”Nato:s nya, mer aggressiva kärnvapenpolicy”

Denna artikel publicerades för ett år sedan. Är tyvärr ännu mer aktuell idag – och återpubliceras nu.

Jag fick nyligen ett oroligt och oroande mail från professor Gunnar Westberg, f.d. president i International Physicians for the Prevention of Nuclear War (IPPNW) och f.d. ordförande i Läkare mot Kärnvapen med temat ”Nato:s nya, mer aggressiva kärnvapenpolicy”
Hillary Clinton och Obama
Han skriver ”Detta uttryck har två grunder, nämligen de nya vapnen och de nya formuleringarna av doktriner.
Jag föreslår att vi, när vi talar om Nato och kärnvapen, använder formuleringar liknande den första meningen. Vill man förklara sig ger andra meningen ett svar. Men det är bra om man har tillgång till nedanstående argument.

De gamla B61 var symboliska vapen. De skulle, enligt ofta upprepade försäkringar, inte användas. De var en pant på att USA inte skulle överge Europa vid ett Sovjetiskt/Ryskt anfall. USA har föreslagit att dessa vapen skulle tas bort, men öst-europeiska Nato-medlemmar och fr a Frankrike (!) har starkt reagerat emot.

De nya vapnen är B 61-12. Denna bomb skiljer sig från tidigare versioner av B61 som var ”gravity bombs”, d v s föll fritt från bombplanet. B 61-12 är styrbart och har därför en träffsäkerhet inom 30 m radie. B 61-12 har en variabel laddning på 0,3-340kt. Bomben förefaller vara kapabel att penetrera mer än 3 m vanlig jord innan den detonerar. Effekten på djupet blir därför flera gånger större än en bomb av motsvarande laddning skulle ge utan penetrerande förmåga.

B 61-12 blir alltså ett effektivt vapen även mot vissa underjordiska mål. Bomberna har sannolikt en plats i nya, ännu inte offentliga doktriner om kärnvapen-användning, i motsats till avskräckning.
Kärnvapen B61Nya B61-12
Detta vapen kan inte bäras av de flygplan som använts tidigre, Tornado och F 16. I stället måste kärnvapenländerna köpa den nya F 35 till mycket stor kostnad. Det är inte klart (för mig) vilka länder som hat tilldelats B61-12 och köpt de nya planen.

Totalt har Nato 160-240 kärnvapen utplacerade i Nederländerna, Tyskland, Belgien, Italien och Turkiet. Platserna och antalet på varje bas är i huvudsak kända.
De nya doktrinerna är inte helt enkla att definiera. Nato skall fortfarande behålla sina kärnvapen så länge kärnvapen finns kvar i världen.
Nato skall inte längre verka för en kärnvapenfri värld utan bara för att skapa förhållanden då en sådan värld kan vara möjlig. Alltså, ett betydligt svagare språk än tidigare. De europeiska Nato-ländernas ansvar för kärnvapenpolitiken ökar.

Nato arbetar nu för att ”skapa förhållanden i överensstämmelse med NPT, inklusive Artikel VI, för en stegvis, verifierbar väg som understödjer internationell stabilitet, baserad på principen av oförminskad säkerhet för alla.”

Natos nukleära avskräckning vilar också till del på USAs kärnvapen i Europa, vilket inte betonades i tidigare överenskommelser.

Den som vill läsa mer, men inte orkar genom hela originaltexten, rekommenderas att läsa Susy Snyders analys” NATO ökar betydelse av kärnvapen (Slut på Gunnar Westbergs mail).

Notera nedan:
* NATO har nu infört ytterligare krav för att arbeta för en kärnvapenfri värld.
* I 15 NATO-länder har övningar skett som innefattar bruk av kärnvapen. Har detta skett i Sverige?
* NATO:s medlemsländer måste nu åta sig att medverka i beslut om kärnvapenanvändning – går inte ihop med eventuella strävanden efter en kärnvapenfri värld.
* Risken för kärnvapenkrig har ökat.

Jag återger nedan artikeln av Susi Snyder, PAX, samt upplyser också om denna länk NATO ger kärnvapen ökad betydelse
Kärnvapen stor
Artikeln.
The Heads of State and Government that participated in the NATO summit in Warsaw Poland on 8-9 July 2016 issued a series of documents and statements, including a Summit Communiqué and the Warsaw Declaration on Transatlantic Security. Whereas the majority of countries worldwide are ready to end the danger posed by nuclear weapons and to start negotiations for a treaty banning nuclear weapons, both NATO documents reaffirmed the NATO commitment to nuclear weapons, and the Communiqué included a return to cold war style language on nuclear sharing.

Setting a bad example: NATO weakens commitment to nuclear disarmament.

The summit documents weaken previously agreed language on seeking a world without nuclear weapons by tacking on additional conditions. Instead of simply saying that NATO is seeking to create the conditions for a world without nuclear weapons, now NATO is seeking to create the conditions “in full accordance with the NPT, including Article VI, in a step-by-step and verifiable way that promotes international stability, and is based on the principle of undiminished security for all.”
Not only that, but instead of creating conditions for further reductions, now the alliance only remains “committed to contribute to creating the conditions for further reductions in the future on the basis of reciprocity” (emphasis added).

NATO member states needs to address the inherent proliferation push that results from their own refusal to end their reliance on nuclear weapons. With three nuclear armed member states, five states hosting US nuclear weapons, at least 15 states actively involved in NATO exercises practicing nuclear attacks, and a consensus document reemphasising the intention to keep the ability to threaten others with nuclear weapons as long as nuclear weapons exist – NATO continues to set a bad example.
albert-einstein
Tightening the nuclear noose on the host states

The last several summits, since about 2010, had effectively removed language that explicitly linked the concept of ‘burden sharing’ with nuclear weapons, and had no direct reference to the forward deployed US nuclear weapons in Belgium, Germany, Italy, the Netherlands and Turkey. This document however adds new language and says:

NATO’s nuclear deterrence posture also relies, in part, on United States’ nuclear weapons forward-deployed in Europe and on capabilities and infrastructure provided by Allies concerned. These Allies will ensure that all components of NATO’s nuclear deterrent remain safe, secure, and effective. That requires sustained leadership focus and institutional excellence for the nuclear deterrence mission and planning guidance aligned with 21st century requirements.

This puts pressure on NATO members not only to make sure that they’re meeting the agreed target of spending 2% of GDP on defence, but also to make sure that they remain actively ready to participate in decisions to use nuclear weapons. By agreeing to this language, NATO heads of state and government have acknowledged that they are not acting in good faith towards a nuclear weapons free world, but instead will invest significantly in this weapon of mass destruction. It also means that despite efforts by several host countries, there is less scope for an alliance wide decision to remove the US nuclear weapons from Europe. This is not surprising though, the removal of forward deployed nuclear weapons has happened in the past, with host countries asking forgiveness for changing the posture, instead of permission to do so beforehand. The fact that this escalatory language was agreed at the highest level by NATO members shows that there is significantly less interest in taking any disarmament or non-proliferation responsibility at this time, reaffirmed by the Communiqué itself which says “We regret that the conditions for achieving disarmament are not favourable today”.

Leaving it up to Russia to make the next nuclear move

Through the repeated emphasis throughout the documents on reciprocity, NATO almost looks as if it is handing over decision making power over its nuclear weapons future to the Russian Federation, instead of leading the way towards de-escalation. For an alliance responsible for 60% of global defense spending, this relinquishing of control is plain peculiar. The document suggests that any future reductions are dependant on reciprocal action by the Russian Federation. Even the issue of transparency, a priority issue for a number of host countries (particularly the Netherlands & Germany,) is now contingent on reciprocal action by the Russian Federation.

And then there’s Turkey

The recent coup attempt in Turkey brings additional, and clearly unanticipated, concerns to the continued nuclear sharing practices in the alliance. Turkey has a slightly different situation than the other host countries. Turkey hosts the most American bombs (about 50) of the approximately 180 in Europe, but Turkish planes are not currently certified to drop the bombs in the same way the others are. Instead, use of nuclear weapons from Incirlik (the Turkish base where they are stored) would be done by US pilots. Currently, US (and German) pilots are stationed there, as Incirlik is used to fly (non nuclear) bombing missions over Syria. The chances that the nuclear weapons on the base could be stolen or used is slim, but it is not zero.

Opportunities for disarmament in times of tensions: the humanitarian initiative

In the last three years, nearly all NATO members (the exception being France) have participated in at least one of the conferences on the Humanitarian Impact of Nuclear Weapons. These conferences have reaffirmed that nuclear weapons are unique, and that there is no way to adequately prepare for or mitigate the consequences of their use. While the majority of state have seen this as an impetus to stigmatize, prohibit and eliminate the weapons, the small group of NATO states have instead chosen to ramp up the rhetoric on nuclear weapons instead, saying:
nato-schengen
If the fundamental security of any of its members were to be threatened however, NATO has the capabilities and resolve to impose costs on an adversary that would be unacceptable and far outweigh the benefits that an adversary could hope to achieve.

NATO continues to say that its deterrence is based on a mix of nuclear and conventional forces, but this language boldly returns to cold war style rhetoric, and increases the ongoing escalation that is leading to a new nuclear arms race.

While the majority of the world recognizes that nuclear weapons should never be used again, under any circumstances the minority – those within NATO and Russia- are increasing the possibility of use. It is important to remember that all significant nuclear weapons treaties that are currently in force were negotiated during the Cold War. The increased perception of threat inspired creative action by those not engaged in the conflict, resulting in multilateral agreements with positive global ramifications. Multilateral negotiations on nuclear weapons have not progressed during decades of reduced great power tension leaving one to wonder if the rising threats now are the incentive needed to galvanize the international community to finally negotiate the prohibition of nuclear weapons.

Without clear milestones, timelines, and consequences there is no incentive for progress on nuclear disarmament or penalty for failure to disarm. This shows how the step-by-step approach advocated by NATO members has effectively become a delaying tactic. A nuclear ban treaty would eliminate the distinction between recognised nuclear weapon states and nuclear armed states, and put the focus on the illegality of the weapons, regardless of who possesses them. This would facilitate the delegitimizing of the weapon, and provide the legal underpinning to complete all of the ‘steps’ necessary to achieve and maintain a nuclear weapons free world.

In the past we’ve seen that rising tensions can force countries to reconsider the role of nuclear weapons. Most of the major disarmament and nonproliferation treaties were negotiated in times of heightened tensions: The Partial Test Ban Treaty (1963), the NPT (1970), the Intermediate-Range Nuclear Forces Treaty (1987) and bilateral treaties such as the SALT and first START agreement. It is in those moments that governments seem to most aware of the insane dangers posed by the continued possession and threat of use of nuclear weapons by some states. The idea of the NPT, the cornerstone of multilateral nuclear weapons disarmament was introduced by Ireland, a small non-aligned country that changed the world for the better. NATO has never been a leader when it comes to international law or international humanitarian law, but it always manages to adapt to whatever the rest of the world decides. Although these nuclear weapons addicted NATO states are not likely to join negotiations on a new treaty in a positive and cooperative manner, as the global context is changed through new multilateral negotiations to comprehensively prohibit nuclear weapons, all NATO heads of state (and the democratic countries they represent) will take notice and find ways to embrace the change, as they always do.

Det internationella stödet för kärnvapennedrustning ökar då under nedrustningsmötet i FN:s generalförsamling i oktober förra året då 126 stater krävde kärnvapennedrustning utifrån ett humanitärt perspektiv. Sverige la ned sin röst. 14/10 stödde 155 stater detta initiativ – även Sveriges nya regering, enligt tidningen ”Läkare mot kärnvapen.”. De fem kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) som undertecknat NTP stretar emot, liksom Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea som står utanför NPT är också emot.

Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
Alla stater med kärnenergiprogram måste behandlas lika – stoppa diskrimineringen av Iran

Läs även Omtänksam Obama besöker Hiroshima, moderniserar kärnvapen
Hiroshimadagen 6/8 2015;
Risk för kärnvapenkrig 70 år efter Hiroshima;

Värdlandsavtalet ger faktiskt NATO möjlighet att placera kärnvapen i Sverige
USA ska undersöka EU- och NATO-kritiska partier i Europa – hybridkrigföring i kubik.
NATO-utredningen presenteras idag- Sverige, NATO och säkerheten
DN:s ohållbara argument för NATO-medlemskap
Majoritet i Sverige mot Värdlandsavtalet med NATO
NATO:s övergrepp mot Serbien och andra
NATO stiger i land på svenska Utö
Regeringen JO-anmäls för NATO-samarbete och handelsavtal
Sveriges enögda rekrytering ska lära propaganda av NATO
SD böjde sig för NATO-lobbyn
NATO:s stora krigsövning i Polen mot Ryssland
NATO:s Breedlove konspirerade mot Obama, ljög samt påverkade Sverige
Bombkriget mot Serbien och skapandet av USA:s klientstat Kosovo
Gorbatjov:NATO ökar risken för världskrig – kan vi hejda det

Några artiklar om NATO på denna blogg 2016-2017.


Läs nya Nej till Nato tidningen! Kom till Stockholms fredsseminarium!

Värdlandsavtalet ger faktiskt NATO möjlighet att placera kärnvapen i Sverige
USA ska undersöka EU- och NATO-kritiska partier i Europa – hybridkrigföring i kubik.
NATO-utredningen presenteras idag- Sverige, NATO och säkerheten
DN:s ohållbara argument för NATO-medlemskap
Putin om det kalla kriget och NATO
NATO stiger i land på svenska Utö

i Andra om: , ,, , , , , , ,, , , , ,

  10 comments for “”Nato:s nya, mer aggressiva kärnvapenpolicy”

  1. Pingback: newsfactsearch
  2. obekväma sanningar
    10 september, 2016 at 12:34

    Därför är det viktig att alla länder skaffar sig kärnvapen. Då skulle inte bankirvampyr maffian våga sig på andra länder då den vet att dess välde kommer att förintas. Nord Korea visar vägen.

  3. 10 september, 2016 at 13:46

    Det handlar inte om kärnvapenkrig, men att hota med det så att korrupta politiker i Europa och resten av världen ska köpa in nya vapensystem istället för att satsa på ekologisk och social välfärd för sin befolkning.

    Det är girigbukarna på Wall street som driver på och deras favoritkandidat är drottningen av kaos, Killary som de hoppas ska eskalera de konventionella krigen, massmigrationen, investeringar i boenden och i nya vapensystem, men kanske önskar de sig även mer terrorism så att de även kan sälja in sina övervakningssystem till det nya Bodströmsamhället.

    Ekologi och social välfärd skiter de, och deras knähundar i Sveriges riksdag, fullständigt i.

  4. obekväma sanningar
    10 september, 2016 at 18:54

    Om Syrien hade kärnvapen skulle inte terroriststaten Israel gång på gång bomba Syrien som sent som idag för att inte tala om de otaliga gånger som rasstaten Israel har bombat Syrien för att stödja de terrorister som krigar för att realisera Ode Yinon planen som går ut på att reducera länder som Irak och Syrien till bantustan.

    http://en.farsnews.com/newstext.aspx?nn=13950620001346

    se även

    http://www.globalresearch.ca/israel-starts-home-demolitions-in-syrian-golan-plans-illegal-annexation-opens-corridor-for-syrian-al-qaeda/5544822

  5. Korp
    13 september, 2017 at 13:41

    https://www.rt.com/op-edge/403134-north-korea-nuclear-containment-john-pilger/

    På tisdagen den 12-sept sade John Pilger, journalist, filmskapare och författare, i en intervju för RT att ingen vill ha ett kärnvapenkrig, men det är den bana som USA och NATO håller på att utstaka. Inte bara mot Nordkorea men även med Kina och Ryssland.
    Problemet är inte Nordkorea. Problemet är inte Ryssland. Problemet är inte Kina. Problemet är USA.
    Inga sanktioner kommer att få Nordkorea att ändra sin Politik. Nordkoreas kärnprogram kommer hjälpa landet att hantera USA:s fientliga politik.
    Ja, det är en oförutsägbar regim, men det är absolut ingen tvekan om att om Nordkorea inte hade utvecklat kärnvapen skulle det ha blivit attackerat.
    Nordkorea har genom åren utvecklat ett sätt att leva, ett sätt att utveckla sina strategiska vapen, med vetskap om att det kommer att befinna sig i nästan ett permanent tillstånd av belägring. Sanktioner är irrelevanta, så några sanktioner spelar inte någon roll. Det som behövs är ett fredsavtal mellan Nordkoreas, Förenta staternas och Sydkoreas regeringar.

  6. 13 september, 2017 at 16:45

    SVT Nyheter lät Novus fråga 1.000 medborgare hur de ställer sig i frågan om ett svenskt medlemskap i Nato. En majoritet bland de tillfrågade, 43 procent, är emot ett svenskt medlemskap i den militära alliansen. 32 procent är för och 25 procent svarar att de inte vet vad de tycker i frågan.
    Jämfört med tidigare opinionsundersökningar från Novus kan konstateras att nej-sidan bland väljarna har stärks en aning de senaste åren, medan ja-sidan har minskat något jämfört med förra året. (Novus

  7. Korp
    13 september, 2017 at 17:57

    Problemet för USA är Pentagon, som har haft oöverträffad makt i Washington sedan 9/11.
    USA fortsätter att provocera Nordkorea och Ryssland med militära övningar nära dess gränser. De västerländska medierna fortsätter att snedvrida kronologin för orsak och verkan, inverterar verkligheten för att hävda att Nordkorea och Ryssland provocerar väst.

    Hotet är från Förenta staterna, som i mer än två generationer har mobbat och provocerat Nordkorea, medan de förnekade koreaner ett fördrag som äntligen skulle avsluta inbördeskriget och öppna upp många möjligheter, inklusive återförening.
    Kina och Ryssland har sagt att om USA och Sydkorea upphör med sina provocerande militära övningar, som inkluderar regimförändringar, kommer Nordkorea att sluta skjuta sina missiler.

  8. Korp
    14 september, 2017 at 11:57

    Donald Trump och Kim Jong-Un vill inte ha krig, så varför spelar de detta farliga spel?
    https://www.sott.net/article/361930-Donald-Trump-and-Kim-Jong-Un-Dont-Want-War-So-Why-Are-They-Playing-This-Dangerous-Game

    Nordkoreas högsta ledare Kim Jong-un söker inte ett krig. Om vi vill förstå motiven bakom hans chockerande hot (som bara överträffas av hans amerikanska motsvarighet) måste vi titta bakom rubrikerna av västerländska medier och politiska siffror som avvisar honom som ”en galen fet baby”.
    Under de senaste nio månaderna hade Trump försökt hävda sig inför den byråkratiska strukturen i Washington som används för att diktera dagordningen; den så kallade ”Deep State”. Men det är uppenbart att Trump har förlorat det speciella slaget och är nu i samma position som alla sina föregångare.
    Vladimir Putin förklarade det ganska bra i en intervju med Le Figaro, där han säger ”En amerikansk president är ofta bara en galjonsfigur för regeringen. En viss person kan väljas av allmänheten på grund av sina meriter och ideal, men sällan kan denna person formulera politiken. Byråkratin i USA, som mer allmänt kallas Deep State, är mycket kraftfull och tillåter som sådan inte någon riktig förändring i någon riktning.
    Presidenter kommer och går, men politiken förblir densamma. Som en person, som kanske har sina egna genuina idéer, väljs de bara in i Vita huset för att tillfredsställa illusionen om en demokratisk process äger rum. I verkligheten är det ”män i mörka kostymer” som är anonyma för de röstberättigade, som fortsätta att driva den amerikanska elitens väletablerade intressen med varje inkommande administration.”

Lämna ett svar till obekväma sanningar Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*