Mitt argument mot det förra författningsfördraget – jag har förstått det som att lissabonfördraget bygger på det, om så är fallet fungerar det som ett argument mot lissabonfördraget, om inte se det som lite historisk kuriosa; vad jag ansåg om ett fördrag som föll 2003 – är att alla är överens om att EU måste förändras, det är inte möjligt att använda sig av nuvarande ordning för ett så stort antal medlemsstater; därför kommer det att oavsett vilket komma en förändring snart, så då kan vi lika gärna vänta (+göra vad vi kan för att nästa förslag blir bättre) på ett bättre fördrag. Det vill säga, författningsfördraget var inte tillräckligt bra, det vore bättre att ”vänta” till ett bättre förslag.

Nu tycks det dock som att vi inte får någon möjlighet att påverka utgången, fördraget antas/antogs idag, efter att de andra medlemsstaterna tvingats till eftergifter kommer irland antagligen att acceptera fördraget och då är vi låsta vid den ordningen en lång tid framöver. Hoppas då att utredningen ”säger” att arbetsrätten inte försämras.