En sån person har psykiska problem. O det kommer ta sig uttryck med samma slutresultat på ett eller annat sätt.. oavsett lagar regler begränsningar och allt annat det som vänstern gillar.

Som vanligt tror man på enkla lösningar på betydligt mer komplexa problem.
O som vanligt går alla inskränkningar bara ut över gemene man i slutändan som ändå aldrig kommer använda ett vapen för att döda någon.

Och striktare vapenlagar kommer inte att stoppa en sant bestämd galning från att skaffa vapen ändå, för det kan man göra ganska lätt illegalt.. Och man kan ju inte direkt förvänta sig att en person som kan gå in i skola och skjuta urskillningslöst skulle bry sig så mycket om lagar?

Att propsa för hårdare tag vad gäller vapen är som nästan all annan props på ”hårdare tag”.. Spel för gallerierna för att lugna folk, och ingen riktig lösning.

En juridikstuderande jag känner läste om ett fall där obducenten fann en avbruten osthyvel i halsen på ett mordoffer.

Men skjutvapen borde bara få använda av 50-åringar som kan bevisa att de är oskuld. För att göra det extra svårt…

Hur många skulle då gå en naturligt död till mötes, och leva hela livet ut? Inte många tror jag då det vore så lätt att i sin förtvivlan bara trycka på knappen och allt det jobbiga och onda är borta!

Byt nu ut knappen mot ett vapen! Inser ni inte hur absurt det är med vapen???

Att se över vapenlagar är därför en passiv och konstgjord åtgärd av något som inte ens borde finnas. Ja, ungefär som att lagstifta om hur man ska använda alkohol och att inte köra när man är rattfull – anledningen är ju att man har så lågt omdöme att man inte är lämplig att köra, fast hur ska man tillämpa den lagen i ett onyktert tillstånd? Så länge vapen finns kommer folk att dö. Så länge alkohol intages kommer folk att köra rattfulla.

MEN: Frustrerade människor kanske då går över till motorsågar och dylikt? Det finns många sätt att döda på. Men bara en lösning att förhindra det: omtanke och kärlek till varandra från första dagen babyn föds. over and out.

Jag har inte varit aktiv pistolskytt sedan mitten av 80-talet men frågan är relevant. Givetvis bör inte en depression i normalfallet leda till någon begränsande åtgärd. Depression kan mycket väl vara rena friskhetstecknet. Om man drabbas av svår sorg eller en annan livskris så kan man behöva professionell hjälp, något som troligen inte berör förmågan att hantera vapen. Det är först då läkarna befarar suicidala tankar i t.ex. i en reaktiv depression som man bör meddela myndigheterna.

En grannlaga bedömning, visst, men idag känner behandlande läkare oftast inte till att en patient har ett antal skjutvapen.

Blir då patienten både paranoid och knallpsykotisk så vore det minst sagt lämpligt att förvara vapnen på annan plats i avvaktan tillfrisknande.

Det är svårt för mig att sätta mig in i hur jag själv skulle ha reagerat, men jag har sett exempel på nära håll på skyttar som lämnat ifrån sig vapnen i samband med att de gick igenom en uppslitande privat kris. Jag känner oxo till, som du kanske förstår, sportskyttar som avslutat sina egna liv med sitt hobbyredskap i handen.