Men Tilly går längre än så: I hans flitigt refererade Coercion, capital and European states, http://www.amazon.com/Coercion-Capital-European-States-Discontinuity/dp/1557863687, hävdar han att det inte finns någon analytisk skillnad från en maffia och en stat – det är bara det att staten sitter säkrare.

Den förhärskande tårtkartongarkitekturen, liksom hela funktionalismens nakenhetsideal, är en bourdieuansk revirpinkning – arkitekter har gått en lång utbildning och måste skilja ut sig från den i deras tycke vulgära massan på något vis.

Det finns t.o.m. en doktorsavhandling av Catharina Sternudd som visar att det är så. De dominerande arkitekterna anser att vanligt folks smak är mindre värd än deras och måste bekämpas. Därför får vi hus som få tycker om.

Att sen renskalade byggnader är lite billigare än den sortens detaljrika som dom flesta tycker bättre om är ju heller ingen nackdel när man säljer in jobb hos byggbolagen. Priset förstås inget argument för att Waterfront ser ut som det gör, men antagligen har det ekonomiska orsaker att torftigheten har blivit ett mål i sig.

Förorters möjlighet att överleva som små enheter i sig tror jag inte på. Storstäders existensberättigande är att de är en arbetsmarknad. Det är arbetsdelningen som skapar storstäder. Ju fler yrken desto rikare blir vi. Men yrkena måste samarbeta; därför är det praktiskt och billigt att vara nära varandra. Så vi klumpar ihop oss, i större eller mindre anhopningar beroende på hur mångsidig den ingående ekonomiska processen är. Stockholms ekonomiska process är mer komplex än t.ex. Moras, därför är Stockholm också större.

Att splittra av t.ex. Vällingby (som 40-talets planerare drömde om) är meningslöst, då kunde Vällingby lika gärna ligga på Västgötaslätten. Bara det faktum att det ligger i Stockholm leder till att dess ekonomi trasslas ihop med Stockholm och orsakar en massa förbindelser med resten av Stockholm.

Ju längre Vällingby (och andra förorter) ligger från varandra, desto mer transporter. Vilket belastar både ekonomin och klimatet.

Jag är i och för sig inte främmande för att med ökade transportkostnader så kommer en del av de förorter som ligger längst ut att bli mer avknoppade från Stockholm och mer tvungna att förlita sig till sig själva. Men jag ser detta som en primitivisering – ju mer arbetsdelning desto större rikedom, eller hur?

Och det finns verkligen ingen anledning att tvinga fram sådana lösningar genom konstlade avstånd. Det skulle ha varit bättre för alla om majoritetens önskan 1947 hade fått slå igenom och Stockholm byggts ut som riktig stad istället för förorter. Som det är nu kan vi bara försöka läka såren – åtminstone genom att tillkommande bebyggelse placeras så centralt som möjligt.

Beträffande Slussen vill jag inte låta mer positiv till kommunens förslag än jag är, men att kalla den nuvarande effektiv för nåt annat än bilar är löjligt.

”Förslaget från utredaren Stefan Lindgren ”möter starkt motstånd från den fackliga organisationen Sjukhusläkarna, som vill att Sverige ska söka dispens för att behålla AT.” Detta framgår av en artikel i senaste numret av tidningen ”Sjukhusläkaren” med titeln ”Sverige bör begära dispens för att behålla AT”. Styrelsemedlemmen Kenneth Lindahl säger ”Stor risk att framtidens läkare har sämre färdigheter när de examineras” och ”Det vore bättre att höja kraven på dagens AT-utbildning”.