Sverigedemokraterna näst största parti – här ett alternativ!


Enligt en opinionsundersökning av norska Sentio som publicerades 23/7 i tabloiden Nyheter är Sverigedemokraterna (SD) landets näst största parti, med 23,3% efter socialdemokraternas 24,1 %. SD:s väljarstöd växer alltså. Vid riksdagsvalet 2014 erhöll partiet knappa 13 procent av rösterna och i senaste Sifo-undersökningen i juni ligger SD på dryga 15 procent. Trenden uppåt är påtaglig och allt oftare ställs frågan hur stort partiet kan bli. Vid valet 2002 fick SD 1,4 % av rösterna och år 2010 5,7 %. SD har alltså tiodubblat sitt stöd sedan 2002 och ungefär tredubblat det på 5 år.

SvDs ledarskribent Ivar Arpi skrev nyligen om att ”inom LO-kollektivet har SD gått upp till 26 procent och S ned till 36 procent”. Denna siffra härrör från maj månad i år – tyvärr så har nog SD:s andel har ökat än mer inom LO-gruppen nu i början av augusti. Arpi skriver vidare att ”det är också i utanförskapsområden som S fortfarande erövrar egen majoritet”, d v s i miljonprogramsområdena som domineras av invånare med utländsk bakgrund. Samtidigt har S tappat rejält i de gamla industri- och bruksorterna som domineras av majoritetssvenska invånare, och där partiet tidigare ofta utan problem kunde erhålla egen majoritet.
Varken de stora socialdemokratiska partierna eller andra etablerade partier klarar inte att förena den ”nya” icke-vita arbetarklassen, som dessutom till stora delar står utanför den reguljära arbetsmarknaden med den ”gamla” vita arbetarklassen, som generellt arbetar heltid och har fast anställning (eller åtminstone är väl inbäddad i det generella socialförsäkrings- och välfärdssystemet).

Varför? Detta diskuteras längre ned i denna artikel som inledningsvis anför utdrag från Pål Steigans blogg 24/7.
Jimmie Åkesson untitled
Per Gudmundson stiller på lederplass i Svenska Dagbladet spørsmålet om hva som er årsaken til denne sensasjonelle framgangen for SD, og han viser til en artikkel i siste nummer av Statsvetenskaplig tidskrift (2/2015) der Karl Loxbo, dosent i statsvitenskap ved Linnéuniversitet i Växjö skriver om den såkalte Decemberöverenskommelsen, der en sjupartiallianse i Sverige lagde en allianse som skulle ha til hensikt å hindre SD i å få politisk innflytelse i Sverige:

Denna strategi är direkt kontraproduktiv för att motverka SD:s tillväxt. Samtidigt som kritiken av invandringspolitiken är utbredd, visar nämligen resultaten i denna artikel att väljare som uppfattar minskad konflikt mellan etablerade partier blir mer sannolika SD-väljare. Annorlunda uttryckt är det troligt att de andra riksdagspartierna, genom Decemberöverenskommelsen, har bäddat för ytterligare framgångar för SD i framtiden.

Som Pål skrev i artikeln ”Om Sverige, eliten og ekstremhøyre” gör desemberavtalen «SD til eneste opposisjonsparti» i Sverige.

Jan Myrdal skriver i artikeln ”Om fascismens väg till makten” att ”Med den nuvarande officiella franska oförmågan blir det mer troligt att Marine Le Pen kan bli Frankrikes president och om vår nuvarande vänsterpolitik – inga fascister på våra gator når framgång kan den nog pressa upp Sverigedemokraterna från 13 till 25% i nästa val”. Myrdal fick mycket kritik för detta – men han verkar få rätt.

Tidningen Proletären, organ för Kommunistiska Pertiet skrev i ”Inte konstigt att SD växer”

”Sverigedemokraterna fortsätter sin raketfärd i opinionsstödet. Enligt Statistiska Centralbyråns senaste mätning vinner de stöd främst bland arbetare och kan även kamma hem växande opinionssiffror bland människor med utländsk bakgrund.
Inget konstigt i det. Till skillnad från vad finansminister Magdalena Andersson hävdar så beror SD:s tillväxt inte på att det rasistiska giftet sprider sig. Givetvis finns det rasister, men dessa är än så länge försvinnande få. SD växer utifrån verkliga problem i det svenska samhället. Problem som drabbar arbetarklassen och inte minst arbetare med utländsk bakgrund hårdast och som det politiska etablissemanget inte vill lösa.”

Pål Steigan: ”Men samtidig som SD vokser på de sosiale problemene i Sverige, så er SD helt på linje med de andre partiene når det gjelder nedskjæringspolitikken.
Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE

Det enda som skiljer SD från övriga partier är att de är motståndare till den nuvarande invandringspolitiken. SD säger att i ett Sverige med massarbetslöshet, bostadsbrist och mindre resurser till gemensam välfärd så har vi inte råd att ta hit ännu fler människor. Det är ett argument som går hem, men samtidigt ett argument som bygger på att vi måste acceptera den klassorättvisa politiken.
Invandringspolitik

SvD återkom några dagar senare om SD med den horribla artikeln ”Sverigedemokraterna går i Putins ledband”, vilket torde locka till skratt men inte minska stödet för SD.

Mer bekymmersamt för SD, hoppas jag, är att man haft en fest tillsammans med det högerextrema bandet Ultima Thule

Mot slutet av sin artikeln berör Pål Steigan den i mitt tycke centrala frågan ”Det Proletären ikke gir noe svar på er hvorfor venstresida, eller for den del avisas eier Kommunistiska Partiet, ikke klarer å fange opp misnøyen i arbeiderklassen mot nedskjæringspolitikken. Har inte Vänstern något alternativ till SD? Varför presenterat man det inte i så fall?”

Nedan följer några reflexioner om detta.
En viktig faktor är att Socialdemokraterna inte företräder arbetarklassens intressen, och att Vänsterpartiet inte gör det konsekvent och inte heller formulerat ett tydligt socialistiskt alternativ.
Här presenteras ingen klassanalys – artiklar i tidskriften Clarté senaste 2 nummer behandlar detta. Om man inkluderar majoriteten i tjänstesektorn samt majoriteten tjänstemän på lägre eller mellannivå, som delvis lever under liknande förhållanden som arbetare utgör arbetarklassen majoriteten i samhället. Men, liksom i USA, talar massmedia bara om ”medelklassen” utan eftertanke.

Socialdemokraterna är ett prokapitalistiskt parti, som anammar dagens nyliberalism med dess ökning av arbetslöshet och socioekonomiska skillnader. Man är positiva till USA-kapitalismens viktiga TTIP-projekt. Skillnaden visavi moderaterna är liten. Vänsterpartiet gör det i vissa sakfrågor (Nej eller Nja till vinster i välfärden), men ifrågasätter inte det kapitalistiska systemet som sådant. Man framlägger ingen konkret socialistisk vision och man saknar klassmässiga krav. Kommunistiska Partiet (KP) och SKP har flera bra krav, men är små, delvis till följd av felaktig politik.

Här några förslag till diskussion.
* Arbete åt alla.
* Gör facket till en kamporganisation
* Bostad är en social rättighet
* Upphäv privatiseringen av välfärden
* Utträde ur EU för att öka demokratin och minska det globaliserade storkapitalets styrka
* Kraftigare progressivitet i skattesystemet.
* Lika lön för lika arbete oberoende av kön.
* Kamp mot rasism och etnisk diskriminering
* De som arbetar ska få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om arbetet och samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
* Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc. som nu);
* Genom att media, eller en stor del av media, ägs av samhället blir möjligheterna till en allsidig debatt utan vinstintressen rimligen större än nu.
* De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt och man kan planera in så att alla har arbete.
* Endast därigenom blir en långsiktig ansvarsfull klimat- och miljöpolitik möjlig.
* Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”). Medför lägre priser.

Vidare:
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Detta innebär ett avsevärt mer demokratiskt samhälle.
Socialismisforever

För detta behövs massrörelser med bas i arbetarklassen och klart utformade, mer konkreta program än dagens för ett demokratiskt, socialistiskt Sverige och för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. Vi måste satsa på kamp för en bättre och rättvisare värld och inte inbilla oss att dagens är den bästa möjliga. Det behövs ideologiskt arbete baserad på användning av marxismen på dagen värld, konkret analys av konkreta förhållanden och trovärdiga modeller av en framtida socialistisk värld

Omöjligt? – se här opinionsundersökningar från kapitalismens högborg, USA. Saknar motsvarande från Sverige, som har större tradition av förståelse för socialistiska idéer.
I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering var en bra idé. Dubbelt så många, 23 %, menade att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 % att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.

i Andra om: , , , , , ,
, , ,

SvD Nyheterna Ultima Thule Pål Steigan SvD 2
BBC-undersökningen 2009 Cleveland Leader 9/4 2009 Frågeundersökning 2011 Pew Research Gallupundersökningen om USA som hot Globalresearch 15/12 Gulf Today 15/12 AB 13/12 Democracy Now London Review of Books Nyhetsbanken UD blogg Intervju med Putin mm Globalresearch artikelFria Tidningen 13/9 FIB-Kulturfront Reuters 16/9 SvD 3/9 DN 27/8 DN 28/8 DN 2 28/8 SvD 24/3 DN 21/3 SvD 22/3Svensson-bloggen Guardian Independent Amnesty SvD 15/3 Knut Lindelöfs blogg Aron Lund SKP-bloggen AFP


12 svar till “Sverigedemokraterna näst största parti – här ett alternativ!”

  1. Det behövs nog mer än ett antal paroller. Det behövs nog också att folk uppfattar parollerna som ”realistiska” i betydelsen att den som ställer dem klarar av att driva igenom dem.

    Stopp för invandring förefaller ytterst ”realistiskt”.

    Vad som behövs är att man förklarar hur ett krav som t.ex. arbete åt alla ska genomföras i praktiken. T.ex. genom att man beskriver vad som behöver göras i samhället och hur detta ska betalas. T.ex. ”omställning till fossilfritt”, betalat ur de besparingar man kan göra via minskad energi- och råvaruförbrukning.

    Samt att man har så stark organisering att det verkar rimligt att man också kan tvinga igenom det. T.ex. genom att de som har nytta av saken organiserar sig själva så de blir en politisk kraft. Ungefär som att den socialdemokratiska 30-talspolitik kunde drivas igenom för att vi hade haft världsrekord i strejker i mer än tio års tid.

    Vad som behövs är en plan, inte bara en önskelista. Folk är realistiska när dom röstar, de röstar inte på jultomten utan på en statsledning.

    • Håller med dig Jan. Borde varit en självklar uppgift sedan decennier för de partier som anser sig vara vänsterpartier. Man måste kunna beskriva ett trovärdigt alternativ. Varför har inte detta skett?

      • Varför har det inte skett? – Kanske för att de s.k. vänsterpartierna inte är medlemsorganisationer längre utan består av partiledningar med underställda anställda funktionärer, statligt finansierade och utan större lust att äventyra detta genom att göra något radikalt. De har blivit organ för den härskande klassen, inte för de samhällsgrupper de påstår sig värna om.

        • Förmodligen delvis rätt. Men KP,SKP etc? Ett (alltför svagt) motargument är att man vill att detta arbetas fram demokratiskt. Men detta är ej hinder för att man lägger fram genomarbetade förslag.

          • Hindret är förmodligen att få ihop folk som är kompetenta på olika områden, samt få någon organisation med tyngd att lyssna på förslagen och föra ut dem i politiken. Jag tvivlar på att det är möjligt. Man kan göra önskelistor men nog inte komma så mycket längre. I alla fall inte om man håller sig inom ”vänstern”. Är du HBTQ-aktivist är du välkommen, men vem phan bryr sig om någon som har lite insikter i hur exempelvis industriell planering, stadsbyggnad, bankväsende eller modernt jordbruk fungerar?

  2. Det finns självklart olika anledningar till att Sverigedemokraterna växer. Den första anledningen är att den sk Sjuklövern tillsammans är orsaken till raserandet av Den Svenska Modellen. Regeringarna (S med hejarop från V) har turats om att anpassa Sverige till nyliberalisternas krav. Oavsett vad man tycker om SD, finns därför ingen anledning att föredra något av dessa sju partier framför SD. SD ligger ännu inte bakom någon av de välfärdförsämringar vi fått att kämpa med. De har helt enkelt inte haft makten.

    Den andra huvudanledningen har sin grund i, den på oss utan debatt påtvingade, grundlagsändringen 2010. Endast SD röstade emot denna ändring som bl a befäste vårat EU-medlemskap och påtvingade folket att Sverige skall vara Mångkulturellt. Sedan 2010 har landet ytterligare förändrats radikalt och detta avspeglar sig i en kraftig ökning av sympatier för SD. Svenskarna gillar helt enkelt inte flera av mångkulturens yttringar och känner inte igen sig i det hastigt förändrade Sverige. Lägg därtill den kriminalitet av bland annat olika invandrade grupper och vanligt folk börjar få nog. Om inte vänstern börjar kräva upprensning i ISIS-träsket, bland de olika narkotika-maffiorna, förortsligisterna, vapenspridarna, människosmugglarna etc etc, så hjälper inget prat om ”ekonomisk rättvisa”. Då kommer folket, med all rätt, att fortsätta med att vända vänstern ryggen.

    Vi kan vara hur mycket socialister eller kommunister vi vill, men går vi inte i takt med verkligheten, blir vi betraktade som samhällsfrånvända utopister.

  3. Färre krig ger färre flyktingar. Det är förmodligen sant. Därför var det ju bra att just SD var det enda partiet i riksdagen, som röstade emot att Sverige skulle deltaga militärt i pulveriserandet av Libyen. Ett krigsbrott som resulterade i massdöd plus i att Libyen blev ett människosmugglarnas eldorado. Det är nog inte SD som skall synas här, utan istället Sjuklöverns dåvarande partiledare m fl. Så se till att inte Sjuklöverpartierna kommer in i riksdagen efter nästa val!

  4. Det er de samme mekanismene som tidlig på 30-tallet i Tyskland :
    Det borgerlige politiske flertallet sviktet, og hadde ingen løsning å tilby. Riktig nok fantes et sterkt kommunistisk parti, men det ble ikke bare attakkert og terrorisert av reaksjonære krefter, men også sosialdemokrater og sektereriske splittergrupper til venstre for SPD. Til slutt klarte Adolf Hitler å overta makten med kun 33 % oppslutning, etter at en hadde utradert det som fantes av demokratiske midler.
    Det som er den største faren i dag er den globale demonteringen av demokratiet og forberedelsen av en internasjonal fascismelignende maktovertagelse gjennom et plutokratisk diktatur. Den nasjonale politikken har sviktet sine nasjoner over hele verden. Det borgerlige demokratiet er ved veis ende. Spørsmålet er om det er mulig å unngå fullstendig kaos etter det økonomiske sammenbruddet, og til hvilket tidspunkt en skal begynne å etablere alternative styreformer til den borgerlige parlamentarismen.

  5. Intressanta kommentarer och också artikeln. Jag är ingen SD-anhängare men jag undrar bara detta. Om vi tar emot ca 100.000 invandrare varje år, var ska alla dessa människor bo och arbeta? Sverige skulle behöva bygga en medelstor stad varje år för att klara bostads frågan. Jag klandrar inte flyktingarna utan de inkompetenta politikerna som tydligen inte har hjärna att förstå detta. Varje svensk förstår detta problem utom politikerna. Stackars Sverige!

  6. Att ni på vänsterkanten aldrig vaknar. Det är inte företagarna som är boven i dramat utan bankerna och penningsystemet. Full sysselsättning ENBART genom bankreform! Gå in på White TV:s sökfunktion med dessa ord och lär er. Utan pengar inget arbete. Brist på pengar = brist på arbete. Alltså måste vi fixa fram nya pengar till nytt arbete. Då ligger det väl nära att ta en titt hur pengar skapas.

  7. Är det möjligt att herrar socialister inte fattar att Reinfeldt och co entusiastiska annamande av massinvandring var till för att omöjliggöra fortsatt s-märkt välfärd.
    Globaliserarna och imperialisterna har både det och fler motiv men Reinfeldt et al hatade uppenbarligen den skandinaviska modellen så intensivt att han fjärmade sig från allt tidigare konservativt tankegods.