Idag skriver Anders Lindberg en känslomässigt färgad artikel på Aftonbladets ledarsida, en artikel som inleds med en beskrivning av hur han satt på en spårvagn i Göteborg när han fick höra talas om massakern i Srebrenica, och artikeln utmynnar i att alla länder, inklusive Sverige, bör ompröva sin inställning och ge FN de resurser och mandat som organisationen behöver för att stoppa Gaddafi.

Anders Lindberg/AB: ”Misrata är en rebellenklav på Gaddafikontrollerat område. Nu kommer varningar om en offensiv mot staden. Matförråd, mediciner och modersmjölksersättning håller på att ta slut. Människor vågar ­inte gå ut av rädsla för Gaddafis prickskyttar. Om inte de internationella flygräderna trappas upp riskeras en massaker i staden, uppger ­rebellkällor. Problemet är att ­bara sex av Natos 28 medlemsländer bidrar med mark­attacker. Precis som Sverige har viktiga Natoländer som Spanien och Italien bara velat bidra till att upprätthålla flygförbudszonen. Inte heller USA deltar fullt ut. För världssamfundet är ett misslyckande i Libyen inget ­alternativ. Därför måste alla länder, även Sverige, vara ­beredda att ompröva sin nuvarande hållning och ge FN de ­resurser och de politiska ­mandat som behövs.”

Att de svenska JAS-planen inte fått tillåtelse att bomba mål på marken är ett resultat av en politisk kompromiss. Social-
demokraterna, och säkert de övriga partierna i den gamla rödgröna konstellationen, ansåg att det var politiskt omöjligt att låta JAS-piloterna fälla bomber mot människor på marken. Om det kan man tycka vad man vill, men det är dagsläget i ett nötskal.

Själv har jag varit positiv till att skicka JAS till Libyen, men jag har sett att relativt många har känt sig tveksamma. Men, och det tycker jag att Lindberg glider undan i sin artikel, ska FN ha de politiska mandat och resurser som krävs så betyder det att vi också ska sända in soldater på marken. Man kan inte bomba bort fiendesidans alla soldater med mindre än att man tar död på en massa civilpersoner. Ska JAS utrustas med vapen som är effektiva mot stridsvagnar, kanoner och milisgrupper så kommer det också att krävas att man skickar in marktrupper. Mot folkmord är flygplan tämligen trubbiga verktyg.

Ska vi då säga nej till det och bara skicka JAS-plan med bomber och raketer? Givetvis inte, ska FN få de resurser som krävs så kommer det också att krävas soldater på marken. Och då uppnår vi det som kritikerna har hävdat hela tiden, Libyen blir ett nytt Irak, ett krig som vi får vara med och utkämpa liksom vi idag är med och slåss i Afghanistan.

Nu skriver inte Lindberg det rakt ut, men det blir givetvis följden om vi ger FN de politiska mandat och de resurser som de kan anse sig behöva. Då är vi ännu mer involverade i två krig mot muslimska länder, och jag tycker inte att det är särskilt välbetänkt. Vi har levat i fred med andra länder i två hundra år, nu är vi involverade i två krig, fortsätter utvecklingen så är vi snart NATO-medlemmar och delaktiga i alla USA:s krig, världen över…

it Libyen, Gaddafi, FN, USA, Nato, JAS-plan, Folkmord, Misrata, Afghanistan, Politik, Krig ab12 ex12 dn123 svd12 svt sr gp

Nej de sanna hjältarna står nästan alltid att finna i äldre tider, en av dem är förstås chiricahaapachen Cochise. Andra som kan nämnas är Tatanka Youtanka, vars amerikaniserade namn jag inte berättar här och nu. Det ska bli spännande att se om någon kan lista ut det utan att Googla.

”När jag var ung färdades jag i detta land, i öster och väster. Då fanns bara apacher här. Många somrar senare färdades jag här på nytt och fann ett annat folk som kommit för att ta landet. Varför? Varför väntar apacherna på att dö? Varför klamrar de sig fast vid livet med sina fingernaglar? Varför strövar de över berg och slätter och önskar att himlen ska falla ner över dem? Apacherna var ett stort och mäktigt folk,
– Nu finns bara en spillra kvar. Det är därför som de vill dö.” / Cochise

Jag sitter just och läser en bok som jag kommer att återkomma till, troligen redan i morgon, en bok där många av de amerikanska frihetskämparna förekommer. En bok som förmedlar känslan av Soldansen, med trummor, eldar och allt. Jag riktigt ser för mitt inre hur dessa amerikanska urinnevånare dansar och hur de håller sina riter. Dessvärre så är mina bilder i högsta grad ett resultat av Hollywoods påverkan, men det finns några filmer som skildrar indianer på ett hyfsat sätt, en av dessa är väl antagligen Dansar med Vargar. Minns jag rätt så var väl Soldier Blue en film som mer skildrade blårockarna?

Under alla omständigheter så var de europeiska immigranterna något av det värsta som kunde drabbat kontinenten. Hade urbefolkningen vetat vad vi vet idag så hade de aldrig låtit några vita gå iland på någon av de amerikanska kontinenterna, de hade tvingats segla hem igen. När man läser om den tiden så kan man inte annat än skämmas för vad våra förfäder ställde till med för djävelskap. Och det värsta av allt är väl att det beteende som indianerna utsattes för fortfarande går igen i nationens agerande, fast nu handlar det om andra länder och folk, men viljan att dominera, stjäla, styra och ställa tycks vara intakt.

Sant är att indianerna levde på ett sätt som var klart anpassat till naturen, något som man inte kan beskylla dagens amerikaner för. Inte européer heller, ja knappast någon om det inte handlar om olika folkspillror som fortfarande bor i hyddor och som lever på vad de själva kan odla och fånga.

Jag har ofta undrat om inte min skepsis mot USA har en grund i att jag redan mycket ung förstod skillnaden på ont och gott… Wikin

Andra om: chiricahaapache, cochise, tatanka youtanka, indianer, usa, urinnevånare, frihetskämpar, natur, indianreservat, européer, kolonisatörer, ockupation, folkmord

Katrine Kielos skriver idag på Aftonbladets ledar-
sida en artikel om genocide – folkmord. Hon skriver i artikeln att inget kan vara viktigare än att förebygga och förhindra folkmord, och att det behövs ett engagemang i frågan på alla nivåer.

AB: ”Det var en polsk jude vid namn Raphael Lemkin som myntade ordet ”genocid”. Denne Lemkin var så uppfylld av kampen för att göra folkmord straffbart att han knappt tog sig tid att äta. Samantha Powers berättar i sin bok ”A Problem from Hell: America and the Age of Genocide ” hur människor började undvika Raphael Lemkin – hans kostym var så sliten och han själv så härjad. Vid 59 års ålder drabbades han av en hjärtattack. Sju personer kom till begravningen. Men manuskriften i den slitna kostymjackan hade fått effekt och bara några år efter Lemkins död 1959 hade stora delar av världen ratificerat 1948 års Folkmordskonvention i Genève Lemkins lag. Här definieras genocid som ”handlingar i avsikt att förgöra, helt eller delvis, en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp som sådan”. Och tyvärr har striden om Lemkins definition varit intensivare än försöken att stoppa pågående folkmord.”

Jag upprepar Aftonbladets Katrine Kielos rad en gång till: – Här definieras genocid som ”handlingar i avsikt att förgöra, helt eller delvis, en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp som sådan”. Jag gör det eftersom jag just suttit och tittat på Västbanken med Google Earth. Man kan se bosättningarna på Västbanken, de ter sig ofta som njurformade små förorter, omgivna av vägar till andra likadana byar. De ser inte ut som palestinska byar. Som exempel visar jag en Googlebild på bosättningen Modi’in Illit på Västbanken. Använder man Google Earth så kan man se att det fullkomligt kryllar av den sortens samhällen och i skiftande storlekar.

Somliga hävdar ibland att folkmord tarvar en viss mängd dödade människor, men i definitionen finns inga sådana begränsningar. Vad man ska dra för lutsatser av definitionen är inte min sak att avgöra, jag drar mina och det är upp till andra att bilda sig en egen uppfattning. Jag tror ändå att historikerna kommer att bestämma sig för vad som är folkmord helt oberoende av vad du och jag kan tänkas tycka om saken. Jag tror också att det är långt ifrån säkert att alla nu levande kommer att gilla deras slutsats.

i Andra om: Genocide, Folkmord, Raphael Lemkin, Västbanken, Israel, Palestina, Google Earth, Etnisk Rensning, Politik Anna Annarkia Björnbrum FFF Motbilder Svensson Jonas Alliansfritt Vivenius Dagens konflikt t

[tags]Genocide, Folkmord, Raphael Lemkin, Västbanken, Israel, Palestina, Google Earth, Etnisk Rensning, Politik[/tags]

Nu är det eld upphör från israelernas sida, en ensidig vapenvila eftersom Israel inte talar med Hamas och väl aldrig har för avsikt att göra det. Israels lögner sprids av tidningar och radio/TV och det verkar som om många journalister frikopplar sin egen hjärna och bara återrapporterar den israeliska propagandan och desinformationen.

En av huvudfrågorna idag är att man nu fått utfästelser av olika slag för att de tunnlar som använts för att smuggla in vapen inte ska kunna användas lägre, i den mån det fortfarande finns någon kvar. Det som massmedia inte rapporterar är att de raketer som olika grupper använt för att skjuta in mot Israel är tillverkade i Gaza, av palestinierna själva. Det är visserligen möjligt att man även fått in några raketer utifrån, men en absolut majoritet av raketerna som använts har varit ”Made in Palestine”.

En annan fråga som inte belysts korrekt är vilka möjligheter Israel har haft att agera direkt mot denna beskjutning. Angreppet mot Gaza City har haft som mål att avväpna Hamas och förstöra alla ”raketramper” har man hävdat. Jag har tidigare berättat att de ställningar som används för att skjuta iväg Qasamraketer är – portabla. De grävs ofta ner omedelbart efter användandet. Vill man så är det inga problem att bära med sig ett antal själv.

Dessutom, och det tycker jag är extra intressant, när det gäller raketerna så har Israel teknologin för att skjuta verkanseld direkt mot avfyrningsplatsen inom några sekunder från att en raket är avfyrad. Portabla radarstationer kan med moderna datorer direkt beräkna avskjutningsplatsen inom bråkdelar av en sekund när en raket dyker upp på radar-
skärmen. Man har dessutom lämpliga motvapen, dvs. möjlighet att slå till mot dessa raketer redan innan de nått sina mål.

Jag försvarar inte raketangrepp på civila, men jag tycker att det är angeläget att påpeka att mycket av den rapportering vi får oss till livs faktiskt saknar relevans. Om det plötsligen börjar komma flygande raketer över gränsen så vore en lämplig åtgärd att ställa upp ett antal mobila radarstationer för att 1) Kunna se varifrån de skjutits 2) Bekämpa raketen och det område varifrån raketen skjutits 3) Varna befolkningen i det område dit raketen är på väg.

Men det har inte media berört alls. Kan det vara så att journalisterna nästan alltid är kvinnor som inte gjort lumpen, som saknar kunskap om dessa möjligheter? Givetvis inte, var och en som följer teknikutvecklingen vet att dessa möjligheter finns, dessutom gäller det en av världens starkaste krigsmakter, en krigsmakt som för övrigt får vad de än pekar på i vapenväg av USA. Mobila radar-
stationer användes redan av Storbritannien under andra världskriget…

Dessa förhållanden behöver man ha i åtanke när vi nu ser att Israel har vräkt in tusentals ton bomber och granater över Gasa City. Man har dödat över 1200 palestinier och lämnat över 6000 sårade, merparten av dessa offer har varit civila människor.

Nästa fråga man bör ställa sig är givetvis varför inte media rapporterat om detta? Det är svårt att finna ett enkelt svar på den frågan, ingen journalist ställer sig högt och säger ”- Tänkte inte på det…”, men sannolikt finns det folk på praktiskt taget varje redaktion som känner till fakta, och som också förstår vilka möjligheter Israel har att slå tillbaka den här sortens angrepp. (På bilden syns ett sådant system som också är försett med robotar för missilbekämpning)

Jag tänker inte ge mig på att besvara nästa fråge-
ställning, det räcker med att du som läser detta får rynka pannan själv i några sekunder; – När Israel har de resurser som krävs, varför använder man då inte dessa?

Den frågan är förstås central idag.

DN1234 SvD123 AB1234 VG1 DBL1 it SDS

[tags]Gaza, Israel, Robotförsvar, Radarstationer, Antirobotsystem, Folkmord, Bomber, Etnisk rensning, Krigsförbrytelser, Genevekonventionen, Krigsförbrytartribunal, Politik[/tags]

Israel gör detta för att dödandet av palestinier har vänt världsopinionen mot dem. Och eftersom det är ensidigt så kan de när som helst återuppta bombandet.

Att tro att Hamas skulle sluta att skjuta raketer är inte realistiskt. Dessutom kontrollerar säkerligen inte Hamas delar av de grupper som skjuter raketer. Med andra ord handlar detta om ett skådespel, en teater som är regisserad av Israel. Israels ställnings-
tagande leder inte till eld upphör och det vet parterna.

Det ska bli mycket intressant att se hur tidningarna tolkar dessa charader, för något annat är det inte. Jag har sällan hört så mycket struntprat och floskler som Olmert gav uttryck för, och hans tack till USA borde rimligen säga allt. Och var fanns Livni?

Andra om: Israel, Gaza, Eld upphör, Hamas, Folkmord, Överfall, Sionism, Teater, Skådespel, Mediekritik, Politik

[tags]Israel, Gaza, Eld upphör, Hamas, Folkmord, Överfall, Sionism, Teater, Skådespel, Mediekritik, Politik[/tags] AB1 SvD DN it VG DBL1

Väninnorna Condoleezza Rice och Tzipi Livni har enligt uppgifter i media skrivit under ett avtal om att Hamas ska sluta smuggla vapen från Egypten till Gaza. Uppgiften är märklig, och den blir definitivt inte mindre märklig på grund av de rykten som går om dessa kvinnors privata för-
hållande till varandra.

Sydsvenskan: ”Det talas om att en överenskommelse mellan Israel, Egypten och Hamas maktrival al-Fatah då kan skrivas under i Kairo. Även ett sådant avtal väntas handla om gränsbevakning. Avtalet i Washington undertecknades av Israels utrikesminister Tzipi Livni och kollegan Condoleezza Rice och gäller amerikansk hjälp med att stoppa vapensmuggling till Gaza. Israel vill få USA:s löften på pränt innan George W Bush lämnar över Vita huset till Barack Obama på tisdag.”

Dessvärre så tror jag inte att Barack Obama kommer att innebära någon förändring i USA:s politik gentemot apartheidstaten, det blir nog business as usual. Palestinierna har fel religion och befinner sig på fel plats och i fel tid. Kolonialismen är fortfarande det som råder och nu år 2009 så kan Israel mörda hur många oskyldiga palestinier som helst utan att anklagas för folkmord.

Det kan ske därför att USA har eget intresse av att dominera Mellanöstern militärt, allt för att säkra oljan. Sveket mot palestinierna är i paritet med Europas svek mot judarna under Hitlertiden. Då som nu är det den som dominerar militärt som anser sig ha rätten att sätta sig över sådant som mänskliga rättigheter och folkrätt.

Att avtal skrivs utan att alla får vara med i samtalen är bara en påminnelse om vem som bestämmer, låt

vara en absurd påminnelse. Men förhoppningsvis kommer historien komma ifatt dessa damer.

Andra om: Tzipi Livni, Condoleezza Rice, Israel, Gaza, Palestina, Israel, USA, Kolonialism, Imperialism, Folkmord, Politik, Sionism

SDS DN12 SvD12345 AB1 it VG12 DBL12

[tags]Tzipi Livni, Condoleezza Rice, Israel, Gaza, Palestina, Israel, USA, Kolonialism, Imperialism, Folkmord, Politik, Sionism[/tags]

Jag har haft kontakt med Mohamed Omar i ett par år, jag har alltid betraktat honom som en mogen person som jag närmast skulle beskriva som eftertänksam. När han nu i radions Studio Ett förklarat att han blivit en radikal islamist så borde fler än undertecknad lyfta på ögonbrynen.

För vad är det vi nu ser utspelas framför våra ögon? Jo det är ett organiserat massmord på muslimer, ett i en lång rad av massmord. Palestinierna har blivit fråntagna sitt land, de har drivits ihop i flyktingläger där de nu levat i sextio år. De flesta palestinier som lever idag är de facto födda på flykt, födda med de Israeliska och USA-stödda krigsmaskinerna i ryggen.

Såhär skrev Mohamed på denna hemsida: ”Det här senaste israeliska övergreppet blev ett uppvaknande för mig. Liksom många andras över hela världen. Demonstrationer i Beirut, Damaskus, London, Bogota, Teheran, New York, Rom, Sidney, Jakarta, Stockholm och Tel Aviv. I tågen har det gått många judar som skäms för vad Israels gör i deras namn. Världen kommer aldrig att bli densamma efter denna helvetesvandring. Oräkneliga människor världen över har öppnat ögonen, sett orättvisorna och bestämt sig för att göra något åt saken. Sionismens terror är naken.”

Israel gjorde sig själva en björntjänst när de försökte bomba bort Hezbollah. Efter det har den organisationen växt kopiöst, och på Västbanken så ökar stödet för Hamas exponentiellt, i Gaza likaså. Men det är inte bara där. Många muslimer runt hela den muslimska delen av världen är mycket missnöjda med sina ledare, ledare som går i Israels och USA:s ledband. Ekot berättar att det är oroligt i halva arabvärlden och Mohamed Omar är inte ensam om att utvecklas mot en mer islamistisk hållning.

Ekot: ”I Egypten greps på tisdagen 35 medlemmar av Egyptens största oppositionella grupp Muslimska brödraskapet efter att ha protesterat mot Israels offensiv i Gaza. Sedan Israel inledde sin offensiv mot Gaza har egyptisk polis stoppat många demonstrationer och gripit hundratals demonstranter från Muslimska brödraskapet som är förbjudet i Egypten.”

Nu har Israel angripit Gaza och dödat närmare tusen människor, fyra tusen är skadade och en tredjedel av de dödade och skadade är barn. Israel har under hela tiden efter att staten skapades betraktat sina egna innevånare som offer och sin omgivning som de skyldiga. Man försöker påskina att Hamas och Hezbollah egentligen är jämförbara med nazismen under trettiotalet, men folk ser att det enda land som är jämförbart med nazismen i Tyskland är – Israel.

När man försöker vinna ett parlamentsval genom att döda oskyldiga palestinier så har man med råge överträtt gränsen för vad historien kommer kunna förlåta. I länderna runt Israel växer sig islamismen starkare och i slutändan så riskerar man att islamister kommer att överta den politiska makten. Det finns anledning att fundera på vad som då händer länder som Jordanien, Syrien, Libanon, Egypten styrs av islamister.

Risken är uppenbar att det hat som nu byggs upp, inte bara i arabvärlden, kommer att bli en fara för Israel, en fara som är minst lika stor som Adolf Hitler. Och man måste dessutom fråga sig hur många av dessa islamister som väljer att bli militanta och jihadister. Kommer Israels befolkning någonsin att kunna känna sig trygga med sina grannar?

Personligen så har jag övergett tankarna på en tvåstatslösning när det gäller Mellanöstern-
konflikten. Tankar på en sådan är utopisk och saknar all grund i verkligheten. Israel försöker etniskt rensa Gaza och Västbanken, många av deras supporters hävdar att det inte finns något som heter Palestina eller palestinier, samma sak som israelernas främsta företrädare har hävdat genom åren.

Igår fick jag ett mail från en judisk kvinna i Israel, hon hävdade att antisionism är antisemitism. Jag tror att många israeler helt enkelt har problem med semantiken, för språkförståelsen och tolkning av begrepp är uppenbarligen under all kritik. De har dessutom brist på fantasi. På annat sätt kan jag inte tolka att landet gör sig till huvudmotståndare till en religion med en och en halv miljard anhängare, en religion där alltfler radikaliseras varje minut.

Det går inte att reta en tiger varje dag, sticka den med käppar och mörda dess ungar. Om man sedan håller den i en bur utan att låta den äta så kommer man få en överraskning den dag man går in i buren för att försöka dressera tigern.

Mohamed Omar här Ekot Studio-1 AB1234 DN1234567 SvD1234 it VG123 DBL1

[tags]Israel, Folkmord, Genevekonventionen, Folkrättsbrott, Sionism, Nazionism, Nationalism, Nazism, Fascism, Palestina, Palestinier, Gaza, Islam, Islamism, Politik[/tags]