Nordkorea är inte största hotet mot kärnvapenkrig – utan den som fördömer detta mest!

Världen fördömer Nordkoreas kärnvapentester. Och det kan man förstå. Det är det ena land som nu testar kärnvapen efter vad man vet. Men den stora faran för kärnvapenkrig kommer inte alls därifrån utan från de länder som har mest kärnvapen: Ryssland och USA. Särskilt då från USA som moderniserar sina kärnvapen för enorma kostnader, som tillverkat små kärnvapen och kärnvapen som borrar sig ned i marken och ger ännu större förstörelse. USA har också ensidigt dragit sig ur AMB-avtalet eller SALT 1-avtalet (officiellt: Avtalet mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen om begränsning av antiballistiska missilsystem). Det var ett bilateralt internationellt avtal som ingicks den 26 maj 1972 i Moskva mellan USA och Sovjetunionen med syfte att starkt begränsa användningen av antiballistiska robotar. USA sa upp avtalet 2002, och hotar nu med att säga upp ett annat liknande avtal. USA och NATO har ändrat sin kärnvapendoktrin för att möjliggöra användning av kärnvapen i inledningen av ett krig. Möjligen/troligen har Ryssland och Kina följt efter.

USA har också övervägt att använda kärnvapen vid flera tillfällen: Mot Kina i Koreakriget, till stöd för fransmännen i Vietnamkriget, i Afghanistan och en del har nu uppfattar att USA hotar att sätta in kärnvapen mot Nordkorea (Trumps uttalande om ”hell and fire”).

Observera också att NPT-avtalen 1971 mellan kärnvapenmakterna USA, Ryssland,Kina, Frankrike och Storbritannien stipulerade att dessa skulle avveckla kärnvapnen – liksom andra avtal. I stället ser vi en betydande upprustning.
Kim Jung Un och Trump
Nordkorea har tyvärr starka skäl att känna sig hotat av USA som ledde det oerhört brutala Korea-kriget där Nordkoreas största stad Pyongyang utplånades och uppemot 5 miljoner människor dödades. USA har sedan motsatt sig Nordkoreas förslag till fredsavtal , och ett enande av Nord- och Sydkorea som har en gemensam historia sedan hundratals år. Uppdelningen kom efter Koreakrigets slut 1953. USA har militär och säkert kärnvapen i Sydkorea och genomför årligen stora militärövningar där med kärnvapensimuleringar.
Varför ska USA få ha kärnvapen i Sydkorea, sedan decennier?

Robert Parry, etablerad grävande journalist i USA, skriver:
”Den nuvarande Nordkoreakrisen, som kan sluta med att miljontals människor dödas, kan ses som en följdkatastrof till president George W Bushs Irakkrig och president Barack Obamas Libyenintervention. Dessa krig kom efter att ledarna i Irak och Libyen hade demonterat sina vapenprogram, vilket lämnade deras länder nästan maktlösa när USA:s regering valde att invadera.
I båda fallen utnyttjade USA:s regering också sin makt över global information för att sprida lögner om de utsedda regimerna för att rättfärdiga invasionerna – och världssamfundet lyckades inte göra någonting för att blockera USA:s aggressioner.
Nu vet vi att båda krigen byggde på lögner, men det är ingen tröst för dem som dödades i de masslakter som följde.
I stort sett har heller ingen ställts till ansvar för de krigsförbrytelser som begåtts av Bush- och Obama-administrationerna. Nästan alla krigsförespråkande journalister har fortsatt sina strålande karriärer.
Den oärlighet som nu genomsyrar USA:s regering och de tongivande medierna i USA utgör en bidragande faktor till den nordkoreanska krisen. Vilken förnuftig person någonstans på planeten skulle lita på USA:s löften? Vem skulle tro på vad USA:s regering säger, förutom, naturligtvis, de amerikanska mainstream media?

Kom också ihåg att Nordkoreas kärnvapenprogram i stor utsträckning hade lagts i malpåse innan George W Bush levererade sitt tal om ”ondskans axelmakter” i januari 2002, som knöt samman Iran och Irak – då bittra fiender – med Nordkorea. Därefter drog sig Nordkorea tillbaka från tidigare avtal om att begränsa sin kärnvapenutveckling och började på allvar arbeta på en bomb.
Kim Jong Un och hans rådgivare har dragit slutsatser av USA:s tidigare agerande och klargjort att övergivande av Nordkoreas lilla kärnvapenarsenal inte ligger på förhandlingsbordet. De hävdar helt förståeligt att Förenta staterna har visat sig opålitligt i andra fall där ledare har gett upp sina massförstörelsevapen efter internationella påtryckningar och sett sina länder invaderade och själva utsatts för gräsliga avrättningar.
Nu står en oerfaren och obehärskad president Trump inför en kris som hans två föregångare hjälpt till att skapa och förvärra. Trump har hotat med ”eld och raseri” som världen aldrig sett, vilket antyder ett kärnvapenangrepp mot Nordkorea, som i sin tur har lovat att hämnas.
Miljontals människor på Koreahalvön och i Japan – och eventuellt på annat håll – skulle dö i en sådan storbrand.
I så fall kommer det att heta att Kim Jong Un orsakade det hela och att skulden är hans. Men sanningen är att USA:s politiskt ansvariga och massmedia bär huvudansvaret.” (Slut Robert Parry) Consortium News
Kärnvapen stad 170901
Donald Trumps utspel om att USA överväger att stoppa ”all handel” med länder som gör affärer med Nordkorea är ett illa dolt hot mot handelspartnern Kina, skriver Business Insider. Några timmar före Trumps Twitterkommentar sa finansminister Steven Mnuchin i en intervju med Fox News att han inte utesluter hårdare restriktioner mot kinesiska företag som gör affärer med Nordkorea.
– Kina har mycket handel med dem, det är mycket vi kan göra för att skärma av dem ekonomiskt, mycket mer än vi gjort hittills, sa Mnuchin i intervjun. Samtidigt kan det röra sig om ett tomt hot, skriver Business Insider. Bara förra året såldes amerikanska varor och tjänster till Kina för 648,2 miljarder dollar, motsvarande nästan 5 200 miljarder kronor. Business Insider

I den nuvarande krisen har Kina och Ryssland – som ställt sig bakom FN:s säkerhetsråds fördömande av Nordkoreas kärnvapentest – betonat vikten av diplomat och förhandlingar. Det är bara att instämma i detta. Och det gör säkert många.
Sydkorea har med sin nye president markerat en vilja till dialog och förbättrade relationer med Nordkorea, och tveksamhet inför USA:s påtryckningar att placera avancerade missilsystem i landet. Nu riskerar denna politik att gå om intet. Korea – eller unipolär världsordning på väg mot sitt slut Sydkorea, Kina, Ryssland och Tyskland lägger in veto mot krig mot Nordkorea

Nordkorea är inte ensam om att ha skaffat sig kärnvapen sedan NPT-avtalet ingick 1971. Indien, Pakistan, Israel och möjligen Saudiarabien har kärnvapen och har skaffat dessa då landet känt sig hotat.
Både Israel och Saudiarabien har varit inblandade och är inblandade (Saudiarabien främst) i krig, medan Nordkorea inte varit i krig någonsin.
Wikipedia: ”Israel har inte officiellt erkänt innehav av kärnvapen, men uppskattas ha tillverkat cirka 200 stridsspetsar.[2] Militäralliansen Nato, som förfogar över USA:s och Storbritanniens kärnvapen, upprätthåller ett kärnvapenparaply för alla dess nitton medlemsstater. USA har inom detta Nato-arrangemang ungefär 200 kärnvapen utplacerade i Belgien, Tyskland, Grekland, Holland, Italien och Turkiet. När alliansen nu utvidgas kommer ytterligare stater att indirekt ha ett försvar knutet till kärnvapenavskräckning.”

I alliansfria Sverige fanns en stark opinion hos militären och bland politiker för att Sverige skulle skaffa kärnvapen fram till början av 1960-talet då den starka folkopinionen mot kärnvapen fick den socialdmeokratiska regeringen att slutligt säga Nej till detta. Och Nordkorea är definitivt mycket mer hotat av främmande makt än vad Sverige var efter Andra världskriget.

Hotet om kärnvapenkrig har definitivt ökat, dels till följd av ökade politiska spänningar mellan främst USA och Ryssland, dels till följd av främst USA:s kraftiga upprustning och dels till följd av teknisk utveckling.

Den internationellt aktade Bulletin Atomic Scientists skriver att USA:s nukleära moderniseringsprogram innehåller en revolutionerande ny teknik som ökar risken för kärnvapenkrig. bulletin Atomic Scientists Slagkraften i nya kärnvapen ökar med tre gånger. Den nya tekniken kallas «super-fuze»,”super-tändrör.”
Denna teknik kan kanske slå ut i stort sett hela den ryska systemet av strategiska kärnvapenmissiler.
Diagrammet visar hur djupt dessa kärnvapen slår ner i jordytan.

Bulletin av Atomic Scientists ställde i januari i år fram den så kallade domedags-klockan en halv minut till två och en halv minut vid midnatt, dvs. ökad risk för kärnvapenkrig med risk för utplåning av mänskligheten.

Under det kalla kriget utvecklade supermakterna USA och Sovjetunionen en politik som heter ”Mutual Assured Destruction” (MAD) som innebar att båda kunde utplåna den andra efter en attack. på sitt absurda sätt bidrog MAD till att minska risken för kärnvapenkrig. Båda parter visste att priset skulle vara fruktansvärt höga.
Men ”superfuze” kan fresta Pentagons planerare att tänka i den riktning att man kan vinna ett kärnvapenkrig genom att angripa. Och Ryssland har inte råd att tro att USA:s planerare inte tänker så.
Kärnvapen 170511 kjernefysisk-angrep
Idag har USA en varningstid på ungefär 30 minuter medan Ryssland bara har 15 minuter på grund av sämre satellitsystem. (Med nya amerikanska missilbatterier i Östeuropa kan varningstiden bli ännu kortare.)
Den korta varningstiden ökar markant risken för att kärnvapenkrig utlöses av misstag.
Denna allvarliga situation tog Vladimir Putin upp i sitt möte med utländska journalister då han sade ”You people in turn do not feel a sense of the impending danger – this is what worries me. How do you not understand that the world is being pulled in an irreversible direction?”

Vidare satsar USA på nya mindre kärnvapen, B 61-12. B 61-12 är styrbart och har därför en träffsäkerhet inom 30 m radie. B 61-12 har en variabel laddning på 0,3-340kt. Bomben förefaller vara kapabel att penetrera mer än 3 m vanlig jord innan den detonerar. Effekten på djupet blir därför flera gånger större än en bomb av motsvarande laddning skulle ge utan penetrerande förmåga.
Kärnvapen B61

Hycklande kärnvapenpolitik.
USA och Ryssland ingick visserligen ett nytt START-avtal i april 2010, som många tolkade som en framgång. Antalet kärnvapen skulle minska med 30 % under ett antal år. Samtidigt infördes ett nytt sätt att räkna kärnvapen. Om ett plan tidigare hade 5 kärnvapen räknades detta just som 5 kärnvapen, men nu började man i stället att räkna antalet kärnvapenbärare och får då i stället ett kärnvapen. Enligt avtalet ska USA och Ryssland få ha kvar 1 500 kärnvapen, tillräckligt mycket för att utplåna livet på jorden flera gånger om.

SvD skrev 11/5 2016 ”Barack Obama sa 2009 att han drömde om en kärnvapenfri värld och stod samma år värd för ett toppmöte om nödvändigheten av att stoppa produktion av klyvbart material. Han och dåvarande ryske kollegan Dmitrij Medvedev undertecknade ett avtal om att begränsa antalet strategiska kärnvapen. Och strax efteråt meddelade den norska Nobelkommittén att Obama skulle tilldelas fredspriset. Men nu, när Ryssland rustat upp i flera år, tycks det i stället som att Obama kommer att gå till historien som presidenten som förnyade kärnvapenarsenalen. Det handlar om enorma belopp som ska investeras i de ”laboratorier” där stridsspetsarna tillverkas, i 100 nya bombplan och i ett dussintal nya kärnvapenbestyckade ubåtar.”
År 2009 tvingades USA dra tillbaka kärnvapen som fanns i Tyskland, dvs. mycket nära Ryssland. Detta var ett krav från utrikesministern Frank-Walter Steinmeier (SPD), vilket Merkel tvingades acceptera. 2016 bryter Tyskland med detta och låter USA placera 20 kärnvapen, som vardera har en kapacitet som är fyra gånger större än Hiroshimabombens.

Bekymmersamt.
Den nuvarande starka bidningen till Nato ökar risken för att Sverige dras in i ett kärnvapenkrig, med kanske miljontals döda svenskar (vid sidan av miljarder människor runtom på jorden).
Dels kan USA ha kärnvapen här, och har det kanske på fartyg här i samband med Aurora 17, och dels kan vetskapen om detta och Sveriges starka bindning till USA medföra att Ryssland uppgraderar Sverige som mål i ett storkrig, som USA och Nato lägger en ideologisk och politik grund för genom sin osakliga demonisering av Ryssland.
Den svenska regeringens hållning är mycket bekymmersam. Utrikesminister Margot Wallström tror att Sverige både kan skriva på konventionen och samarbeta militärt som förut, vilket den förblindade försvarsministern Peter Hultqvist inte vill kommentera. Denne gravt inkompetente och oansvarige minister ser inte vad som är uppenbart – att USA laddar upp med en kraftigt stärkt militärbudget, ser inte USA:s krig och demonisering av Ryssland för var och en vid en elementär analys. Och Annie Lööfs uttalande visar att något annat är inte att vänta sig från allianspartierna. Faran för ett fullständigt onödigt krig i Sverige har nu ökat än mer.

* Hur tycker du att svenska media skildrar frågan om Nordkorea och kärnvapen, och risken för kärnvapenkrig? Kan man rentav säga att skulden ensidigt läggs på Nordkorea? Kolla t.ex. Wolodarski i DN. Peter Wolodarski: Hotet om ett känvapenkrig är på riktig

Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
Vi bör kräva att USA och Ryssland går i täten för kärnvapennedrustning!

i Andra om: , ,, , ,Andra om: , ,, , , , ,
, , , , ,

  34 comments for “Nordkorea är inte största hotet mot kärnvapenkrig – utan den som fördömer detta mest!

  1. Christian
    6 september, 2017 at 09:09

    Anders det finns inget som helst stöd för att påstå att USA skulle hindra en återförening av Korea. Och varför de skulle vara emot en återförening är dessutom en gåta för de flesta då USA har allt att tjäna på en återförening. Ett återförenat Korea hade utan tvivel styrts av en kapitalistisk Sydkoreansk president som hade varit en viktigt USA allierad precis vid Kinas och Rysslands gräns. Vad mer hade USA kunnat önska? Eller du kanske såg de senaste valen i Nordkorea där Kim Jong Un fick över 99% av rösterna som bevis för dennes starka folkliga stöd och är övertygad om att han hade vunnit en jordskredsseger i ett presidentval i ett förenat Korea och det är detta som USA är rädd för skall hända och därför motsätter sig en återförening?

    Sen blir det dessutom tydligt att ditt så kallad motstånd mot kärnvapen bara är ett spel för galleriet. Hade du verkligen varit motståndare till kärnvapen hade du utan reservation kraftigt fördömt Nordkoreas provsprängningar och deras utvecklande av kärnvapen. Om du verkligen fruktade ett kärnvapen krig hade du insett att ju fler stater som har tillgång till kärnvapen ju större är risken för kärnvapenkrig och därigenom hade du gjort allt för att förhindra kärnvapen spridning. Men som sagt något krafitgt fördömmande av Nordkoreas utveckling av kärnvapen har jag inte sett utan enbart en massa bortförklarningar och ursäkter för dessa. Så hade knappast en person som verkligen var motståndare till kärnvapen agerat.

    Dessutom är det också enbart skrämselpropaganda du sysslar med när du försöker få det till att risken för kärnvapen krig mellan USA och Ryssland har ökat och att USA skulle förbereda ett anfall för att man tror att man skulle kunna slå ut alla Rysslands kärnvapen. Det finns inga som hest belägg för detta. Dessutom även om USA hade lyckats slå ut alla Rysslands statiska kärnvapen har Ryssland ändå haft tillräckligt med kärnvapen på sina atomdrivna utbåtar för att fullständigt ödelägga varje större stad i USA.

    • 6 september, 2017 at 15:02

      I mitt svar här har jag tagit hjälp av Korea-experten Christer Lundgren.

      ” 1. Det är riktigt att USA inte har något emot en återförening av Korea som innebär att USA får kontroll över hela Koreahalvön. Ända sedan 1945 har USA:s ambition varit att överta Japans roll som härskare över hela Koreahalvön. 1950-53 försökte man uppnå det med vapenmakt, men misslyckades.
      Vad USA motsätter sig är ett fredligt och självständigt återförenat Korea. Den möjligheten och vägen dit angavs i den nord-sydliga 15 juniöverenskommelsen 2000. (Bildande av en form av konfederation eller federation mellan de två delarna av landet.) USA sade sig officiellt välkomna mötet, men under ytan kunde man ana en oro över att förlora greppet om utvecklingen på den koreanska halvön. I New York Times påpekade journalisten Howard W. French 15 juni att den nordkoreanske ledarens framträdande i rollen som en jovialisk statsman ”med säkerhet skulle leda till att bilden av Nordkorea som en ’skurkstat’ så farlig att Washington föreslår att miljarder dollar spenderas på ett antimissilsystem till försvar mot den ifrågasätts ”.
      En annan journalist i New York Times, David E Sanger, påpekade samma dag att mötet skapar en helt ny uppsättning frågeställningar för Förenta Staterna:
      ”Skulle USA vara villigt att över en längre tidsrymd dra bort några av de 37 000 amerikanska soldater som är baserade i södra Korea? Är det redo att återuppta diplomatiska relationer med nordsidan, som det gjorde för fem år sedan med Vietnam? Och hur skulle USA kunna rättfärdiga spenderandet av 60 miljarder dollar på ett missilförsvarssystem som delvis motiveras av hotet om en kärnvapenattack från Nordkorea om de tror att Nord ändrar kurs?”
      Det definitiva beskedet kom med president Bushs utpekande 2002 av Nordkorea som en del av ”ondskans axelmakter” tillsammans med Irak och Iran och den påföljande invasionen av Irak 2003. Men det skulle dröja till 2009 innan man lyckades installera en helt underdånig president i Seoul.
      USA:s strategiska intressen i Korea kommenteras klargörande av Tim Beal:
      http://www.zoominkorea.org/north-koreas-deterrent-and-trumps-options/

      2. Avskaffande av kärnvapen måste börja med att kärnvapenmakterna lever upp till sitt åtagande i icke-spridningsavtalet att inte hota andra länder, särskilt inte de som inte själva har kärnvapen, med kärnvapen (och för övrigt inte heller med andra former av angrepp, som i Irak och Libyen). Det var USA som förde in kärnvapen på Koreahalvön och som använder dem i krigsövningar. Nordkorea försökte länge göra Koreahalvön till en kärnvapenfri zon. Först sedan detta misslyckats satsade man på att utveckla ett eget avskräckande kärnvapenförsvar. Min syn på det hittar du här:
      http://svenskkoreanska.se/dw/doku.php?id=nyheter%3Aprovspr%C3%A4ngning_f%C3%B6r_fred

      3. The Russian president, Vladimir Putin, has warned that the escalating North Korean crisis could cause a “planetary catastrophe” and huge loss of life, and described US proposals for further sanctions on Pyongyang as “useless”.
      https://www.theguardian.com/world/2017/sep/05/south-korea-minister-redeploying-us-nuclear-weapons-tensions-with-north

      4. Risken för kärnvapenkrig har ökat enligt många bedömare. Det är genomgående så Christian, att du inte tar till dig och kommentera uppgifter i en artikel som behandlar detta. Jag citerar ur artikeln ”Bulletin av Atomic Scientists ställde i januari i år fram den så kallade domedags-klockan en halv minut till två och en halv minut vid midnatt, dvs. ökad risk för kärnvapenkrig med risk för utplåning av mänskligheten. Den internationellt aktade Bulletin Atomic Scientists skriver att USA:s nukleära moderniseringsprogram innehåller en revolutionerande ny teknik som ökar risken för kärnvapenkrig. bulletin Atomic Scientists Slagkraften i nya kärnvapen ökar med tre gånger. Den nya tekniken kallas «super-fuze»,”super-tändrör.” Det finns mer information om detta också.

      • Christian
        6 september, 2017 at 17:18

        Den som skulle förlora på en återförening av Korea är Kim Jong-Un vars nuvarande liv i lyx skulle bytas mot en fängelsecell om den nordkoreanska befolkningen inte lynchar honom innan vill säga.

        Anders du som hävdar att du är emot kärnvapen fördömer du Nordkoreas kärnvapenprov samt deras försök att utveckla kärnvapen? Hittils har jag nämligen enbart hört ursäkter och bortförklaringar till Nordkoreas agerande så man kan ju ifrågasätta hur mycket du är emot kärnvapen egentligen.

        Att Bulletin Atomic Scientists tydligen helt har missat att Ryssland har ett stort antal kärnstridsspetsar på atomdrivna ubåtar som innebär att alla anfall på Ryssland är lika med självmord gör att man helt kan bortse från deras slutsatser.

        • 6 september, 2017 at 20:02

          Jag beklagar Nordkoreas kärnvapenprov men är mer förstående för detta än för USA:s kärnvapenhot, och anser liksom Guardian att de stora kärnvapenmakternas svek mot NPT är en huvudorsak. En annan är USA:s återkommande militärövningar där kärnvapen kan förekomma, en tredje att USA vägrar fredsavtal och då och då hotar med krig, ”hell and fire” (Trump), ”kan utplåna Nordkorea (Mattis)”. Din kritik mot Bulletin of Atomic Scientist övertygar inte. Hur vet du hur Jong-Un lever?

          • Christian
            6 september, 2017 at 21:05

            Du får gärna utveckla hur Christer Lundgren kan vara en ”Korea expert” trots att han verkar ha missat det som nästan alla andra vet om Nordkorea nämligen att Nordkorea både är en diktatur och begår fruktansvärda brott mot mänskligheten?

            ”Jag beklagar Nordkoreas kärnvapenprov ”
            Precis du är inte på något sätt emot kärnvapen som så. Det du är emot är amerikanska kärnvapen. Bra att vi lyckades reda ut det. För övrigt så ”beklagar” jag också den amerikanska invationen av Irak…….

            ”Din kritik mot Bulletin of Atomic Scientist övertygar inte”
            Förstår det. Man måste nämligen ha insikt i hur kärnvapenbestyckade atomubåtar fungerar för att förstå min kritik.

            ”Hur vet du hur Jong-Un lever?” Det är väl styrkt att han lever i lyx och överflöd. Bland annat efter vittnesmål från Dennis Rodman som besökt landet flera gånger.

            http://www.expressen.se/nyheter/sa-lever-nordkoreas-dikator-kim-jong-un-ett-liv-i-lyx/

            • 7 september, 2017 at 22:15

              Christer Lundgren och jag vet mycket väl att Nordkorea är en diktatur, och att huvudopponenten USA har så stora brister i demokratin att ex-president Carter menar att USA inte längre är en demokrati.Dollarocracy – hur pengar har förstört USA:s valsystem.

              Jag avslutar artikeln

              Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
              Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
              I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
              Vi bör kräva att USA och Ryssland går i täten för kärnvapennedrustning!

              Liksom Guardian menar jag att den uppkomna situationen till stor del beror på att de fem kärnvapenländerna i NPT-avtalet har svikit beslut om kärnvapenupprustningen. USA spär på genom att vägra fredsavtal, och med stora militärövningar med kärnvapen. Ex-president Carter som besökt Nordkorea några timmar och suttit i förhandlingar med dess ledare, bl.a. Kim Il-Sung, i 20 timmar skriver ”Under alla dessa besök betonade nordkoreanerna att de önskade fredliga förbindelser med Förenta staterna och sina grannar, men var övertygade om att vi planerade ett förebyggande militärt anfall mot deras land. De ville ha en fredsöverenskommelse (särskilt med USA) för att ersätta det vapenstillestånd som funnits sedan slutet av Koreakriget 1953 och att avsluta de ekonomiska sanktioner som hade varit mycket skadliga för dem under den långa mellanperioden.” Carter Center; Nyhetsbanken

              • Christian
                8 september, 2017 at 10:06

                Christer Lundgren har här på bloggen och genom Svensk-koreanska förening ett stort antal gånger förnekat att Nordkorea skulle vara en diktatur. Om de gigantiska arbetslägren där fasansfulla händelser utspelar sig vilket är väl belagt.

                Anders hade du verkligen varit emot kärnvapen och varit rädd för ett kärnvapen krig hade du insett att ju fler länder som har kärnvapen ju svårare blir det att få bort kärnvapen och ju större blir också risken att de används. Att du trots dessa uppenbara insikter inte fördömer Nordkoreas utveckling av kärnvapen visar tydligt att ditt ”kärnvapen motstånd” bara är ett spel för galleriet.

                Dessutom har du som sagt inte på något sätt presenterat några belägg för att USA skulle ha hindrat Nordkorea ett fredsavtal. Det är heller inte något som Carter påstår och han ger därför inget stöd till ditt påstående som jag flera gånger helt korrekt har avfärdat som inget annat än antiamerikansk propaganda från din sida.

                Dessutom var inte ens USA part i Koreakriget. Kriget var mellan Nord och Sydkorea så det är dessa parter som måste komma överens om ett fredsavtal. Visserligen fick Sydkorea hjälp av ett 30-tal nationer under FNs ledning (helt i linje med folkrätten/FN-stadgan) men det är ändå tveksamt om man kan se FN som part i konflikten.

                • 10 september, 2017 at 19:07

                  Varken Christer Lundgren eller jag förnekar att Nordkorea är en diktatur, och jag har påtalat i förra kommentaren (Har du läst den), att dess huvudfiende USA är en mycket bristfällig demokrati.

                  Då det gäller kärnvapen måste fokus riktas på de 5 kärnvapenmakter som inte följt NPT-avtalet från 1971 om nedrustning. I stället rustar de upp, särskilt USA som upprepade gånger hotat att använda kärnvapen. Jag har i detta läge viss förståelse att Nordkorea, som hotats, och som förvägrats kärnvapenavtal känner sig tvunget att utveckla kärnvapen.

                  Låt oss här bara nämna Koreakriget med ett utdrag ur boken ”USA som världspolis” ”Det är oklart hur kriget startade omkring den 25 juni 1950. 26 juni antog FN:s generalförsamling en resolution som fördömde Nordkoreas »provocerade aggression«. Sovjetunionen bojkottade FN vid denna tidpunkt i protest mot att Folkrepubliken Kina inte fick representera Kina. Senare röstade FN ned ett förslag från Sovjetunionen att inte endast låta Sydkorea utan även Nordkorea framlägga sin version inför FN. Vid denna tid var de allra flesta av de drygt 50 medlemmarna i FN mycket beroende av USA för ekonomisk återhämtning eller utveckling, och endast fyra länder i Sovjetblocket var medlemmar i FN (Blum 1998).
                  Efter en resolution 7 juli 1950 upprättades ett militärt kommande, men inte under ledning av FN, vilket stadgarna föreskrev, utan under USA:s förenade kommando lett av general Douglas MacArthur. Sydkoreas armé ställdes också under detta kommando och från och med juli hade FN stridande trupper i Korea (Horowitz 1967, Blum 1998). Koreakriget medförde att FN:s förste, mycket USA-vänlige generalsekreterare Trygve Lie tvingades avgå 1952. Genom att stödja USA:s linje i Koreakriget hade Lie helt förlorat Sovjetunionens stöd. Kritiken spred sig och när folk i Lies eget sekretariat började visa tecken på misstro mot honom blev situationen ohållbar. Senare avslöjades att Trygve Lie hade ingått en hemlig överenskommelse 1949 med USA:s utrikesdepartement om att avskeda FN-anställda som Washington ansåg ha tvivelaktiga politiska sympatier (Blum 1998:68).”
                  FN generalsekreterare 1 untitled

                  • Christer Lundgren
                    11 september, 2017 at 18:18

                    TT och tongivande massmedia i vårt land kallar systematiskt Demokratiska Folkrepubliken Korea ”diktatur” och landets ledare ”diktator”. Det är inte benämningar som förmedlar kunskap om landets styressätt, utan ett sätt att utpeka dem som fiender, kort sagt fördummande indoktrinering av den svenska allmänheten.
                    Diktator är ”den som i kritiska tider genom en statskupp el. på annat liknande sätt vid sidan av författningen tillvällat sig el. fått sig tilldelad den faktiska avgöranderätten i en stat.” (Svensk Uppslagsbok, 1934)
                    Kim Jong Uns makt är helt författningsenlig och baserad på det egna folkets aktiva stöd, inte på främmande makts bajonetter. Den fullföljer traditionen från den anti-japanska nationella befrielserörelse som under Kim Il Sungs ledning tog makten 1945, baserad på folkkommittéer och under ledning av Koreas arbetarparti. Pro-japanska element berövades rösträtten och godsägarnas mark konfiskerades och distribuerades till bönderna. Staten utövade kontroll över godsägare och kapitalister och värnade arbetarnas, böndernas och andra arbetande människors rättigheter. De som motsatte sig denna statsmakt berövades alla rättigheter. Denna nya form av statsmakt benämndes, med dåtidens terminologi, ”proletariatets diktatur”.
                    I södra Korea inrättades annan form av diktatur av befälhavaren för USA:s styrkor, generallöjtnant John R. Hodge, som förklarade:
                    ”I kraft av den myndighet som givits mig som högste befälhavare för USA:s styrkor i Stilla Havet upprättar jag härmed militär kontroll över Korea söder om 38 breddgraden nordlig latitud och dess invånare och tillkännager följande villkor för ockupationen:
                    All regeringsmakt över Koreas territorium söder om 38 breddgraden nordlig latitud och dess folk kommer för närvarande att utövas under min myndighet.
                    Personer kommer att lyda mina order och order utfärdade under min myndighet.
                    Motståndshandlingar mot ockupationsstyrkorna eller varje handling som kan störa allmän fred och säkerhet kommer att bestraffar hårt.
                    För alla syften under den militära kontrollen kommer engelska att vara det offentliga språket…”
                    Denna diktatoriska makt använde han till att upplösa folkkommittéerna och organisera en statsmakt baserad på den tidigare kolonialmaktens armé och polisstyrkor samt godsägare och kapitalister som samverkat med kolonialmakten Japan.
                    Den nuvarande sydkoreanska regimen utgår från denna ockupationsregim och de militärdiktaturer som följde på den. Folklig kamp för demokrati har lett till förändrade former för statens maktutövning, men inte till nationellt oberoende och inte till någon verklig förändring i statens klassbas.

                    • 11 september, 2017 at 19:02

                      Tack för viktig information.

  2. Korp
    6 september, 2017 at 09:56

    Exemplen på vad som hände Irak och Libyen har övertygat det nordkoreanska ledarskapet om att endast kärnvapenskyddet kan skydda dem. Så inga sanktioner kan avskräcka dem. Pyongyang kommer inte att avstå från sitt militära program på grund av sanktioner eller militära hot. Kärnvapenskyddet är det enda trovärdiga sättet att säkerställa Nordkoreas säkerheten.
    ”Pyongyangs missil- och kärnprogram strider kraftigt mot FN: s säkerhetsråds resolution, undergräver icke-spridningsregimen, utgör ett säkerhetshot i Nordöstra Asien” sade Putin efter samtalen vid Eastern Economic Forum (EEF).
    Samtidigt noteradePutin att ”det är nödvändigt i situationen kring Nordkorea att inte ge emot känslor och inte köra Pyongyang i ett hörn” och lägger till att ”åtgärder som leder till en spridning av spänningar måste undvikas. Det är uppenbart att det inte går att lösa problemen på den koreanska halvön genom sanktioner och påtryckningar. Man borde inte ge emot känslor och driva Nordkorea i ett hörn. Nu måste mer än någonsin visas lugn och undvika steg som leder till en eskalering av spänningar”.

  3. Jake
    6 september, 2017 at 10:02

    Att vara ett krig eller inte vara?

  4. Anders
    6 september, 2017 at 10:04

    Tack för artikeln!

  5. Korp
    6 september, 2017 at 10:32

    Ryska och Nordkoreanska delegationer ”kan mötas” på sidan av Eastern Economic Forum (EEF), som pågår i den ryska staden Vladivostok, enligt utrikesminister Sergey Lavrov onsdagen.
    EEF äger rum den 6-7 september och förväntas samla över 3500 deltagare från mer än 50 länder, bland annat Kina, Indien, Japan, Australien, Kanada, USA och Storbritannien.

  6. Korp
    6 september, 2017 at 12:53

    ”Beslutet om nya FN-sanktionerna mot Nordkorea är meningslöst och en potentiell global katastrof” säger Putin, enligt AFP.

    USA tigger om krig! Han-Tae Song, Nordkoreas FN-ambassadör i Genève, menar att ”kärnvapentestet var direkt riktat mot USA- och att fler är att vänta. De senaste självförsvarsåtgärderna som mitt land har gjort är ett gåvopaket särskilt riktat till USA. De kan vänta sig fler gåvopaket från mitt land så länge de fortsätter sina hänsynslösa provokationer och meningslösa försök att sätta press på Nordkorea”, säger han enligt Reuters på tisdagen.
    Sydkoreas flotta genomförde en stor övning med skarpa vapen under natten mot tisdag. 2 500-tonsfregatten Gangwon, ett 1000-tonspatrullskepp, 130 ton tunga höghastighetsbåtar samt flera 400-tons fartyg avsedda att avfyra missiler ingick i övningen som genomfördes i Japanska sjön, uppger den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap.
    Under fyra dagar kommer den sydkoreanska flottan även att genomföra stridsövningar med över tio fartyg, ubåtar och stridsflygplaSydkorea kommer även att genomföra stridsövningar mot ubåtar tillsammans med USA under torsdag och fredag. Samtidigt ska USA förse Sydkorea med fyra nya THAAD-system, ett amerikanskt skyddssystem designat för att skjuta ned ballistiska missiler, skriver Yonhap.
    Sydkorea har därmed genomfört eller står i begrepp att genomföra fyra stora vapenövningar sedan den nordkoreanska provsprängningen då två jordskalv uppmättes i Nordkorea natten mot söndagen.

  7. czinn
    6 september, 2017 at 13:36

    Ingen kommer attackera Nordkorea så länge de har Kinas stöd (så sent för ett par veckor sedan sa Kina att de inte kommer vara neutrala om Nordkorea attackeras först). Seoul ligger ett par mil från gränsen och vi kan bara gissa antalet artilleripjäser Nordkorea har riktat dit.. vi pratar stor och omdelebar förödelse. Med all respekt för dina åsikter så tror jag inte Nordkorea är hotat av militär makt. Däremot kan jag förstå att den nordkoreanska regimen känner sig hotad på andra sätt.

  8. Kimsson
    6 september, 2017 at 13:53

    Nordkorea är en utpressarstat. Nordkorea betalar inte sina räkningar, det omgivningen är rädd för är förstås att denna paria ska börja ta betalt för att inte använda sina kärnvapen på grannar som Sydkorea och Japan. Bägge de länderna kan tillverka kärnvapen på relativt kort tid, de lever nu under amerikanskt kärnvapenparaply, men kommer att skaffa egna kärnvapen när det amerikanska skyddet uppfattas som otillräckligt eller irrelevant.

    • Robb
      6 september, 2017 at 14:54

      Snacka om att missförstå allt! Läste du ens artikeln som Jinge skrev?
      Det är ju usa som provocerar och har skapat denna konflikt.

  9. Christer Lundgren
    6 september, 2017 at 14:25

    Bra! Men delningen av den sedan över 1000 år enade staten Korea kom INTE efter Koreakrigets slut 1953, utan efter Japans kapitulation 1945. Röda armén, som då tillsammans med den koreanska antijapanska befrielserörelsen besegrat den japanska armén, gjorde på USA:s initiativ halt vid 38e breddgraden. De allierade stormakterna hade en överenskommelse om att hjälpas åt att upprätta ett självständigt, enat och demokratiskt Korea. Efter Japans kapitulation började det koreanska folket i norr och i söder organisera den nya statsmakten med folkkommittéer som bas. Tre veckor efter landets befrielse anlände de första amerikanska förbanden. Deras första åtgärd var att upprätta en amerikansk militärregering och förbjuda folkkommittéerna, som senare upplöstes med våld. Efterhand avbröt USA allt samarbete med Sovjetunionen om Korea och organiserade en separat sydkoreansk stat (med anspråk på hela Korea), Republiken Korea, som utropades 1948. Som svar bildades Demokratiska Folkrepubliken Korea (som också, men med större rätt, gjorde anspråk på att företräda hela Korea, dvs det koreanska folk som motsatt sig Japans kolonialism och USA:s imperialism). Om detta kan man förslagsvis läsa i Hugh Deane, The Korean War 1945-1953 (San Francisco, 1999).

  10. 6 september, 2017 at 14:52

    En skribent på Guardian har liknande information, och tankegångar som jag (https://www.theguardian.com/world/2017/sep/05/nuclear-armed-nations-brought-the-north-korea-crisis-on-themselves?CMP=share_btn_link)

    ”The growing North Korean menace also reflects the chronic failure of multilateral counter-proliferation efforts and, in particular, the longstanding refusal of acknowledged nuclear-armed states such as the US and Britain to honour a legal commitment to reduce and eventually eliminate their arsenals.

    For Trump and the US right, breaking the nuclear taboo has always been thinkable
    In other words, the past and present leaders of the US, Russia, China, France and the UK, whose governments signed but have not fulfilled the terms of the 1970 nuclear non-proliferation treaty (NPT), have to some degree brought the North Korea crisis on themselves. Kim Jong-un’s recklessness and bad faith is a product of their own.

    The NPT, signed by 191 countries, is probably the most successful arms control treaty ever. When conceived in 1968, at the height of the cold war, the mass proliferation of nuclear weapons was considered a real possibility. Since its inception and prior to North Korea, only India, Pakistan and Israel are known to have joined the nuclear “club” in almost half a century.

    To work fully, the NPT relies on keeping a crucial bargain: non-nuclear-armed states agree never to acquire the weapons, while nuclear-armed states agree to share the benefits of peaceful nuclear technology and pursue nuclear disarmament with the ultimate aim of eliminating them. This, in effect, was the guarantee offered to vulnerable, insecure outlier states such as North Korea. The guarantee was a dud, however, and the bargain has never been truly honoured.

    Analysis Why a return to diplomacy over North Korea has few takers
    Despite some progress made, critics say six-party talks launched in 2003 were unwieldy and exploited by Pyongyang

    Rather than reducing their nuclear arsenals, the US, Russia and China have modernised and expanded them. Britain has eliminated some of its capability, but it is nevertheless renewing and updating Trident. France clings fiercely to its “force de frappe”. Altogether, the main nuclear-weapon states have an estimated 22,000 nuclear bombs

  11. Jan Nybondas
    6 september, 2017 at 15:06

    Sovjetryssland försökte gå i täten men fick nej tack. Gorbatjov, vars memoarer utkommer i höst, lade fram förslag om total avveckling. Reagan hickade till, men antingen han själv eller hans rådgivare kom strax på sämre tankar.

    Det är nog bra att kräva total nedrustning men man skall för den skull inte sluta fixera bollen med blicken. Ensidighet kommer inte i fråga. Västmakterna har ända sedan första Irakkriget tydligt visat vad de anser om nationer som har försvagat sin försvarsförmåga. Obama förförde väljarna med en kampanj för skrotning av kärnvapnen och avrundade karriären med ett massivt upprustningsprogram. Till skillnad från flera andra kärnvapenmakter har USA konstant vägrat att ta avstånd från bruket av kärnvapen som förstaslagsvapen. Därför är det angelägnare att börja tala klarspråk om det militära samarbetet med USA och Nato och avslöja det destruktiva i dessa arrangemang. Det måste bli svårare att klättra på karriärstegen för politiker som ständigt flörtar med denna allians. Se Nyhetsbankens gallupsiffror om värdlandsavtalet. En stark opinion motsätter sig detta men politikerna struntar i folkviljan därför att de tar för givet att inga konsekvenser väntar dem.

  12. Christer Lundgren
    6 september, 2017 at 17:53

    Det är i sanning paradoxalt: De media som är mest upprörda över att Nordkorea skaffat kärnvapen för att avskräcka från angrepp är också de som mest aktivt propagerar för att Sverige ska tillåta kärnvapen i vårt land och för att Sverige ska ge upp arbetet för förbud mot kärnvapen!

  13. Korp
    7 september, 2017 at 05:17

    Nordkorea är självklart inte hot mot någon. De har inga territoriella ambitioner. Deras prioritet är överlevnad och självständighet. Det är vad som alltid har drivit Nordkoreas nukleära program.
    Som Nordkorea har påpekat, har de sett vad som hände med Irak efter att Irak hade tillåtit sig att avväpnas av FN. De såg vad som hände med Libyen efter att Libyen gav upp sitt kärnprogram. De är fast beslutna att undvika samma öde.
    De kommer också ihåg vad som hände med dem under Koreakriget. Över tre miljoner människor dödades i det kriget. Fler städer förstördes av amerikansk bombningar i Nordkorea under Koreakriget än i hela Japan eller Tyskland under andra världskriget. Faktum är att USA släppte fler bomber i Nordkorea, än de fällde i hela Stilla-havsområdet under andra världskriget. Kim Jong-un baserar sin politik på en mycket konkret, realistisk analys av sitt eget lands historia.
    USA har interkontinentala ballistiska missiler pekade inte bara i Nordkorea utan även i dussintals länder runt om i världen.
    Ryssland och Kina erbjöd sin lösning på krisen, vilket kallades ”Double Freeze” -initiativet. Kravet var att Nordkorea ska stoppa sin kärn- och ballistiska missilprovning. I gengäld skulle USA och Sydkorea stoppa sina gemensamma övningar nära Nordkorea. Tyvärr avböjde USA förslaget.

  14. arbetarklass
    7 september, 2017 at 16:37

    Anders,
    Är Nordkorea ett exempel på proletariatets diktatur?

    Och med proletariatets diktatur menas väl första fasen på vägen till det kommunistiska samhället?

    Jag har nu förstått jag måste vara mer försiktig att använda ordet kommunism då den inte varit representerad som samhällssystem i vår värld tidigare, åtminstone inte i modern tid.

    • 7 september, 2017 at 18:47

      Tveksamt. Tidningen Proletären, organ för marxist-leninistiska Kommunistiska Partiet har publicerat bra artiklar om Nordkorea nyligen. De skriver ”Det i grunden socialistiska landet styrs av ett parti som varken säger sig vara kommunistiskt eller marxistiskt. Istället har nordkoreanerna skapat sin egen ideologi, med personkult och militären i centrum. Alla invånare garanteras visserligen arbete, bostad, sjukvård och utbildning men det eviga krigstillståndet har satt demokratin och arbetarinflytandet på undantagstillstånd. Det är en stat som kräver sina medborgares fullständiga lojalitet för att försvara det man anser vara det allra mest värdefulla – självständigheten.

      Det nordkoreanska samhället har på ett brutalt sätt formats av sin historia av enväldig feodalism, japansk ockupation, USA-imperialismens bombkrig och ständiga krigshot. Krigshot som lett till att Nordkorea ansett sig behöva kärnvapen som garant för fred. Bortom myter och propaganda försöker Proletären, till skillnad från all annan media, förstå det demoniserade Nordkorea.” Proletären Jag rekommenderar alla att läsa dessa artiklar!

      • Christer Lundgren
        8 september, 2017 at 06:57

        Denna artikel handlar om krigshotet på Koreahalvön och kärnvapenfrågan, inte om det nordkoreanska samhällssystemet. Det kan man diskutera i annat sammanhang. Jag är inte överens med den beskrivning Proletärens artikel ger. Koreas arbetarparti framhåller ”folkets massor” som revolutionens och uppbyggets drivkraft, med enheten mellan arbetare, bönder och arbetande intellektuella som grund. Men framför allt framhåller man jucheidén, som innebär att lita till det egna folkets skaparkraft och bibehålla självständighet i politik, ekonomi och försvar.
        Jucheidén och den nationella karaktären är grundpelarna i den utveckling av marxismen och leninismen som skiljer Korea från andra marxist-leninistiska strömningar.
        Jag tror att en anledning till det massiva motståndet mot DFRK i FN:s säkerhetsråd inte bara handlar om kärnvapenspridning, utan också om just denna självständiga ekonomiska utveckling. DFRK är en utmaning mot det globaliserade finanskapitalet. Stormakterna gillar inte detta exempel på ett land som ställer sig utanför den globaliserade marknadsekonomin. Dess kontroll över kapitalet ger dem den autonomi som krävs för att driva en egen dagordning. Därför inriktar sig FN:s säkerhetsråds ”sanktioner” på att knäcka den nordkoreanska ekonomin.
        Christof Lehman skrev (https://nsnbc.me/2017/09/04/north-korea-didnt-test-h-bomb-in-a-political-vacuum/):
        The development came after Kim Jong-un, in 2013, declared that he wanted to transform the DPRK into a regional economic powerhouse. Much to Moscow’s dismay, Kim envisioned cooperation with German and Swiss rather than with Russian high-tech partners. Much to Beijing’s dismay, Kim declared that he prefers the Vietnamese model for opening the DPRK’s economy and not the Chinese one.
        Kim also committed the unforgivable sin to say that China no longer could count on the DPRK as merely a provider of cheap labor and minerals like rare earth minerals. Kim stressed the need for more balanced trade relations and bilateral relations…

        För den som önskar följa utvecklingen i DFRK och debatten om Koreafrågan vill jag rekommendera Svensk-Koreanska föreningens hemsida svenskkoreanska.se samt Facebooksidan https://www.facebook.com/groups/305201749554619/

        • Christer Lundgren
          8 september, 2017 at 07:54

          P.S.
          Den som är intresserad av frågan om Nordkorea är ett exempel på proletariatets diktatur rekommenderas att läsa artikeln ”Myten om ett ‘kastsystem'” i Svensk-Koreanska föreningens tidskrift Korea-information nr 3-2017.

        • 8 september, 2017 at 07:56

          Tack Christer för viktig information. Juche lyftes fram redan i början av 1970-talet om jag minns rätt. Mycket bra.

        • arbetarklass
          8 september, 2017 at 15:38

          Tack för ytterligare klargöranden. Synd att inte SVT och main stream media upplyser om sånt här men så tycker jag inte de är särskilt trovärdiga heller och då kan en sån här blogg göra stor nytta så fler borde läsa den. Har inte kommit till Proletärens artiklar än men tänker läsa dem också för att få en mer allsidig och bättre bild av Nordkorea som är så främmande att den tyvärr kan utnyttjas väldigt effektivt av den politiska propagandan.

  15. arbetarklass
    7 september, 2017 at 22:01

    Tack för klargörande svar. De där artiklarna om Nordkorea i tidningen Proletären ska jag faktiskt läsa. Jag känner det behövs mer information än den som serveras genom main stream media (inklusive SVT) som alltför ofta känns vara i propagandasyfte. Men någon artikel har jag läst på SVT hemsida som varit mer återhållsam och saklig.

  16. 13 september, 2017 at 11:14

    Den radikala USA-siten Counterpunch skriver ””Kim Jong-un är inte galen. Tvärt om. Han har agerat helt rationellt. Genom att tillverka kärnvapen och ballistiska missiler som kan leverera dem till USA:s territorium, har Pyongyang nästan försäkrat sig om att USA inte kommer att attackera det… Han har ingen anledning att använda bomben, om inte USA ger honom en. Förhandlingar på grundval av ömsesidig respekt och historiskt medvetande är den enda lösningen.” Counterpunch

    Varför motsätter sig USA fredsförhandlingar sedan decennier?

  17. 14 september, 2017 at 12:35

    Detta meddelande nedan har jag fått från Christer Lundgren:

    DFRK:s utrikesdepartements officiella svar till FN:s säkerhetsråd.

    DFRK:s utrikesdepartement avvisar FN:s säkerhetsråds senaste ”resolution”

    Pyongyang, 13 september (KCNA) – Demokratiska Folkrepubliken Koreas utrikesministerium utfärdade på onsdagen följande rapport:

    USA och dess vasallstyrkor har riggat upp ännu en ”resolution om sanktioner”, hårdare än någonsin mot DFRK, i Förenta nationernas säkerhetsråd (UNSC) den 12 september, vilken fördömer dess test av en ICBM-redo vätebomb som ett ”hot” mot internationell fred och säkerhet.

    USA kokade ihop ”resolutionen” genom att tillgripa av alla slags föraktliga och illasinnade medel och metoder. DFRK fördömer starkt och avvisar kategoriskt FN:s säkerhetsråds ”resolution 2375″ om sanktioner som en produkt av avskyvärd provokation syftande till att beröva DFRK dess legitima rätt till självförsvar och fullständigt kväva dess stat och folk genom fullskalig ekonomisk blockad.

    Antagandet av ännu en olaglig och ond ”resolution om sanktioner” anfört av USA blev ett tillfälle för DFRK att bekräfta att den väg som de valt att följa var absolut rätt och att stärka dess beslutsamhet att följa denna väg i snabbare takt utan minsta avvikelse tills denna kamp till slutet är över.

    Eftersom USA:s intrig för att hindra DFRK:s utveckling, avväpna det genom aldrig tidigare skådade sanktioner och pressa och erövra det med hjälp av kärnvapen har blivit helt uppenbar, kommer DFRK att fördubbla insatserna för att öka sin förmåga att skydda landets suveränitet och rätt till existens och för att bevara regionens fred och säkerhet genom att etablera praktisk jämvikt med USA.

Comments are closed.