Varför håller media tyst om Assange?

Denna intervju 3/8 med den prisbelönte australiensiske undersökande journalisten av John Pilger av Dennis J. Bernstein (DB) och Randy Credico (RC) har vänligen översatts av Björn Nilsson som driver den läsvärda bloggen Björnbrum

Pilger talar om Assanges försämrade hälsa och de fysiska faror han står inför under denna period av isolering. Pilger kritiserar också de västerländska medierna för dess tystnad och dess regeringsvänliga inställning då det gäller det marginaliserande och potentiella åtalet av Assange, även efter att de samarbetat med WikiLeaks och stora högprofilerade brytningsberättelser.

Intervju med John Pilger

DB: John, vad är det senaste vi vet om hur Julian Assange behandlas och hans nuvarande tillstånd?

John Pilger

John Pilger

John Pilger: Hans hälsotillstånd är ungefär detsamma, som jag förstår det. Han behöver läkarvård, den sorts behandling du bara får på ett sjukhus. Men det har klargjorts för honom att om han försöker fara till ett sjukhus kommer han inte att få fri passage, och han kommer att gripas. Sedan han arresterades 2010 har Assange inte blivit anklagat för ett enda brott. Behandlingen av honom är den mest oöverträffade förföljelsen. Julian kunde lämna ambassaden om hans egen regering, hans hemlands regering, Australien, utövade legitimt diplomatiskt tryck på sin medborgares vägnar. Vi måste fråga oss varför det inte har hänt.

Min egen känsla är att det finns en hel del samverkan mellan australiensiska, brittiska och amerikanska regeringar, avsedda att stänga WikiLeaks helt och/eller leverera Julian Assange till amerikanerna. Nyligen reste den australiensiska utrikesministern, Julie Bishop, med högre tjänstemän till London och till Washington och tog upp hela frågan om Julian. Men de väckte den på ett sätt som inte stödde tanken att en regering bör företräda sina medborgare. Dessa människor lyssnade på de mäktigare regeringarna. I Washington mötte de herr Pompeo, som vägrade att diskutera Assange helt och hållet. Jag tror att det finns samverkan som utgör ett försök att försöka göra en överenskommelse med Assange, varigenom han skulle kunna få fri passage för återvändande till Australien om han stänger WikiLeaks. Jag tror det är väldigt, mycket troligt.

Turnbull och Bishop

Turnbull och Bishop

Som jag förstår Julian är det något han inte ens skulle tänka på. Men det kan vara ett av de så kallade ”elaka erbjudanden” som erbjuds Assange. Några mycket märkliga saker sägs av ledande medlemmar av dessa två regeringar. Den nya utrikesministerna i Storbritannien, Jeremy Hunt, sa sarkastiskt att den brittiska polisen skulle erbjuda Julian ”ett varmt välkomnande” när han kom ut när han skulle möta allvarliga anklagelser. Det finns inga allvarliga anklagelser. Han har inte anklagats för någonting.

Hänvisade Hunt till en överenskommelse som redan har gjorts med Förenta staterna om utlämning? Jag vet inte. Men det här är miljön av övergrepp kring någon som har rätten till naturlig rättvisa angående sin frihet. Frånsett yttrandefriheten har förföljelsen av denna människa varit något som skulle förskräcka alla fritänkande människor. Om det inte skrämmer oss så har vi övergivit något mycket värdefullt.

DB: Bland de som borde vara speciellt förskräckta är vi journalister. John, jag skulle vilja att du förklarar igen varför Julian Assange är en så betydande journalist, varför så många journalistiska institutioner har samarbetat med honom baserat på den information han gav. Vi pratar om en förläggare och reporter som har ändrat historien.

JP: Inget har under min bana som journalist (John Pilger är 78 år och har varit med i över 50 år) motsvarat uppkomsten av WikiLeaks och dess extraordinära inverkan på journalistik. Det är förmodligen den enda journalistiska organisationen som har en 100% historia av noggrannhet och äkthet! Alla WikiLeaks avslöjanden har varit autentiska. Och det har gjorts ”utan rädsla eller favör”. Även om det har varit en koncentration på, säg utgivandet av Hillary Clinton/Podestas e-post, eller Irak och afghanska krigsloggarna, så har WikiLeaks släppt information som människor har rätt till att få veta över hela fältet. Man har släppt ungefär 800 000 dokument från Ryssland, och nu är WikiLeaks anklagad för att vara agent för Ryssland!

Julian Assange med FN-utredningen

Julian Assange med FN-utredningen

WikiLeaks journalistik har täckt ett universellt utrymme och det är första gången det här har hänt.
* I Tunisien
förutspådde WikiLeaks-dokument den arabiska våren.
Folket i spetsen för upproret i Tunisien ger WikiLeaks äran av att få veta vad deras förtryckande regering gjorde bakom deras ryggar.
* I Venezuela släppte WikiLeaks telegram som beskriver i detalj hur USA försökte undergräva Hugo Chavez regering. En del av detta publicerades i de vanliga medierna, när det fortfarande fanns ett samarbete med WikiLeaks.
* Clinton/Podesta-e-posten, som tycks ha gjort ett antal människor förbittrade, publicerades i New York Times. Dessa e-postmeddelanden visade den nära roll som Hillary Clinton och Clinton Foundation spelade till stöd för extrem jihadism i Mellanöstern. Det var en mycket viktig information för människor att känna till och förstå. Genom att göra det utförde WikiLeaks en extraordinär offentlig tjänst, samtidigt som den skapade några väldigt allvarliga fiender.

RD: Människor glömmer ibland att, förutom att vara journalist, är Julian Assange en människa. Du har känt honom länge. Kan du ge oss en känsla för den typ av person som Julian Assange är?

JP: Julian är en mycket principfast individ. Han känner mycket starkt för WikiLeaks moraliska grund. När han först lade upp WikiLeaks skrev han att hela tanken på öppenhet, möta människors rätt att veta, var webbplatsens centrala syfte. Han känner det väldigt starkt. Varje försök att göra en överenskommelse med Julian om att stänga av WikiLeaks kommer utan tvivel att motstås. Som person är Julian en extremt intressant man. Han är mycket beläst. Han studerade fysik. Han har ett mycket bra sinne för humor, och jag har ofta skrattat högt med honom om situationer som andra kan tänka sig vara för dystra för att diskutera. Hans svarta humor är en del av hans överlevnadslåda. Självklart är han otroligt motståndskraftig. Personligen skulle jag aldrig kunna uthärda det han har gjort, särskilt de senaste åren. Men det här kommer med ett pris och hans hälsa fortsätter att försämras. De som är nära honom är oerhört oroliga.
I en skrivelse till den australiensiska premiärministern Malcolm Turnbull skrev Julias far John Shipton: ”Jag ber premiärministern att göra allt inom hans makt för att få hem Julian innan Julians situation blir en oåterkallelig tragedi.” Det är därför det här är ett sådant brådskande fall av rättvisa mot en enda människa såväl som ett fall av en journalistisk organisations rätt att fungera och vår rätt att få den information som den ger. För bara sju år sedan sa den nuvarande premiärministern att när en australiensisk medborgare hotas på så sätt bör premiärministern svara. Det var Turnbull innan han blev premiärminister. Nu spelar regeringen sin vanliga roll att vara USA: s femtioförsta stat. Det är en verklig skam.

RC: Vad sägs om Theresa May och den brittiska regeringen? Får de påtryckningar från Förenta staterna eller finns det interna skäl till varför de vill hålla Julian Assange tyst?

JP: Allt kokar ner till förhållandet med USA. Australien har en nästan helt servil relation med Amerika, där dess nationella säkerhetsstruktur, mycket av dess akademiska liv och säkert mycket av dess media är integrerat i det amerikanska systemet. Det är inte helt fallet i Storbritannien. Sedan förlusten av sitt imperium efter andra världskriget har Storbritannien varit angeläget att spela en sekundär roll för den nya imperialismen. I många delar av världen är Storbritannien fortfarande den största företagsinvesteraren. Men det rör sig i takt med USA i mycket av sin utrikespolitik. Det är intressant att se den korruption som denna typ av relation producerar. Information har visat att Kronans åklagarmyndighet [the Crown Prosecution Service] försökte hindra svenskarna att ge upp fallet mot Julian om falska anklagelser om sexuella övergrepp. Trycket var på från London för att fortsätta.
Julian ses också som trotsande ett system och det är bara inte acceptabelt. Det finns ett verkligt element av hämndlystnad här. Kronans åklagarmyndighet höll det här fallet levande när annars den europeiska efterlysning som svenskarna hade utfärdat övergavs 2013. När Julian kom till borgensförhandling förra året var det en absolut skam. Domaren beskrev Julians omständigheter som om han var på någon form av längre semester. Det som inte framkom var hela intressekonflikten i denna utfrågning. Domarens make är en figur djupt inne i den nationella säkerhetsetablissemanget i Storbritannien som namngavs i WikiLeaks-dokument. Eftersom det inte finns några seriösa medier som undersöker hela WikiLeaks-häxjakten framkommer så gott som nästan ingen av detta.
DB: Bolagspressen har ett stort ansvar om Julian Assange går under, eller hur?
JP: Som du vet Dennis så svarar regeringar på press från kraftfulla medieintressen. Det händer sällan men när det sker så ändrar regeringarna sin melodi. Det har inte varit något tryck från media i USA, Storbritannien, Australien eller ganska mycket var som helst, utom i program som ditt utanför huvudströmmen. Du har helt rätt om journalisternas ansvar för vad som hänt med Julian Assange och vad som skulle kunna hända med WikiLeaks är obestridligt.

Jag tittade på morgonen på en rapport från Media Lens i Storbritannien som beskriver hur den brittiska pressen har rapporterat om Julian Assange. Det beskriver tsunamin av hämndlystna personliga angrepp som har slängts på Julian från kända journalister, av vilka många hävdar liberal trovärdighet. Guardian, som brukade betrakta sig själv som den mest upplysta tidningen i landet, har förmodligen varit värst. Frontalattackerna har inte kommit från regeringar men från journalister. Jag beskrev detta nyligen som ”Vichyjournalistik”, en term som nu passar så mycket av de vanliga medierna. Den samverkar på samma sätt som Vichy-regeringen i Frankrike samarbetade med nazisterna.
Det fanns utrymmen inom den så kallade huvudströmmen för opartisk diskussion, för att lufta verkliga missförhållanden och orättvisor. Dessa utrymmen har stängts helt. Attackerna på Julian Assange illustrerar vad som hänt med de så kallade fria media i väst. Jag har varit journalist under mycket lång tid och jag har alltid arbetat inom huvudströmmen, men den journalistik jag ser nu är en del av ett rasande etablissemang, och ett av dess främsta mål är Julian Assange och WikiLeaks. Detta beror just på att WikiLeaks producerar den typ av journalistik som de borde göra. WikiLeaks har faktiskt skämt ut journalister, vilket kan hjälpa till att förklara de djupt personliga övergrepp han har utsatts för. WikiLeaks har avslöjat vad journalister borde ha avslöjat för länge sedan.
DB: Även New York Times jurist råkade nämna att om Julian Assange blir åtalad, kan Times bli åtalat enligt samma lagar.
JP: Det kan ske men jag tror inte att det skulle hända, för makt respekterar makt. New York Times är en del av etablissemanget. Skillnaden mot WikiLeaks är att den ligger utanför etablissemanget och är verkligen oberoende.
Yttrandefrihet

DB: Vad skulle vara din starkaste försvar för Julian Assange?
JP: Det är väldigt enkelt. Det handlar om rättvisa. I ett berömt tal som gavs på 1930-talet av prästen Martin Niemöller sa han att först kom nazisterna efter socialisterna, men han protesterade inte för det gällde inte honom. Sedan kom de efter fackföreningsmedlemmar, men han protesterade inte för det rörde inte honom. Han protesterade inte när de kom efter judarna för att han var intejude. Och så småningom kom de efter honom.

Det kanske inte är en exakt parallell, men om Julian Assange bokstavligen får gå under representerar det besegrandet av oss alla.

Det betyder att vi har hållit tyst. Att hålla tyst har gjort det möjligt för historiens stora grymheter att äga rum. Om Julian tillåts atthamna i något super-max helveteshål kommer det att vara en stor grymhet.
DB: I biblioteket är tystnad viktigt. I världen av mänskliga rättigheter är tystnad lika med massmord. De säger att du inte ska skrika ”Elden är lös” i en fullsatt teater bara för att få en reaktion. Men om du vet att teatern i själva verket är i brand och du håller tyst är det ditt ansvar vad som händer.

i , , , , ,, , , , , , , ,

  6 comments for “Varför håller media tyst om Assange?

  1. Sila mygg och svälja kameler
    15 augusti, 2018 at 06:44

    Media håller tyst inte bara om Assange utan även om israels inblandning i USAs inrikes- och utrikespolitik, politiska val och mycket annat. Gemensamt för den totala tystanden om Assange och Israels inblandning i media är att båda handlar om avslöjanden om de verkliga hoten mot demokrati och fred.

    Israels flagranta inblandning via sina frontfigurer Aipac och Co. är d största skandalen. Läs nedan Max Parry krönika om detta

    ”If there is a foreign country which routinely interferes in U.S. elections, it is the state of Israel through its immeasurably powerful lobbying groups. Its most influential organization is the American Israel Public Affairs Committee (AIPAC), which is not forced to register as a foreign agent as its tentacles permeate into all aspects of the democratic process. AIPAC closely monitors American elections at every level, blackmailing the support of the entire U.S. congress to deliberately ignore Israel’s reckless violation of international law, its ever-expanding illegal occupation of Palestine, and war crimes in Gaza and Lebanon. For the same reason, the media continues to whitewash the IDF’s ongoing massacres on the Gaza strip, while the mantra of “Putin kills journalists!” is chanted as Israeli snipers murder Palestinian journalists on camera wearing “PRESS” across their chests. In turn, the Zionist lobby manipulates the bias of major news outlets and infiltrates the rosters of the Washington elite think tank community. Israel disrupts U.S. elections and impacts the media far and away more than any other country, but even mentioning this fact can relegate a journalist to marginal publications or risk being publicly smeared as an anti-Semite.
    Recently, it was revealed that Donald Trump Jr. and Blackwater founder Erik Prince had met with an Israeli private intelligence firm called PSY-Group offering social media manipulation services in August 2016. Most of the mainstream media coverage minimized the significance that the firm is an Israel-based company, whose ominous motto is to “Shape Reality.” Instead, coverage of the Mueller probe has focused exclusively on the Russian-based Internet Research Agency indicted by the U.S. Justice Department for “conspiracy to defraud the United States.” The premise that an internet marketing and clickbait scam company owned by a ex-hot dog salesman could have swayed the election of the most powerful country in human history simply by sharing memes and buying Facebook ads through phony social media accounts is beyond comprehension.”

    https://21stcenturywire.com/2018/08/13/russiagate-conceals-israeli-meddling-and-coming-war-with-iran/

  2. Gerhard Miksche
    15 augusti, 2018 at 07:12

    Assange-fallet är centralt för förståelsen av Deep State i väst. Med den svenska åklagaren Marianne Ny som en av dess lydiga tentakler. Med västliga och icke minst svenska PK-media som trotjänare. Som närapå dagligen använt Davit Isaak, den fängslade eritreanske journalisten som återvände från Sverige till Eritrea därifrån han flytt för att undkomma militärtjänst, för att framstå som yttrandefrihetens banbärare och kunna tiga om Assange. Med den socialdemokratiska falangen kring Ulf Bjereld som vapendragare. Det får räcka. För mig har Assange-fallet varit ögonöppnaren framför allt annat.

    • Under lupp
      15 augusti, 2018 at 11:54

      Värderingar och varumärke.
      Tyvärr är det så att den höga svenska svansföringen i internationell politik i dag inte har den substans och inriktning som förväntas. Däremot syns mer och mer på twitter och internationella bloggar om det svenska samröret med de tyska nazisterna under andra världskriget. Vet inte i vilken omfattning detta förekom, men när det skrivs om detta internationellt på sociala media ger det en helt annan bild av Sverige än vi är vana vid. Ser ut som rotandet i svensk historia är ett tecken på frustration över den förda svenska utrikespolitiken i dag.

  3. Tilltro
    15 augusti, 2018 at 08:49

    Media försöker hålla miljöpartiet kvar i riksdagen med den bästa sommaren på länge, och tvingas rapportera om bilbränder för att inte förlora all trovärdighet. Som de redan förlorat bland läsare som jämför rapportering. Assange är längesedan.

  4. arbetarklass
    15 augusti, 2018 at 14:47

    ”Assange är längesedan.”

    Julian Assange var på nyhetsflödet när jag började intressera mig för politik på nätet. Det var när den borgerliga Alliansen vann valet 2006 för drygt tio år sedan och som jag tog väldigt hårt och blev vänsterradikal. Jag vill minnas saken handlade om yttrandefrihet och det hade publicerats ”statshemligheter” på offentliga webbsidor. Kan ha varit Wikileaks. Det är vad jag minns och sedan har statsmakter och media försökt tiga ihjäl saken som de senare fick till sexuella övergrepp mot någon. De har kanske lyckats med mig. Åtminstone nästan. Men det är bra att någon eller några lyfter fram saken för det är verkligen något skumt med det här fallet. Vill minnas det handlade om mängder av hemlig information som handlade om USA:s interna angelägenheter.

    • 15 augusti, 2018 at 15:46

      Wikileaks visade en film från Afghanistan, där USA-soldater sköt prick på och dödade civila. Man distribuerade tusentals e-mail som Hillary Clinton felaktigt sänt från privat e-mail-adress då hon var utrikesminister. Assange är alls ingen socialist för övrigt.

Comments are closed.