Man kan lära katter hur hårt de får ta i. De två katter som så vänligt låter mig bo hos dem älskar att både låtsasklösa och låtsasbita medan jag kliar dem på magen. Om jag då tycker att katten börjar bita för hårt räcker det att jag klagar ”Aoo aoo aoo”, högt och tydligt klagande av smärta, och genast blir hon påtagligt försiktigare. Och hon kommer ihåg det till nästa gång också.

Det gäller bara att ha tålamod med smärtan och hålla kvar handen, så hon får ett par sekunder att reagera, och sen kan börja pröva det försiktigare sättet. Rycker man bort handen blir det svårare för henne att ta det till sig, då kan hon ju inte testa genast. Och om själva bortryckandet ger blodvite blir det förstås svårare för katten att förstå vad det är hon ska undvika.

Det kan också hända att hon tar i för hårt en gång till, för att se om det var det som gjorde att jag klagade. Men bara en gång, om jag reagerar lika tydligt andra gången.

Jag har upptäckt att katterna skäms om de märker att de råkar riva mig. De skäms också om de inte märker men jag låter dem lukta på blodet. De blir t o m lite oroliga att jag ska straffa dem, jag måste lugna dem. Sen är de extra försiktiga ett bra tag.

Men hos den ena katten fungerar ingenting av detta om hon just har luktat på kattmynta eller oliver, då blir hon väldigt oförsiktig.

Det är förresten mycket värre att lära en bitglad valp att inte sätta sina sylvassa valptänder i händerna så att blodvite uppstår. Fast det går det också.