Jag har länge undrat när de kriminella jägargängens agerande ska få återverkningar på nyrekryteringen av jägare. Jag har flera jägare här på bloggen som helt tagit avstånd från sina egna organisationer, och nu kanske man kan börja skönja en stagnation i återväxten hos jägarkåren.

Att antalet teoriprov sjunkit från 14 404 till 13 523 är i runda tal sex procent lägre antal prov, det är ett statistiskt säkerställt värde och att det handlar om en stagnation av intresset för jakt är ostridigt. Orsaken till det kan man givetvis fundera över, själv är jag övertygad om att det beror på att allt fler ser det utbredda varghatet, och rovdjurshatet, som en försvårande omständighet. Skulle man kunna mäta graden av ”naturvänlighet” så skulle sannolikt svenskarna få ett mycket högt värde, men idag så rimmar ett sådant begrepp allt sämre med jägarkårens mediala framtoning.

Själv så har jag till och från kontakt med ett par aktiva jägare här på hemsidan, de beklagar sig djupt över varghatarnas framfart i media, och över sina egna jägarorganisationer. Det måste vara svårt att hävda att man är naturvän när ens organisation vill utrota en eller flera djurarter, och fler och fler känner sig obekväma med den negativa uppmärksamheten som hela tiden växer.

Det är tråkigt ur fler aspekter, vi behöver en pigg och alert jägarkår, vi har en onaturligt stor älgstam i landet och nu börjar tillväxten av vildsvins-
stammen bli ett reellt problem. En välskött jakt gagnar alla parter, men när kriminella jägargäng ägnar allt större resurser åt att jaga ett eller ett par rovdjursarter med förgiftade åtlar eller med snöskoter, ja då drar de hela jägarkåren i smutsen. När sedan jägarorganisationer går ut och kräver en total utrotning av vissa arter som har funnits i landet längre än vi tvåbenta, ja då blir det svårt att koppla ihop begreppen ”naturvän” med ”jägare”. Och det är det som avspeglas i notisen från lokaltidningen Mitt i Haninge.

Nu har nedgången börjat, och så kommer det fortsätta fram till dess att jägarna tar itu med problemen internt, det går inte att ha några procent högröstade medlemmar som drar ner statusen för hundratusentals seriösa jägare. Det är förstås ett internt problem för jägarkårens organisationer, men gör man ingenting åt saken på förbundens och lokalavdelningarnas årsmöten så kommer nyrekryteringen sjunka rejält även nästa år.

it Andra om: Tjuvjakt, Illegal jakt, Varg, Canis lupus, Kriminella jägargäng, Jägarkåren ab123 gp dn12345 svd1234

Idag så har ekot sänt en Eko Special om vargen. Det är en forskare, Karin Dirke som är idéhistorier från Stockholms Universitet, som genomfört en arkivstudie om vad det finns för uppgifter om varg och vargjakt. Hon intervjuas i Ekot och det går att lyssna till här, vill man läsa Ekots artikel så finns den här.

SR/Ekots intervju med Karin Dirke: ”– Var människor rädda för vargen då?

Man ger sig av efter vargen med vad man har av påkar och det är sällan man använder skjutvapen. Oftast slår man ihjäl vargen och är inte rädd för att göra det.”

Intervjun är mycket intressant, den berättar också att folk på landsbygden inte var rädda för vargen, dessutom slog de ihjäl vargar med påkar och annat, skjutvapen hade de uppenbar-
ligen inte tillgång till innan jakten blev allmän. Man talar lite om antalet vargar i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet. Det fanns ingen inventering men utgår man ifrån de vargbe-
rättelser som finns i lokal historieskrivning, traditionellt historie-
berättande och skönlitteraturen så kulle jag personligen gissa på ett antal mellan 4-5000¹ vargar.

Signifikant är också Karin Dirkes yttrande om landsbygds-
befolkningen ”– Men man var inte rädd för vargen som varelse”. Det står i bjärt kontrast mot olika älgjägares skrönor om att föräldrar inte vågar släppa iväg sina barn till skolan. Jag tyckte att det var intressant att lyssna till intervjun, det är bara att hoppas på att hon har ork och kraft att berätta om sin forskning i en populärvetenskaplig bok.

it Andra om: Varg, Forskning, Karin Dirke, Arkivforskning, Rovdjur, Jägare sr123 gp dn123 ab1 svd123

1. lekmannamässig bedömning, förf anm.

Alla som regelbundet besöker den här bloggen vet att vargen är ett av mina favoritdjur, jag anser att vargen och alla andra rovdjur som hör hemma i landet ska få vistas – där de själva vill.

Eftersom vargen inte är allmänt förekommande i hela landet så måste ett antal hållas i djurparker, detta för att folk ska få möjlighet att se det vackra djuret. Och nu har en av besökarna, som var på privat besök hos en djur-
skötare på Kolmården, blivit biten i varghägnet, vad hon nu skulle där och göra. Kolmården låter besökare gå in och klappa vargar, men det är särskilt utvalda djur som är uppfödda hemma hos djurskötare som matat dem med nappflaska sedan de fötts. Det betyder att de är präglade på människan, i alla fall till viss del. Dessutom är djurskötarna med vid sådana vargträffar.

Här var det en enskild djurskötare som släppte in besökarna i varghägnet, det var inte ett arrangerat besök med utvalda vargar. Och var och en som går in i ett rov-
djurshägn måste vara klar över att djuren inte är lika socialiserade som hundar och katter. Även om vargarna varit i fångenskap i massor av generationer så är de inte som deras tama hundkusiner som bott med människor i tiotusen-
tals år.

Det blev rätt tydligt när Mitt i Naturens programledare, Martin Emternäs, satt inne hos lodjuren i deras hägn i en djurpark. Ett lodjur smög fram bakom honom och gav honom ett rejält bett i skuldran. Så man ska alltid vara mycket försiktig och se till att djurens vanliga skötare är med. Trist för tjejen som blev biten, möjligen bör man från djurparkernas sida se till att sådana här historier inte upprepas. Vargen har nog med fiender redan som det är idag, idag har fem personer begärts häktade uppe i norrland på grund av olaga jakt, de misstänks för att ha lagt ut förgiftade åtlar avsedda för varg.

Möter man en varg i naturen så är den fullständigt ofarlig, de är livrädda för människor, och det på goda grunder. Men den här sortens incidenter tar älgjägare och varghatare och använder som argument mot varg, och det tycker jag inte att djurparkerna ska bjuda dem på.

it Andra om: Varg, Canis lupus, Kolmården, Olaga jakt, Varghatare ab12 sr dn1234 svd12 gp

Nu är det inte en varg som står för skandalen, det är ansvariga inom Västmanlands län. Man har tagit hjälp av en person som sitter på dubbla stolar, ena dagen vargexpert åt Länsstyrelsen och andra dagen jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet. Jag vill minnas att jaktvårdskonsulenter därifrån anklagades för att samla in namn och adresser på vargförespråkare i en sluten grupp på Facebook.

DN: ”Naturvårdsverket har delegerat till länsstyrelserna i varglänen att fatta beslut om skyddsjakt på varg. Besluten grundas bland annat på hur många vargattacker som sker mot tamdjur och hundar. En rekommendation från Viltskadecenter är att minst fyra attacker ska dokumenteras under ett år mot den ena eller andra kategorin djur.

En av besiktningsmännen i Västmanland, Lars Björk, är också jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet.”

Jag vet inte i vad mån Björk har engagerat sig i debatten mot varg, men jag känner till andra jaktvårdskonsulenter inom förbundet, bland annat en som har hamnat i spamfiltret på denna blogg, och även på andra hemsidor. Det för upprepat ljugande om vargen och hur ”rädda” folk ute i landet är för djuret ifråga. Det faktum att det finns folkligt stöd för vargens närvaro, som t.ex. i Värmland, och dessutom stolthet, sådant talar man väldigt tyst om.

Att landshövdingen i länet, Ingemar Skogö, säger sig lita på sina besiktningsmän är ett märkligt uttalande med tanke på denne besiktningsmans dubbla stolar. Ena dagen representerar han Jägareförbundet som är för skyddsjakt, och mycket mer än så fast det inte uttalas, och andra dagen är han den som avgör om en dödad hund har dödats av varg eller andra hundar. Jag vet inte vad det egentligen säger om Ingemar Skogö, men inte låter det på mig som han bemödar sig om att få in opartiska bedömningar från länsstyrelsens medhjälpare i alla fall..

it Andra om: Varg, Ingemar Skogö, Lars Björk, Jägareförbundet, Länsstyrelsen, Politik dn123 sr svd ab123

Återigen görs vargen till ett försäljningsargument i kvällspressen, fantasilösheten ser ut att vara oändlig, men i själva verket så vet man mycket väl att historier där varg är inblandad säljer bra, vilket också betyder ökade annonsintäkter på webbannonserna.

AB: ”Jan-Erik Michelsens boxer Roddan skrämdes av två älgkalvar och försvann in i skogen. Drygt ett dygn senare hittades han – uppäten av en varg.

– När de börjar ge sig på tamdjur tycker jag att det har gått för långt, säger Jan-Erik.”

Nu kan man med visst fog fråga sig 1) varför det inte är älgkalvarna som ska skjutas, de orsakade ju den här katastrofen. 2) Hur vargar ska kunna veta att en boxer är ett tamdjur? 3) varför i hela friden man inte har en hund i koppel då det finns varg i närheten? 4) Jag undrar till och med om det inte är olagligt att ha hundar springande lösa sedan några veckor tillbaka.

För familjen Michelsen är händelsen en katastrof, en hund är ett husdjur som bor ihop med sina tvåbenta familjemedlemmar, och normalt så är varenda familjemedlem mycket förtjust i djuret ifråga. Men det betyder inte att man får behandla djuret hur som helst. Man är skyldig sin hund skydd mot rovdjur, och det enda säkra sättet är att ha den i koppel. Hade jag hund och bodde i trakter där det fanns varg så skulle jag under inga omständigheter släppa hunden lös.

Vargen uppfattar en hund som en konkurrerande varg som dessutom inkräktar på vargens revir. Det slutar normalt på bara ett sätt, och det är inte till hundens fördel. Att Michelsen börjar tala om ”tamdjur” i artikeln i Aftonbladet beror givetvis på att han är upprörd, det må vara honom förlåtet. Att älgkalvarna skrämde en hund är inte heller något att skriva om, lika lite som att vargarna ger sig på en lösspringande hund.

Förutom tragiken för familjen som har mist sin hund, så är det tragiskt att inte alla hundägare tar till sig det självklara att hundar ska vara kopplade i vargmarker. Det är inte vargen det är fel på, den agerar bara som vargar gör.

it Andra om: Varg, Canis lupus, Natur, Miljö, Västerås, Älg, Mediekritik ab123 svd12 dn12 gp sr

Som alla har sett och läst så finns det en minoritet av landsortsborna som säger sig vara oroad över att det återigen finns varg i landet. De törs inte gå ut, detta trots att den gnällande gruppen tillhör dem som oftast har ett flertal gevär hemma i vapenskåpet. Andra bedömare säger att det är ett slags projicering eftersom dessa landsbygdens män, det handlar huvudsakligen om män, egentligen är ledsna eftersom alla unga kvinnor flyttar från landsbygden in till städerna. Men det kanske är elakt förtal..

DN/TT: ”Forskare från Japan och Ryssland har hopp om att kunna klona en mammut. Anledningen är att man hittat välbevarad benmärg från ett lårben som legat begravt i permafrost i Sibirien.”

Jag har inte hört att man hittat DNA från mammut tidigare, det låter himla intressant. Personligen så önskar jag att man kan återintroducera Visenten i Sverige. Man har gjort det i Polen, och det med lyckat resultat. Dessa Europas bisonoxar skulle vara spän-
nande att möta på en skogspromenad, och precis som vargen är de ofarliga för människan. Dessutom skulle det vara kul om man försökte planera in uroxen också, men man får väl ta ett stort djur i taget.

Men ullhåriga mammutar vore verkligen en syn, och i alla händelser så hoppas jag att forskarna lyckas plantera in deras DNA i en elefant. Hittar man ytterligare DNA från en annan mammut så kanske man på sikt skulle kunna bevara arten, det vore mycket mycket intressant. Till att börja med så hoppas jag att fler börjar tala och skriva om Visenten, den har ju funnits i Sverige så den skulle gott kunna få komma tillbaka.

Sedan kan jag inte låta bli frågan, trots att den är lite pueril: Vad hände med alla papputar eftersom man bara hittat mammutar? :-P

it Andra om: Mammut, Varg, Visent, Sverige, Landsbygdsfolk, Politik dn1234 ab1234 svt sr12345 svd1

Högerregeringens ”vargexpert” Lars-Erik Liljelund anser enligt Aftonbladet att det snart kan bli aktuellt med licensjakt, något som han enligt tidningen kallar ”förvaltningsjakt”. Uppenbarligen så ger regeringen sina utredare direktiv under bordet, direktiv som inte tillåter dagsljus.

AB: ”Vid delbetänkandet av rovdjursutredningen förra året var utredaren Lars-Erik Liljelunds slutsats att vargarna måste bli mer än dubbelt så många. Vid slutbetänkandet som presenterades i dag vid Rosenbad i Stockholm stod han fast vid det.

Men redan om ett år kan vargstammen var större än så. Därför anser utredaren att det snart kan bli aktuellt med licensjakt.”

Det kan givetvis vara sant att det räcker med ungefär fem-
hundra vargar för att uppnå en gynnsam bevarandestatus om vargstammen har en hyfsad genetisk variation, men fram till att en sådan situation uppnåtts så bör vi givetvis ha en miniminivå på betydligt fler än fyrahundrafemtio djur som Liljelund föreslår. Men fyrahundrafemtio djur så behöver vi inom en relativt kort tidsperiod få in femtio nya vargar från Finland och Ryssland, först efter att dessa har skaffat nya kullar och deras ungar växt upp har vi tillräckligt med nytt blod i vargstammen.

Det betyder också att man måste satsa betydande summor på att radiomärka ett stort antal tikar så att man kan utnyttja möjligheten att sätta in djurparksvalpar i de revir som inte fått extern tillförsel av gener. Ägnar man sig åt detta i tio år så finns det anledning att tro att vår vargstam uppnått ”gynnsam bevarandestatus”. Men det betyder också att man måste sätta ett definitivt stopp för de kriminella jägargäng som tjuvjagar varg. Lämpligen borde det ske med skärpta lagar, betydande ovillkorliga fängelsestraff är sannolikt den enda lösningen.

Tjuvjakt, fällor eller förgiftning bör leda till mycket hårda påföljder, då kanske vi skulle uppnå en situation där vår vargstam är livskraftig inom tio år. Men för att genomföra det krävs politiskt mod, och för det krävs antagligen ett byte av regering. Och talet om ”Förvaltningsjakt är en möjlighet för att reglera vargbeståndet fram till att man når 450 individer” visar tydligt att han har fått dolda direktiv. Först 450 vargar, sedan jakt i de revir som har sämst gener.

it Andra om: Habitatdirektivet, Canis lupus, Varg, Moderaterna, Lars-Erik Liljelund, EU ab1234 svt sr123 svd1 dn123

Idag samlas varghatarna på Mynttorget klockan 14.00. Det är Nätverket ”Slå näven i bordet” som arran-
gerar det med stöd av bland annat Jägareförbundet och Jägarnas riksförbund. Tyvärr så kan jag inte gå själv, men det enda rimliga hade varit att samla ihop till en jättelik motdemonstration.

Naturmorgon i radions P1 handlade delvis om varg idag på morgon-
kvisten. Det går att lyssna på programmet på Sveriges Radios hemsida, är du intresserad så är det en kvart in i programmet på timme två. I denna länk så är det en timme in, du kan klicka här. Tyvärr så nämnde inte Naturmorgon varghatardemonstrationen.

Men frågan om våra rovdjur väcker som sagt känslor, själv vet jag inte exakt hur många vargar som behövs för att uppnå en genetiskt sund vargstam, men den enklaste metoden är väl att söva vargar från helikopter i västra Ryssland och sedan flyga ett antal djur hit till Sverige. Det skulle givetvis bli en dyr historia, men det skulle det säkert vara värt. Gör man om det tre år i rad så skulle säkerligen vargen kunna bli genetisk frisk på ett antal varggenerationer.

Själv har jag just betalat in medlemsavgiften till Rovdjursföreningen, något som jag tycker att andra som är intresserade också kan göra. Och trots att jag lär ha ett antal droppar samiskt blod, trots att jag är född och uppväxt i den kungliga huvudstaden så tycker jag att en bra första åtgärd vore att minska det som kallas renbetesområdet. Alla djur som föds upp i Sverige föds upp i inhägnader, det finns inga vettiga skäl för att renar ska behandlas annorlunda.

Dessutom är det väl så att renskötsel, som den bedrivs idag, startade först på 1600-talet. Med andra ord går det inte att hävda någon längre samisk kultur. Men om man trots detta ska låta samerna bedriva sin kultur med helikoptrar, snöskotrar och motorcrosscyklar i fjällvärlden så bör det vara inom starkt avgränsade områden, lämpligen i de södra delarna av fjällvärden som redan är hårt exploaterad.

När det gäller de kriminella som ägnar sig åt tjuvjakt så tycker jag att man ska höja minimistraffen för dessa brott. Minst två års fängelse bör gälla, och en person som är fälld för illegal jakt bör för alltid mista sin rätt att ha vapenlicens. Det skulle vara intres-
sant att höra om det finns andra idéer om hur man ska bekämpa illegal jakt? Läs Vargreviret.se om detta!

it Andra om: Rovdjur, Tjuvjakt, Krimiella jägare, Jägareförbundet, Varg, Canis lupus ab1234 svt sr dn1234 svd123

Igår gladde en genetiker vargvännerna genom att hävda att det behövs mellan 3000 och 5000 vargar för att vargstammen ska bli genetisk sund. I praktiken betyder att vi här i Sverige behöver många gånger fler vargar än vad vi har idag.

SVT (fakta): ”Det finns mellan 310 och 320 vargar i Sverige och Norge. Nya preliminära uppskattningar från Viltskadecentrum visar att det skedde knappt 30 föryngringar förra våren. 2010 skedde 31 föryngringar.

Genetikern Linda Laikre vid Stockholm universitet bedömer att det bör finnas 3.000 till 5.000 vargar i Sverige, Norge, Finland och västra Ryssland. Det skulle ge en långsiktigt frisk stam.”

Det låter nästan som ett skämt när man talar om ett vargbestånd på fem tusen individer, det är föralldel möjligt att genetikern har rätt, men jag har svårt att tänka mig att man skulle få någon acceptans för så många djur. Vi ser redan idag att kriminaliteten ökar och att kriminella jägare helt bortser från landets lagar bara för att vargar äter – älg.

Visserligen framstår dessa tjuvjägare som särskilt primitiva individer, en åsikt som de samtidigt drar ner över hela jägarkåren, men med ett sådant vargantal så riskerar vargens tillskyndare att varghatarna verkligen får vind i seglen. Linda Laikre sade i en radiointervju att hon inte tar ställning till vargens vara eller icke vara, utan bara till genetiken.

Men det finns anledning att påpeka att lilla Estland har 3000 vargar, skulle ländernas yta vara det som styrde vargtätheten så skulle Sverige i en jämförelse ha över 20 000 djur.

it Andra om: Varg, Canis lupus, Rovdjur, Kriminella jägare, Natur, svt dn12 svd1 sr ab12