Men Vänsterpartiet måste verkligen agera mer offensivt, vara tuffare mot sossehögern och miljöpartiet (som är ett rent socialliberalt parti helt utan vänsterinslag och med sin bas bland storstädernas medelklass). Det tycks som om vänstern för första gången på länge faktiskt har lite vind i ryggen, det måste vi utnyttja så bra vi bara kan.

”Som sagt, det är hela tiden en avvägning, vara med och styra lite eller stå utanför och kritisera i 4 år till.”

Vi har sett ute i Europa hur det gått för vänsterpartier som hamnat i den sitsen och valt att kompromissa bort delar av sin politik för ministerposter. Det är en ren självmordslinje, jag tycker att Vänsterpartiet ska utgöra en tydlig vänsterkraft och inte låta sig frestas av makt föräns de har styrka och självförtroende nog att faktiskt driva den politik man vill driva.

Väl medlem i denna församling tvingas du att vara med och ta kollektivt ansvar för alla beslut. En enskild regeringsledamot kan inte reservera sig mot några beslut.
I det ljuset kommer såväl Miljöpartiet som Vänstern att vara dödsdömda om de sätter sig i Sahlins knä.

Gud förbjude!

Och jag har börjat fundera. Man kanske ska stå utanför för trovärdighetens skull. Ska man vara med så ska det vara på lika villkor utifrån mandatfödelningen. Knöböjning har aldrig varit min grej…

Nej det är en utomordentligt svår fråga. Jag är själv tämligen pragmatisk, skulle jag vara politiker tvingades jag kanske till ännu mer pragmatism. Och det är inte fel. Men frågan aktualiseras av en högervridning som varit markant inom socialdemokratin under en lång följd av år. Det finns socialdemokrater som är kraftigt influerade av nyliberalism, och de har t.o.m. suttit i regeringsställning. Nu finns det grader även i helvetet, men den nuvarande trojkan inom partiet är sannolikt värre än gänget runt Göran Persson.

Sedan är det möjligt att du har rätt i att (s) kanske är ”måna om att behålla samarbetet vänsterut”, men med tanke på den nuvarande utvecklingen så känner jag personligen igen mig i Malins (tror jag hon hette) resonemang. Och jag har fått samma typ av reaktion från andra vänsterpartister i både mail och muntligen.

Och när blir det ett självändamål att stöda det minst onda när man egentligen vill just ”pissa tillbaka” som du säger?

Jag tycker mig förstå att åtskilliga sossar är förbannat trötta på högervridningen inom partiet, faran med det är att alla de som INTE är välartikulerade eller aktiva vare sig fackligt eller inom partiet stannar på soffan, eller väljer det minst onda enligt den modell vi talar om. De väljer att missnöjesrösta eller rösta på sofflocket. Missnöjesröstar de så kan rasisterna bli ett vågmästarparti, och vad har vi då själva röstat på egentligen?

Sverigedemokraterna?

Om S och Mp pissar på oss får vi pissa tillbaka. Hur säkra känner de sig egentligen på att de två skulle kunna få tillräckligt med röster för att regera själva? Det tror jag inte de är. Vet inte var Mp fått sitt nyfunna självförtroende för och varför man känner att man måste slicka S i arslet så till den milda grad som man just nu tycks göra. Jag tror ändå inte att, framför allt S kommer ”pissa” på V allt för mycket, jag tror de är måna om att behålla samarbetet vänsterut. Mp kan väl pissa på bäst de vill, men jag tror de mest skadar dem själva i slutändan. Varför rösta på Mp då om de nu är så måna om samarbete med S, då kan man väl lika gärna lägga rösten på S istället?
Hmm.. jag vet inte om jag besvara din fråga? Men alltså jag har lika många frågor och funderingar kring sånt här själv.:)