Vad skriver man om Donald Trump och hans politik?


Detta inlägg berör några böcker om president Trump, avslutad med en bok och skrift där jag medverkat.

Först två artiklar av Janerik Larsson på SvD:s ledarsida. SvD ”Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.”

Första artikeln. SvD 19/4

Det finns många olika aspekter på Donald Trumps tid i Vita huset.
Trump agiterar 171013
En sådan handlar om att det sannolikt kommer att slås ett rekord: aldrig tidigare torde en president genererat så många böcker om sitt fögderi.

Det är något paradoxalt att detta ska hända nu med tanke på att presidenten själv såvitt känt inte läser böcker.

Nu senast har jag snabbläst förre FBI-chefen James Comeys ”A Higher Loyalty: Truth, Lies and Leadership” på min Kindle.
Comeys
För det första kan man konstatera att i huvudsak har allt intressant redan redovisats i nyhetsrapporteringen.

För det andra tecknar Comey ett faktiskt ganska intressant självporträtt i boken. Han är mycket upptagen av sin syn på vad som är gott ledarskap i den amerikanska demokratin. Det finns ingen anledning att betvivla Comeys framställning och det är uppenbart att han och Trump inte passade ihop.

Comey talar om Trump som en maffiaboss. Som åklagare hade Comey rika erfarenheter från New Yorks maffiavärld så hans parallell är säkert korrekt.

Trump kräver inte sanning och heder av nyckelpersoner i administrationen utan lojalitet och lydnad. Precis som maffians bossar.

I Chris Whipples ”The Gatekeepers – How the White House Chiefs of Staff Define Every Presidency” finns allra sist ett kapitel om Reince Priebus, den förste av Trumps stabschefer. Det är en något patetisk läsning om man jämför med de övriga stabschefer som porträtteras. De flesta av dessa har både kvalifikationer och erfarenheter som Priebus så uppenbart saknar.

I senaste New Yorker läser jag ett utdrag ur “War on Peace: The End of Diplomacy and the Decline of American Influence” av Ronan Farrow. Den boken som utkommer i nästa vecka handlar delvis om den tidigare utrikesministern Rex Tillersons sorgliga tid på State Department.

En sak är helt säker – det kommer med tanke på omsättningshastigheten på högt uppsatta personer i administrationen att komma fler böcker med tiden. (Slut första artikeln).

Andra artikeln.
SvD 24/4

Jag skrev härom dagen om några av de första böckerna om Donald Trumps administration.
En av dessa är Ronan Farows ”War on Peace: The End of Diplomacy and the Decline of American Influence”.

Hans ingående granskning av hur diplomati – något som amerikanska administrationer sällan visat talang för – har ersatts av miltärt tänkande kan nu kompletteras med dagens besked från Vita huset.

President Trumps återbud till ett möte i Singapore den 12 juni med den nordkoreanska diktatorn illustrerar den nuvarande administrationens brist på diplomatisk och därmed politisk insikt.

Det som återstår i fallet Nordkorea – och även sannolikt vad gäller Iran – är med viss sannolikhet rent militära insatser för att åstadkomma regimskifte.

Men det finns ett perspektiv till: det inrikespolitiska. Trump är pressad av mellanårsvalet i november och att då vara inbegripen i internationella förhandlingar stämmer inte alls med ”Make America Great Again”, dvs ett tänkande baserat på föreställningen att USA ensamt kan och bör styra värden.

Isolationism och protektionism i Trumps mycket aggressiva verbala version är ett alternativ till militära äventyr av ett slag som förmodligen inte skulle tilltala de Trumplojala väljarna.

Så det mest sannolika är mera retorik som också kommer att riktas mot alla de tidigare USA-allierade som nu i växande utsträckning reagerar mot Trump.

Kommentar: Jag har inte själv haft tid att läsa någon av dessa böcker. De är nog intressanta på sitt sätt. Med stor sannolikhet granskar ingen av dem den bakomliggande orsaken till USA:s aggressiva utrikespolitik – det ekonomiska systemet, USA som världens dominerande imperialistiska makt. En förståelse av ”imperialismen” förklarar huvuddragen i USA:s politik, samt även likheten i denna politik mellan olika presidenter.

Detta beskrivs och analyseras ingående i boken ”USA som världspolis” av Ulf Karlström och mig från hösten 2013, och i de nedkortade uppdaterade versionen från våren 2016 av mig och Ulf. Boken och skriften annonseras på bloggsidan till höger. USA som världspolis

Denna skrift är en kraftigt förkortad (100 sidor, inkl. många färgbilder), uppdaterad version av boken ”USA som världspolis”. Boken på knappt 400 sidor fick av Bibliotekstjänsts lektör omdömet ”De har skrivit en analytisk, läsvärd och nödvändig bok som beskriver framväxten av denna världspolismakt”.
Skriften 13-247x350
Vad handlar det om? USA är världens mäktigaste stat och dominerar militäralliansen Nato. Denna stat har sedan mer än 100 år varit inblandad i ett mycket stort antal konflikter och krig över hela världen. USA har blandat sig i andra länders inrikespolitik i en omfattning som saknar historiskt motstycke. Man har smugglat in pengar och vapen till USA-vänliga grupper, startat upplopp och uppror, tillsatt och avsatt presidenter, anfallit och ockuperat andra länder.
Hur har det kunnat bli så? Boken presenterar fakta och analys av USA:s utrikespolitik, ekonomi, handel och militära kapacitet och hävdar att utrikes- och militärpolitik har sin grund i ekonomiska intressen. Här ges vidare en bred beskrivning av FN och andra internationella organisationer, biståndspolitik, världsfattigdomen samt den globala ekonomiska ordning idag. USA får ökat motstånd av BRICS med Kina och Ryssland med ökade motsättningar sedan ett par år.

I två avslutande kapitel försöker vi bedöma motsättningarna i världen och framtidsscenarier. Vi beskriver också karakteristika för dagens imperialism, mot bakgrund av analys av data och av andra författares arbeten, alltifrån Hobson över Lenin och Magdoff till Amin och Bellamy Foster.

* Sammanfattning finns i sluten av varje kapitel och som sista kapitel för hela skriften. Därpå följer avsnitten Litteratur, Ordförklaringar och Förkortningar. Skriften har c:a 250 referenser
Kapitelindelningen i den uppdaterade skriften är densamma som i boken – men innehållet är koncentrerat och uppdaterat.
Nya avsnitt avser bland annat kriget i Syrien, inklusive ISIS och Rysslands engagemang, Jemen, Ukraina, Kuba,Iran, Kinas och BRICS framträdande samt den ekonomiska utvecklingen fram till i höst med TTIP,TISA etc.

Beställning: Via mail:anders.romelsjo@hotmail.com. Pris: 50 kr + porto. 25 kr som pdf-fil via mail. Boken kan beställas på Nomen förlag/http://www.books-on-demand för 185 kr+ porto.
Ulf Karlström 8428759907_ac0a6a61ce_o
Anders Romelsjö glad images

Innehåll
Kapitel 1 USA:s utrikespolitik 1945-2013
Kapitel 2 Den ekonomiska utvecklingen 1945-2013
Kapitel 3 Valutor och dollarn som världshandelsvaluta
Kapitel 4 Global handel, utbyten och råvaror
Kapitel 5 Var står Förenta Nationerna (FN)?
Kapitel 6 Några viktiga ekonomiska internationella organisationer och samarbetsfora
Kapitel 7 Fattigdom, lån och hur USA & Co motverkar utvecklingsländernas utveckling
Kapitel 8 USA:s militära kapacitet och funktion
Kapitel 9 Konsten att legitimera krig
Kapitel 10 Är USA imperialistiskt?
Kapitel 11 Motsättningar och konflikter
Kapitel 12 Perspektiv och framtid
Kapitel 13 Sammanfattning

Litteratur

Ordförklaringar

Förkortningar

Nedan återges för kapitel 10 avsnitten i kapitlet samt ett av avsnitten i detta inlägg.

Kapitel 10 • Är USA imperialistiskt?
10.1 Även i USA talar man om imperialism och imperium;
10.2 Imperialism-begreppets historik;
10.3.Uppfattningar om imperialism sedan omkring 1970;
10.4 Diskussioner om imperialism under 2000-talet;
10.5.Teorier och beskrivningar av imperialismen;
10.6 USA-imperialismen idag – kännetecken;
10.7 Sammanfattning;

Avsnitt 10.1 ”Även i USA talar man om imperialism och imperium” återges
Begreppet imperialism är tämligen etablerat och används då och då av förespråkare för USA:s politik, dock inte officiellt av de högst uppsatta politikerna och ämbetsmännen. Imperialism ger hos många negativa associationer till krig, erövringar och kolonialism, och begreppet används säkert medvetet med försiktighet. Efter attacken på World Trade Center i september 2001 hördes frasen ”ett amerikanskt imperium” oftare och inte alltid nedsättande, inte minst bland neokonservativa till höger (PNAC 2010).

I november 2000 höll Richard Haas ett föredrag med titeln ”Imperial America”. Haas var medlem av nationella säkerhetsrådet under president GW Bush, senare direktör för policy planning i utrikesdepartementet och är nu ordförande i mäktiga Council on Foreign Relations och kolumnist i Dagens Nyheter, Han menade att det var nödvändigt att USA med sitt överskott av makt (”surplus of power”) omvärderar sin roll från vanlig nationalstat till imperialistisk makt. Han använde termen ”imperial” i stället för ”imperialism”, kanske för att termen ”imperialism” upplevdes ge negativa associationer till exploatering och territoriell kontroll.
Michael Ignatieff, professor i mänskliga rättigheter på Harvard skrev 2002 i New York Times Magazine att ”Faktum är att Amerikas hela krig mot terrorismen är en övning i imperialism. Vad annars kan man kalla Amerikas legioner av soldater, agenter och specialstyrkor som förgrenar sig över världen”.
Max Boot, ledande neokonservativ ideolog skrev i oktober 2001 att ”en dos USA-imperialism kan vara bästa svaret på terrorismen.” (Boot & Kirkpatrick 2003).
Fareed Zakaria, inflytelserik redaktör på Newsweek, Time och nu på CNN skrev två månader efter intåget i Bagdad att ”I Washington finns en växande bransch av nya imperialister, människor som argumenterar för att Amerika bör anamma sin roll som liberal imperiemakt” (Newsweek 23/6 2003). Niall Ferguson, den kände professorn vid New York University och Oxford menar att USA är ett imperium, och anser att detta är en bra sak (Bellamy Foster 2006). I februari 2013 hade Time en stort uppslagen artikel med titeln ”Neo-Imperialism and the Arrogance of Ignorance” som fokuserade på USA:s insatser i Afrika.

intressant.se, ,, , , , , , , , ,, , , , , , ,, ,


Ett svar till “Vad skriver man om Donald Trump och hans politik?”

  1. Titelsättningen är beskrivande. Comeys abstrakta fraseologi ligger i mittfåran för hur liberala ideologer uppfattar sig och sin omvärld. Högt svävande retorik som von oben ser ner på de stackars myrorna. Comey var insyltad i de direkt olagliga försöken att störta den valde presidenten – vad kan man vänta sig av en sådan figur. Maffiametoder i båda lägren.
    Farrow verkade i den intervju som cirkulerade för en tid sedan vara en hygglig kille, om dock något naiv och inte helt fri från exceptionalismen han heller. Men han har dock uppfattat något konkret och hans kritik riktar sig ingalunda enbart mot Trump utan även mot hans föregångare. – Och litet skvaller kan inte undvaras. Farrow är son till aktrisen Mia Farrow, som vid tidpunkten för gossens tillkomst var gift med Woody Allen som dock inte är Ronans far. Skvallret hade i tiderna förslag på vem fadern skulle ha varit, men det har jag glömt. Var det rentav Frankieboy Sinatra – kvinnotjusaren men även den spontane antirasisten i en genomrasistisk nöjesbransch ?