Den svenska modellen fanns för trettio eller fyrtio år sedan – och vårt världssamvete och lust till rättvisa dog med Olof Palme.

Jag kommer aldrig mer att tro på den politiker som säger:”Vi har inte råd.”
Hur många outömliga miljarders miljarder tycks det inte finns i någon slags hemlig skattgömma, när det handlar om att rädda banker och finansinstitut – och betala statliga chefer 400 000 kr eller mer i månadslön!!!
För det är bara när det är tal om att höja lönerna för underbetalda kvinnor – eller anställa fler i offentliga sektorn som pengarna är som bortblåsta.
”Vi har inte råd!” säger man de med makten.

Så de’ så!

Men nu håller något annat på att ske. Den förhatliga marxism har kommit på modet igen, och det Marxistiska manifestet är slutsåld på förlaget hörde jag på radion idag. Man läser ur das Kapital på teatern i huvudstaden – och Stefan Fölster, av alla! talar gott om Keyenes ekonomiska modell på ett förvånandsvärt gammaldags hederligt och socialdemokratiskt vis

Snart dags för löntagarfonder igen?

Kan man av den här hastigt påkomna vänstervridningen dra slutsatser som att kapitalismen har kört sin allra sista vals och att den nuvarande ekonomiska krisen snart kommer att visa sig vara den allra värsta genom historien?

Hur som helst vi balanserar på knivseggen…
Det vet vi i alla fall!

”…råd att slösa pengar på genusprojekt eller stoppa negerbollar…”

Kanske en felskrivning av dig annars kan man undra vad du försöker säga … ?!

Om det innebär att vi skall beskatta våra löntagare näst högst i världen för att vi skall ha råd med att subventionera lokaltidningar runt om i Sverige eller att våra riksdagsmän skall erhålla livstidspensioner eller för att vi skall ha råd att slösa pengar på genusprojekt eller stoppa negerbollar så är jag för en skrotning.

Låt oss i stället sänka skatten för alla löntagare, företagare och investerare som är landets välståndsskapande krafterna så att vi kan utveckla vår välfärd med skattefinasierad skola, sjukvård, tandvård, omsorg, polis, militär och pension.

Låt oss vinna på världsmarknaden först och fundera på hur vi skall fördela inkomsterna sedan.