När S och Mp deklarerat sin trolovning blev de ju påtvingade ”oäktingen” V. Mitt under brinnande finanskris var Monas största bekymmer hur V skulle kväsas, dvs att den artificiella egenpåhittade Sverigeunika överskottsregeln och budgettak på inga villkor fick ifrågasättas. Man kan spekulera till vem denna signal skickades att ev. S-styrd regering inte skulle tillåta sig samma ekonomiska frihet som andra länder tillåter sig. Som konspirationsteoretiker kan man ju se det som en övertydlig signal till de allt mäktigare monopolkapitalistiska intressena att någon real politik för full sysselsättning och en ekonomisk politik i de mångas intresse blir det absolut inte fråga om.

Men (S) kommer förstås att locka med lite större plåster än motståndarna gör för de som oundvikligen drabbas av en sådan ekonomisk politik, och om det inte är större skall det i alla fall vara HBTQ-färggladare och klimatsmartare så det ser trevligare ut. Sen skall de lägga pannan i djupa veck och bekymra sig om de negativa effekterna av den ekonomiska politiken som t.ex. integration, SD, utanförskap etc och med tomma gester ta ”krafttag” och dutta med allt annat än den verkliga orsaken dvs den ekonomiska politik man för.

S – garanten för en klimatsmart tagelskjorta åt folket så de som förtjänar det kan fortsätta ägna sig åt jetsetpartyn på mallis och annorstädes med folket som sk CO2 offset credit.

Landets i särklass drygaste ”agent” alla kategorier ställde frågan i somras:

”Vilken helighet eller dogm är så stor att muslimska invandrarbarn måste betala för den med ökad diskriminering i det svenska samhället?”
…
Rent politiskt finns annars bara en anständig hållning. Att alla svenska barn skall ha rätt till en demokratisk skola med samma undervisning för alla. Men den som önskade sig en sådan god, och enkelt genomförbar, reform har inget parti att rösta på.
Jag antar nämligen att Mona Sahlin inte heller i denna fråga har någon uppfattning.

Janne och vi andra fick ju klart besked på S-kongressen, den nyliberala dogmen är helig bortom varje seriöst ifrågasättande.

Kommunism, kapitalism; det är ytterst förenligt med reell politik, ja, faktiskt själva utgångspunkten. Det handlar om visioner, som Mona Sahlin sade när hon pläderade för ett EU medlemskap i debatten strax innan omröstningen; ett beslut om vilken riktning vi bör färdas i. Det är vad dessa ord handlar om. All reell politik måste utgå från något som man vill uträtta; borgarna vill krossa den välfärd som finns kvar ity de ser allting utom deras dröm om den perfekta ”fria marknaden” som tyranni och förmynderi i sin snäva lilla värld.

Och vad föreslår du att V skulle göra för att ändra på situationen i vissa EU-länder? Tror inte dom har mycket att sätta mot. Sen är det naturligtvis så att de välbärgade industriländernas arbetare är i en fördelaktig position, arbetsaristokratin som det heter, och detta influerar arbetarna och arbetarorganisationer i dessa länder som Monas utspel bara ytterligare cementerar som faktum.

Problemet, vilket mp uppmärksammar, är att de multinationella företagen har större ekonomisk makt än enskilda nationer och därmed står vänsterpartiet svarslösa. När jag läste nationalekonomi hade jag förmånen att ha både Johan Lönnroth och Hans Hansson – två f.d. vänsterpartister som hoppade av till förmån för vägval vänster – som föreläsare. De belyser bägge problemen som v under Ohly undviker att ta – de globala företagen har en makt som v inte är förmögna att bemöta ensamma. Man måste enas internationellt för att kunna återta politikernas makt över företagen. mp har insett detta i större grad än v och Ingvar Carlsson insåg också att detta var vänsterns/socialismens enda chans när han fick med Sverige i EU. Jag tror faktiskt att Carlsson hade rätt.

Dessutom har vi det faktiskt fortfarande väldigt bra i Sverige samtidigt som de har bedrövliga villkor i flera andra nya EU-länder, jag har själv bott och arbetat i ett av dessa nya EU-länder och efter det är min syn på s och v inte densamma längre – de framstår faktiskt som ganska bortskämda och världsfrånvända. mp driver åtminstone en ärlig solidarisk politik även om det ibland sker på svenskars bekostnad (ok, v driver också detta i klimatfrågan och det ska de ha cred för)

Jag gillar inte ”kapitalism” eller ”kommunism” eftersom det blir retoriska floskler som fungerar bra i en idédiskussion men värdelöst i en pragmatisk diskussion om reell politik eftersom ingen av dem finns eller har funnits i sin renodlade form i verkligheten.

Jag tror dessutom att mp:s framgång inte beror så mycket på Wetterstrand som man vill påskina utan i lika stor grad på de kvinnliga alternativen – Maud och Monas inkompetens. mp är nästan det enda partiet som fortfarande som står upp för sin politik utan PR-konsulter som låter dem byta politik med andra partier.

Dörrmatta som vanligt åt sossarna m.a.o.

Tror det blir svårt att klara sig i långa loppet med enbart den ambitionen, det är minst sagt tveksamt om väljarna har lust att spilla mer tid på att åse vänsterpartiet sitta gisslan åt en socialdemokrati på villovägar. Det får räcka med pensionsreformen och sjukförsäkringen.

Tveksamt dock om båda dessa två partier kan slå ut etablerade blödande partier som c kd.

Det vore nog en välgärning för demokratin att slå sönder blockpolitiken och partipiskan.

Det finns alltså ingen vänsterpolitik kvar och funderingen om det är ”högerpartiernas spin som gjort detta event till vad det blev” blir då naturligtvis logiskt korrekt eftersom det bara finns högerpartier numera.

SD framstår alltmera som politikens svarta hål dit allt intresse och uppmärksamhet centreras och där vårt demokratiska flerpartisystem sugs ned och försvinner för alltid.