spel de deltar i, med eller utan ögonbindel?

  8. Korp
    12 oktober, 2018 at 16:37

    Egentligen präglas hela 1900-talet av ett antal slingriga ideologier, som var för sig strävar mot samma mål, ett världsherravälde för en utvald grupp av människor.
    Detta gäller för såväl den sovjetiska som den kinesiska kommunismen och den amerikanska kapitalismen i lika hög grad som för seklets fascistiska och nazistiska rörelser. Därför ser vi många likheter och gemensamma överenskommelser mellan dessa ideologier när vi granskar dem närmare. Den avgörande skillnaden är att den mäktigaste rörelsen, som genom CFR nu försöker ta över FN som styrmedel, är den amerikanska finansmakten.
    Denna har inga som helst planer på att dela den globala makten med ryssar och kineser, utan tar för självklart att den i lugn och ro skall kunna utveckla sina ekonomiska monopol i en avväpnad värld under fortsatt och evig kontroll. I det som man föreställer sig bli en värld utan krig förutsätts det att ledningen också styr över befolkningstillväxten genom kontroll över hälsovården och livsmedelsproduktionen. Dessa är de styrmedel som står till förfogande för att reglera folkmängden i önskad riktning, uppåt eller nedåt – allt i en inbillad värld utan krig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.