Air Force II kommer till Stockholm Arlanda den tredje juni, det är Hillary Clinton som är ute på en rundresa och enligt DN ska hon prata ”med svenska företrädare om grön energi, frihet på nätet, Afghanistan och Mellanöstern.” Och som Pierre Schori skrev i en debattartikel för några dagar sedan så har USA gett Sverige en räkning på fyrtio miljoner dollar. Det är mycket som är oklart i nuläget, Schori frågade sig vad Reinfeldt och Borg lovade USA när de deltog i det Nato-möte som nyligen avslutats.

DN: ”USA:s utrikesminister Hillary Clinton besöker bland annat Sverige under en veckolång Europaresa som hon inleder den sista maj, säger hennes taleskvinna Victoria Nuland.

Clinton anländer till Stockholm den 3 juni för att tala med svenska företrädare om grön energi, frihet på nätet, Afghanistan och Mellanöstern.”

Personligen så tror jag inte att resan handlar speciellt mycket om grön energi, frihet på nätet, Afghanistan och Mellanöstern, det är nog annat som ska avhandlas inom slutna rum. Det kan vara ett besök som avhandlar ekonomi, Sverige ska ju vara med och betala extra för att vissa länder drar sig ur Afghanistan enligt Schori, men det kan också röra sig om Mellanösternkonflikten. Bäva månde svenskar med palestinska rötter.

Min uppfattning är i alla fall klar, jag målar f-n på väggen och undrar om det kommer ges något tillfälle att demonstrera mot USA:s utrikesminister? Jag vet att jag har postat listan förr, men efter atombomberna mot Nagasaki och Hiroshima så har USA bombat ”Kina 1945-46, Korea och Kina 1950-53, Guatemala 1954, Indonesien 1958, Kuba 1959-1961, Guatemala 1960, Kongo 1964, Peru 1965, Laos 1964-73, Vietnam 1961-73, Kambodia 1969-70, Guatemala 1967-69, Grenada 1983, Libanon 1983, 1984, Libyen 1986, El Salvador 1980, Nicaragua 1980, Iran 1987, Panama 1989, Somalia 1993, Bosnien 1994, 1995, Sudan 1998, Jugoslavien 1999 Afghanistan 1998-? Irak 1991-? Pakistan 1998-? Libyen 2011…”

Det råder ingen som helst tvekan om att USA är världens mest krigiska land, inget land kommer ens i närheten när det gäller bombfällning och senast igår använde man droner mot Pakistan. USA tar sig rätten att skicka strids-
laddade drönare även till länder även till allierade stater, jag undrar när det börjar smälla här? Vad hon egentligen ska här att göra får vi antagligen inte veta, inte i nuläget i alla fall, men Schori har antagligen helt rätt.

it Andra om: Hillary Clinton, Nato, Syrien, Afghanistan, Libyen, Palestina, Israel, Droner, Drönare, Ryssland, USA, Mediekritik, Politik svd1234567 ekot gp12 ab1234 dn1234567

Jag har redan skrivit massor av gånger vad jag tycker om Barack Obama och risken finns att jag kommer skriva det hundra gånger till. Jag är en av dem som imponerades av hans Kairotal, det erkänner jag med skammens rodnad på kinderna.

Obama är en av världens mest framgångsrika bedragare, en man som lyckades dupera USA:s befolkning men vars arbete har inneburit ond bråd död för tiotusentals människor. Och som om inte det vore illa nog, nu går det rykten om att Hillary Clinton funderar på att ställa upp i presidentvalet år 2016. Jag slutar aldrig häpna över landet ifråga och vi är nog många som behöver fixera hakan med en halsduk när vi läser om USA:s politik. Själva har vi problem med vårt smygmedlemskap i Nato, vi lyckas inte ens ta oss ut ur Afghanistan trots att de borgerligas åsikter börjar krackelera.

Visst man kan raljera om USA hur mycket som helst, men ser man till landets gärningar så är det lätt att bli mörkrädd. Listan på länder som USA bombat sedan andra världskriget är lång, ”Kina 1945-46, Korea och Kina 1950-53, Guatemala 1954, Indonesien 1958, Kuba 1959-1961, Guatemala 1960, Kongo 1964, Peru 1965, Laos 1964-73, Vietnam 1961-73, Kambodia 1969-70, Guatemala 1967-69, Grenada 1983, Libanon 1983, 1984, Libyen 1986, El Salvador 1980, Nicaragua 1980, Iran 1987, Panama 1989, Somalia 1993, Bosnien 1994, 1995, Sudan 1998, Jugoslavien 1999 Afghanistan 1998-? Irak 1991-? Pakistan 1998-? Libyen 2011…”

Om jag inte minns fel så släpptes bomberna mot Hiroshima och Nagasaki efter andra världskrigets faktiska slut, men oavsett vilket så står vi inför ett land som med näbbar och klor strävar efter fortsatt världsherravälde. Vad det betyder konkret när det gäller Kina vet jag inte, men USA kommer knappast låta Kina bli världens mäktigaste nation. Och jag tror att fler än undertecknad bävar inför framtidsutsikterna, och nu talar man om Hillary Clinton. (forts..)

SvD: ”Det är svårt att peka på exakt när det hände – när Hillary blev cool på riktigt, i amerikaners ögon. Kanske var det Libyen. Obama var föreföll ganska sval inför att gripa in, men FN-ambassadören Susan Rice och presidentens säkerhetsrådgivare Samantha Power började högljutt kräva att det skulle hända något. Den halvofficiella historien lyder att de fick med sig Hillary, och sen, utan att Obama hade sagt särskilt många fler ord, började amerikanska kryssningsmissiler singla ner över mestadels Khadaffis trupper.”

Närmast i kön till rakning står tydligen Syrien, och sedan eventuellt Iran. Framtidsutsikter som går ut på att nästa amerikanska president heter Hillary Clinton skrämmer mig, och den borde skrämma resten av världens befolkning. Men jag kanske är överdrivet kritisk, hon kanske är en fredlig människa som inte går olika lobbygruppers ärenden, eller?

it Andra om: Hillary Clinton, USA, Obama, Syrien, Iran, Världsherravälde svd123 svt sr123 dn1234 ab1234

Högern ser om sina vänner, fattas bara annat, regeringen ligger bra till för att förlora nästa val, de nyliberala idéerna börjar folk tröttna på, vi ser visserligen några skatteavdrag, men pensionärer, sjuka och arbetslösa får det allt sämre och fler skattekronor än tidigare går till olika öar i Västindien där en ny regering inte kan kräva in skatt.

Dessutom har Centerpartiet drabbats av bakslag efter bakslag, först frångår man kärnkraftsmotståndet, sedan sjabblar man bort Saab till folk som beskylls för maffiakontakter, sedan tillåter den centerpartistiske miljöministern jakt på valar och vargar och får EU-domstolen på sig. Som lök på laxen så kallas han sedan för ”Centerpartiets Bagdad Bob” för att han ljuger som en häst travar, ljuger trots att alla inser att han gör det.

Maud Olofsson i sin tur har drabbats av skandal efter skandal, elräkningarna rasar i höjden trots att skattebetalarna äger Vattenfall AB, elpriset är mellan tio och femton gånger för högt, och för att driva upp det ytterligare tar Vattenfalls direktörer och stänger ner kärnkraften vintertid. Dessutom har Vattenfall AB blivit EU:s största miljöbov, det är begripligt att Hillary Clinton undrar hur centerpartiet bär sig åt, hon har mycket att lära.

AB: ”Vem vänder Hillary Clinton sig till med de tunga frågorna? Svaret: Maud Olofsson. Den avgående partiledaren ska bli rådgivare åt USA:s utrikesminister, skriver Svenska Dagbladet. – Det här är verkligen ett erkännande, säger centerledaren. I september lämnar Maud Olofsson posten som Centerns partiledare. Men det blir ingen tur till Arbetsförmedlingen för näringsministern, som redan rott hem ett nytt jobb. Och vilket jobb, sedan. Enligt Svenska Dagbladet ska hon bli rådgivare åt USA:s utrikesdepartement och ingå i utrikesminister Hillary Clintons nya expertgrupp.”

Maud Olofsson må ursäkta, men det var den roligaste nyheten jag läst i Aftonbladet på år och dag. Antagligen kommer Sveriges församlade komikerkår ha material för ett halvår framåt, och nu kommer ett seriöst tips till statsminister Fredrik Reinfeldt: Ring dina kompisar i USA och tipsa om Andreas Carlgren, det vore spiken i den amerikanska kistan!

Aftonbladet berättar att Maud Olofsson får sällskap med ett antal andra celebra damer i Hillarys råd för föredettingar, Cherie Blair, Tony Blairs fru bland annat. Maken hennes satte ju igång folkmordet på Irakier en gång i tiden så hon har nog en del intressanta historier och berätta om George W Bush som var delaktig i det brottet mot mänskligheten. De kommer säkerligen inte fråga Maud om varför Vattenfalls direktörer ska ha bonusar på hundratals miljoner, eller leka affär i Europa för de svenska skattebetalarnas pengar.

it Andra om: Maud Olofsson, Centerpartiet, Carlgren, Miljöpolitik, Hillary Clinton, USA ab12 svd12 ex12 dn12 sr svt

Idag sprider media de uppgifter som sipprat ut från Washington DC om att Hillary Clinton uttryckt intresse för att bli chef för Världsbanken. Vita Huset förnekar förstås, vad annat skulle de kunna göra?

DN/TT: ”När Clinton tillträdde 2009 sade hon att hon inte tänkte stanna som chef på UD i mer än fyra år. Men regeringskretsar har snabbt anlagt moteld mot uppgifterna om Clinton är intresserad av att efterträda Robert Zoellick, om han avgår när hans mandat i Världsbanken går ut 2012, skriver AFP. Tjänstemännen förnekar eftertryckligt att Clinton överhuvudtaget samtalat med vare sig president Barack Obama, någon i Vita huset eller någon annan om att ta över i VB. – Hon har uttryckt absolut inget intresse för det arbetet. Hon skulle inte ta det om hon erbjöds det, uppger Philippe Reines för AFP som är en nära medarbetare till Obama.”

Världsbankens egna medarbetare vägrar, enligt uppgift, att vare sig bekräfta eller dementera detta rykte. Jag har för mig att fru Clinton är jurist och inte ekonom, men det är möjligen hennes kvalifikationer som politiker som gör henne aktuell för det arbetet, eller kanske hennes kontaktnät. Samtidigt så slås jag av det faktum att det är en särskild klick människor som hela tiden aktualiseras för den sortens uppdrag, det särskilda består i att de är politiker, inte professorer i Nationalekonomi eller något annat som verkar passa uppdraget.

Jag undrar om paret Clinton fortfarande bor ihop, jag tvivlar på det faktiskt. Jag vet inte riktigt varför jag blir fundersam, möjligen är hennes eventuella kandidatur ett sätt att manövrera inför presidentvalet 2016, att ha erfarenhet av fyra års arbete som vicepresident kan väl knappast vara fel 2016, och den första kvinnliga presidenten i USA kan mycket väl bli Hillary Clinton. Att hon har tillräckliga ambitioner råder det knappast någon tvekan om.

Hillary Clinton är väl dessutom en av AIPAC:s favoriter, och med dem i ryggen kommer man som bekant långt i USA. Samtidigt ska vi minnas att Barack Obama inte har flyttat fredsprocessen en endaste millimeter framåt, trots Kairotalet. Så det lär ju inte kunna bli sämre oavsett vilken position Clinton än har…

it Andra om: Hillary Clinton, Världsbanken, Vita huset, AIPAC, Utrikesminister, Presidentvalet 2016, Politik, USA dn svd ab sr

Det hade hon kunnat göra för en månad sedan minst, men nu tycks det vara klart eftersom alla större nyhetsbyråer har storyn.

Nu har det spekulerats som aldrig förr och många bloggare, inklusive undertecknad, har antytt att det kan vara ett sätt att bereda marken inför nästa val 2012. Möjligen kan det vara just så, men det kommer knappast Hillary Clinton att medge i så fall. Det kan också ha med artikeln i Vanity Fair att göra, en artikel som pekar på att Bill Clinton fortfarande umgås med fagra damer.

Det kan givetvis vara en kombination av dessa saker, det kan givetvis också vara så att Barack Obama har fått det antal super-
delegater som krävs.

I Studio 1 spekulerade man om han eventuellt skulle utropa sig som segrare redan ikväll av just den orsaken. Det ska bli intressant att höra/läsa alla kommentarer i amerikanska tidningar inklusive Radio/TV. Jag lär ägna åtskilliga timmar åt att skanna nätet på kommentarer ikväll så denna bloggpost lär uppdateras flera gånger…

AB: ”Uppenbarligen ansågs de vara högst trovärdiga eftersom nyheten spred sig snabbt bland medier, såväl utländska som svenska. Även nyhetsbyrån AP sände ut budskapet. Dock följdes beskedet ganska snart av dementier från Clintons kampanjledare Terry McAuliffe.”

Egentligen så har detta varit en mycket märklig resa från det att Obama tillkännagav sin kandidatur. Han betraktades närmast som irrelevant och det var under en lång tid, det var väl närmast i de sista opinionsundersökningarna innan valen började som han steg upp som möjlig vinnare, men inte mer än möjlig.

Många talar också om det faktum att Obama alltid talat om ”vi” medan Clinton har talat i jagform, jag ska göra si eller så. Och det faktum att Hillary inte utnyttjade möjligheterna hon hade att tala om ”change” förändring. Jag vet inte själv, de mest spännande kommentarerna dyker säkert upp framåt kvällen.

Enligt Dagbladet i Norge så ska Hillary Clinton hålla sitt tacktal ikväll amerikansk tid, ett tal där hon också ger Obama sitt helhjärtade stöd.

[tags]Hillary Clinton, Barack Obama, Primärvalet, USA, Politik[/tags]

De amerikanska primärvalen ter sig alltmer som något slags dokusåpa där Hillary Clinton blivit utröstad med vägrar att lämna programmet.

SvD: ”Obama får värdefull draghjälp på vägen mot den demokratiska presidentkandidaturen när hans före detta konkurrent John Edwards beslutade sig för att ge honom sitt stöd. Politiker talade om sista spiken i Hillary Clintons kista. Edwards hoppade själv av valrörelsen i januari och sedan dess har både Obama och Clinton försökt värva honom. Edwards tillkännagivande understryker ytterligare Hillary Clintons oförmåga att, trots tisdagens primärvalsseger i West Virginia, stoppa Barack Obama.”

Riktigt vad Clinton är ute efter är det väl ingen som begriper, journalister spekulerar hit och dit men deras förmåga att dra slutsatser kan kanske diskuteras. Men uppenbarligen så trotsar Clintons de flesta spekulationer om när handduken ska segla in från ringhörnan. Som jag ser saken så kan bara en fortsatt kampanj sabotera för demokraterna själva, men är Hillary så iskall att hon hellre sänker sitt parti än låter Barak Obama vinna presidentvalet?

En sådan åtgärd kan kanske förklaras med att hon i så fall kommer igen om fyra år, och vinner inte Obama presidentvalet i höst så kommer han att få svårt att komma igen. Då kanske de som röstat demokratiskt tänker att det är bäst att rösta på Clinton 2012. Det kan givetvis vara så, men Edwards stöd för Obama innebär

Jag gillar den här låten starkt!

rimligen att hans chanser ökar, Edwards väljare är nämligen delvis samma som Clintons.

Alla vettiga människor anser väl rimligen att Clinton ska hoppa av nu? Med det vill jag också ha sagt att de som förespråkar McCain inte är vettiga, men det förstod du säkert ändå…

DN SvD Politiken Dagbladet AB1

[tags]usa, primärvalen, hillary clinton, barak obama, muslim, islam, presidentval, anseende, vapenindustrin, politik[/tags]

Idag skriver Svenska Dagbladets korrespondent i USA, Karin Henriksson, att det är mycket som talar för att Hillary Clinton blir Barak Obamas vicepresident.

Karin Henriksson/SvD: ”Få, utom de inblandade, vet vilka kontakter som eventuellt försiggår mellan Obama- och Clinton-kampanjerna, antingen direkt ¬eller via ombud. Men det finns bedömare som gissar att Hillary Clinton skulle vara intresserad av vicepresidentposten som ett tröstpris. Vid en seger skulle hon förvisso inte bli USA:s första kvinnliga president, men väl USA:s första kvinnliga vice¬president.

Det är mycket som talar för en Obama-Clinton-valsedel. Gräsrötterna blir glada. Enighet i ¬partiet uppnås. Deras respektive väljargrupper kompletterar varandra. Makarna Clintons maskineri skulle kunna mobiliseras på nytt.”

Visserligen skriver hon i meningen efter att det är mycket som talar för att det inte ska bli så. Personligen är jag helt övertygad om att det skulle vara en katastrof för det demokratiska partiet. Orsaken är enkel, nu när det bara är två kandidater kvar inom demokraterna så väljer en hel del Obama eftersom de just vill ha ”change”, och någon förändring blir det inte med en Clinton som vicepresident.

En annan sak är givetvis att en sådan ordning skulle omöjliggöra för Hillary att kandidera själv 2012. Men jag är övertygad om att kretsen runt Obama vet att med Clinton på valsedeln så vinner – republikanerna. Det enda som i nuläget kan hota Obama är om Clintons har någon megaskandal i bakfickan, något som de kan läcka till pressen inom några dagar. Har de inte det så kommer Obama att vinna en jordskredsseger i primärvalen eftersom han nu också har övervikt av

superdelegater. Skulle de som ännu inte har bestämt sig välja Clinton så spräcker de med största sannolikhet det demokratiska partiet.

Om det sedan innebär någon drastisk förändring med Obama som president, det tvivlar jag förstås på. Men någon lite marginell förändring kan man ju alltid hoppas på. Något säger mig nämligen att Obama möjligen kan komma att överraska den dagen han svurit presidenteden, eller dagarna efter. Men någon större sak handlar det då inte om utan en kosmetisk, men även en sådan skulle kännas befriande efter George W Bush.

En god sak vore om han såg till att Bush och Cheneys alla lögner blev ordentligt utredda. Men under alla omständigheter så anser jag att det bästa för USA i nuläget vore om Hillary kastade in handduken, och jag håller tummarna.

Karin Henriksson/SvD DN Politiken Dagbladet AB

[tags]Hillary Clinton, Barak Obama, Vicepresident, Primärvalen, USA, Politik[/tags]

Det demokratiska partiet förlorade nattens val och nu tyder allt på att de ska förlora valet i ytterligare sex delstater, de stater där primärvalet ännu inte är avgjort.

Hillary Clintons makthunger verkar vara helt gränslös, hon skadar partiet något oerhört genom att inte slänga in handduken. Nu talar alltfler om att hon kommer att låta super-
delegaterna avgöra frågan om vem som ska bli partiets kandidat – först på partikonventet. Och hur de än röstar så kommer partiets självt att förlora. Risken är stor för att detta kommer att skada demokraterna under många år framöver, glada är förstås republikanerna med John McCain i spetsen, men glada är också militärindustrin och alla hökarna inom den högerextrema religiösa rörelsen i USA.

Dessutom finns risken att John McCain lanserar den förlorande demokraten som sin vicepresidentkandidat. Så något som såg ut att bli en chans till förändring av amerikansk politik kan mycket väl bli en bekräftelse på den amerikanska politikens undergång.

Vi är tämligen många som inte känner annat än förakt för den politik som George W Bush för, och det gäller givetvis hela världen. Att ljuga för sin befolkning för att kunna dra igång ett korståg, ett korståg som också är ett slags nykolonialism visar med all önskvärd tydlighet att ordet imperialism egentligen borde stavas USA.

Att USA också spelar under täcket med Israel förstärker givetvis bilden. Parallellt med detta så visar också diktaturstaten Kina att de är ute efter samma sak i Afrika. Man är på jakt efter råvaror, makt och inflytande, precis på samma sätt som USA, och förr eller senare kommer

kampen att stå mellan USA och Kina. Stackars dem som lever då.

Demokraternas strå till stacken nu är den utdragna, eller varför inte segdragna, kamp om makten som Hillary Clinton visar upp. Det är en strid som världsmedborgarna riskerar att få betala ett mycket högt pris för. Det finns stor anledning till oro inför det som nu händer i USA.

Politiken1 AB Dagbladet DN1 SvD

[tags]Hillary Clinton, Barak Obama, John McCain, Primärvalet, USA, Imperialism, Kolonialism, Kriget mot Terrorismen, Religiös fanatism, Militärindustrin, Aipac, Olja, Råvaror, Kina, Partikonventet, Demokrater, Republikaner, Demokrati, Politik[/tags]