Idag står en ökänd massmördare, bedragare och despot inför rätta i Kairo, eller snarare ligger inför rätta. Problemet är bara att det är samma militärer som tidigare var hans lejda mördare som nu rensar Tahrirtorget och samma poliser som förr agerade bödlar. Den enda skillnaden är att despoten nu kanske är avväpnad, vi vet inte.

AB: ”Även om ordet historiskt börjar bli slitet för att beskriva den arabiska frihetsvågen är det svårt att inte plocka fram det igen.

Alla kunde se Mubarak resa huvudet en aning från sin brits och förklara att han ”helt tillbakavisade alla anklagelser”. Första gången de såg honom sedan han den 10 februari höll sitt trostiga tal där han vägrade avgå.”

Latuffs teckning visar tydligt hur många egyptier upplever den nya situationen i landet, många anser att militären fortfarande går ärenden åt samhällets odemokratiska ledning, och även om det kanske är en ändring på gång så tycker många att det går för långsamt och att det händer för lite. Egypten lider för närvarande av ökande priser, större arbetslöshet och många har inte ens råd att köpa mat. De rika i landet har givetvis inga sådana svårigheter, de lever gott precis som de alltid har gjort.

Visst, man kan se att folk är rejält förbannade på Hosni Mubarak. Exempelvis så har det blivit rena sporten att spränga gasledningarna till Israel, gas som Mubarak tog emot betalningen för personligen via utländska bankkonton. Vissa bedömare anser att Mubarak själv har roffat åt sig miljarder av dollar, pengar som ursprungligen kommer från USA för att han skulle kunna bygga upp en krigsmakt som eventuellt skulle sättas in mot exempelvis palestinierna i Gaza. (texten fortsätter under annonsen)

Hur det kommer att gå på sikt för Mubarak vet väl ingen, möjligen tar vissa inom militären hand om honom själva för att han inte ska avslöja för mycket, den som lever får se. Själv tror jag att det kan blossa upp nya oroligheter i Kairo, oroligheter som beror på att många misstror de militärer som nu är med och anklagar Mubarak, för det är i stort sett samma människor som höll i tortyrpiskorna förut. Egyptierna har historiskt sett använt drastiska metoder mot misshagliga ledare, så osvuret är nog bäst.

it Andra om: Mubarak, Kairo, Egypten, Revolution, Tahrirtorget. Politik, Israel, USA, Palestina, Demokrati ab123 ex12 dn12 svd123 ekot svt gp

Men att Gaddafi och hans söner borde fängslas råder det knappast någon tvekan om. Det finns antagligen lika många brott begångna av dessa som det finns barr på en hundraårig gran.

AB: ”I en intervju i Washington Post hävdar Gaddafis son Sayf al-Islam att inga brott har begåtts mot det libyska folket. Han säger att bevisen för att libyska soldater skjutit mot demonstranter är falska och liknar dem vid rapporterna om massförstörelsevapen i Irak före invasionen.

Han förnekar att civila dödats i Misrata och säger att USA borde hjälpa till att slåss mot al-Qaida i Misrata och Benghazi. När ”terroristerna” där är besegrade ska hans fars makt minskas och en ny författning införas, säger han till tidningen.”

Jag har inte sett några reaktioner på vissa ledarskribenters tal om truppinblandning i Libyen. Nu var det ju inte direkt det de skrev, men det blev otvivelaktigt resultatet om resonemanget ska fullföljas. Sedan är det väl en märklighet i sig att man inbillar sig att man ska kunna stödja rebellerna från luften med JAS Gripen så länge Gaddafis plan inte flyger. Det ger ett märkligt intryck och jag gissar att de s.k. ”rebellerna” tycker likadant.

För att återknyta till rubriken så skulle jag sätta värde på att flyget inriktade sig mer på att bekämpa den Libyska stats-
ledningen. Rimligtvis så borde de olika underrättelsetjänsterna ha kännedom om var Gaddafi befinner sig, åtminstone på ett ungefär.

Sayf al-Islam pratar en massa strunt i citatet ovan, al-Qaida får numera gälla som ett begrepp som fungerar som en slasktratt. Allt som man inte vill eller kan förklara skylls givetvis på al-Qaida. Undrar om det inte var de som låg bakom ”vargangreppet” i Norrtälje också…

it Tags: Gaddafi, Mubarak, Sayf al-Islam, Libyen, JAS, Nato, Politik, Krig ab1 ex dn12345 svd1234 ekot12

Jag har ingen som helt strävan efter att vara opartisk, eller förmedla ett budskap som jag inte själv sympatiserar med, tvärtom så är jag angelägen om att ge just min egen syn på sakernas tillstånd. Det vet också läsarna, och jag utgår ifrån att de förväntar sig att det ska vara så. Så är det också på tidningarnas ledarsidor, de har ett budskap utifrån respektive tidnings ägare eller ideologi. Läser man Svenska Dagbladet så vet man att ledarsidan numera är ett slags SD-kuriren fast med massupplaga. Läser man Aftonbladets så vet man att allt är sosse- eller LO-stämplat.

Läser man Jinge.se så handlar det om vänsteråsikter, dock inte i alla lägen vänsterpartistiska.

Men bilden som jag visar på Gaddafi har använts av en stor svensk rikstidning, och det på nyhetsplats. Jag tar upp saken eftersom det nu verkar som om USA är på väg att sända krigsfartyg till Libyen, och det känns inte helt bekvämt. I Egypten sitter många av Mubaraks ministrar kvar och även diktatorn lär finnas kvar i landet. Jag börjar känna oro för att alla ungdomsrevolter och revolutionsförsök kan vara på väg att misslyckas. Att USA ogillar regimen i Libyen är känt sedan lång tid tillbaka, kanske var också Mubarak en belastning för USA?

Jag vet inte, själv tycker jag att dessa despoter ska bort, men jag kan inte undgå att känna viss tveksamhet inför hur saker och ting utvecklas i nuläget, med rätt eller fel. Och när tidningarna blir politiska pamfletter på nyhetsplats så undrar jag var den oberoende och sakliga journalistiken har tagit vägen.

it Libyen, Gaddafi, Mubarak, Egypten, Mediekritik, Rapportering, Politik, Agenda ab1234 gp12 ex12 dn123 svd12

Anders Lindberg/AB: ”I går sa sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) till flera medier: ”Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling.” Silvio Berlusconi svarade ännu rakare, enligt Reuters, när han fick frågan om han varit i kontakt med Gaddafi: ”Nej, jag har inte pratat med honom. Situationen är fortfarande rörig så jag kommer inte att störa någon.” Bildt och Berlusconi har fel. Det handlar om att ta ställning. Även om man stör.”

Själv skrev jag igår att detta är ett slags mardröm, och det håller fortfarande. Det råder ju knappast någon tvekan om att Gaddafi är en fullständig galning när han sätter in stridsflyg mot den egna befolkningen i Tripoli. Jag vet faktiskt inte vilken annan politiker/kung/despot som skulle kunna ta till den sortens åtgärder mot gatudemonstrationer. Fast jag medger att jag inte vet hur saudiska kungahuset skulle reagera i motsvarande situation.

Att Carl Bildt åker till Egypten kanske man inte borde förvåna sig över, dels utifrån det där med ”medium size dog”, något som säkert plågar honom mer än han vill medge, men man ska inte heller glömma bort att han under många år har varit USA:s lakej för att sälja in kriget mot Irak i Europa. Och med tanke på att Mubarak befinner sig i Sharm el Sheikh och hans efterträdare Suleiman i ett av Mubaraks palats i Kairo så kanske man inte ska förvånas. Kanske ska Bildt rädda ut dem med regeringsplanet?

Samtidigt kan jag inte undgå att komma att tänka på Mona Sahlin. Hon ska ju få en ny roll som något slags Mellan-
östernsändebud åt Socialdemokraterna, eller vad det var, nu efter att partiet har insett att hon inte duger som partiledare. Med tanke på att Tony Blair är utsedd till kvartettens ”höga representant” i regionen så ser det ut som om Mellanöstern är på väg att bli en avstjälpningsplats för begagnade politiker, och en sådan är väl Bildt snart hoppas jag.

Annars tror jag faktiskt mer på att Bildt egentligen åker till Kairo för att upprätthålla kontakten mellan egyptierna och USA. Det ska väl delas ut förhållningsorder, bland annat rörande relationen till Israel och kanske också detaljerade instruktioner när det gäller gränsen till Gaza.

Låter jag negativ? Misstror jag Carl Bildt? Ja just det, precis så är det.

it Bildt, Sahlin, Blair, USA, Libyen, Gaddafi, Mubarak, Suleiman, Politik ab1234 ex123 dn1234 gp1234 svt1234 svd12345

Det är i sammanhanget ingen skillnad på politiker någonstans i världen. Det enda rätta vore att upprätta en internationell efterlysning av Mubarak för att ställa vederbörande inför den internationella brottsmålsdomstolen i Haag. Det är inte rimligt att en man som orsakat så många människors död ska kunna gömma sig i något litet obskyrt arabland som styrs av en annan envåldshärskare.

Skälet till att han undkommit fram tills nu är att han har varit en amerikansk marionett, USA har ett egenintresse av att han inte ska vittna inför Haag-domstolen därför att de amerikanska regeringar som verkat under Mubaraks tid i så fall kan komma att utsättas för kritik.

Jag har svårt att förstå vad vi annars ska ha en internationell brottsmålsdomstol till om inte brottslingar ska rannsakas där. Det finns ett otal politiker som själva borde ställas inför Haagdomstolen, men tillhör de rätt sorts politisk fraktion, eller den s.k. Västvärlden så innebär det uppenbarligen automatisk immunitet. Men ska folk fortsätta att ha respekt för FN:s regler för mänskliga rättigheter, och de regelsamlingar som definierar brott mot mänskligheten, så måste givetvis alla som misstänks för den kategorin av förbrytelser få sin sak prövad.

Varför utverkar inte Sverige en internationell arresteringsorder på Mubarak när man kan göra det mot en man som sägs ha uppfört sig på ett klandervärt sätt mot sina kvinnliga sexualpartners?

it Egypten, Politik, Mubarak, Arabvärlden, Mellanöstern, Politik, Assange, Wikileaks ab12 ex12 dn12 svd1 svt12 gp123

Vad som nu händer med den som skulle efterträda honom är ännu oklart, men eftersom militären tar över så finns det anledning att hoppas på att Suleiman hålls på en armlängds avstånd. Miljontals egyptier gråter av glädje och lättnad, och nu vet resten av länderna i arabvärlden att despoterna sitter löst. Samtidigt så förflyttas makten ännu längre bort från USA, vilka konsekvenser det får vet vi väl inte i nuläget.

it Egypten, Demokrati, Fria val, Politik, Mubarak, Despoter, Arabvärlden, Mellanöstern, Politik ab123 ex1 dn12 svd12 svt1

Men så blev det inte, undantagslagarna är kvar och det hela verkar mer än godtyckligt. Vad befolkningen kommer göra nu vet jag inte, och det är nog få som kan annat än gissa. Strejkerna sprider sig och förr eller senare kan det komma att bli riktiga upplopp. Vad militären gör då är väl oklart, men de kommer sannolikt att ge soldaterna order om att slå ner upproret, och vad de enskilda soldaterna gör då är väl inte riktigt förutsebart.

Det är dag nummer arton har jag förstått, och hur länge demonstranterna kan stå ut går inte ens att gissa, men som sakerna utvecklas kan man väl tänka sig att detta kommer att pågå fram till valet i höst. Jag kan inte undgå att häpna inför den flathet som EU:s politiker uppvisar, i Frankrike talar Sarkozy om risken för att islamistiskt övertagande av makten i landet, något som är helt gripet ur luften, hur Muslimska brödraskapet skulle kunna införa Sharialagar utifrån de röster de kan få i ett parlamentsval begriper jag inte. De kommer att få tio procent av rösterna, maximalt tjugo.

Det räcker inte för att införa lagar som strider mot folkviljan, tvärtom så pulveriserar de sig själva om de ens talar om saken. Men Sarkozy är inte det minsta orolig för det, han vill bara öka islamofobin i sitt eget land, och varför han agerar så kan det finnas ett otal anledningar till, jag tänker inte spekulera om vilka.

Det jag tycker att tidningarna borde koncentrera sig på i nuläget är diskussionen rent allmänt om utvecklingen i Mellanöstern, för oavsett vad som händer och hur länge egyptierna kommer demonstrera så innebär deras handlande att situationen ändrats radikalt för Israel. Man kan inte fortsätta att bygga ut bosättningar, man kan inte längre ockupera Västbanken och hålla Gazas folk inspärrade i världens största friluftsfängelse, den tiden är över. Det klokaste Netanyahu och hans regering kan göra nu är att bjuda in till förhandlingar, riktiga förhandlingar. För oavsett hur det slutar i Egypten så måste det största problemet i Mellanöstern åtgärdas på ett acceptabelt sätt, och det är inte Mubarak som är det största problemet.

Jag tror att israelerna vet detta, och det skulle vara klädsamt ifall de visade det offentligt innan alla gas- och oljeledningar klipps av för gott. För hur man än ser på den nuvarande situationen så har Israel kunnat agera som de gjort utifrån vetskapen om den köpta solidariteten med ett antal diktatorer i grannländerna. Den situationen är på väg att förändras, och det är bättre att förekomma än att förekommas. Bilder på Google Earth

it Egypten, Mubarak, Politik, Israel, Palestina, Suleiman, Kairo ab1234567 ex123 dn12345 svd12345 gp12 svt1234

Dessutom så läser alla politiker i väst upp den hemläxa de fått, Carl Bildt sade att det är viktigt att möta folkets krav på demokrati och överlämna makten till Omar Suleiman. Frankrikes president hävdade att det var viktigt att Egypten inte blir en religiös diktatur som Iran, och alla förstår att talskrivarna inte finns i Europa, de finns på annat håll.

Man kan givetvis undra varför Carl Bildt inte agerar för att ordna en internationell efterlysning på slaktaren Suleiman, har han inte begått tillräckligt många brott mot mänskligheten? Eller Mubarak? Tusentals människor har försvunnit i Egypten, och det de har gemensamt är att de varit regimkritiska. Den internationella domstolen i Haag borde givetvis ge dessa män en rättvis rättegång, men istället så säger ledande politiker jorden runt att Mubarak bör lämna över makten till Suleiman?

Är det av dumhet som de säger så, vet de inte vem denne Suleiman är? Carl Bildt är långt ifrån dum, han säger det som förväntas av honom, det han blivit beordrad att säga, han precis som andra politiker som yttrar sig i ämnet.

Jag tänker inte avsluta med att utbrista ”Vad var det jag sa”, men det här slutar med en ännu hårdare diktatur i hela Mellanöstern om inte Egyptierna går vidare, och tyvärr så tror jag att – oberoende av hur de gör så står vi snart inför ett blodbad.

Aljazeera: Egyptian military’s supreme council has held an ‘important’ meeting and will issue a statement soon, news agencies report.

it Israel, Palestina, USA, Olja, Mellanöstern, Demokrati, Suleiman, Mubarak, Egypten, Politik ab123456 ex123 dn1234567 s
vd1 svt123 gp1 Läs oxo annarkia1 lasse kulturb k&å martin zaramis

En bidragande orsak till att allt fler nu vet en hel del om Suleimans handel och vandel är de dokument som Wikileaks har tillgängliggjort, något som givetvis skadar ledningens anseende både i omvärlden och hos den egna befolkningen. I Egypten talas det allmänt om att en stor del av dem som tas om hand av den interna underrättelsetjänsten försvinner för alltid, och man tvivlar på att dessa sitter inlåsta i fängelser. Somliga anser att det faktum att hajar blivit begivna på människokött har ett samband med Omar Suleimans chefskap för säkerhetstjänsten, men det är förstås omöjligt att få bekräftat, det kan vara ett illvilligt rykte.

DN: ”Givet kontexten dröjde det inte länge innan kritikerna höjde sina röster när Omar Suleiman utnämndes till Egyptens vice president av Hosni Mubarak den 29 januari. Maktförskjutningen till presidentens närmaste man, och Washingtons allierade, sågs av många egyptier endast som en förlängning av regimens långa arm. Och inte som ett steg framåt för demonstranternas krav på demokratisering. Det har snart visat sig att Suleiman står regimen trogen. Han vill inte lyfta det 30 år gamla undantagstillståndet som har använts för att förtrycka och fängsla oppositionsledare, han anser inte att Mubarak bör avgå innan mandatperiodens slut i september. Och han tycker inte att landet är redo för demokrati.

Detta har skapat problem för Vita huset och president Obamas vilja att positionera sig långt ifrån sin föregångare George W Bush på den politiska kartan. De gångna veckorna har Washington satt politisk stabilitet i Egypten före förändring. Sent kommenterade president Obama situationen, och när han väl gjorde det var det i försiktiga ordalag. USA har agerat på impuls snarare än efter förnuft, och velat köpa tid, menar Nadim Shehadi, Mellanösternexpert på tankesmedjan Chatham house i London.”

Nu går det dessutom rykten som gör gällande att Mubarak söker en sjukhusplats i Tyskland, och att flera olika sjukhus har tillfrågats. Han har givetvis råd med exklusiv privat sjukvård efter att ha tillskansat sig femhundra miljarder, pengar som rätteligen tillhör de egyptiska skattebetalarna. Sammantaget kan man konstatera att Mubarak faktiskt verkar vara på väg ut, och att i den överenskommelsen så ingår det att Suleiman ska utses till hans efterträdare som president. Det har inte gått att få något svar på frågan om Suleiman också tänker ställa upp i ett kommande presidentval, men det är förstås mer än troligt.

I förlängningen betyder utvecklingen att ingenting förändrats mer än att presidenten byts, och det mot en man som om möjligt har ännu sämre rykte än Hosni Mubarak. Många av denna sidas läsare tycks vara av den uppfattningen att inget kan stoppa den egyptiska revolutionen, men till skillnad från dessa optimister så anser jag att man redan har gjort just det, – stoppat den.

Dessutom förekommer det en hel del desinformation, på de arabiska satellit-kanalerna talas det om att miljoner samlats på ”Befrielsetorget”, men var och en som har sett gigantiska demonstrationer ser att det på sin höjd har varit några tiotusen, högst hundratusen personer. Suleiman har också uttryckligen sagt att Egyptiska lagar gäller och att demonstrationerna inte kan fortgå, jag är orolig för att vi inom några dygn vet exakt vad han menar med detta, men antagligen blir det inte förrän Mubarak har kunnat flyga till ett sjukhus utomlands.

it Omar Suleiman, Egypten, Vicepresident, Tortyr, Politik, Mellanöstern, Revolution dn1234 5svd123 ex123 ab1234 svt1 gp1