Klyftorna ökar i Sverige, USA, Kina – var sker det inte?



”De som har och inte har – klyftan ökar.” Det var rubriken på SvT:s hemsida och första nyheten på Rapport 24/9 kl 19.30. Och i Rapport i söndags berättar man att andelen unga i åldern 20-34 år utan egen inkomst har ökat med 50 % mellan år 2005 och 2010. Enligt programmet Pejl på SvT:s hemsida saknade 200 000 personer inkomst år 2000 jämfört med 360 000 år 2010, medan 400 000 personer hade en bruttoinkomst på minst 40 000 kr år 2000 jämfört med 575 000 hade motsvarande inkomst tio år senare. (Justerat för penningvärdet år 2010). Fattigdomen har ökat bland barn enligt Rädda Barnen. Under rubriken ”Klasskamp på agendan” skriver Svenska Dagbladet 26/9 att ”Inkomstklyftorna i USA har skenat sedan 1980-talet.”

I Kina är Ginikoefficienten över 0,50 och högre än i USA enligt radions ekonomiprogram i veckan, vilket innebär att ojämlikheten (enligt detta etablerade mått) är större i Kina än i USA. Också i EU har också den ekonomiska ojämlikheten ökat.

I USA har de ekonomiska skillnaderna ökat sedan länge. I boken ”The price of inequality” -How today’s divided society endangers our future” påpekar Nobelpristagaren Joseph Stiglitz att under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin mellan 2008 och 2010 fram till 2010 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 93 % av ökningen av nationalinkomsten, medan motsvarande siffra under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 var 65 %. Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Enligt Economic Report of the US President var den genomsnittliga reallönen i USA 1974 c:a 10 % högre än nu. Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar för den rikaste 1 %, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.

Enligt ekonomitidskriften Forbes äger de 400 rikaste i USA nästan lika mycket som de 50 % (150 miljoner invånare) i USA som äger minst. I september förra året rapporterade massmedia att antalet fattiga i USA aldrig varit högre, sedan man började föra statistik om detta 1959. Omkring 1/6 av invånarna har en inkomst under 22 000 USD (motsvarande 147 000 kr/år) och anses vara fattiga. Bland färgade är andelen 25 procent. Arbetslösheten är officielt 8 %, men 15 % om man inkluderar även korttidsarbetslösa som slutat söka och är 22 % om man medtar även långtidsarbetslösa. Hypotesen om att även fattigare nu får del av ökat välstånd (”trickle down”) med ökning av BNP stämmer inte med fakta.

I blogginlägg igår redovisade jag väl belagd forskning i bland annat boken ”Jämlikhetsanden” och i uppföljande rapporter som visar att mer ojämlika samhällen också är samhällen med sämre hälsa, mer sociala problem inklusive grov kriminalitet, och med sämre tilltro människor emellan. I kolumn i DN igår nämner den amerikanske författaren David Brooks att det sociala kittet, ”omtanken om nästan” har minskat. För 25 år sedan, under den republikanske presidenten Ronald Reagans andra presidentperiod ansåg 62 % att staten var skyldig att hjälpa dem som behövde det, medan andelen nu är nere i 40 %.

Ordet ”jämlikhet” nämns, men saknas som särskild punkt i ”Affärsplan för Sverige” som den socialdemokratiska partiledningen presenterar på DN Debatt idag. Termen ”Affärsplan” – tillsammans med mycket annat- talar för ledningen för S väsentligen tänker som storföretagare och kapitalister. Byt ut dem och vrid S tillbaka till ett reformistiskt part! Kvinnorförbundets ordförande Lena Sommestad idag på sin blogg under rubriken ”Jämlikhet är den brännande frågan.” , men verkar inte ha något inflytande i partiledningen.

Utvecklingen mot ökad ojämlikhet, ökad arbetslöshet och ökad skuldsättning inleddes för ungefär 30 år sedan i USA (Reagan) och Storbritannien (Thatcher), inspirerad av Milton Friedman och hans medarbetare. Avregleringar och nya finansiella instrument, samt motarbetande och försvagning av fackföreningar bidrog till den spekulationsekonomi som la en grund för den ekonomiska krisen som pågått i snart 5 år och som kapitalismen inte har något bra recept på.

Ett alternativ.
Rapporten ”Why equality matters” föreslår minskade löneskillnader, högre minimilön, tak för höga löner, stöd till fackföreningar, en mer progressiv beskattning, högre arvsskatt och högre fastighetsskatt, åtgärder mot skatteparadis samt förbättring av offentlig service och välfärd.

Ett annat alternativ
Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter i stället för att sprida ny information till mänskligheten att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Behöver inte mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna.

Och det finns starkare opinion för detta än många tror. I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I en aktuell uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet “capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet “socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (“Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).

Vad tycker Du?

intressant.se, , , , , , , , , , , , , ,

SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9


9 svar till “Klyftorna ökar i Sverige, USA, Kina – var sker det inte?”

  1. I Brasilien har gini minskat från världsvärsta 0,6 till det mer normalsydamerikanska 0,5. Men så har dom också världens kraftfullaste folkrörelseorganisation, Movimento Sem Terra, som har förmåga att mobilisera på allvar.

    Problemet i vår del av världen är att vi resonerar som den krympande andel amerikaner du citerar med gillande – att ”staten har skyldighet att…”. Medan bara en ännu mindre minoritet anser att vi själva har skyldighet att tillsammans se till att det blir så.

    Nöjer vi oss med att vänta på jultomten kommer samhället att gå åt helvete.

  2. Och ändå är de ekonomiska skillnaderna stora i Brasilien, större än i Sverige, som har en Gini-koeffeicient på drygt 0,3, jämfört med 0,23 för 20 år sedan. I Kina ligger den på omkring 0,54 om jag minns radioinslaget på Tendens rätt.

  3. Stötte på följande i yttrande av Robert Gidehag, VD i Skattebelarnas förening som till stor del arbetar för lägre skatter för de som har det bättre.

    Han skriver ändå följande ”Tanken om Sverige som ett land med stora klyftor har dock visst fog för sig. Men då får vi sluta prata om inkomster och i stället se till förmögenheter. Om vi på motsvarande sätt som för inkomster delar in befolkningen i deciler men baserat på nettoförmögenhet (alla tillgångar, inklusive bostad, minus skulder) kan vi konstatera att hälften av befolkningen har mindre än 68 000 i nettoförmögenhet. I stort sett saknar 40 procent helt tillgångar. För det andra äger den rikaste procenten mer än 80 procent av befolkningen. Även i ett internationellt perspektiv är detta en mycket ojämn fördelning.” (http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.870541-de-verkliga-klyftorna-ar-inte-loneskillnaderna?m=print)

  4. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säger en del om att staterna är skyldiga sina medborgare vissa saker vad det gäller tak över huvudet, arbete m.m. – vilket har fått nyliberalerna att gå i taket.

  5. (s) försöker ”ge intryck” av att vilja skrota en inhuman arbetsmarknadspolitik, men vad man säger rent konkret är att man vill göra samma saker som inte fungerar idag (generösa anställningsstöd, men arbetsgivare vill inte ha långtidsarbetslösa) och ett nytt utbildningstvång(!) där FAS3-delatagarna lämnar praktik-platserna & istället tvingas till skollokaler om de vill äta & bo! Tvångsutbildning. Resultaten av det s.k. kunskapslyftet känner väl de flesta till om de tänker efter: inte mycket, samma massarbetslöshetsdebatt då som nu. (Förändrade inget förutom den öppet redovisade arbetslösheten). Känns mest som ett evigt 2006 med grundproblemet att (s) vägrar lämna industrisamhället med dess lönearbets-ideal (som inte längre går att förverkliga). FA(S)4 tycks vara under planering, en repressiv pusselbit i den större affärsplanen..

  6. Glöm allt vad vänster-höger heter, glöm ord som jämlikhet, jämlikhet finns inte och kommer aldrig att finnas, demokrati är bara ett ord av många som några hittat på för att få tyst på några. Det som finns i varje givet ögonblick är en summa av varje människas strävan. Varje gång du vänder på en prislapp får det en verkan på helheten. Varje gång du av orsaker du inte förstår ser på det motsatta könet för det en verkan på helheten. Politik är bara aphannars slag på det egna bröstet absolut inget annat. / Bloggaren KAS

  7. Tycker frågor om jämlikhet är oerhört intressanta och dess inverkan på samhället och den ekonomiska utvecklingen. Anders som du mycket riktigt skriver så säger de flesta att ökad jämlikhet är bra och minskad jämlikhet är dåligt. Det intressanta är dock hur pass jämlikt skall samhället bli? Tillexempel för att ett samhälle skall bli totalt jämlikt så måste alla medborgare ha samma inkomst. Inte bara oavsett vilket arbete man har utan även om man arbetar eller inte.

  8. Anders, tack för länken till Gidehag. Detta är intressant för det skulle ju betyda att om vi få noll % i skatt så blir alla nöjda och glada, om jag förstått det rätt. Men det för ju med sig vissa bieffekter oxo förstås. Jag undrar på vilket sätt Gidehag menar att klyftorna därigenom skulle minska. Dessutom torde ju de som redan dragit på sig stora förmögenheter, de allra största är väl i alla fall de med jätteinkomster antar jag?, snabbt kunna öka dem ytterligare genom att deras inkomster ökar nära nog exponentiellt när skatten slipper dras därifrån. Dessutom torde ju de med ringa eller ingen förmögenhet snabbt bli totalt utblottade pga att allt inklusive skola, vård och omsorg mm skulle behöva betalas fullt ut av var och en osv.

    Förvisso var jag inget snille i matte i skolan, men den här ekvationen kan jag inte få ihop?!