Högern ser om sina vänner, fattas bara annat, regeringen ligger bra till för att förlora nästa val, de nyliberala idéerna börjar folk tröttna på, vi ser visserligen några skatteavdrag, men pensionärer, sjuka och arbetslösa får det allt sämre och fler skattekronor än tidigare går till olika öar i Västindien där en ny regering inte kan kräva in skatt.

Dessutom har Centerpartiet drabbats av bakslag efter bakslag, först frångår man kärnkraftsmotståndet, sedan sjabblar man bort Saab till folk som beskylls för maffiakontakter, sedan tillåter den centerpartistiske miljöministern jakt på valar och vargar och får EU-domstolen på sig. Som lök på laxen så kallas han sedan för ”Centerpartiets Bagdad Bob” för att han ljuger som en häst travar, ljuger trots att alla inser att han gör det.

Maud Olofsson i sin tur har drabbats av skandal efter skandal, elräkningarna rasar i höjden trots att skattebetalarna äger Vattenfall AB, elpriset är mellan tio och femton gånger för högt, och för att driva upp det ytterligare tar Vattenfalls direktörer och stänger ner kärnkraften vintertid. Dessutom har Vattenfall AB blivit EU:s största miljöbov, det är begripligt att Hillary Clinton undrar hur centerpartiet bär sig åt, hon har mycket att lära.

AB: ”Vem vänder Hillary Clinton sig till med de tunga frågorna? Svaret: Maud Olofsson. Den avgående partiledaren ska bli rådgivare åt USA:s utrikesminister, skriver Svenska Dagbladet. – Det här är verkligen ett erkännande, säger centerledaren. I september lämnar Maud Olofsson posten som Centerns partiledare. Men det blir ingen tur till Arbetsförmedlingen för näringsministern, som redan rott hem ett nytt jobb. Och vilket jobb, sedan. Enligt Svenska Dagbladet ska hon bli rådgivare åt USA:s utrikesdepartement och ingå i utrikesminister Hillary Clintons nya expertgrupp.”

Maud Olofsson må ursäkta, men det var den roligaste nyheten jag läst i Aftonbladet på år och dag. Antagligen kommer Sveriges församlade komikerkår ha material för ett halvår framåt, och nu kommer ett seriöst tips till statsminister Fredrik Reinfeldt: Ring dina kompisar i USA och tipsa om Andreas Carlgren, det vore spiken i den amerikanska kistan!

Aftonbladet berättar att Maud Olofsson får sällskap med ett antal andra celebra damer i Hillarys råd för föredettingar, Cherie Blair, Tony Blairs fru bland annat. Maken hennes satte ju igång folkmordet på Irakier en gång i tiden så hon har nog en del intressanta historier och berätta om George W Bush som var delaktig i det brottet mot mänskligheten. De kommer säkerligen inte fråga Maud om varför Vattenfalls direktörer ska ha bonusar på hundratals miljoner, eller leka affär i Europa för de svenska skattebetalarnas pengar.

it Andra om: Maud Olofsson, Centerpartiet, Carlgren, Miljöpolitik, Hillary Clinton, USA ab12 svd12 ex12 dn12 sr svt

Idag sprider media de uppgifter som sipprat ut från Washington DC om att Hillary Clinton uttryckt intresse för att bli chef för Världsbanken. Vita Huset förnekar förstås, vad annat skulle de kunna göra?

DN/TT: ”När Clinton tillträdde 2009 sade hon att hon inte tänkte stanna som chef på UD i mer än fyra år. Men regeringskretsar har snabbt anlagt moteld mot uppgifterna om Clinton är intresserad av att efterträda Robert Zoellick, om han avgår när hans mandat i Världsbanken går ut 2012, skriver AFP. Tjänstemännen förnekar eftertryckligt att Clinton överhuvudtaget samtalat med vare sig president Barack Obama, någon i Vita huset eller någon annan om att ta över i VB. – Hon har uttryckt absolut inget intresse för det arbetet. Hon skulle inte ta det om hon erbjöds det, uppger Philippe Reines för AFP som är en nära medarbetare till Obama.”

Världsbankens egna medarbetare vägrar, enligt uppgift, att vare sig bekräfta eller dementera detta rykte. Jag har för mig att fru Clinton är jurist och inte ekonom, men det är möjligen hennes kvalifikationer som politiker som gör henne aktuell för det arbetet, eller kanske hennes kontaktnät. Samtidigt så slås jag av det faktum att det är en särskild klick människor som hela tiden aktualiseras för den sortens uppdrag, det särskilda består i att de är politiker, inte professorer i Nationalekonomi eller något annat som verkar passa uppdraget.

Jag undrar om paret Clinton fortfarande bor ihop, jag tvivlar på det faktiskt. Jag vet inte riktigt varför jag blir fundersam, möjligen är hennes eventuella kandidatur ett sätt att manövrera inför presidentvalet 2016, att ha erfarenhet av fyra års arbete som vicepresident kan väl knappast vara fel 2016, och den första kvinnliga presidenten i USA kan mycket väl bli Hillary Clinton. Att hon har tillräckliga ambitioner råder det knappast någon tvekan om.

Hillary Clinton är väl dessutom en av AIPAC:s favoriter, och med dem i ryggen kommer man som bekant långt i USA. Samtidigt ska vi minnas att Barack Obama inte har flyttat fredsprocessen en endaste millimeter framåt, trots Kairotalet. Så det lär ju inte kunna bli sämre oavsett vilken position Clinton än har…

it Andra om: Hillary Clinton, Världsbanken, Vita huset, AIPAC, Utrikesminister, Presidentvalet 2016, Politik, USA dn svd ab sr

Det hade hon kunnat göra för en månad sedan minst, men nu tycks det vara klart eftersom alla större nyhetsbyråer har storyn.

Nu har det spekulerats som aldrig förr och många bloggare, inklusive undertecknad, har antytt att det kan vara ett sätt att bereda marken inför nästa val 2012. Möjligen kan det vara just så, men det kommer knappast Hillary Clinton att medge i så fall. Det kan också ha med artikeln i Vanity Fair att göra, en artikel som pekar på att Bill Clinton fortfarande umgås med fagra damer.

Det kan givetvis vara en kombination av dessa saker, det kan givetvis också vara så att Barack Obama har fått det antal super-
delegater som krävs.

I Studio 1 spekulerade man om han eventuellt skulle utropa sig som segrare redan ikväll av just den orsaken. Det ska bli intressant att höra/läsa alla kommentarer i amerikanska tidningar inklusive Radio/TV. Jag lär ägna åtskilliga timmar åt att skanna nätet på kommentarer ikväll så denna bloggpost lär uppdateras flera gånger…

AB: ”Uppenbarligen ansågs de vara högst trovärdiga eftersom nyheten spred sig snabbt bland medier, såväl utländska som svenska. Även nyhetsbyrån AP sände ut budskapet. Dock följdes beskedet ganska snart av dementier från Clintons kampanjledare Terry McAuliffe.”

Egentligen så har detta varit en mycket märklig resa från det att Obama tillkännagav sin kandidatur. Han betraktades närmast som irrelevant och det var under en lång tid, det var väl närmast i de sista opinionsundersökningarna innan valen började som han steg upp som möjlig vinnare, men inte mer än möjlig.

Många talar också om det faktum att Obama alltid talat om ”vi” medan Clinton har talat i jagform, jag ska göra si eller så. Och det faktum att Hillary inte utnyttjade möjligheterna hon hade att tala om ”change” förändring. Jag vet inte själv, de mest spännande kommentarerna dyker säkert upp framåt kvällen.

Enligt Dagbladet i Norge så ska Hillary Clinton hålla sitt tacktal ikväll amerikansk tid, ett tal där hon också ger Obama sitt helhjärtade stöd.

[tags]Hillary Clinton, Barack Obama, Primärvalet, USA, Politik[/tags]

De amerikanska primärvalen ter sig alltmer som något slags dokusåpa där Hillary Clinton blivit utröstad med vägrar att lämna programmet.

SvD: ”Obama får värdefull draghjälp på vägen mot den demokratiska presidentkandidaturen när hans före detta konkurrent John Edwards beslutade sig för att ge honom sitt stöd. Politiker talade om sista spiken i Hillary Clintons kista. Edwards hoppade själv av valrörelsen i januari och sedan dess har både Obama och Clinton försökt värva honom. Edwards tillkännagivande understryker ytterligare Hillary Clintons oförmåga att, trots tisdagens primärvalsseger i West Virginia, stoppa Barack Obama.”

Riktigt vad Clinton är ute efter är det väl ingen som begriper, journalister spekulerar hit och dit men deras förmåga att dra slutsatser kan kanske diskuteras. Men uppenbarligen så trotsar Clintons de flesta spekulationer om när handduken ska segla in från ringhörnan. Som jag ser saken så kan bara en fortsatt kampanj sabotera för demokraterna själva, men är Hillary så iskall att hon hellre sänker sitt parti än låter Barak Obama vinna presidentvalet?

En sådan åtgärd kan kanske förklaras med att hon i så fall kommer igen om fyra år, och vinner inte Obama presidentvalet i höst så kommer han att få svårt att komma igen. Då kanske de som röstat demokratiskt tänker att det är bäst att rösta på Clinton 2012. Det kan givetvis vara så, men Edwards stöd för Obama innebär

Jag gillar den här låten starkt!

rimligen att hans chanser ökar, Edwards väljare är nämligen delvis samma som Clintons.

Alla vettiga människor anser väl rimligen att Clinton ska hoppa av nu? Med det vill jag också ha sagt att de som förespråkar McCain inte är vettiga, men det förstod du säkert ändå…

DN SvD Politiken Dagbladet AB1

[tags]usa, primärvalen, hillary clinton, barak obama, muslim, islam, presidentval, anseende, vapenindustrin, politik[/tags]

Idag skriver Svenska Dagbladets korrespondent i USA, Karin Henriksson, att det är mycket som talar för att Hillary Clinton blir Barak Obamas vicepresident.

Karin Henriksson/SvD: ”Få, utom de inblandade, vet vilka kontakter som eventuellt försiggår mellan Obama- och Clinton-kampanjerna, antingen direkt ¬eller via ombud. Men det finns bedömare som gissar att Hillary Clinton skulle vara intresserad av vicepresidentposten som ett tröstpris. Vid en seger skulle hon förvisso inte bli USA:s första kvinnliga president, men väl USA:s första kvinnliga vice¬president.

Det är mycket som talar för en Obama-Clinton-valsedel. Gräsrötterna blir glada. Enighet i ¬partiet uppnås. Deras respektive väljargrupper kompletterar varandra. Makarna Clintons maskineri skulle kunna mobiliseras på nytt.”

Visserligen skriver hon i meningen efter att det är mycket som talar för att det inte ska bli så. Personligen är jag helt övertygad om att det skulle vara en katastrof för det demokratiska partiet. Orsaken är enkel, nu när det bara är två kandidater kvar inom demokraterna så väljer en hel del Obama eftersom de just vill ha ”change”, och någon förändring blir det inte med en Clinton som vicepresident.

En annan sak är givetvis att en sådan ordning skulle omöjliggöra för Hillary att kandidera själv 2012. Men jag är övertygad om att kretsen runt Obama vet att med Clinton på valsedeln så vinner – republikanerna. Det enda som i nuläget kan hota Obama är om Clintons har någon megaskandal i bakfickan, något som de kan läcka till pressen inom några dagar. Har de inte det så kommer Obama att vinna en jordskredsseger i primärvalen eftersom han nu också har övervikt av

superdelegater. Skulle de som ännu inte har bestämt sig välja Clinton så spräcker de med största sannolikhet det demokratiska partiet.

Om det sedan innebär någon drastisk förändring med Obama som president, det tvivlar jag förstås på. Men någon lite marginell förändring kan man ju alltid hoppas på. Något säger mig nämligen att Obama möjligen kan komma att överraska den dagen han svurit presidenteden, eller dagarna efter. Men någon större sak handlar det då inte om utan en kosmetisk, men även en sådan skulle kännas befriande efter George W Bush.

En god sak vore om han såg till att Bush och Cheneys alla lögner blev ordentligt utredda. Men under alla omständigheter så anser jag att det bästa för USA i nuläget vore om Hillary kastade in handduken, och jag håller tummarna.

Karin Henriksson/SvD DN Politiken Dagbladet AB

[tags]Hillary Clinton, Barak Obama, Vicepresident, Primärvalen, USA, Politik[/tags]

Det demokratiska partiet förlorade nattens val och nu tyder allt på att de ska förlora valet i ytterligare sex delstater, de stater där primärvalet ännu inte är avgjort.

Hillary Clintons makthunger verkar vara helt gränslös, hon skadar partiet något oerhört genom att inte slänga in handduken. Nu talar alltfler om att hon kommer att låta super-
delegaterna avgöra frågan om vem som ska bli partiets kandidat – först på partikonventet. Och hur de än röstar så kommer partiets självt att förlora. Risken är stor för att detta kommer att skada demokraterna under många år framöver, glada är förstås republikanerna med John McCain i spetsen, men glada är också militärindustrin och alla hökarna inom den högerextrema religiösa rörelsen i USA.

Dessutom finns risken att John McCain lanserar den förlorande demokraten som sin vicepresidentkandidat. Så något som såg ut att bli en chans till förändring av amerikansk politik kan mycket väl bli en bekräftelse på den amerikanska politikens undergång.

Vi är tämligen många som inte känner annat än förakt för den politik som George W Bush för, och det gäller givetvis hela världen. Att ljuga för sin befolkning för att kunna dra igång ett korståg, ett korståg som också är ett slags nykolonialism visar med all önskvärd tydlighet att ordet imperialism egentligen borde stavas USA.

Att USA också spelar under täcket med Israel förstärker givetvis bilden. Parallellt med detta så visar också diktaturstaten Kina att de är ute efter samma sak i Afrika. Man är på jakt efter råvaror, makt och inflytande, precis på samma sätt som USA, och förr eller senare kommer

kampen att stå mellan USA och Kina. Stackars dem som lever då.

Demokraternas strå till stacken nu är den utdragna, eller varför inte segdragna, kamp om makten som Hillary Clinton visar upp. Det är en strid som världsmedborgarna riskerar att få betala ett mycket högt pris för. Det finns stor anledning till oro inför det som nu händer i USA.

Politiken1 AB Dagbladet DN1 SvD

[tags]Hillary Clinton, Barak Obama, John McCain, Primärvalet, USA, Imperialism, Kolonialism, Kriget mot Terrorismen, Religiös fanatism, Militärindustrin, Aipac, Olja, Råvaror, Kina, Partikonventet, Demokrater, Republikaner, Demokrati, Politik[/tags]

Jag fortsätter oförtrutet att läsa om de amerikanska primärvalen trots att de står mig upp i halsen varje dag efter en kvart.

Det beror givetvis på min egen uppfattning om mannen som bebor Vita Huset idag, jag längtar verkligen efter den dagen han ska rafsa ihop sitt pick och pack och sticka tillbaka till Texas. Det blir visserligen inte speciellt kul för texasborna, men staten är stor så de ska förhoppningsvis slippa att ha med karlen att göra.

Har du läst den här bloggen ett tag så vet du att jag försöker hålla språket någotsånär vårdat. Det är extremt svårt när jag skriver om George W Bush. Men istället för att jag ska svära så får du göra det själv. Säg de absolut värsta orden du kan om Bush och var förvissad om att jag kan värre – och att jag säger dem.

Det är antagligen den största orsaken till att jag inte slutar bry mig om primärvalen. Nu på tisdag avgörs de slutligt tror de svenska tidningarna, och jag tror att de har helt rätt i det. Även om Hillary Clinton skulle vinna så måste det till en riktig storseger för att hon ska ha en chans, en sådan storseger kommer hon inte att få vara med om så jag sover rätt lugnt.

Dagbladet.no: ”Hvis oppmøtet på valgkamparrangementene til Hillary og Obama gjenspeiler oppslutningen under tirsdagens valg, kunne vi herved slått fast at Obama vil grisebanke Hillary.

For dagen etter at Hillary og Chelsea samlet om lag 2000 til et såkalt blockparty i Philadelphia, samlet Obama 35 000 i den samme byen. Han slettet dermed sin egen rekord i valgkampen 2008.”

Somliga brukar gnälla på mig för att jag håller på Barak Obama, man menar att han i samma utsträckning som Clinton är i händerna på den amerikanska vapen- och militärindustrin, han svansar för både vapen- och israellobbyn och säkerligen kommer han inte innebära någon förändring alls i den amerikanska politiken. Det är möjligen en korrekt kritik, men jag menar

att Clinton svansar i ännu större grad, samt att det är ett faktum att en yngre president behövs för att USA:s anseende i världen ska öka. Men vad i hela friden nu ”grisebanke” än kan betyda så hoppas jag att Obama gör just det.

Det är också en fördel att han har en hudfärg som de flesta svenskar eftersträvar, och att han är född muslim. Det är inte speciellt troligt att han kommer att anfalla halva mellanöstern med något slags utrop om korståg. Visst kan det bli elände ändå, men jag tror ändå att han är bättre än Clinton och den där – minns du vem du svor om nyss?

Men låten är rätt bra i alla fall…

DN SvD AB Dagbladet1

[tags]usa, primärvalen, hillary clinton, barak obama, muslim, islam, presidentval, anseende, korståg, israellobbyn, vapenindustrin, politik[/tags]

Ibland är det en ren njutning att läsa bloggar för att se vad andra skriver om ämnen som man själv intresserar sig för. Idag på morgonkvisten hittade jag dessa rader på Det Progressiva USA.

Lennart Frantzell: ”Clinton tog revansch och om han inte slår tillbaks så kommer väljarna att inse, om de inte redan har gjort det, att om han inte kan försvara sig mot en ilsken tant som Hillary Clinton så kommer han inte heller att kunna försvara USA heller.”

Samtidigt gör George W Bush vad han kan för att skaffa uppmärksamhet till John McCain, vilket enligt en video hos Aftonbladet går till så att han – steppar framför fotograferna. Antagligen kan man säga att det är en av de få gånger Bush gör någonting som inte är farligt för andra. Han har tidigare cyklat ett antal gånger framför TV-kameror och det har slutat med att han uppvisat samma taffliga handlag med en cykel som med internationell politik.

Personligen undrar jag om det inte ligger en del i Lennarts funderingar. Vi kan vara hundra-
procentigt övertygade om att Clintons nu kommer att satsa på en mycket smutsig fortsättning av kampanjen. Om Obama inte svarar upp mot en sådan utmaning så kan han förlora de stater som återstår, i vart fall tillräckligt många för att det ska bli super-
delegaterna som avgör det demokratiska partiets nominering. Vinner Obama det mesta fram till nomineringen så kommer de troligen att lägga sina röster på honom, men är det jämt så har Clintons bättre kontakter och bättre påtryckningsmedel. De har dessutom möjlighet att lova bort ett antal poster i den framtida administrationen, något som de säkerligen kommer att utnyttja.

Personligen är jag övertygad om att oavsett vem som vinner primärvalen, och senare också presidentvalet, så kommer det inte att innebära

någon förändring av den amerikanska politiken. Barak Obama är i händerna på storföretagen och det militärindustriella komplexet, hela USA:s ekonomi går ut på att man hela tiden byggs nya flygplan, helikoptrar, kryssningsrobotar, fartyg, stridsvagnar och all annan militärmateriel, samt att man ser till att detta blir förbrukningsmateriel.

En ändrad inriktning på den politiken kan ingen president ändra på, och en ilsken tant kommer inte ens att försöka.

DN12 SvD1 AB1 Lennart Dagbladet1

[tags]Barak Obama, Hillary Clinton, John McCain, George W Bush, Primärvalet, USA, Militärindustrin, Politik[/tags]