Kommentarer till Mona Sahlin ett Bojsänke?

Av: lasse

lasse — Tue, 24 Nov 2009 13:48:27 +0000

Det är naturligtvis något som är allvarligt fel på en organisation när ”ingen” vill bli ledare i denna. Alla som har varit påtänkta är personer som har haft rörelsen att tacka för sina karriärer och välbetalda tillvaro. Man skulle kunna tycka att begrepp som solidaritet och att ställa upp för sina kamrater som gjort dem till vad de är skulle ha någon betydelse. Man skulle kunna se oviljan att ställa upp när partiet kallar som ett mycket tydligt symptom på högervridningen, man skiter i kollektivet och bryr sig bara om sig själv. I min värld skall man ha mycket starka personliga eller familjeskäl för att inte ställa upp när de man har allt att tacka för vill att man ställer upp.

Att det är Mona som är det akuta problemet för SAP:s exempellösa ras i opinionssiffrorna torde det inte var någon större tvekan om. Klart att borgarna jublade när ett så svagt kort som Mona valdes. Att det blev Mona beror förmodligen på det S som Persson skapat, ett S där den ”store” ledaren var alltings nav. Men det verkliga raset kom inte förrän Mona gjorde sin Copy Cat på borgarnas allians. Borgarna har ju på goda grunder haft stora trovärdighetsproblem med sin regeringsduglighet och behövde göra något för att svetsa samman en bild av enighet, några problem med sin bild som regeringsdugliga har inte S haft. När Mona väl kommit till skott har det varit en strategisk katastrof. Allians copy caten, den fullständigt imbecilla att ha skattehöjning i sig som plakatpolitik etc. Det centrala är vad man vill göra, skattehöjning i sig har inget egenvärde.

Det sades att Mona även skulle göra en Copy Cat på Obama och anlita samma konsulter som denne haft, är resultatet av detta de famösa photoshop bilderna på henne och Marita.

Om man ser på tappet i opinionssiffror från före Mona kom till skott och visade på vad hon ville att S skulle vara handlar det om ett tapp från 40-45% till nu runt 30%. Mellan tummen och pekfingret mellan 700 tusen till en miljon väljare tappade. Man skulle kunna tycka att det borde ha varit den stora frågan på kongressen. Men man är ”solidarisk” med den ”ofelbare” ledaren.

Man frågar sig hur de tänker när de har avvecklat alla sina medieintressen, hur tänker man bilda opinion, stå med mössan i hand hos motståndarna? Man må ha sina 9% i Aftonbladet och få tillsätta ledar och kultur bossar men det varar ju bara så länga som Schibsteds anser sig tjäna på det, och när och om Schibsteds säljer Ab lär sådant hänga löst.

När seriösa välutbildade medlemmar som Wibe lämnar offentligt har man problem.

”Nu lämnar jag partiet”
Sören Wibe – DN 16/4 2008
Jag vägrar spela med i partiledningens politiska hyckleri. …
Det finns en gräns för hur mycket den egna övertygelsen kan avvika från den officiella partilinjen. För min del nåddes den gränsen i samband med Lavalfallet i EG-domstolen.

För att travestera Ringholm verkar partiet fullständigt sakna sjukdomsinsikt.

Av: Jinge

Jinge — Tue, 24 Nov 2009 12:29:02 +0000

Inte heller bland högersossarna finns någon egentlig motkandidat. När partiledaren valdes var det ju ingen som ville kandidera, därför valdes Mona trots att hon stod rätt långt ner på valberedningens lista, hon var den ende som verkligen ville bli partiledare.

Det fanns säkerligen fler som ville bli det, men de var inte ens påtänkta. Kanske var de likt Winberg, vänstersossar?

Att stå ungefär i mitten, eller vara till vänster, gagnar ingen inom partiet och skälen till det är att man sedan decennier lagt de grundläggande värderingarna på hyllan. En lika lustig som illustrativ skildring av detta faktum kan man få om man studerar sossarnas bloggar. Jag ska inte nämna exempel, men det finns gott om borgerliga sossar i bloggosfären. Jag kan bara erinra mig en (1) som jag tror är demokratisk socialist. De andra är, liksom Storpotäten, sociala demokrater.

Av: Gösta Berling

Gösta Berling — Tue, 24 Nov 2009 12:18:51 +0000

Problemet inom s är väl att det inte sedan Winbergs tid åtminstone funnits någon vänsterkandidat som släppts fram, t o m Ulvskog är ju numera EUanhängare.

Av: blingbling

blingbling — Tue, 24 Nov 2009 12:15:06 +0000

Sossarna kasserar nu in belöningen för de senaste 25 åren, det har inte så mycket med Mona eller någon annan att göra, verkar snarare som om folk har genomskådat politiken (eller snarare avsaknaden av en egen politik): Möjligen kan de senare partiledarna ha hjälpt till att accelerera skeendet något, men i det stora hela handlar det om en välbehövlig tillnyktring hos väljarna.

Väl bekomme.

Av: Yobi

Yobi — Tue, 24 Nov 2009 11:55:37 +0000

Troll identifierat och raderat! / Jinge

Av: knickedick

knickedick — Tue, 24 Nov 2009 11:39:30 +0000

Hur är det nu med gamle ordförande Persson (jfr gamle Mao)?

Skall han börja som VD i en halvsuspekt firma eller inte?

Snacka om bojsten!

Av: Christer W

Christer W — Tue, 24 Nov 2009 11:16:05 +0000

Jo, det finns en poäng att veta det. Låt säga att av s minskning 4% gick 1% till sofflocket kan det ha en viss betydelse för förhållandet mellan blocken ser ut.
Eftersom det är relativt känt att vänsterväljare inte är lika röstbenägna som borgarna är i varje val, är det rimligt att anta att merparten av sofflocket är missnöjda vänsterväljare.
För en analytiker och partistrateg till vänster borde det vara intressant och ta reda på varför sofflocket svänger mellan 12-13% till 18-20% i opinionsundersökningarna trots att SD och PP finns.

Lite intressant skulle kanske bli om blankröster motsvarades av tomma stolar i riksdagen, det är inte omöjligt att SD då blev bara 1½-2½% parti. Skulle tomma stolar räknas så måste även partispärren till riksdagen sänkas med en 1%-enhet.

Av: mac

mac — Tue, 24 Nov 2009 11:08:51 +0000

Finns och tillåts det inte finnas något parti som representerar majoriteten i folkviljan är det rimligaste att inte gå och rösta alls, att inte legitimera charaden via röstsedeln. Då kan de yla för varandra och den lilla privilegierade skara deras politik riktar sig till.

Vad ännu värre är, är att de i vilket fall är maktlösa då de avsagt sig denna till Bryssel, och till den slutna maktapparaten saknar eu-medborgarna (eller ”konsumenterna” som det heter på nyliberalska) rösträtt. Så vad vi röstar på är en privilegierad diskussionsklubb och vilka där som skall få delta i huggsexan om feta poster i Bryssel.

Norrmännen har till skillnad från vad EU-fanatikerna där hotat med, klarat sig alldeles utmärkt med att stå fria från Bryssel och nyliberala tvångströjor, de går t.om mot ett mer demokratiskt samhälle. Det borde vi med…

Av: Paul Eskilsson

Paul Eskilsson — Tue, 24 Nov 2009 10:18:24 +0000

Du menar att alliansen + SD får tillsammans 48 procent med denna undersökning, givet att Kd inte faller ur riksdagen?

Otrevligt scenario, som skulle ställa alliansens trovärdighet på sin spets.