”Storkurdistan” en utopi?

Kurdernas politik och roll har diskuterats en del på denna blogg. Främst har nyligen behandlats att kurdiska SDF (Syrian Democratic Front) allierat sig med USA i Syrien och i praktiken stödjer USA:s angrepps- och splittringskrig i hopp att få stöd för att upprätta en egen statsbildning i landet. Ungefär som i Irak, där USA drog undan stödet till förmån för bra relationer till Iraks regering.
Kurderna destabiliserar Mellanöstern i USA:s intresse

Finner nu goda skäl att åter publicera denna artikel som publicerades för ett år sedan. Den replierar på en bok av en expert på denna fråga, förre ambassadören Ingmar Karlsson.

Jag hinner inte läsa särskilt många böcker pga. arbetet med bloggen, föreningsliv och tillvaron i övrigt. Men nu har jag börjat med boken ”Inga vänner utom bergen – kurdernas historia” som jag finner mycket intressant och lärorik. Jag återger nedan bland annat slutkapitlet ”Storkurdistan” en utopi”.

Boken är skriven av diplomaten Ingmar Karlsson, som varit ambassadör i Prag 1996–2001 och generalkonsul i Istanbul 2001–2008. Han har skrivit många böcker varav en del har blivit kurslitteratur på universitet och högskolor. Han är hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet och i filosofi vid Linnéuniversitetet. År 2016 utkom hans tjugonde bok ”Roten till det onda. Uppdelningen av Mellanöstern 1916-2016.” som har fått stor spridning och lysande recensioner. Han har tidigare skrivit de kritikerrosade böckerna Turkiets historia (2015) och Arvet från Bagdad (2014).

Han har bland annat erhållit Småland Akademis Dag Hammarskölds pris och Sydsvenska Dagbladets Europapris. 2012 fick han Natur & Kulturs Johan Hansson-pris för boken ”Bruden är vacker men har redan en man”. Han hartilldelats Vitterhetsakademiens pris för »ett inkännande författarskap som vidgat våra kunskaper om Europas och Mellanösterns folk och kulturer«.

Boken presenteras nedan med uppgifter från Historiska media

”Högaktuell läsning om kurdernas brokiga historia

»Ingmar Karlsson bemästrar balansgångens konst …. han ger en strålande sammanfattning av kurdernas historia och politiska aspirationer.« Dagbladet

Antalet kurder uppgår i dag till omkring 30 miljoner. Trots att de i årtusenden levt i ett område större än Sverige har de aldrig varit självständiga och är nu världens största folkgrupp utan egen stat.

Men kurdfrågan handlar inte bara om en minoritets kamp mot majoriteten och den passar heller inte in i ett enkelt schema av förtryckare mot förtryckta. Den är fylld av paradoxer krig mellan stammar, skilda språk, konkurrerande samhällssystem, idealistisk nationalism och separatism. Så hur ska man bäst angripa kurdfrågan och vad har egentligen kurderna fått utstå genom historien?

I ”Inga vänner utom bergen” skildrar diplomaten och Mellanösternexperten Ingmar Karlsson initierat kurdernas komplexa historia. Han beskriver bakgrunden till de nuvarande konflikterna i Kurdistan, ett område som sträcker sig över de turkiska, irakiska och syriska gränserna. Boken är ett måste för den som vill ha kunskap om dagens Mellanöstern.

O_Karlsson_Inga vänner utom bergen.indd
Pressröster om boken:

»Läsvärd bok om kurdernas historia … Ingmar Karlsson har skrivit en bok som jag är övertygad om kommer att öka förståelse och intresse för detta folk som många av oss lever i en nära kontakt med även här i Sverige.« Dala-demokraten

»Inga vänner utom bergen är mycket intressant. Karlsson skriver kunnigt, initierat och analyserande. Boken är späckad med fakta. För den som vill försöka att förstå problemkomplexet kurder, är den oundgänglig.« Hela Gotland

»Boken är väldisponerad, lättläst och spännande, tillika försedd med värdefulla översiktskartor. Den kan anbefallas alla med intresse för ämnet, men även som fördjupningsbok för gymnasister.« Bibliotekstjänst

”Storkurdistan” en utopi – sista kapitlet i boken

Mellan Islands frigörelse från Danmark 1944 och kommunismens kollaps 1991 har endast tre nationella utbrytarrörelser varit framgångsrika. Singapore skildes fredligt från Malaysia 1965, Östpakistan frigjorde sig efter ett blodigt krig från Pakistan 1971 och blev Bangladesh. Efter ett långt inbördeskrig lyckades Eritrea bryta sig loss från Etiopien 1991. Östtimors självständighet från Indonesien kan ses som en försenad konsekvens av den portugisiska avkoloniseringsprocessen. Sydsudan är ett ännu senare exempel på en avkoloniserig som redan från självständighetsdagen var dömt att bli en ”failed state”.

Sovjetunionens och Jugoslaviens kollaps ledde till att stater som tidigare hade haft en formell autonomi av varierande grad blev självständiga stater. Detta gäller även Kosovo som i stort sett samma rättsliga ställning som de jugoslaviska delrepublikerna när Milosevic 1989 upphävde dess autonomi.

Delningen av Tjeckoslovakien var ett resultat av politiska förhandlingar.

I inget av dessa fall kan paralleller dras med den kurdiska frågan. Kurdernas situation i dag kan i stället närmast jämföras med polackernas mellan den sista polska delningen 1795 och det första världskriget efter vilket Polen kunde återuppstå ur ruinerna av de tyska, österrikisk-ungerska och ryska imperierna. En ”storkurdisk” statsbildning är endast tänkbar om hela den region där kurderna lever drabbades av samma totala kollaps som de ryska och österrikisk-ungerska imperierna under det första världskriget.

Till detta kommer att kurderna i dag inte är så enade i sin nationella strävan som polackerna var när Polen återföddes 1918. I en rad hänseenden är de i stället ännu mer splittrade än tyskarna var när det tyska riket bildades 1871 och italienarna inför enandet 1861. En av de nationalistiska ledarna, Massimo d´Azeglio, sade då: Nu har vi skapat Italien, nu måste vi skapa italienarna.” Detta uppdrag är ännu efter över 150 år inte fullfört.

Kurderna saknar dessutom en enande nationell gestalt och pådrivare som Garibaldi eller Bismarck. Ingen kurdisk ledare har tagit på sig eller kan axla rollen som en ”Atakurd”, en kurdisk ledare och företrädare för en pankurdisk nationell idé. I stället har ledarskapet präglats av ett stamtänkande. I KRG har Jalal Talabani och Masoud Barzani inte kunnat gå från rollen som stamledare och krigsherrar till kurdiska statsmän. De har som framgått ovan stridit lika mycket mot varandra som mot de irakiska regimer som förnekat de irakiska kurderna deras självbestämmande. I dag består KRG i praktiken av två separata statsbildningar.
Kurdistan

Ett enat ”Storkurdistan” skulle föra samman grupper som levat åtskilda från varandra i fyra olika statsbildningar i snart mer är 100 år. Både kultur, nationell medvetenhet och de politiska mobiliseringsstrategierna har utvecklats i olika riktning och under olika förtecken. Potentialen för interna maktkamper i en sådan stat vore talrika. Detta gäller även så elementära frågor som vilket eller vilka språk som skall få officiell status och vilka alfabeten som skall användas men de latenta motsättningarna är allvarligare än så. Här kan erinras om PKKs attacker mot andra kurdiska grupper i Turkiet och de återkommande inbördeskrigen mellan PUK och KDP i Irak och KDPI och Komala i Iran.

Grannstaterna och andra krafter som är emot en storkurdisk statsbildning skulle också göra sitt bästa för att utnyttja dessa historiskt betingade fakta. Turkiet har kunnat spela ut olika kurdiska grupper och intressen mot varandra. Det långa och blodiga kriget i östra och sydöstra Turkiet var inte bara en strid mellan PKK och den turkiska armén utan också ett kurdiskt inbördeskrig mellan gerillasoldater och de så kallade byvakterna. Denna splittring och inbördes oenighet har också gjort kurderna till tacksamma instrument för grannstaternas politik att härska genom att söndra. Under det långa och blodiga kriget mellan Irak och Iran 1980-1988 använde båda sidor kurderna som en femte kolonn.

Kurderna i Turkiet, Irak, Iran och Syrien har emellertid två saker gemensamt. Många känner en gemensam kurdisk identitet, även om den kan variera i styrka, och de är alla beroende av majoritetsbefolkningen i de stater där de lever. Den etniska kurdiska nationalismen har förstärkts av kemalismen och dess strikta och inskränkande turkiska nationsbegrepp och av baathsocialismens arabiska nationalism i Irak och Syrien och av först shahregimens och sedan de islamska fundamentalisterna auktoritära samhällssystem i Iran.

Möjligheterna att mobilisera stöd utifrån i kampen för medborgerliga och mänskliga rättigheter har varit begränsade eftersom alla kurdiska regioner varit omgärdade av stater med egen kurdisk befolkning som varit misstänksamma mot kurdernas egentliga avsikter. Det enda som politiskt förenat Turkiet, Syrien, Irak och Iran sedan 1920-talet har varit motståndet mot en kurdisk statsbildning. Utrikesministrarna från dessa stater har regelbundet mötts för att diskutera den kurdiska frågan och förbundit sig att förhindra kurdiska statsbildningar. Redan 1937 ingicks den så kallade Sa´dabadpakten mellan Irak, Iran och Turkiet med åtagandet att inte längre utnyttja kurderna som ett instrument mot varandra utan i stället gemensamt bekämpa kurdisk separatism och nationella ambitioner.

Ett ”Storkurdistan” skulle hota den territoriella integriteten i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Ingen av dessa stater accepterar en självständighetsdoktrin som utgår från en uppdelning av det egna territoriet. I dag är kurdernas problem därför i första hand förknippade med att tillgodose grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter i de stater där de lever. Endast i Irak erkänns de som en etnisk minoritet. I Syrien är en kvarts miljon utan medborgarskap och i alla stater utom Irak är de föremål för en rad restriktioner när det gäller kulturella rättigheter och fri tillgång till media och utbildning på det egna språket.

Hur den kurdiska nationalismen utvecklas kommer inte minst att bero på den politiska utvecklingen i de länder där de utgör en minoritet. Repressiva metoder bara gjort denna ännu aggressivare och ökat tillströmningen till radikala grupper och varje militärt nederlag har lett till en ökande politisering av befolkningen.

En fortsatt utvandring och brain-drain från de kurdiska områdena till Europa och till ekonomiska centra i de länder de lever riskerar att ytterligare förvärra den ekonomiska och sociala situationen och leda till en fortsatt politisk radikalisering och till att en våldsbenägen islamism blir starkare än den etniska nationalismen.

I irakiska Kurdistan har emellertid grunden lagts för en högre utbildning på de två stora kurdiska språken. Universiteten där kan utvecklas till verkliga alma mater för alla kurdiska ungdomar oavsett i vilken stat de lever som minoritet. Om den nuvarande politiska krisen där kan få en lösning kan den irakiska regionen i Kurdistan bli ett centrum för kurdisk kultur och kurdiskt politiskt medvetande.

Hela globaliseringsprocessen kommer nu kurderna till godo. Under en generation har de gått från ett stamsamhälle styrt av shejker och agor till att nu ha ett flertal satellitkanaler som visar TV-program på både sorani och kurmandji. Med internet och mobiltelefoner är de i ständig förbindelse med den kurdiska diasporan i Europa. Ingen kan längre förbjuda användningen av kurdiska språk som ett kommunikationsmedel. Vad som händer i en del av de av kurder bebodda områdena blir omedelbart känt av alla kurder.

Globaliseringen och framväxten av stora kurdiska samfund i diasporan har gjort det omöjligt att utanför de internationella strålkastarnas sken med militära medel och förtryck försöka stoppa legitima kurdiska krav på politiska och kulturella rättigheter.

Här spelar den kurdiska diasporan en viktig roll. Kan den bidra till att föra demokratiska idéer till de gamla hemländerna eller kommer deras syn att präglas av en romantiserande och retrospektiv syn som inte motsvarar dagens situation?

Ett ”Storkurdistan” förblir dock en utopi. I en idealisk värld skulle även kurderna, världens största folk utan en egen stat, sedan länge ha levt i självständighet men den värld vi lever i är inte och kommer aldrig att bli ideal. Att med vapenmakt försöka upprätta en storkurdisk nationalstat är en illusion som bara skulle dra mera olyckor över ett redan drabbat folk.

De som hyser sådana drömmar bör tänka på ett kurdiskt ordspråk:

”Om Allah stänger en dörr öppnar han tusen andra.” (Slut)

Jag påminner om att denna fråga behandlats av Ulf Karlström i ett inlägg 22/10 2014, och att han kom till ungefär samma slutsats som Ingmar Karlsson.
Ska vi erkänna Kurdistan som en kommande stat?

i Andra om: , , ,, , Syrien, , , , , ,

  22 comments for “”Storkurdistan” en utopi?

  1. Kerstin Stigsson
    11 juli, 2017 at 08:39

    Har inte ett folk rätt till sitt eget land? Kanske som ett storkurdistan inom ett Norden eller Europa eller Baltikum liknande område där små kurdiska länder som har mycket gemensamt kan samarbeta.
    Jag kan kanske jämföra kurdernas situation med samerna här i Sverige. Samerna finns ju i hela norra Skandinavien och i Ryssland. Ingen har väckt den frågan (möjligtvis samerna själva) att utveckla ett storsameland. Men jag är inte främmande för att samerna ska få ett eget land.
    Lenin: ‘Vi är inga anhängare av små stater. Vi är för att alla länders arbetare går samman mot kapitalet, mot sina egna och mot den i alla andra länder. Det är just pga att vi vill att detta enande ska ske frivilligt som den ryske arbetaren, samtidigt som han varken litrar på den ryska eller ukrainska borgarklassen, idag stödjer Ukrainas rätt till separation. Han vill inte påtvinga den sin vänskap, utan vinna den genom att behandla dem som jämlikar, som allierade, som bröder i kampen för socialismen’.

    • 11 juli, 2017 at 09:47

      De har inte och har inte haft något ”eget land”. Men imperialismen har tidvis stött kurdisk separatism (norra Irak) enligt mottot ”Söndra och härska”. Varför tror du att USA stödjer SDF i Syrien? Som upplåtit mark till USA-baser i Syrien, helt olagligt.

      • Kerstin Stigsson
        11 juli, 2017 at 12:03

        Måste ett land tidigare ha varit självständigt för att räknas som ett eget land? Ukraina var inte heller något eget land före 1991. Wikipedia: ‘Området blev en nationell enhet (delvis i linje med språket i området) fast genom bildandet av den kortvariga Ukrainska folkrepubliken och sedan som en sovjetrepublik under 1900-talet. Först 1991 blev Ukraina en egen stadigvarande nationalstat.’
        Urbefolkningen i Amerika hade inte heller något eget land (mest beroende på att det var den vita människan inte godkände deras länder som deras egna). Det finns inget på papper men innebär frånvaron av dokument att de aldrig haft något eget land? Nej, det gör det inte.
        Även Irland har en historia som inte hade något eget land. De var ständigt ockuperade av britterna.

        • 11 juli, 2017 at 14:15

          I princip nej. Om Iran, Irak, Syrien, Turkiet går med på det och kurderna kan enas om det nödvändiga skulle en kurdisk stat kunna upprättas.

    • Gammal krigare
      11 juli, 2017 at 12:53

      Jag tycker också alla folk borde ha rätt till ett eget land. Även svenska folket, fastän en del här, Kerstin, verkar tycka att svenskarna inte har rätt till vare sig ett eget land eller kultur. Många politiker är ju också inne pa den linjen att andra människor har rätt till egna länder och egna kulturer och traditioner men av nån anledning föraktar de den svenska.

      • Kerstin Stigsson
        11 juli, 2017 at 15:44

        Vilka är kurder? Är det de som i hela sitt liv bott i Turkiet, eller Syrien, eller Irak? Eller betraktas även de kurder som levt i Sverige i hela sitt liv? Betraktas även en som har en svensk mor eller far som kurd?

        Vi är alla lika. Jag ställer inte min kultur mot någon annan och säger att den är bättre än någon annan. Jag kan njuta av irländsk folkmusik såväl som svensk. Men när någon ställer någons kultur före en annan och vägrar att deltar då begår man ett stort fel. Jag kan inte förstå att ska vi säga att t ex irländarnas, kurdernas, ryssarnas, m fl kultur är så mycket sämre än den svenska? Jag deltar med samma iver och njutning i vilket evenemang eller konstställning eller musik eller historia som helst. Varför ska vi föra en lista över vilket land som har den bästa kulturen? Kan vi inte njuta och delta av varandras kulturer än säga att den är sämre än vår? Det var många muslimer som deltog i midsommarfirandet? Och jag kan mycket väl delta i deras firande av någon helgdag. Man måste bjuda till. Jag strävar inte efter en likvärdig kultur. Tvärtom. Alla nationaliteter har en egen sorts kultur, och vi ska kunna delta i varandras firande. I New York finns det människor från hela världen och de flesta kan välja och vraka om han eller hon vill äta indisk eller svensk mat till middag. Eller gå på en japansk konsert. Eller betrakta sydafrikansk konst på ett galleri. Anser du att mångkultur hotar den svenska kulturen?
        Invandrarna som arbetar, betalar skatt, etc är även svenskar (om de vill betrakta sig som svenskar).
        Jag skäms över de svenskar som inte gör mer för att beskydda utsatta människor som flyr undan krig och kaos.
        Tänk er in i deras utsatta situation – om det hade varit ett krig här i Sverige och jag eller/och någon släkting till mig hade riskerats att fängslas och torteras. Då hade vi varit tvungna att fly till ett annat land, låt oss säga Irland (eftersom jag är förtjust i Irland). Jag hade inte velat bli bemött av ‘att det här är mitt land och du är inte välkommen. du får resa tillbaka för vi har inte råd att ge dig en fristad. Vi har stor arbetslöshet och dessa arbeten är till för irländarna. Ni går bara på socialunderstöd och parasitera på oss irländare. Trots att du riskerar att bli torterad så skulle du nog ha det bättre där eller i något annat land’.

        Gud, så kallsinniga och hjärtlösa en del människor kan vara! Vi har en värld och vi måste samexistera för att överleva. Och delta i varandras kulturer med liv och lust. Och med glädje.
        En negativ rasistisk intolerant attityd är avgrunden för all glädje. Jag har mött bigotta människor, lyssnat på deras argument. De är inte roliga – eller charmfulla – med deras ständiga negativa tjat om hur dåliga invandrarna är och tar våra jobb, deras religion är konstig, att de misshandlar kvinnorna, etc. Sekteristiska, bigotta och rasistiska människor som skrattar åt skämt som inte är skämt. De är enbart otäcka och patetiska. Men tyvärr finns det de som gillar sådant.
        Vet du, dina klagomål på Expo gjorde så att jag blev nyfiken på tidningen gick in på deras webbsida och funderar på att ta en prenumeration. Faktum är att jag ska ge en liten summa – kanske tio kronor per gång, jag vill inte bli ruinerad – för varje gång en SD:are eller nazist uttalar sig rasistiskt här på den här bloggen.

        • 11 juli, 2017 at 16:44

          De som följer Kommentatorsreglerna får uttala sig här.

        • ERIK
          12 juli, 2017 at 13:09

          All religion är väl konstig eftersom den bevisligen innehåller tro på händelser och förhållanden som strider mot vetenskapen. Analys av de tre abrahamitiska religionernas texter visar att de författas av den tidens lärde män med den horisont de då hade i MÖ. Kvinnosynen är förskräcklig! Bara en så enkel sak som ramadan visar att ”guden” som hittade på reglerna inte visste något om midnattssol. Han som påstås skapat alltet! Jag gillar världsmusik men jag gillar inte hederskultur och de patriarkala uppfattningar vi till stor del lämnat bakom oss. Hörde en manlig socialdemokratisk pastor i radion tala välmenande om integrationen av flyktingar och att vi kommit så långt i jämställdhet att vi nog måste ta ett steg tillbaka för att hjälpa dem med integrationen!

          • Kerstin Stigsson
            12 juli, 2017 at 14:29

            Även här i Sverige är kvinnosynen förskräcklig. Det kan vilken kvinna som helst som arbetar i mansdominerande yrken berätta för dig. Jag vet inte hur det är idag men på 70-talet och 80-talet kunde jag finna porrtidningar och posters av nakna kvinnor i verkstäder och liknande arbetsplatser. Vi kvinnor nämnde inget om detta men vi kände oss som kroppar och inte som människor.
            Än i dag kan jag bli betraktad som mindre vetande på grund av att jag är kvinna.
            Kanske håller en del kvinnor inte med mig. Men det är mina och andras kvinnors upplevelse av hur den svenska mannen har och fortfarande behandlat kvinnor. Sextrakasserierna är fortfarande stora. Löneskillnaderna för samma jobb är fortfarande stora. Kvinnor tjänar mindre än män. Vi får ut mindre i pension än männen, Och så vidare.
            Många muslimska kvinnor har gjort karriär utomlands och här i Sverige – trots att de bär slöja.

            • ERIK
              12 juli, 2017 at 18:17

              I Sahelområdet könsstympas kvinnor, i hela MÖ sker tvångsgiften…ibland gifts minderåriga flickebarn bort till två-fyra gånger äldre män, kvinnor kan inte gå ut utan ”förkläde”, dvs en bror som övervakar osv. Giftemål mellan kusiner för att hålla ihop klanen är kultur sedan århundraden med de konsekvenser/risker det kan ha. Somalier i Europa reser hem för att könsstympa sina flickebarn för att upprätthålla sin kultur. Kultur är inte bara musik!. Dessa kvinnors situation går inte att jämföra med dina upplevelser av porrtidningar!

              • Kerstin Stigsson
                12 juli, 2017 at 21:30

                Jag är helt och totalt emot att flickor kön stympas. Och det är ingen kultur – det är ett förtryck av kvinnor. Och det är en stor skillnad. För omkring femtio sextio år sedan sparkade vissa svenska familjer ut sina fjorton femton åringar flickor som hade blivit gravida. Eller att de tvingade både flickan och pojken som gjort henne gravid att gifta sig. Det eftersom flickan familj ansåg att det var skamligt för familjen att flickan hade blivit gravid. Eller så fick flickan resa till någon släkting och föda barnet där och adoptera bort det.
                Även den svenska hederskulten (vilket jag vill döpa om till hedersförtryck) använde/använder ett förtryck mot homosexuella. Särskilt familjer inom t ex Jehovas vittne.
                Så du menar att vi ska ta det lätt på de svenska männens attityd mot kvinnor? Är våldtäkt ingen våldtäkt om en svensk man våldtar en kvinna? För något år sedan drogade en läkare en kvinna från Stockholm och transporterade ner henne till Skåne och spärrade in henne i en bunker?
                Tioåriga Helen kidnappades i Hörby på 80-talet och hittades sedan mördad utanför Kristianstad. Mördad och våldtagen av svenska män. Det finns flera sådana händelser där svenska män har varit inblandade. Men jag beskyller inte min egen kultur eller min nationalitet eller de svenska männen för att vara likadana som dessa män. Det stora flertalet av de svenska männen har en fin attityd mod kvinnor. Så har även de finska, ryska, irländska, syriska, afrikanska, sydamerikanska, etc, etc männen. Oavsett religiös tillhörighet.

                • ERIK
                  13 juli, 2017 at 09:43

                  Det är just detta jag menar! Vi har lämnat den typen av hedersförtryck bakom oss. I debatten framför välmenande personer att det var inte länge sedan svenska kvinnor bar hucklen eller stämplades som horor om de blev med barn. Vi har ju kommit en bit i jämställdhet och ska värna det och gå vidare – inte låtsas att kulturer är lika i detta avseende och inta en laissez-faire attityd. Jag förstår inte vad du menar när du skriver att det inte är en kultur att könsstympa, självklart är det en del av en kultur!
                  Anekdoter som den om läkaren som kidnappade en kvinna eller Helenmordet är helt irrelevanta när vi diskuterar kulturella yttringar.

                  • Kerstin Stigsson
                    13 juli, 2017 at 18:53

                    Då är det väl bättre att muslimer kommer hit och får lära sig av vår ‘kultur’. Vi kan ju sprida jämställdheten bland andra människor. Du är mer rädd för att deras förtryck av kvinnorna hotar de svenska kvinnorna – vilket det inte kommer att göra. Faktum är att jag är mer rädd för vad Sverigedemokraterna ska komma att inskränka i den jämställdheten än vad en promille starkt konservativa muslimska invandrare ska kunna påverka vår jämställdhet.
                    Jämställdhet är oftast ett motsatt ord till förtryck.
                    De högerextrema grupperna har ‘kidnappat’ ordet kultur och nämner allt som oftast det ordet med att ‘värna vår egen kultur’ och ‘att andras kulturer är baserade på människors gener’.

  2. Jan Nybondas
    11 juli, 2017 at 12:21

    Rätten till eget land var en allmän princip som Woodrow Wilson deklarerade 1918. Förutsatt att man befann sig i Europa vill säga. För övriga gällde det som gällt fram till våra dagar; Väst vet bäst. Vietnams Ho Chi Minh försökte utan framgång få audiens hos Wilson i Versailles 1918 för att utverka självständighet enligt de utlovade principerna. Därefter kämpade Vietnam som västallierad mot den japanska ockupationen under Andra världskriget i hoppet om att åtminstone denna gång lyckas få gehör för sina krav. Tji fick man. I stället kom fransmännen tillbaka. När dessa inte längre kunde stå emot vietnamesernas krav, beslöt USA att dela landet itu, som ett första steg för att upprätta marionettstyre över hela landet. Efter beprövad modell från Korea, letade man rätt på en person som emigrerat till USA för att tvinga denne på lokalbefolkningen. Och enligt en modell som britterna utvecklat tog man en person som tillhörde en lokal minoritet, i detta fall en katolik i ett buddhistiskt land. En minoritetsrepresentant är sina herrar trogen. Och sedan förklarade man landet krig, brände och bombade och spred kemiska stridsmedel i en omfattning som får Hitler att framstå som moderat.

  3. Kerstin Stigsson
    11 juli, 2017 at 12:53

    Vad säger kurderna själva om boken? Och om analysen om att ett Kurdistan är en utopi?

    • 11 juli, 2017 at 14:24

      Jag har anmält den till en kurdiska Facebooks-site. Får se om den antas, och vilka reaktionerna blir.

  4. Gerhard Miksche
    11 juli, 2018 at 21:30

    En sak icke att förglömma: I folkmordet på armenierna har kurderna varit nyturkarnas hantlangare och tagit över stora områden där armenier bodde till för 100 år sedan. Även syrianerna i sydöstra Turkiet har fått känna av detta. Vilket minskar min sympati för kurdernas sak betydligt. Det är svårt för klansamhällen att bilda en stat. Jag vet inte i vad mån kurderna försökt sig på en statsbildning tidigare, i vart fall känner jag inte till något seriöst försök. Trots att kurderna för första gången dyker upp i historien kring år 400 f Kr i samband med den av Xenofon ledda grekiska härens återtåg norrut genom nuvarande östra Turkiet.

  5. Martin Kullberg
    12 juli, 2018 at 07:41

    Jag misstänker att den kurdiska eliten i autonomin i Irak inte vill riskera det de vunnit, sina privilegier och ställning i världen., därför offras kurderna i Turkiet. Det är väl taktiskt riktigt utifrån möjligheterna att växa den kurdiska nationen. Bildar man en nation med norra Irak och delar av Syrien har man iaf en kurdisk stat, med de möjligheter det innebär. Kommer denna stat bli redskapet för ett anfall på Iran? Det återstår att se.

  6. Sven Andersson
    12 juli, 2018 at 14:15

    Förslag! Varje etnisk grupp bildar en stat! Samerna går ihop i Norge, Sverige, Finland och Ryssland bildar en stat. Tornedalen bör brytas ut och förenas med Finland medan hela den finska kusten + Åland bör förenas med Sverige. Jiddischtalande svenska judar bör få en egen stat som bör återförenas med Israel. Även romerna bör få en egen stat som bör förenas med andra romska stater till ett land.Alla dessa nya stater bör snarast vidta etnisk rensning för att försäkra att den egna kulturen inte blir förtryckt. Min egen nationalitet som skåning bör också ha rätt till avskiljande från det Sverige som brutalt erövrat och förslavat de tidigare danska skånelänen. Sen levde de alla lyckliga…

  7. Sven Andersson
    12 juli, 2018 at 14:59

    Rättigheter för olika etniska grupper inom en stat kan tillgodoses på många sätt t.ex lagfästa minoritetsrättigheter, autonomi eller upprättandet av självständiga stater där nya nationella minoriteter bildas. Det är intressant att läsa i inläggen ovan hur engagerade folk kan bli i projektet med att puzzla ihop nya stater. Förutom Jinge.se får man nog gå till George W Bush för att hitta en sådan entusiasm för att rita om MÖs karta.

Lämna ett svar till Gerhard Miksche Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.