Hypen kring Dawit Isaak

”Free Dawit! Tick tick tick På hemsidan kan man se sekunderna ticka förbi…” Så inleder studenten Diane Bimont en artikel med rubriken ”Från svensk städare till fängslad journalistkollega” i Dalademokraten idag. Hon reagerar på att fem chefredaktörer på landets fem största tidningar engagerar sig för Dawit Isaak, samtidigt som hon sätter det i relation till vad dessa tidningar gör i övrigt för dem som behöver medial uppmärksam-
het.


Diane Bimont/Dalademokraten: ”Dawit försörjde sig som städare i Sverige. Jag vet inte om han nånsin skrev för svensk press eller försökte men jag misstänker att han inte skulle ha publicerats. Behärskade han språket? Hade han gått JMK? Hade han rätt kontakter? Jag är tveksam. Det talas om honom som en journalistkollega. Så vackert. Så nobelt av er. Var är hans texter? Vet någon vad han skrivit? Har det översatts? Jag har inte kunnat hitta det. Han har alltså fortfarande inte publicerats i svensk press. Är Dawit överhuvudtaget intressant som journalistkollega eller är han bara intressant som symbol?”

Jag har också reagerat på denna kampanj. Jag undrade varför inte dessa fem chefredaktörer tog upp att Israel håller 10 000 människor inspärrade utan vare sig rannsakan eller dom. Det brott de begått består oftast av att de varit på fel plats vid fel tidpunkt. Eller som de parlamentariker som sitter inspärrade, de har gått med i fel politiska parti. Då ska vi dessutom vara helt på det klara med att Israel dagligen slår sig på bröstet och säger att landet är Mellanösterns enda demokrati.

Tänk vilken nytta dessa chefredaktörer skulle kunna göra om de slog sina påsar ihop och satte igång att kampanja mot den stat som brutit de flesta av FN:s resolutioner, det land som ockuperar ett annat folks territorium, som stjäl deras skatte- och tullinkomster, som utsätter Gazaborna för en hundraprocentig blockad och dessutom har fyllt Västbanken med vägspärrar så att innevånarna inte kan ta sig från en punkt till en annan.

Och som dessutom byggt massor av fina vägar på den ockuperade Västbanken som bara judar får använda? Nej Dianes kritik av dessa tidningschefer är i högsta grad berättigad. Hon avslutar sin artikel

bitskt med att konstatera att tidningarna gjort honom till symbol.

Diane Bimont/Dalademokraten: ”För i sånt fall vill jag också göra honom till symbol. Jag vill göra honom till symbol för det hyckleri som visar sitt patetiska ansikte just nu när ni bjuder in denna städande neger i era journalistfamnar. Jag har svårt att se att någon av de redaktionschefer som solat sina ansikten i ljuset från kamerablixtrarna, de redaktionschefer som gått och lagt sig med en känsla av att göra något gott för mänskligheten, att förändra världen med sina pennor skulle ha anställt Dawit. Skulle ha velat ha Dawit som granne. Kanske skulle han med lite tur ha fått städa på redaktionen?”

Jag gissar att hon själv är journaliststudent, och på samma tämligen goda grunder så tvivlar jag starkt på att hon kommer få något svar på sina frågor. Vissa frågor bör man nämligen inte ställa, vare sig om Dawit Isaak eller om de oskyldiga som sitter i Israels fängelser. (Tack för tipset Stefan!)

i Andra om: Dawit Isaak, Diane Bimont, Eritrea, Politiska fångar, Samvetsfångar, Israel, Mellanöstern, Palestina, Mediekritik, Politik t

[tags]Dawit Isaak, Diane Bimont, Eritrea, Politiska fångar, Samvetsfångar, Israel, Mellanöstern, Palestina, Mediekritik, Politik[/tags]