Kommentar till en deklaration – om NATO



I utrikesdeklarationen anförde Margot Wallström tyvärr en mer öppen inställning i frågan om alliansfrihet och NATO-medlemskap. Vi har förmånen att få publicera en snabb kommentar från förmiddagen av skribenten Sven Hofman.

NATO bevara_alliansfriheten_omsl_4
Sven Hofmans artikel.
Propagandan för svenskt Nato-medlemskap är starkt orkestrerad. Samma dag som årets utrikesdeklaration i riksdagen avges, inför DN-debatt en artikel som förespråkar svensk (och finsk) anslutning till militäralliansen. En av författarna är Sven Tolgfors, den mest misslyckade försvarsministern i mannaminne, som tog död på det militära försvarets folkliga förankring. En annan är FOI-forskaren Mike Winnerstig som har gjort karriär på att hävda att svensk neutralitetspolitik under hela efterkrigstiden varit en bluff eftersom landet de facto ingått i kretsen av Nato-länder: man förstår aldrig varför han är så angelägen om att medlemskapet i så fall måste formaliseras. Artikelns tredje undertecknare, Annika Nordgren Christensen, är en ren lobbyist, som ståtar med att vara ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Men detta samfund är inte någon akademi där olika stämmor hörs utan en opinionsbildare i säkerhetspolitiken.

Någon oberoende folkopinionen företräder inga av dessa skribenter. De ingår i det militär-ideologiska komplexet som föser parlamentariska beslutsfattare framför sig och kan räkna med de ledande mediernas uppbackning. Två dagar före publiceringen av deras artikel hade Svenska Dagbladets Brännpunkt gett plats åt juristen Åke Frändbergs plädering för att Sverige måste överge sin sekler gamla, framgångsrika politik att stå utanför stormaktsblocken. De som ville bemöta honom hänvisades till tidningens opinionsblogg. Allt detta är tydliga markeringar. Det är svårt att förstå den stora förtjusningen i att Sverige måste binda upp sitt utrikes- och säkerhetspolitiska handlande i försvaret av Nato-landet Turkiet – ty sådan är ju den för alla medlemsstater förpliktande artikel 5 i alliansens statuter, återgiven i antologin Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap! (Anders Björnsson och Sven Hirdman, red., Celanders förlag 2014).

Höstens regeringsdeklaration, avgiven av statsministern, uteslöt svenskt Nato-medlemskap. Uttalanden av försvars- och utrikesministrarna har bekräftat den ståndpunkten. Oppositionsalliansen, som favoriserar Nato-medlemskap, har samlat sig kring ett krav på att frågan ska utredas, men det skulle bli en märklig utredning eftersom dessa partier redan har bestämt sig i sak. Någon förutsättningslös utredning skulle det inte bli. DN-skribenterna hoppas på att den fastlagda regeringspolitiken ska kastas om över en natt: ”Ett svenskt medlemskap i Nato borde kunna verkställas utan att några partier upplever sitt historiska arv ifrågasatt.” I själva verket skulle ett sådant medlemskap splittra nationen – och det skulle vara direkt oansvarigt av en svensk statsledning bara tjugo år efter den uppslitande striden om svenskt EU-medlemskap och folkomröstningen om euron. Det är orimligt att ha ett parlamentariskt system med folkomröstningar i konstitutionella frågor en gång per decennium. För ett referendum med en betydande ja-majoritet skulle en ansökan om Nato-medlemskap kräva. Samma sak torde krävas i Finland. Men om det blir ja på ena stället och nej på det andra – eller majoriteter med ytterst små marginaler – har man allvarligt äventyrat stabiliteten i det nordiska området och infekterat relationen till den stat som Sverige i nuläget och även historiskt står närmare än någon annan.

Vad kan man säga om saken Margot Wallströms framträdande i riksdagen på onsdagen?

Hon förklarar att regeringen tänker bjuda in till blocköverskridande samtal om ”de breda säkerhetsutmaningarna för Sverige”. I detta sammanhang förekommer inte Nato explicit, men naturligtvis kan man tolka det som ett steg på väg mot en uppluckring av socialdemokratins nej till att gå vidare på Nato-spåret. Det är allom bekant att det inom det största regeringspartiet finns delade meningar i medlemskapsfrågan (och rimligen också inom det minsta: Nordgren Christensen har dock suttit i riksdagen för Miljöpartiet och ingått i Försvarsberedningen). De har ännu avvaktat, medvetna om att partiets medlemsopinion är bastant för alliansfrihet och hävdar neutralitet i förhållande till stormakterna. (De så kallade solidaritetsdeklarationerna är icke-förpliktande och bör betraktas för vad de är, munväder.) ”Sverige är inte med i någon militär allians”, säger Wallström. Tyvärr utesluter den formuleringen inte att landet skulle kunna gå med i en. Här svajar således Löfven-regeringen betänkligt. Alliansfrihetens vänner, fredspolitikens försvarare måste fortsätta att hålla ögonen öppna. Deras dödgrävare är välorganiserade.
NATo-demonstration III

RyssKrig-768954

Vätebomb images


intressant.se Ukraina, , , , , , , , , ,

DN 8/1 SvD 30/11 2014 Värdlandsavtalet Wiseman’s Wisdom – ledande NATO-vänlig militär bloggare Sten Tolgfors, DN Debatt 10/1 DN 30/11 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2 DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12
Rozoff i Globalresearch


3 svar till “Kommentar till en deklaration – om NATO”

  1. Och som vanligt spyr vår största vänstertidning ut högerpropaganda och vilda spekulationer:

    Wolfgang Hansson 2015-02-11 :Vem ska kunna stoppa Putin?
    ”Den avgörande frågan är vad Putins slutmål är och hur långt han är beredd att gå. Något bara han själv vet.
    Strulet kring mötet i Minsk indikerar att Putin kanske inte alls vill ha någon ny vapenvila.
    Kanske vill ha plocka åt sig ytterligare territorium för att få en landpassage ner mot Krim.
    Slutmålet är förmodligen att bit för bit krossa det ukrainska motståndet för att till slut få president Porosjenko att skrinlägga alla planer på EU- och Nato-medlemskap.
    Lyckas han med det kanske aptiten växer och sprider sig till andra grannländer.
    I nuläget är det svårt att se vem som ska kunna stoppa Putin.”
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/wolfganghansson/article20299033.ab

    Här är lite motvikt till NATO propagandamaskinen:

    Consortium News
    Independent Investigative Journalism Since 1995
    https://consortiumnews.com/

    • Ukraina hade tidigare särskilt förmånliga avtal med Ryssland. Man har mycket stora skulder till Ryssland. I november 2013 erbjöd sig Ryssland att betala Ukrainas statsskuld på 15 miljarder dollar samt ge leveranser av gas till särskilt förmånliga villkor. EU:s bud var värt 4 % av det ryska budet. Varje ansvarsfull politiker skulle ha valt det ryskan budet. Vad händer? Ramaskri i EU och USA för att Janukovits ville välja det självklart bästa alternativet för landet. Sedan undermineringsarbete via NED, m.fl. mot en velig Janukovits. Till slut överenskommelse mellan J och oppositionen 21/2. Lovordat av EU m.fl. Dagen därpå fascistinfluerad statskupp. Massmedia tiger om att det är statskupp, fascisterna varav vissa hyllat Goebbels, kallas nationalister etc.