Klass och den katastrofala nyliberalismen börjar träda fram

Författarpresentation: Ulf Karlström som har skrivit detta är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Artikeln skrevs en tid före valet.

Artikeln.
”Borgarklassens skribenter, betalda eller ”bara” medlöpare, alltifrån de två rikstidningarna, SvD & DN till det inställsamma SVT-SR, har inte legat på latsidan att förklara hur dumskallar har röstat fram Nationell Samling i Frankrike, för Brexit, eller på Trump i USA. Visst finns det dumskallar bland alla dessa röstande, men det skrämmande är hur majoriteten av skribenterna utmålar de röstande som arbetarklass, förlorare.

Kapitalistiska pyramiden. By Pyramid of Capitalist System, issued by Nedeljkovich, Brashich, and Kuharich in 1911. Published by The International Pub. Co. , Cleveland OH – Pyramid of Capitalist System, issued by Nedeljkovich, Brashich, and Kuharich in 1911. Published by The International Pub. Co. , Cleveland OH, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=358710

Klassförakt, kort sagt.

Nu börjar det mer och mer skrivas fram det enkla faktum att den stora majoriteten av arbetarklassen i Sverige, England och USA inte har några partier som företräder dem, med undantag för olika små partier. I Sverige får man medge att (V) har lyft frågor som Ingen vinst i välfärden, Rättvisa skatter, och Mer pengar till välfärden. Dock, dras våta dröm är att sitta i regering med (S) och tokarna i (Mp), och administrera reformism. Den reformismen inledde och fortsatte under Göran Persson utförlöpan.

En artikel, som redovisar denna utförslöpa, levereras av Carl Hamilton (naturligtvis inte namnen euro-fanatikern och (L)-politikern) i DN:s söndagsbilaga 26/8, med ”Landet måttlöst” i rubriken. Jag återkommer till varför den kan publiceras i DN. DN: Så gick det till när Landet Lagom blev Landet Måttlöst

Hamilton beskriver Sverige som extremt vad gäller nyliberala experiment och de Fems (S+Allians) totala flathet/bejakande av de ”revolutionära” reformerna. Samtliga reformer, med systemomläggande syfte, har misslyckats, blivit fiaskon. Hamilton illustrerar sina teser med;

– Bildt-regeringen fanatiska hävdande av en fast kronkurs, med resultatet att räntan steg till 500 %. Sverige tvingades naturligtvis till slut att devalvera och valutaspekulanter som t ex Soros lyfte enkelt och behändigt 40 miljarder kr (i dåtida penningvärde”).

– Skolreformerna, med svenska skolans sammanbrott (om än partiellt)

– Avregleringen av den svenska kreditmarknaden, med början på 1980-talet

– Avregleringen av den svenska elmarknaden

– Nedläggningen, och utförsäljningen, av det svenska försvaret.

Hamilton hade kunnat ge fler exempel, men allt ryms inte i en artikel, Det häpnadsväckande är att han får så stor plats i DN att kavla ut nyliberalismens fiasko, De Fem var så svulstiga i retoriken, att allt skulle blomstra efter reformerna. Hamilton skriver: ”I stället skulle regeringen binda sig själv till händer och fötter av en uppsättning regler. Enligt de nationalekonomiska teorierna som regeringen åberopade skulle den nya regimen ge både högre tillväxt och stabilare utveckling”.

Nu blev det totalt tvärtom – fiasko, men eftersom De Fem på den tiden totalt dominerade Media, behövde de aldrig ”förklara sig”.

Varför publicerade DN denna artikel? Jag kan bara spekulera. Hamilton betonar, eller söker en slags rationell logik. Det finns ingen sådan, och därmed är artikelns premiss felaktig. Det svenska toppborgerskapet sket fullständigt i om ekonomin för folkflertalet rasade, det viktiga var att genomdriva en systemförändring. Säljer man ut – i vid bemärkelse – är det mycket svårt att köpa tillbaka. Det var borgarklassen fullständigt medveten om. Nå, Hamilton skall ändå ha kredit för artikeln.

Det finns också ett flertal böcker som kanske bär mer syn för sägen. Några tidiga skrifter är Wilkensons & Picketts Jämlikhetsanden, där ojämlikhet och klass betonas, och bästsäljaren Pikettys skrifter om Kapitalet där den skriande skillnaden mellan de som lever på lön respektive kapital beläggs med hissnande statistik.
Nyligen utgivna skrifter är t ex Greiders & Lindeborgs Populistiska manifestet (se recensioner i Flamman 19/4, Arbetet nr 14, Proletären nr 16 & 20, ja t o m SvD 10/4), och Göran Therborns bok Kapitalet, överheten och alla vi andra. Sverker Gustavsson, hörande till (s), skriver en intressant artikel i recensionstidskriften Respons (4/2018).BEHÖVER VÄNSTERN LANSERA SIN VARIANT AV POPULISM? Recension av Populistiska manifestet Han lyfter fram Klasse-kampsjournalisten Mimir Kristjanssons Hva ville Gerhardsen gjort?, och Chantal Mouffes bok For a Left populism.

Therborn ledde tillsammans med Daniel Suhonen, från tankesmedjan Katalys.org projektet ”Klass i Sverige”. Det har hittills avkastat ett 20-tal rapporter, vilka kan laddas ned från Katalys hemsida. Katalys om Klass. Det är onekligen ett imponerande projekt, vilket avrapporterades 25/8 vid ett fullsatt seminarium i Z-salen i ABF-huset i Sthlm. Därutöver har Katalys producerat ett stort antal, viktiga rapporter. Tillsammans med andra insatser och omständigheter, vilka nämnts ovan, har begreppet klass åter ställts på dagordningen. Det är en glädjande utveckling, och måhända början på en process att bryta den härskande klassens hegemoni?


Katalys finansieras av de mest radikala LO-förbunden – 6F – men trots det är kritiken mot (s) måttlig och vissa politiska slutsatser försiktiga. Därvid är Therborns bok friskare och radikalare; oavsett utgången av valet 2018 ”står vi på tröskeln till en ny, enorm social utmaning, en ny typ av klassamhälle”. Boken är dessutom skriven på en icke-akademisk svenska, antalet figurer och tabeller är måttligt, vilket underlättar läsandet.

Bokens centrala teman handlar om den historiska vändningen i svensk politik – en form av ”kontrarevolution” – under de senaste 35-40 åren och ”arbetarrörelsens” stora svek. Sätt gärna Therborns bok i händerna på yngre, vilka levt mitt i nyliberalismens era, och inte sett den dramatiska försämringen över tid. Han levererar både viktiga fakta och perspektiv.

Det är onekligen en ödets ironi att klassföraktet som borgarklassens skribenter spytt ut mot de som ”röstade fel” i Frankrike, England, Sverige och USA har slagit tillbaka: själva debatten kom att lyfta frågan om klass.

Statsvetarprofessorn Sverker Gustavsson både välkomnar och oroar sig för en kommande radikalisering underifrån i samhällspyramiden. Visst, det finns ingen garanterad väg fram mot att hegemonin baseras i klassen & klasskamp, och inte i korporativism & toknationalism, som t ex (SD). Gustavsson har en stark poäng genom att tala om ”nyliberalism och postmodernism”, vilka måste trängas bort från sin hegemoni. Partiboken hindrar dock honom från att komma med annat än reformism, som alternativ. Han blir rent av naiv när han förtröstar sig på att det nog skall gå vinna allmänna val om (s) börjar erkänna [1]”det fundamentala behovet av en helhetssyn, [2] att motsättningar tydliggörs och [3] att en principiell styrningsoptimism vägleder tänkandet och handlandet”. Hur denna abstrakta trestegsraket skall ta sig konkret uttryck förblir oklart. Låt oss dock tolka Gustavsson positivt.

Vi kan då ana oss till följande strategi:

1. Varje s k reform – och de som genomförts – måste bedömas ifall de bidrar till ett jämlikt och klassmässigt mer representativt samhälle.

2. Klassamhället måste åskådliggöras och i synnerhet arbetarklassen måste lyftas fram.

3. Tron på att politiken/staten kan styra samhället i mer jämlik riktning måste återtas.

Och den fråga som omedelbart inställer sig är; Skall denna nya (s)-linje bäras fram av t ex Wallström, som blivit mångmiljonär på smutsiga EU-pengar, eller av godsägare Göran Persson?
Eller (s)-politikerna, som idag är direktörer i krigsindustrin SAAB?
Gustavsson tycks i vissa fall vara lika naiv som en präststudent.

Det relativt nyligen lyfta klassbegreppet – i debatter och skrifter – är löftesrikt, men måste framöver bäras av klassen i klasskamp – på många fronter – för att resultera i något bestående. Kan vi t ex vinna över fanflyktingar som (SD)-röstare på arbetsplatser, i fackföreningar och i bostadsområden så har vi fått bollen i rullning. Och varifrån skall inspirationen hämtas? Kanske från Die Linke, och framför allt från den bredare mobilisering Sarah Wangenknecht talat för?

En sak är klar, utan mobilisering – på många olika fronter – av arbetarklass och lägre s k medelklass så kommer inget att hända, oavsett hur många böcker som skrivs om klass.

Så, kära/e läsare, vad kan du bidra med i klasskampen?

  25 comments for “Klass och den katastrofala nyliberalismen börjar träda fram

  1. Gammal krigare
    13 september, 2018 at 12:59

    ‘Nu börjar det mer och mer skrivas fram det enkla faktum att den stora majoriteten av arbetarklassen i Sverige, England och USA inte har några partier som företräder dem’

    Bravo! Antligen trillar polletten ner. S, V, MP och M, C, L, KD ar i praktiken ett enda parti som tillsammans med media lyder under EU/bankirerna/Clinton-foundation/Muslimska Brodraskapet och vilka det nu ar som styr over dem.

    En roest pa 7-klovern innebaer forsamrade villkor for svenska arbetare. De styrande gor allt for att skapa osamja mellan svenska arbetare och invandrare for att slippa fa ogonen pa sin egna smutsiga byk. Valdsvanstern ar ett mycket anvandbart redskap (nyttiga idioter) for dessa fascister.

    • arbetarklass
      13 september, 2018 at 15:00

      ”Bravo! Antligen trillar polletten ner. S, V, MP och M, C, L, KD ar i praktiken ett enda parti”

      Jag har pratat med min vän bordskamraten socialdemokraten idag. Vi diskuterade regeringsfrågan men hen pratade mest och jag lyssnade. Fick även veta man inte bara röstar socialdemokraterna man ÄR socialdemokrat också. Ibland också från vaggan till graven tydligen… Hen trodde på en Alliansregering som inte får igenom sina förslag och sedan regeringsombildning till socialdemokratisk minoritetsregering utan nyval. Nyval måste undvikas till varje pris. Sverigedemokraterna är för hen inget alternativ och ska stängas ute på alla tänkbara sätt. En Alliansregering är däremot acceptabel men inte det bästa alternativet. Så är tydligen perspektivet för en socialdemokrat.

      • 13 september, 2018 at 18:04

        Den stora majoriteten i USA har inte fått det bättre skriver Per Molander. ””Den procent i USA som hade de högsta inkomsterna tredubblade sin realinkomst mellan 1970 och 2015. Under samma period fördubblades inkomsten för skiktet närmast under, mellan 2 och 10 procent. Övriga 90 procent av befolkningen såg ingen realinkomstökning över huvud taget (data från World wealth and income database). Den fråga som inställer sig är varför nio tiondelar av befolkningen ska ställa upp på ett socialt kontrakt som inte ger dem något av den ekonomiska tillväxten.”…
        Drygt 40 miljoner levde på matkuponger för några år sedan. Inbördeskrig i USA inom 5 år tror var tredje invånare

    • Anders Åberg
      13 september, 2018 at 16:54

      Krigarn.
      Vad är våldsvänstern? Och varför pratar du om 7-klövern när SD är det parti som allra tydligast jobbar för osämja mellan svenska arbetare och invandrare?

      • arbetarklass
        13 september, 2018 at 20:35

        Hej Anders Åberg
        Vi kan ta det här ganska kort. Själva saken handlar om förändringar. Arbetaren söker i första hand ett tryggt liv och som regel vet man vad man har men inte vad man får. Därför vill jag påstå arbetaren i första hand är konservativ. Jag har upplevt avregleringarna och de nyliberala förändringarna och jag tog det mycket hårt. DÅ! Men sett ur backspegeln så var det väl inte så mycket jag behövt oroa mig för. Dock minns jag hur jag som sökande läste internet och mycket vänstersajter för att hitta argument mot de här förändringarna. Det är svårt att beskriva hur jag kände mig men det var något i stil med att tryggheten rycktes ifrån mig. I dag har jag vant mig och vill inte ha monopolen tillbaka. Elpriset till exempel, har aldrig varit så billigt som det blev efter avregleringarna. Jag minns också det var väldigt dyrt att ringa i telefon när staten ägde telefonsystemet.

        Mångkulturen är en annan förändring där makten också hoppades skulle gå mer eller mindre smärtfritt. Men så blev det inte. Vem som äger bryr sig folk i allmänhet inte så mycket om men när vi kommer till omfattande förändringar i kulturen som också visar sig vara mer eller mindre misslyckade då blir saken helt annorlunda. Det tidigare solidariska samhället splittras och idag senast hörde jag Sverigedemokraterna talar om ”kulturkrig”. Jag är inte alls förvånad över det när jag själv sett hur människor kan vara så engagerade och bestämda i den frågan. Hur många tror du bryr som om ägandet i en sådan miljö?

        • 13 september, 2018 at 21:25

          Är det inte tveksamt om du kan tala för ”Arbetaren” och ”folk i allmänhet”. Vi kan dock konstatera att dennes trygghet minskat trots stora ökningar av BNP

          • arbetarklass
            13 september, 2018 at 21:48

            Så här ”lagom efter valet” presenteras nya siffror från SCB beträffande den ekonomiska tillväxten. Jag har påpekat det tidigare att regeringen försökt visa glädjesiffror för att inte väljarförtroendet skall rasa. Dom är inte ärliga och jag har hört det flera gånger av väljare. Det kan låta i stil med, – Jag bryr mig inte men dom ska inte ljuga!!!

            https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/svensk-tillvaxt-skrivs-ned-rejalt-6930293

            Klart att arbetaren söker trygghet. Finns det något tvivel om det?

            Jag tror inte jag har hört nån som ifrågasätter avregleringarna I DAG alltså. Har du det?
            Men jag lever heller inte i kretsar bland kommunister. Min uppfattning är att kommunisterna är väldigt fåtaliga idag. Däremot känner jag vänsterpartister, men de tar som regel avstånd från kommunismen.

        • Anders Åberg
          13 september, 2018 at 22:24

          Klasse.
          Nu hängde jag inte med riktigt. Vilket inlägg svarar du på? Jag har inte pratat om ägandet i den här tråden.

          Annars så vet nog många vanliga arbetare ganska väl vad dom har idag jämfört med tidigare.
          Dom har otrygga anställningar, värdelösa fackföreningar, sämre arbetarskydd, snart kanske ingen strejkrätt, sämre skola för sina barn, sämre sjukvård, sämre ersättning vid sjukdom och arbetsskador, knappt någon pension plus att dom inte fått någon del av den ökande rikedomen i vårt land. Tråkigt nog verkar SD lyckas med att lura i en del arbetande människor att detta är invandrarnas fel.

          • Gammal krigare
            14 september, 2018 at 04:34

            Anders, SD skyller (helt välförtjänt) på 7-klöverns politik, inte på invandrarna.
            Sverigedemokratiska väljare skyller också på 7-klöverns politik. Sen är det många som drabbats av rån, inbrott, bränder, våldtäkter, skjutningar med mera som givetvis är förbannade på de invandrare som utfört brotten, och de är lika förbannade på vårt sjuka “rättssystem” som låter gärningsmännen gå fria eller utdömer löjligt låga straff. Myndigheternas fjäskande för dessa kriminella späder förstås på politikerföraktet och ökar motsättningarna mellan svenska arbetare och invandrare, liksom diskrimineringen av svenskar när det gäller bostadsköer, jobb och skatter. Men jag tror att du inte vill se och förstå vad som sker, hur de styrande (EU) manipulerar folket.

          • arbetarklass
            14 september, 2018 at 13:39

            ”…. otrygga anställningar, värdelösa fackföreningar, ”

            Jag vill nog tvärs om påstå de ”otrygga” anställningarna stärker tryggheten i samhället så där har dom värdelösa fackföreningarna faktiskt lyckats. Förresten så är de tillfälliga jobben eftertraktade av de unga på arbetsmarknaden. Det är inte längre som förr i tiden då arbetarna stannade länge på arbetsplatserna. Hela samhället har blivit mera rörligt, du måste förstå det. Allt flyttar på sig, människor, kapital, arbetstillfällen med mera. Bemanningsföretagen effektiviserar det här och har nog kommit för att stanna. Jag läste idag i lokaltidningen hur ett bemanningsföretag anställt nyanlända och omedelbart skickat dem till yrkesutbildning med snabbkurs i svenska. Var inte så orolig. Den fria marknaden kommer ordna det här. Jag har förresten pratat med en egen företagare idag som insåg allvaret och taktikröstade. På Socialdemokraterna!

            • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
              14 september, 2018 at 14:21

              På vems sida står du på, arbetarklass? Inte är det på arbetarklassens sida. Dom otrygga anställningarna stärker inte alls samhället. Arbetarklassen ska inte utnyttjas eller offras på nationens altare.
              Hur vet du att de tillfälliga jobben är eftertraktade av de unga på arbetsmarknaden? Jag tror definitivt att en stor majoritet av de unga vill ha ett fast arbete. De vi inte utnyttjas av kapitalet så att deras kroppar ger upp redan innan de unga har fyllt trettio.
              Det finns taxi chaufförer som tvingas att köra tio-tolv timmar om dygnet åtta dagar i veckan. Kanske på grund av att han får en dålig lön eller känner sig tvingad av arbetsgivaren. ‘Duktiga’ arbetare är, enligt de borgerliga och kapitalet, mycket eftertraktade. Och särskilt de som inte är med i facket eller som på annat sätt protesterar mot arbetstider, löner och arbetsmarknadsregler.
              Här är Mikael Nyberg som skriver om verkligheten som du tycks ignorera, eller som du säger ‘stärker tryggheten i samhället’:
              http://mikaelnyberg.nu/2018/02/20/det-nya-arbetslivet-management-by-stress/
              Alla dessa anställningsformer har gjort att arbetarklassen har gått tillbaka till tidigt 1900-talet där de stod på kö utanför ett företag i hopp om att få ett arbete. Den enda skillnaden är att arbetarklassens idag gör det via sin mobil.
              Den fria marknaden är allt annat än frihet. För arbetarklassen innebär den fria marknaden ett enda stort förtryck – och hur stor frihet är det?
              Er frihet för marknaden innebär en fascistisk diktatur där arbetare kommer att utnyttjas.

            • Anders Åberg
              14 september, 2018 at 16:47

              Du är en sann globalistkramare klasse. Allt blir bättre när arbetarna får det sämre!
              Mer orättvisor åt folket!
              Bra att vi fick det klarlagt, du har ju uttryckt dig lite luddigt tidigare.

  2. arbetarklass
    14 september, 2018 at 00:21

    ”Vad är våldsvänstern? Och varför pratar du om 7-klövern när SD är det parti som allra tydligast jobbar för osämja mellan svenska arbetare och invandrare?”

    Det pratas om det goda hatet och om det onda hatet. Klasshatet är det goda hatet men om det sker övergrepp framträder plötsligt ”våldsvänstern”. Därför måste sådana individer motarbetas. Det onda hatet tror jag du bäst definierar själv.

    I den andra meningen kan jag hålla med dig. Bilden försvåras dock genom invandrare som jobbar för och stödjer Sverigedemokraterna. En icke obetydlig grupp och vem minns inte palestiniern Bachar Rabani? En bjässe som utmanade journalistkåren.

    Vad gäller Sverigedemokraterna så tror jag planer redan håller på att smidas. Högern är väldigt duktiga strateger. Säkert prövas flera vägar men en väg som kommer breddas tror jag är vägen du själv nämner. Påverka Sverigebilden. Som du själv säkert inser kan du inte räkna ut nationalisterna. Frågan är bara hur länge nationalismen stannar inom Sverigedemokraterna innan den sprider ut sig till övriga partier. Självklart inte alla men det behövs inte så många innan tanken om det mångkulturella samhället är förlorad.

    • Gammal krigare
      14 september, 2018 at 11:14

      Anders, jag gillar mangkultur saa som den var nar jag borjade resa runt i varlden pa 80-talet. Det var ett riktigt noja att se nya lander och kulturer. Folk var vaenliga och nyfikna och jag alskade att laera mig saa mycket jag kunde om olika kulturer och deras historia.
      Det ni kallar mangkultur, det vill saega att alla laender ska styras av EU (a la Marxism) och fyllas med en enda kultur, namligen den arabiska/islamiska kulturen med all dess intolerans, krav, fortryck och problem ar inte nagot jag gillar. Den kan ni behalla for er sjalva.

    • Anders Åberg
      14 september, 2018 at 11:59

      Klasse och krigarn.
      Den här tråden börjar bli en aning förvirrad.

      Nåväl, vi tar det lite mer allmänt. Dom som fokuserar helt på etnicitet är dom som förstärker motsättningarna mellan svenska arbetare och invandrare. Dom har naturligtvis ett syfte med det och det syftet är helt uppenbart att förhindra att svenska arbetare allierar sig med många av invandrarna mot sina gemensamma fiender. Att peka på etnicitet är ett synnerligen lumpet trick som överheten dessutom brukar använda sig av när dom fattar att dom gått för långt. Att ingen av er verkar begripa att detta är huvudproblemet som måste angripas är tragiskt. Detta är i realiteten det som krigarn beskriver som ”hur de styrande (EU) manipulerar folket”.
      Vill man ändra på det måste man naturligtvis först identifiera problemet och dess upphovsmän. Inget av det verkar ni dock vara kapabla till utan ni fortsätter rabbla er meningslösa trollformel om invandrarna,

      Således har ingen av er något konstruktivt att komma med. Allt ni säger bidrar till att öka splittringen bland vanliga arbetande människor och gynna fortsatt makt åt globalisterna.

      • arbetarklass
        14 september, 2018 at 23:13

        ”Vill man ändra på det måste man naturligtvis först identifiera problemet och dess upphovsmän. Inget av det verkar ni dock vara kapabla till utan ni fortsätter rabbla er meningslösa trollformel om invandrarna,”

        Men vad är då själva problemet och vilka är upphovsmännen menar du?

        • Anders Åberg
          15 september, 2018 at 13:08

          Jättelika multinationella företag, deras tankesmedjor, köpta politiker och lika köpta media, dvs. globalismen. Där är själva problemet och upphovsmännen är dom som äger, leder och kontrollerar verksamheten. Denna hydra styr idag nästan hela världen, utom Ryssland och Kina med bundsförvanter, men även där utvecklas efter hand samma beteendemönster.
          Dessa företag har efter arbetarrörelsens och kommunismens kollaps nästan fria händer att agera överallt.
          Dom styr västvärldens mäktigaste regimer som i sin tur står för i princip alla krig i världen, dom destabiliserar tredje världens länder, stöder terroristorganisationer, förorenar vår planet och förstör vårt klimat, underminerar pressfriheten och demokratin och avskaffar vår nationella suveränitet.
          Dom ligger också med största sannolikhet bakom högerpopulismen, som ibland framställer sig själv som ett alternativ till globalismen, men dom är i själva verket bara en gren av globalisternas eget taktiska bedrägeri för att rikta missnöjet åt fel håll.

          Om du tror att vi kan komma åt globalismen genom att slänga ut några invandrare så har du svalt detta simpla bedrägeri fullständigt och förvandlat dig själv till en nyttig idiot.

          • arbetarklass
            16 september, 2018 at 22:42

            Jag tror inte jag är någon idiot. Men påståenden som dina ger mig kraft att kämpa mot det jag menar är idiotin. Det är redan konstaterat att de som tagit ställning mot den ”fria invandringen” eller näst intill är mycket svåra att ”vinna tillbaka”. Idag läste jag på SVT personer hade iakttagit en lastbil på E6:an, lastad med människor (!). Polisen stoppade lastbilen som var på väg mot Stockholm. Men de kunde inte göra något mer än någon ordningsbot. Sen vet jag inte vad företagen har med den generösa invandringen att göra? För mig är det helt och hållet en politisk fråga. Attityden till invandringen är också olika mellan länder trots de har samma ekonomiska system. Jag kanske borde göra mer än och sitta här och knapptrycka? Engagera mig politiskt? Klart är dock att jag ställer mig på den sidan som är fri från rasism och hets mot olika folkgrupper. Det jag vill förhindra är en okontrollerad asylinvandring och en kulturell omdaning som förvandlar Sverige till ett mångkulturellt land. Och i det finns vare sig hets eller rasism. Statsminister Stefan Löfven tycker jag har börjat hymla om ”anständiga partier”. Efter att nu på allvar tagit ställning så tycker jag det kan vara dags att börja tala klarspråk.

            • Anders Åberg
              17 september, 2018 at 09:53

              OK klasse, men dom verkliga skurkarna dom struntar du i, eller?
              Du blir härmed själva sinnebilden för det som globalisterna vill uppnå med hjälp av sådana som SD, dvs. vanliga arbetande människor som riktar sin berättigade ilska mot andra vanliga människor så att skurkarna kommer undan. Går du verkligen på den simpla bluffen, eller är det något du inte berättar för oss Klasse?

              Du har nu tagit två exempel. Ett med en snubbe som blev rik på flyktingboenden, vilket säkerligen hamnade inom 1% målet för bistånd och ett med en okänd lastbil i Stockholm.
              Om vi nu stoppade han med flyktingboendet, skickade ut den här lastbilen ur landet och kanske t.om. slickade hem en massa folk utan flyktingstatus, skulle skolan få mer pengar då, eller sjukvården? Nä knappast. Det skulle i så fall få beslutas om av partier som tar alla tillfällen att sänka skatten för rikemännen och vi kan nog alla räkna ut hur det skulle gå.
              Ingenting skulle förändras till det bättre.

              Vill man ha verklig förändring så är migrationsfrågan en återvändsgränd och det vet naturligtvis överheten. Okontrollerad invandring vill ingen ha, men du måste fatta att det inte är en fråga som ändrar något grundläggande i vårt land. Dom problem vi upplever beror inte på det.

              Så länge du och andra håller på med detta meningslösa tjafs om migrationen samtidigt som ni inte har några vettiga åsikter om dom verkliga skurkarna så blockerar ni tankar om hur vi skall åstadkomma verklig förändring och då blir ni i all praktisk mening överhetens nyttiga idioter .

  3. arbetarklass
    14 september, 2018 at 23:06

    ”En sak är klar, utan mobilisering – på många olika fronter – av arbetarklass och lägre s k medelklass så kommer inget att hända, oavsett hur många böcker som skrivs om klass.
    Så, kära/e läsare, vad kan du bidra med i klasskampen?”

    Förmodligen ingenting. Därför det är inte längre självklart vilka grupper jag ska solidarisera mig med. Sverigedemokraterna slickar borgarna i röven men ändå röstar arbetarklassen på dem. Åtminstone delar av den arbetarklass som jag definierar som just arbetarklass. Kommunisterna är dom arbetarklass? Med sin ställning i samhället, bakgrund, vanor med mera? Jag tror knappast det är kommunisterna som längre går ut och in genom fabriksportarna. De är nog lättare att finna dem i storstädernas dyra våningar och på konstnärernas vernissage. Jag vill mena att i borgarnas samhälle finns inget parti som företräder arbetarklassen och därför sprids vi vind för våg där vi kan förnimma vår egen hemvist. Och den kan se så väldigt olika ut beroende på vem vi är. Tiden är dynamisk. Finns klasskampen någon annanstans än hos kommunisterna? Förr kunde folk stanna länge på sina arbetsplatser. Ibland ett helt arbetsliv samtidigt som det var lika trogna partiet de röstade på. Idag kan folk byta jobb lika ofta som de byter parti. Mobiliteten har ökat på alla områden. Kanske är det rent av så att en fungerande marknad kräver det? Men att ständigt behöva byta pensionsfonder tyckte nog de flesta bara var för mycket? De orangea kuverten, vart tog de vägen?

    • 15 september, 2018 at 12:30

      Flera konstigheter i din kommentar.
      * Omkring 3/4 av arbetarklassen röstar ej på SD.
      * Du uttalar dig om ”kommunisterna” (Vilka är de?) utan några fakta för stöd för sina åsikter/spekulationer. De små partierna KP (Kommunistiska Partiet) och SKP (Sveriges Kommunistiska Parti) uppger sig ha rätt stor andel arbetare som medlemmar.
      * Visst förekommer klasskamp även i Sverige, även om S- och LO-ledningen förespråkar klassamarbete
      * Ja, kapitalistklassen och marknaden som du ju har stor förståelse för, föredrar att kunna flytta och byta ut anställda beroende på marknader och konjunktur.

  4. 15 september, 2018 at 00:18

    Ett litet bidrag kan vara en bättre analys av det globala klassamhället. Samir Amin har tagit fram en annorlunda bild som – såvitt jag kan se – är avsevärt bättre än de inhemska eller inom-imperialistiska. https://monthlyreview.org/product/modern_imperialism_monopoly_finance_capital_and_marxs_law_of_value/

  5. Familjen och budbäraren.
    16 september, 2018 at 21:56

    Den nyliberala hållning de etablerade partierna håller sig med har skapat just den ‘svarte petter’ som man vägrar att samarbeta med på några som helst villkor. Det är barnet i krubban man vägrar acceptera, och barnet växer i den krampaktiga förnekelsen.

Comments are closed.