Den senaste tiden har vi bevittnat än den ena än den andra utvisningen av människor till krigförande länder. Det gäller inte bara hungerstrejkande afghaner, det gäller som bekant palestinier och irakier också.

Konsekvensen är det inte speciellt bevänt med. En man ska avvisas till Bagdad därför att omständigheterna är sådana att han inte riskerar livet där. En annan slipper skickas dit på grund av de krigslika förhållanden som råder på platsen. Och i någon ekosändning igår så hävdades det att dessa beslut kom på samma dag och från samma handläggare på Migrations-
verket!

DN: ”Migrationsverket vidhåller att det var riktigt att neka en 51-årig shiamuslim från Bagdad asyl. I ett yttrande till migrationsdomstolen säger verket att irakiern i sitt överklagande angett nya skäl till att få stanna som han aldrig har nämnt tidigare.

51-åringen hävdar i överklagandet bland annat att han har vägrat bära vapen och därför stämplats som motståndare till den shiamuslimska saken, och att hans bror har tjänstgjort i den irakiska armén.”

Oavsett hur det förhåller sig med mannen som DN skriver om så tycks behandlingen av asylärenden i Sverige vara slumpmässig. Säger man rätt saker, eller får rätt handläggare, så har man stora chanser att få stanna. Motsatsen tycks leda till ett avvisningsbeslut. Det är märkligt att det ska vara på det sättet i ett land där orden jämlikhet och rättvisa har varit honnörsord under många år. Och även om socialdemokraterna sålde ut dessa redan innan högerregeringen tillträdde så borde ordet
– rättsäkerhet fortfarande betyda något.

Jämfört med resten av EU-länderna så tar vi emot många flyktingar, det är bra, det har vi råd med. Men den dagen signalerna från regeringen

Är det möjligen såhär det ska bli?

till Migrationsverket är att dra ner på dessa ambitioner så har någonting gått snett. Vi bör givetvis göra allt som står i vår makt för att ta emot folk som behöver komma hit för att rädda sina och sina familjers liv. Det betyder inte att vi stillatigande ska se på när andra EU-medlemmar vältrar över ansvaret åt vårt håll.

Men tyvärr har vi en statsminister som är så konflikträdd att han inte törs säga BU ens i andra statschefers närvaro. Det betyder sannolikt att sakernas tillstånd kommer att vara oförändrade till den dag vi har en statsminister som kan peka med hela handen.

Låt oss hoppas på att den dagen kommer långt före september 2010. SvD

Andra bloggar om: Migrationsverket, Flyktingar, Irak, Afghanistan, Palestina, Libanon, Mellanöstern, Högerregeringen, Val 2010, Politik

[tags]Migrationsverket, Flyktingar, Irak, Afghanistan, Palestina, Libanon, Mellanöstern, Högerregeringen, Val 2010, Politik[/tags]