Martin Kraghs ”Analys” av rysk propaganda eller desinformation om desinformation

Artikeln ”Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case” av docent Martin Kragh och medarbetaren Stefan Åsberg släpptes 7/1 vid starten av försvarskonferensen i Sälen. Den har okritiskt citerats av vissa media, och svalts med hull och hår av Expressens kulturchef Karin Olsson, som synes sakna förmåga/vilja till kritisk analys och källkritik.Vill Aftonbladet låta som Putinpress? Detta behandlas i en kommande artikel.
Kraghs och Åsbergs artikel har dock mycket slagkraftigt bemötts av Åsa Linderborg och Martin Aagård på Aftonbladet Kultur, som särskilt kritiseras i rapporten. Åsa Linderborg: Det fria ordet och Häxjakten måste få ett slut.

Professor Lars Drake gör som utomstående och forskare en viktig analys av den långa artikelnMartin Kraghs och Sebastian Åsberg artikel hittas här
Artikeln har först publicerats på Synapze. Synapze
FJSS_COVER_39-07.indd
I artikeln presenteras författarna:
Martin Kragh is head of the Russia and Eurasia Programme at the Swedish Institute of International Affairs and Associate Professor at the Uppsala Centre for Russian and Eurasian Studies. He holds a PhD from the Stockholm School of Economics (2009) and specializes in the economic and political history of Russia.
Sebastian Åsberg holds an MA in War Studies from King’s College London. His main research interests include European and Russian security as well as hybrid warfare and disinformation.

Folke Schimansky, ”computer specialist” skriver på Facebook ”Lite inside info i Facebook om Martin Kragh på UI som skrivit en rapport om den så kallade ryska desinformationen i vårt arma land: Martin Kragh är bra ekonomhistoriker som forskat om sovjetiska företag och arbetat hårt vid ryska arkiv. Dock började han bedriva riktig propagandaverksamhet när han tillträdde 2015 som UI:s chef för deras Rysslandsprogram. Flera professionella Rysslandsforskare som förra chefen för programmet Lena Jonsson anlitade sparkades omedelbart. Många av oss som har med Ryssland att göra är chockade över vad han gör på UI. Så osakligt och simpelt som det kan vara. I dagsläget är det bättre att undvika allt vad som UI gör på Rysslands(propaganda)fronten. Under Lena Jonssons tid hade de intressanta seminarier och events, men inte längre.” (https://www.facebook.com/folke.schimanski?fref=ts)

Utrikespolitiska Institutets chef Mats Karlsson fann skäl, troligen pga. den kraftiga kritiken i artiklarna i Ab att 11/1 påpeka

”Med anledning av debatten som förs i media angående den vetenskapliga artikeln ”Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case” publicerad i Journal of Strategic Studies.

Utrikespolitiska institutets forskare deltar ofta i publika fora liksom i vetenskapliga sammanhang. De är fria att publicera sig och delta i debatt. Utrikespolitiska institutet (UI) intar som institut ingen hållning kring enskilda forskningsrapporter. Samtidigt strävar vi efter hög relevans och kvalitet. Forskare publicerar regelbundet resultatet av sina studier i etablerade internationella facktidskrifter. Artiklarna granskas av tidskrifternas vetenskapliga redaktioner. Författarna är där helt och hållet ansvariga för innehållet.

Den aktuella studien, ”Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case”, är en sådan artikel. Den är publicerad av den vetenskapliga tidskriften Journal of Strategic Studies, inte av UI. Författare är docent Martin Kragh, Ryssland- och Eurasienchef på UI och Sebastian Åsberg, som var UI-medarbetare under våren 2016.
UI är ett oberoende institut och en plattform för såväl forskning som diskussion kring utrikespolitiska frågor där olika perspektiv kommer till tals.”

Utrikespolitiska institutet
Kommentar: Om Utrikespolitiska institutet ”strävar efter hög relevans och kvalitet” har direktör Mats Karlsson att känna sig allvarligt bekymrad av Lars Drakes artikel och den mycket relevanta kritiken från Ab Kultur och andra.

* Korrigering av Martin Kragh 13/1 ”Där finns som Svenska Freds korrekt påpekar en passage i vår artikel som lämnar öppet för en tolkning att vi kopplar samman Svenska Freds med ryska påverkansoperationer. Vi vill härmed förtydliga att en sådan tolkning inte under några omständigheter är någon vi ställer oss bakom. Den diskussion som Svenska Freds för kring säkerhetspolitik är viktig och där finns många legitima argument på olika sidor i svensk säkerhetspolitisk debatt. Det är olyckligt att Svenska Freds legitima diskussion i vår artikel blandats samman om frågan om ryskt agerande. Vår artikel tar inte heller någon ställning i Natofrågan.
Vad vi skriver här är applicerbart också för andra personer som i vår artikel blivit apostroferade, som Valter Mutt, Maj Britt Theorin och Pierre Schori. Den relevanta passagen i vår artikel har också korrigerats, i syfte att förtydliga sakfrågan.”
Martin Kragh, korrigering på Utrikespolitiska Institutets hemsida

* Tidskriften ”Journal of Strategic Studies” förefaller inte vara en seriös vetenskaplig tidskrift då den kan publicera en artikel med så påtagliga brister. (Jag har som forskare publicerat ett hundratal artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter, och 15-20 i den högst rankade tidskriften inom mitt forskningsområde, och har som referee (oavlönad vetenskaplig granskare) bedömt flera tiotal artiklar av andra forskare.)

Kragh och Åsberg skriver i Abstract (sammanfattning av artikeln) ”In summary, we conclude that the overarching goal of Russian policy towards Sweden and the wider Baltic Sea is to preserve the geostrategic status quo, which is identified with a security order minimising NATO presence in the region.”
Min kanske naiva tro är att motsvarande gäller NATO.
Artikeln ter sig därmed ganska ointressant, men kanske ändå inte. Den verkar nämligen tas på stort allvar av vissa.

Artikeln. av Lars Drake
Martin Kragh, en av cheferna på Utrikespolitiska Institutet som till en betydande del är statsfinansierat och en av institutets medarbetare, Sebastian Åsberg.Det låter som ett spännande och viktigt ämne. Frågan är hur välgrundade artikelns påståenden och slutsatser är.

Om utgångspunkten

Artikelförfattarnas syn på världen är så ensidigt USA och Natovänlig att analysen av påstådd påverkan på svensk opinion från Ryssland inte kan tas på något större allvar. Man skulle kunna jämföra med en analys av propaganda från USA i Sverige som värderades efter hur mycket den avviker från den åsikt som företräds av Ryssland. Någon sådan analys kommer inte att genomföras inom ramen för Utrikespolitiska Institutet eller någon annan del av det svenska politiska systemet. Det skulle vara ungefär lika meningsfullt som att genomföra den analys som presenterats i Journal of Strategic Studies med Martin Kragh och Sebastian Åsberg som författare.

Något som däremot skulle vara intressant är en jämförelse av hur påverkan sker i Sverige från USA, Ryssland och några andra globalt viktiga aktörer, inklusive hur omfattande och effektiv sådan påverkan är. Var hämtar svenska tidningar sin information om omvärlden? Varifrån kommer den i Sverige dominerande bilden av världen? Vilken roll har tankesmedjor och statsfinansierade NGOs i USA, Ryssland och Sverige för det som återges i svensk press?

Om förekomst av förfalskningar

Artikelförfattarna hävdar att det förekommit förfalskade dokument, desinformation och fejknyheter i ”det svenska informationslandskapet”. Det är otvivelaktigt sant, nätet är fullt av skräp. De listar 26 exempel på förfalskningar som dykt upp under en 25-månadersperiod från december 2014.

Artikeln skulle handla om att Ryssland (eller snarare den ryska statsledningen) har agerat på ett visst sätt för att påverka. Därför är eventuella bevis på att förfalskningar och desinformation som förkommit faktiskt har ett ursprung i den ryska statsledningen eller dess underställda organ helt avgörande för slutsatserna. De bevis på koppling är att förfalskningarna har länkats på en svenskspråkig sida (Pressbladet) och att förfalskningarna tidigare dykt upp på några olika ofta ryskspråkiga internetsidor som i de flesta fall ger möjlighet för vem som helst att lägga ut material på dem. Om någon har lagt ut något där via ett ombud blir det väldigt svårt att härleda vem och var förfalskningen skapats. Det medger författarna i en passus. 1
Russia Today
Författarna hävdar ändå att det finns kopplingar till ryskstödda källor, oftast indirekt. Men det visas inte vem som gjort vad i enskilda fall eller hur väl det kan dokumenteras. 2 Det är inte alls omöjligt att någon som representerar en underrättelseorganisation i Ryssland har medverkat till någon av de 26 förfalskningarna, vad vet jag. Bevisningen är dock så svag eller obefintlig att jag inte på något sätt känner mig övertygad. En del av förfalskningarna kan komma från aktörer som vill misskreditera Ryssland eftersom det handlar om sådant som är lätt att avslöja och att misstankarna sannolikt skulle riktas mot Ryssland. Det kan även komma från sådana som behagar skämta eller skapa förvirring.

Åsikter som klassas som rysk propaganda

Författarna har på några ställen pekat på teman och ståndpunkter som ingår i den ryska nyhetsförmedlingen eller ryska ledningens uttalanden och som personer, organisationer eller tidningar i Sverige framfört.
Till kategorin åsikter man ska akta sig för att framföra om man inte vill bli stämplad som ”interlocutor” återfinns bl.a. följande: 3
Kommentar, Anders: Angående interlocutor så avses ”Lastly, there exist examples of important target groups in Sweden, such as political actors, NGOs and newspapers, who wittingly or unwittingly have performed a role as interlocutors of disinformation.” Dvs. de som sprider vad författarna anser vara disinformation kallas interlocutors (för översättning se nedan).
Irak-möte 141126
* Irakkriget 2003 var ett brott mot internationell lag. Det kan inte finnas särskilt många jurister som har en avvikande uppfattning och dåvarande generalsekreteraren i FN uttalade sig tydligt i den frågan.
* Betydelsen av fascister i Ukraina. Det finns nog bara en liten grupp okunniga som fortsätter att förneka fascisternas och andra högerextrema nationalisters betydelse för utvecklingen i Ukraina de senaste åren.
* Negativ syn på NATO. Med tanke på dess krig i Jugoslavien 1999 (för att bryta loss Kosovo) och i Libyen 2011 blir det svårt att avstå från kritik. I det första fallet saknades FN-stöd och i det andra fallet saknades stöd för bombning a regeringsarméns ställningar.
* Skarp kritik mot EU. Hur många i EU har ingen kritik alls att framföra?
Om man ska undvika dessa ämnen är det nog bäst att sitta vid sitt eget köksbord och hålla munnen stängd utom när man ska äta och dricka. Finns det några vettiga åsikter som inte klassas som suspekta?

Ab Kultur logga

Aftonbladet Kultur pekas ut som den främsta svenska vidarebefordraren/förmedlaren/mellanhanden (eng. ”interlocutor”, ett ord jag inte sett tidigare som kan betyda tala mellan) av ”pro-Kremlin ’left’ narrative”.

När jag såg det blev det som en bekräftelse på att artikelförfattarnas metod måste vara olämplig (om de har någon genomtänkt metod). Aftonbladet Kultur publicerade 30 artiklar under 2014 (på 52 veckor!) som handlar om länder som tidigare ingick i Sovjetunionen. Verkligen chockerande (eller?), men det hände ju faktiskt en hel del i östra Europa under 2014 som borde beskrivas och diskuteras. Teman sägs ha varit fascism i Ukraina (som väl ingen insatt person kan förneka), Carl Bildt, EU och Nato. De senare tre var djupt involverade i upprinnelsen till den kupp som genomfördes med hjälp av högerextrema stormtrupper i Kiev januari 2014. Ska en oppositionstidning kritiseras för att ha framfört kritik mot landets utrikesminister? Det vore väl snarast ett exempel på dålig journalistik att inte ta upp dessa ämnen.

Själv var jag en av flera författare till ett debattinlägg på Aftonbladet Kultur som tog upp den humanitära situationen i östra Ukraina och som uppmanade till fred. Jag skäms inte alls för den artikeln, möjligen att den var för mild i kritiken av Carl Bildt inte hade utrymme att ta upp förhållandena kring kuppen i Kiev. 4

Aftonbladet har publicerat två bra svar av Martin Aagård och Åsa Linderborg om de osakliga angreppen på dem. 5 6 Det har även förekommit några andra klargörande svar t.ex. av David Isaksson i Sydsvenskan
och av Emma Lundberg i Internationalen (även en tidigare artikel är intressant). 7 8 9 De har tagit upp flera påståenden om personer som sägs ha kopplingar till bl.a. Putin. Det mesta tyder på att även det är grundlösa påståenden. Jag kommer därför att avstå från att upprepa flertalet av deras argument och rekommenderar i stället läsning av de länkar som finns i anslutning till detta stycke.

NATO, Värdlandsavtal och påstådda lögner


NATO - militärer
NATO nämns 95 gånger i artikeln så det uppfattas tydligen som en av de viktigaste frågorna. Det påtalas även att det tillhör gruppen viktiga teman som tas upp i den ryska propagandan.
Det påstås i artikeln att det förekommit flera lögner i debatten våren 2016 om Värdlandsavtalet med Nato. Det som anges som lögner är att avtalet enligt olika debattörer ger, 1. Nato möjlighet att placera kärnvapen i Sverige, 2. möjlighet för Nato att attackera Ryssland från svenskt territorium och 3. immunitet för brott begångna i Sverige. 10

Artikeln tar upp tre exempel på debattartiklar som skulle påstå det som sägs ovan. Ett problem är att dessa artiklar inte säger det. Däremot uttrycker de oro för att avtalet inte är skrivet så att de ges garantier att de två förstnämnda problemen kan undvikas.

Det kan vara lämpligt att åter läsa avtalstexten. Avtalet slår fast att grunden är NATOs strategi och den inkluderar avskräckning med kärnvapen. Vi vet även att USA vägrar att uppge om de har kärnvapen eller ej på sina fartyg m.m.. Detta plus att det i avtalstexten står att ”alla delar i en Nato-ledd styrka”, medför att det är berättigat att hävda att avtalet inkluderar en risk att kärnvapen placeras på svenskt territorium. När det gäller vilka vapen som kan placeras på svenskt territorium finns det en del att hämta i Värdlandsavtalet första paragraf:

”1.1 styrkor: alla delar i en Nato-ledd styrka, inklusive all personal, alla djur, allt material och all proviant samt sådana styrkors civila komponenter i den mening som avses i Nato SOFA, Parisprotokollet och PFF eller andra länder som deltar under Natos ledning. Termen omfattar även alla fartyg, luftfartyg, fordon, förråd, utrustning och ammunition samt alla flyg-, mark- och sjöburna förflyttningsresurser och dess stödtjänster inklusive leverantörer som transporterar eller stöder styrkan.” (paragraf 1.1)
Det står ” alla delar i en Nato-ledd styrka”, ”allt material” och ”alla fartyg, …… ammunition …”. Ordet kärnvapen finns inte i avtalstexten, men det finns ingen som helst skrivning som utesluter kärnvapen Det står faktiskt ”alla”, ”allt” och ”alla”.

Angående eventuellt utnyttjande av svenskt territorium för angrepp på tredje land finns det några formuleringar i avtalstexten. Så här står det i den första syftesparagrafen:
”Syftet med detta samförståndsavtal är att fastställa principer och förfaranden för upprättandet av baseringsområden och tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor i, eller med stöd från, värdlandet under Nato-ledd militär verksamhet.” (paragraf 2.1)
”Nato-ledd militär verksamhet” definieras i avtalstexten som bl.a. ”genomförande av ett strategiskt, taktiskt eller administrativt militärt uppdrag” (paragraf 1.2).
Det framgår inte vad ”administrativt uppdrag” är. ”Strategiskt” måste avse större insatser, dvs. krig, ”taktiskt” skulle kunna vara smärre insatser som inte är att betrakta som krig eller som utgör en mindre del i ett krig. Värdlandsavtalet skulle vid sin tillämpning i krigstid göra oss medansvariga i krig och därmed göra oss till ett mål för det land som angripits av Nato.

Det blir svårt att förneka att sådana aktiviteter som angrepp på tredje land möjliggörs genom avtalet. Det slutliga genomförandet i enskilda fall ska ske i samarbete med svenska representanter, men är det någon som tror att USA skulle bry sig om vad Sverige säger i ett skarpt läge när de redan har trupp och materiel stationerade på svenskt territorium? Sveriges militärledning har ingen befälsrätt över Natotrupp som i något läge har stationerats i Sverige.

När det gäller immunitet finns det ingen sådan generell regel. Det står att rättstvister kan avgöras i hemlandet eller i Sverige. Det medför att det finns en möjlighet till någon form av immunitet. Är det någon som tror att USA skulle tillåta att en av dess soldater skulle kunna ställas inför en svensk domstol för krigsbrott? Det handlar i de tre fallen om hur en avtalstext kan tolkas och riskera att tillämpas inte om sanning eller lögn.

Värdlandsavtalet är som att bygga en motorväg och sedan sätta upp en spärr som bara släpper igenom dem som fått tillstånd. Det är naturligtvis lättare att köra mot sitt mål på motorvägen om den finns än om den inte finns, med eller utan spärr. Det är naturligtvis lättare för stora fartyg att gå in en hamn om den har muddrats vare sig det krävs ett tillstånd från en myndighet i det enskilda fallet eller inte.

Det finns en intressant kommentar i anslutning till den påstådda desinformationen kring Värdlandsavtalet. Det hävdas att det är omöjligt att klarlägga var den påstådda desinformationen kommer ifrån. (It is impossible to establish the origin of the disinformation on the Swedish NATO host agreement.)

Det är ju ett öppet erkännande av att författarna inte har några som helst indikationer på att ursprunget är den ryska statsledningen.

Jag kan förklara vad det finns för ursprung eftersom jag var en av dem som framförde den påstådda desinformationen. Jag läste hela den avtalstext som fanns tillgänglig. Det var en analys av texten som jag och de andra gjort som medförde att vi kunde formulera dessa kritiska frågor. Jag ringde inte till ryska ambassaden för att få råd – jag lärde mig läsa för 60 år sedan.

Man kan sammanfatta Kragh och Åsbergs argumentation kring NATO och Värdlandsavtalet på följande sätt:

1. Ett påstående om att det förekommit tre lögner i debatten som i själva verket inte är lögner.

2. Ett påstående om att några debattörer framfört dessa ”lögner” när de inte gjort det.

3. Ett påstående om att det inte går att veta var ”lögnerna” kommer ifrån när det är hur lätt som helst att reda ut.

Blev det något kvar?

Slutsats

Bevisen om koppling till den ryska statsledningen eller dess underställda organ avseende förfalskningar eller allvarlig desinformation är i de flesta fall obefintliga. Därmed står resten av resonemangen på mycket lös grund. Det enda som kan visas tydligt är att ståndpunkter som framförs i ryska medier också framförs i den svenska debatten. Man kan fråga sig på vilket sätt det är fel att det framförs vettiga ståndpunkter i Ryssland bara för att de liknar ståndpunkter som framförts i Sverige och andra västländer, eller omvänt. Har de fel i Ryssland om de gör analyser och kommer till liknande slutsatser som vi i Sverige? Det finns uppenbart fundamentala svagheter i Kragh och Åsbergs sätt att analysera.

Noter

Artikeln återfinns här: http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/01402390.2016.1273830

Engelska textutdrag i noterna kommer från artikeln.

1 The systematic dissemination of forgeries through various media channels suggests a coordinated campaign even if it remains to be established precisely where and how the forgeries have been generated.

2 Linkages to Russian sponsored originators exist, for the most time indirectly.

3 A similar operating mode can be seen in how Russia conducts its public diplomacy today. The Iraq war (2003) was a violation of international law, the Libyan intervention (2011) did not end hostilities on the ground, and the EU is facing considerable economic and political challenges. As previously with Soviet propaganda, Moscow’s criticism of the ‘West’ today rings true to important target groups who can be nudged towards accepting the Kremlin’s established view of world affairs.

4 http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article19394447.ab

5 http://www.aftonbladet.se/kultur/a/Kgva7/haxjakten-maste-fa-ett-slut

6 http://www.aftonbladet.se/kultur/a/ErWvo/forsvara-det-fria-ordet

7 http://www.sydsvenskan.se/2017-01-09/svensk-kremlologi

8 http://www.internationalen.se/2017/01/desinformationsrapporten-som-byggde-pa-desinformation/

9 http://www.internationalen.se/2016/09/aleksej-sachnin-drabbades-av-egor-putilovs-fortal-jag-trodde-inte-sant-har-kunde-handa-i-sverige/

10 NATO, it has been argued, will be allowed to place nuclear weapons on Swedish military bases, use Swedish territory to launch a first-strike attack on Russia and enjoy legal immunity for crimes committed by NATO troops on Swedish territory. All three claims are false but have nevertheless reappeared frequently in Swedish media and public debate. The most notable example is an article signed by four Green Party members of Swedish parliament …..

i Andra om: , , , , , , , , , ,, , ,

  13 comments for “Martin Kraghs ”Analys” av rysk propaganda eller desinformation om desinformation

  1. 14 januari, 2017 at 08:53

    Mattias Göransson, chefredaktör Filter (eller namne) skriver ”Underbar, underbar genomgång av en redan klassisk intellektuell hårdsmälta. Själv älskar jag Kraghs och Åsbergs alster, eftersom det utgör den ultimata illustrationen av det grupptänkande som kännetecknar UI, MSB, Must, Försvarshögskolan, Centret för asymmetriska hot, etcetera, i den här frågan.” (https://www.blogg.umu.se/mediespanarna/2017/01/12/262-desinformation/#comment-86)

  2. 14 januari, 2017 at 08:59

    Placerar detta även som kommentar:
    * Korrigering av Martin Kragh 13/1 ”Där finns som Svenska Freds korrekt påpekar en passage i vår artikel som lämnar öppet för en tolkning att vi kopplar samman Svenska Freds med ryska påverkansoperationer. Vi vill härmed förtydliga att en sådan tolkning inte under några omständigheter är någon vi ställer oss bakom. Den diskussion som Svenska Freds för kring säkerhetspolitik är viktig och där finns många legitima argument på olika sidor i svensk säkerhetspolitisk debatt. Det är olyckligt att Svenska Freds legitima diskussion i vår artikel blandats samman om frågan om ryskt agerande. Vår artikel tar inte heller någon ställning i Natofrågan.
    Vad vi skriver här är applicerbart också för andra personer som i vår artikel blivit apostroferade, som Valter Mutt, Maj Britt Theorin och Pierre Schori. Den relevanta passagen i vår artikel har också korrigerats, i syfte att förtydliga sakfrågan.”
    Martin Kragh, korrigering på Utrikespolitiska Institutets hemsida

  3. U.I. träsket i behöv av dränering
    14 januari, 2017 at 09:41

    Bara för att en artikel är publicerad i en vetenskaplig tidskrift ger inte fog för dess vetenskaplighet.
    Tidskriften Journal of Strategic Studies är överreklamerade, med en impact factor av 0,85 – det är som en landsortstidning posten i den vetenskapliga tidskriftsvärlden. Vidare avslöjar listan på de som ingår i tidskriftens ”Redaktionella Råd (Editorial Board)”. Att ingen vetenskapspersoner och/eller experter i militära affärer från Ryssland, Kina eller andra delar av världen än väst sitter i dess redaktionella råd, med undantag av flera namn från Israel, säger också en hel del om tidningen.

    Eurasien sägs var ett av Kraghs ”expertområden”. Inte blir man klokare dock av att läsa det han skriver om det, givet hans Ryssfobi och pro Nato-inställning, vilka avkläs ordentligt här
    http://www.8dagar.com/2016/04/olyckan-kragh.html.

    Vill man få djupare analyser om Eurasien t ex, , vänder man sig snarare till texter som denna

    http://thesaker.is/shadow-play-the-new-great-game-in-eurasia/

  4. Lars Drake
    14 januari, 2017 at 12:53

    Det blir minst sagt löjligt när Martin K säger att artikeln inte tar ställning till Nato när utgångspunkten är en positiv syn på USA och NATO. Artikeln som genomsyras av en västståndpunkt skulle inte ha skrivits om det inte fanns en sådan attityd i botten. Författarna tar för givet att de tre påståendena om värdlandsavtalet är lögner (naturligtvis utan att visa det). Det baseras troligtvis på att en part som förvarar avtalet, försvarsministern, hävdar det. Jag har som du Anders skrivit, granskat och läst en och annan vetenskaplig artikel (även om jag har spenderat en mindre del av min tid inom akademin) och jag skulle inte ens fundera på att föreslå publicering för en sån samling ogrundade påståenden som Kragh o Åsberg lagt fram.

  5. Martin Kullberg
    14 januari, 2017 at 16:16

    Väl talat.

    Sågade den på de fundamentala slutsatserna, det vart inget kvar i denna rapporten. Det var alltså ett stycke propaganda, skriven med en på förhand given slutsats. Denna text kommer följa författarna livet ut.

    Nästa steg blir att ge samtliga som utpekas som landsförrädare möjlighet att såga författarna i det offentliga. Det blir ganska många som skall bemöta detta. När man gör så allvarliga antydningar, på så lösa boliner så skall man löpa galopp i den offentliga debatten

  6. 14 januari, 2017 at 17:34

    För att veta vad riksdagen tagit beslut om får man titta på Regeringens proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd. https://data.riksdagen.se/fil/7721409C-6A38-46D1-AC51-EC31E8BA77A5

    Lagarnas förändringar tycks inte vara särskilt stora.

    I lagändringarna ser jag inget om att kärnvapen skulle tillåtas. Problemet verkar snarare vara att kärnvapenmakt kan besluta sig för att bryta avtalet i hemlighet och smuggla in kärnvapen till sina ny högkvarter i Sverige eller ha dem på båtar förankrade i våra hamnar vilket gör Sverige till en självklar måltavla för ryska kärnvapen i händelse av att något Nato-land attackerar Ryssland.

    Hade vi haft ett eget neutralt alliansfritt konventionellt totalförsvar, ett värnpliktsbaserat försvar, där inget utländskt materiel eller utländska soldater tilläts skulle säkerhets-situationen sannolikt förbättras för Sverige vad gäller kärnvapen-attacker.

    Sid. 32
    ”Kärnvapen får inte placeras på svenskt territorium. Detta har Sverige i
    decennier tydligt markerat till omvärlden. Den svenska positionen att inte
    förvärva kärnvapen och att inte tillåta att sådana vapen placeras på
    svenskt territorium eller medförs av gästande utländska stridskrafter vid
    besök har förmedlats på ett otvetydigt sätt i olika sammanhang och
    forum, t.ex. genom tal i FN:s generalförsamling. En gästande stat är
    folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer för
    besöket. Detta följer bl.a. av den folkrättsliga suveränitetsprincipen.
    När det gäller frågan om sådana vapen som omfattas av vapenlagens
    regler, t.ex. skjutvapen, så framgår av avsnitt 8.3.8 nedan att regeringen
    måste fatta beslut om undantag från vapenlagens tillståndskrav för att
    sådana vapen ska få föras in i landet.”

    Vad gäller immunitet m.a.p. brottsbalken är texten inte särskilt klargörande eller tydlig, verkar snarare vara medvetet svamlig. Min tolkning är att samma problem som upplevts i Japan med amerikaner på permission som våldtar japanska kvinnor eller mördar kan uppkomma och att regeringen då måste besluta ifall personen skall lagföras enligt brottsbalken i Sverige eller ej. Då kommer brott endast leda till straff i Sverige om regeringen s.a.s. har stake nog.

    Skulle då i regeringen sitta kända svenska CIA-agenter, quislingar, som tagit sig dit med hjälp av utlandslojal massmedia är sannolikheten stor att brottsligheten inte beivras och att svenska medborgare i svensk militär och polis, med stake nog, då beslutar att rätta till den saken på egen hand genom ”temporära folkdomstolar”.

  7. Kjell Magnusson
    15 januari, 2017 at 17:34

    Det mesta har redan sagts. Det finns dock skäl att ytterligare kommentera artikelns användning av vetenskaplig metod. I sammanfattningen sägs bland annat:

    As borne out by our detailed content analysis [italics KM] of Swedish Sputnik, dominant metanarratives in Russian public diplomacy have converged in order to convey a few consistent messages, framing NATO as an aggressor and military threat, the EU as in terminal decline, and Russia as under siege from hostile Western governments. (s 35)

    The timing, narratives and intensity of the campaigns suggest to us that a key goal of these campaigns was to influence Swedish decision makers and public opinion, in order to hinder the implementation of a NATO host agreement in May 2016 and Swedish NATO integration overall.’(s 35)

    Jag skall inte uppehålla mig vid den ideologiska och emotionella retoriken eller den konspiratoriska världsbild som utgår från att en kritisk hållning till en viss politik skulle bero på aktiv desinformation från rysk sida. Inte heller tänker jag ta upp föreställningen – vederlagd i internationell forskning – att människor är hjälplösa offer för propaganda. I själva språkbruket finns däremot en vårdslöshet eller brist på exakthet som inte hör hemma i en vetenskaplig diskussion.

    Martin Kragh har inte genomfört en ”detaljerad innehållsanalys”. Vi får bara veta att han upprättat en ”databas” över ”svenska Sputnikartiklar”. Inte vilka kriterier han utgått från eller vilken programvara som använts. Vad som redovisas är förekomsten av vissa begrepp, samt hur många artiklar som klassificerats enligt vissa temata. Hur klassificeringen gått till får vi emellertid inte veta.

    Det finns idag programvara som medger avancerad text- och innehållsanalys, både kvalitativ och kvantitativ (jfr Provalis olika komponeneter, MaxQDA, T-Lab, eller tilläggsfunktioner i statistikprogram som R, SPSS eller SAS, för att nämna några). Vi får inte veta om författarna utnyttjat sådana program eller om man nöjt sig med att räkna frekvenser och rita diagram via Excel. Poängen med programvara för textanalys hade varit möjligheten att skapa empiriskt grundade kategorier, baserade på t.ex. clusteranalys av texter. Som det nu är kan klassificeringen ha gjorts ”för hand”, med risk för fel.

    Att tala om ”detaljerad innehållsanalys” är vilseledande och stärker inte förtroendet för texten i övrigt. Detsamma gäller användningen av termer som ”framing” och ”narrative”, frikopplade från respektive teoribildning. I synnerhet den bristfälliga redovisningen av metod borde ha uppmärksammats av en vetenskaplig tidskrift.

    Kjell Magnusson, docent i sociologi, f d universitetslektor vid Uppsala universitet

    • 15 januari, 2017 at 18:13

      Jag tackar för denna viktiga kommentar utifrån expertkunnande. Saknats i kommentar av oss andra, i de som jag sett åtminstone.

  8. 15 januari, 2017 at 19:18

    Mediaspanarna slaktar Martin Kragh

    (http://podcasts.nu/avsnitt/mediespanarna/262-desinformation )

  9. 15 januari, 2017 at 19:19
  10. 5 februari, 2017 at 11:57

    EMPIRI?

    Rätt många akademiker av olika slag känner sig manade att ta till orda om Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, också om det inte är deras specialitet. Tyvärr tar de inte alltid med sig det vetenskapliga förhållningssätt man använder till vardags i sitt arbete. De utnyttar sin självklara rätt att framföra vilka åsikter man vill. Men man förskönar ofta åsikterna med fina akademiska titlar för att kanske inte bara få en artikel publicerad utan också för att förstärka trovärdigheten med sin akademisk glas.

    Därför kan vi läsa:

    – att svensk försvarsförmåga är den sämsta sedan 1500-talet (Hans Hasselbladh, professor i företagsekonomi och Magnus Peterson, professor i modern historia);
    http://www.dn.se/debatt/svensk-forsvarsformaga-den-samsta-sedan-1500-talet/

    – att Ryssland vill knäcka det mångdubbelt starkare Nato (Martin Kragh forskningsledare Uppsala universitet);
    http://www.svt.se/nyheter/inrikes/experter-rysslands-mal-skulle-vara-att-knacka-nato

    – att Sveriges militära försvarsförmåga har reducerats till nära noll (Stefan Hedlund professor i öststatsforskning);
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varst-ar-att-vi-har-svikit-vara-grannar_4024293.svd

    – att Sveriges envisa vägran att gå med i Nato kan bli den utlösande faktorn i ett nytt krig (Stefan Hedlund professor i öststatsforskning);
    http://www.gp.se/nyheter/debatt/professorn-risk-att-ryssen-intar-gotland-om-vi-inte-g%C3%B6r-r%C3%A4tt-1.3923702

    – att risken för att Sverige skulle dras in i ett krig kan inte beräknas exakt ((Wilhelm Agrell professor Lunds universitet););
    http://media.aff.a.se/2016/12/Vart-forsvar_4-16_web.pdf

    – att risken är 15% att Ryssland anfaller Sverige (Wilhelm Agrell professor Lunds universitet);
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/ewa-stenberg-vi-kan-vanta-oss-hogre-anslag-till-forsvaret/

    – att det är lika bra att Sverige går med Nato (Kristian Gerner professor i historia Lunds universitet);
    http://www.expressen.se/nyheter/dokument/grannfejd-i-1000-ar–misstron-kvarstar-an/

    – att Nord Stream2 är ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige och EU (Anders Åslund är professor i internationell ekonomi);
    http://www.svd.se/anders-aslund-nord-stream-2-maste-stoppas/om/sakerhetsradet

    – att Gotland måste återbeväpnas (…) med hemvärnstrupp som talar gutemål (Hain Rebas professor emeritus i historia);
    http://www.svd.se/hain-rebas-nord-stream-2-ar-en-fara-for-gotland/om/sakerhetsradet

    – att man kan tro att det är hotet från Ryssland och försvarets oförmåga som ökat stödet för Nato -medlemskap (Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap);
    http://www.dn.se/debatt/stod-for-nato-medlemskap-nu-storre-an-motstandet/

Comments are closed.