|
Det finns faror med den snuttifiering som pågår inom medierna idag, faror som kan leda till att demokratin hotas på sikt. Kvälls- Jag har vid ett upprepat antal tillfällen uppehållit mig kring kvällspressens pågående förflackning. Jag beskriver det ofta i termer av snuttifiering, och en vanlig måltavla är deras aktiva försök att bli ett slags dagligt utkommande – Hänt i Veckan. Och visst, de har fått knivskarp konkurrens. Bara i Stockholm finns det tre gratistidningar som med framgång tar läsare från den övriga pressen. Att kvällspressen säljer lösnummer på sex, silikon och dokusåpor har de allra flesta kunnat konstatera och ibland höjs det röster som säger ”- kunderna vill ha det så, det är därför de köper tidningarna”. Jag har svårt att ta till mig ett sådant resonemang. Visst, många köper kvällstidningarna för deras bitvis underhållande innehåll. Det är omöjligt att bortse från det, men kan man för den skull inte tänka sig att kunderna vill ha genomarbetade tidningsartiklar där skribenterna har satt sig in i det de skriver om? Själv brukar jag berömma Public Service och radions P1. Men inte heller de går fria från den allmänna ytligheten. Det man brukar göra i Studio Ett är att man bjuder in en vältalig gäst som är FÖR en viss sak och sedan matchar man det med en annan gäst som är MOT. Metoden är osviklig, debattörerna argumenterar och bitvis kan det bli ganska underhållande. Men till slut måste man fråga sig vad man egentligen har fått reda på annat än de argument som bägge parter anför. Har man fått någon djupare insikt i den fråga som varit uppe? Det handlar om att göra billig radio och billiga tidningar. Personal är det som är dyrt när det gäller produktionen. Det är en av orsakerna till att artiklar i tidningen sällan är längre än 5-600 ord. Journalisterna förväntas skriva korta sammanfattningar av det de berättar om. Resultatet blir att en händelse någonstans i världen eller i Sverige ska beskrivas snabbt och kärnfullt. Det betyder att den praktiskt taget aldrig blir utförligt beskriven vilket får till följd att tidningsläsare, och även konsumenter av etermedierna, fortsätter att leva i okunskap om händelsernas många aspekter, bakgrund och effekter. Våra mesta kändisar för ögonblicket verkar vara ungdomar som deltar i en dokusåpa som heter ”Idol”. Det förefaller i alla fall vara så eftersom kvällstidningarnas rubriker på nätet praktiskt taget uteslutande toppas av att den ena eller den andra har åkt ur tävlingen, gråtit eller blivit mobbad. Public Service SR/SVT tycks dessutom ständigt vara utsatt för omorganisationer eller besparingar. Och när motorsågen ska tas fram för att förbilliga produktionen så är det alltid de fördjupande programmen som lever farligt. Vår Grundade Mening, Sveriges Radios mediekritiska program hotas av nedläggning. Samma sak gäller programmet Konflikt. Man talar från |
radioledningens sida om att i stället plocka in någon ”talkshow” i P1. Den utveckling som redan idag innebär att kvällstidningarna är offrade på kommersialismens altare hotar nu således både radio och TV. Morgontidningarna har redan börjat vandra samma väg som kvällspressen med kortare artiklar och alltfler säljande rubriker. Själv undrar jag hur det kommer att gå med vår demokrati när folk inte erbjuds information om samhällsutvecklingen. Vi kan redan idag konstatera att främlingsfientliga grupper som t.ex. Sverigedemokraterna lyckats få fäste i närmare hälften av landets kommuner. Vart det leder på sikt vet vi inte, men det är inte omöjligt att de kommer in i riksdagen i nästa val. Oinformerade medborgare kan givetvis inte fatta medvetna och genomtänkta beslut, hur skulle de kunna det? Om inte allmänheten har tillgång till bra information hur ska de då kunna värja sig mot all desinformation eller mot alla hårt vinklade nyheter? Andra bloggar om: Snuttifiering, Mediekritik, Aftonbladet, Expressen, Pseudonyheter, Gratistidningar, Journalister, Politik, Kvällspressen [tags]Snuttifiering, Mediekritik, Aftonbladet, Expressen, Pseudonyheter, Gratistidningar, Journalister, Politik, Kvällspressen[/tags] |
6 svar till “Kvällspressen, en fara för demokratin”
Bloggar också om detta idag. Det dystra är att det som du beskriver inte är så helt nytt. Det var lika eländigt redan i början av 90-talet.
Någonstans i slutet av 80-talet slog den totala kunskapsrelativismen igenom som den offentligt och kulturellt dominerande tanketrenden, det där att var och en lever med sin egen sanning och något sannt utanför oss finns inte. Allt är relativt, det ena är lika sant som det andra.
Idag är jag färdig att kasta upp varje gång jag hör någon tala om ”hans, hennes, din berättelse”, som är innesättet att uttrycka denna kunsakpsrelativism på.
Det är den här tanketrenden som leder till att man i radion ställer förespråkare för något mot motståndare mot samma något, och sedan får folk själva bestämma vad de ska/vill tro, vad de ska göra till sin sanning, sin berättelse :-(.
Vad gällde invandrardiskussionen i början av 90-talet blev den här förslapppade radioprincipen förödande.
Nej det är långt ifrån nytt. Kvällspressen var föraktad och kritiserad redan på 60-talet. Men likafullt skulle man idag ha tyckt att de tidningarna var bra.
Nu är det i praktiken så att några få radioprogram och några få tidningar är informativa i ordets bemärkelse. Det är praktiskt taget ALLTID så att man måste läsa böcker/utredningar för att kunna få en hyfsad bild av något.
Hur välinformerade är vi exempelvis över de federativa tendenserna i EU? Vilken tidning har ägnat ordentligt med resurser åt att sätta sig in i frågan och beskriva den vettigt?
Noll tidningar. Ska radion ta upp ämnet så tar man in ngn från Timbro som får diskutera saken med en vänsterpartist i sex minuter i Studio Ett.
Underhållande, men dessvärre ointierade analyser. Kvällstidningarnas särart är kontrasten mellan högt och låg. Å ena sidan är Expressen det medieföretag vars medarbetare vunnit flest Stora Journalistpriset (14), å andra sidan bevakar vi ”Idol”-tävlingen. Å ena sidan erhöll vår medarbetare (Christian Holmén) Guldspaden i år, å andra sidan skriver vi om Schlager-SM. Å ena sidan publicerar vi en uppmärksammad artikelserie om Iran (skriven av Mats Larsson) varje dag i två veckor, å andra sidan berättar vi om hälsotips. Och så vidare…
Detta publicistiska koncept har alltid varit kontroversiellt – här och utomlands – men det har samtidigt gjort kvällstidningarna till de största dagstidningarna och därmed skapat resurser för exempelvis undersökande journalistik. Med samma engagemang som vi granskar AMS eller nyblivna moderatministrar, så skriver vi 10 sidor om fotbollslandslaget eller visar bilden på Sveriges sötaste katt. Högt och lågt, tungt och lätt, såsom livet och samhället faktiskt är.
Och apropå textlängderna: det är naturligtvis inte av resursskäl som artiklarna är kortare i kvällspressen än i andra medier, bortsett från det enkla faktum att det de facto tar längre tid att formulera sig väl på få tecken än på många tecken så har faktiskt kvällstidningarna större redaktioner än sina konkurrenter.
En anledning till textlängderna är förstås att den genomsnittlige konsumenten läser varje text nio (9) sekunder samt att hälften av läsarna slutar ta del av en text efter max 1 500 tecken. Detta gäller alla dagstidningar och därför är det viktigt att ha kontraster också i textlängderna, varför t ex ”DOKUMENT: EXPRESSEN” är en längre text jämfört med en notis.
Vänligen
Thomas Mattsson,
chefredaktör Expressen Nya Medier
Thomas! Jag hade just beslutat mig för att ta bort min bloggpost och skriva om den men det kan jag ju inte göra nu. Nej ett mynt har alltid två sidor och visst förekommer det att Expressen har bra artiklar. Det är inte det jag säger, och det är inte heller min tanke bakom min lätt ostrukturerade bloggpost.
Och visst sjutton ska ni skriva om både Idol och Schlagerfestivalen. Det tror jag inte att någon av kvinna född ifrågasätter. Det man kan ifrågasätta när det gäller kvällspressen (i första hand) är den kommersialisering som leder tidningarna ut på en smal, mycket smal, stig som kantas av diverse monument bestående av överkörda människor, halvsanningar och rena lögner.
Ju hårdare konkurrensen blir från andra medier som gratistidningar, reklamradio -och- morgontidningarna, desto mer får kvällspressen ge sig ut på jakt på lösnummerköpare, med mer braskande rubriker och fler mer eller mindre påhittade historier om al-Qaida från Kvällsposten.
Just Expressen är sannolikt det första som Bonnierkoncernen offrar, men min uppfattning är nog att de redan gjort det och jag tror också att ni redan känner av detta på tidningen. Det är givetvis trist att folk på sikt kommer att bli utan sin försörjning, lika trist som det är att en pressröst tystnar. Och visst kan du skriva att jag torgför oinitierade analyser, det är säkerligen sant i många avseenden, men du vet förstås att dessa är korrekta, som sagt, oinitierade men för den skull inte felaktiga..
”En anledning till textlängderna är förstås att den genomsnittlige konsumenten läser varje text nio (9) sekunder samt att hälften av läsarna slutar ta del av en text efter max 1 500 tecken. Detta gäller alla dagstidningar”
Ja och det gäller även alla bloggar. Jag brukar predika för mina bloggvänner att de ska undvika längre bloggtexter än 4-500 ord, helt enkelt därför att folk tröttnar om de inte fastnat ordentligt för innehållet i en text. Men när det gäller kvällstidningarna så har ni så oändligt många fler läsare som ni skulle kunna påverka med hjälp av mer välskrivna artiklar.
Jag vet inte om jag är en gammal romantisk stöt med rosa glasögon, men för att travestera en av galenskaparna – jag säger inte att det var bättre förr men det är sämre nu.
Och den vitsiga formuleringen gäller både Aftonbladet och Expressen. Lösnummerköparna är ett utdöende släkte av många orsaker. En av orsakerna är kvällspressens snuttifiering, möjligen är det inte den huvudsakliga orsaken. Den står snarare i att finna i det faktum att det nu finns nya, snabbare och mer nischade nyhetskällor på nätet. Ja t.o.m. bloggar är framgångsrika konkurrenter om läsarnas intresse.
För det är inte bara så att läsaren inte läser längre än nio sekunder, dygnets sammanlagda tid för läsning är också tämligen konstant. Det betyder – läser ”Nisse Hult” bloggar 30 minuter varje dag så får kvällspressen en minskad publik. Folk orkar inte bry sig så de väljer vad de ska intressera sig för. Och det valet utfaller inte alltid i kvällspressens favör..
Jag kan konstatera att jag själv har hyfsat många läsare. På vardagar är det 12-1800 unika besökare och runt 2500 sidvisningar. Det är bra för att vara en blogg. Läser 10-20 % av dessa besökare i tio minuter så ägnar de motsvarande mindre tid åt att läsa annat, t.ex. Expressen..
Du har rätt, Jinge. Kvällspressen är dålig, lögnaktig och använder ofta metoder som kränker vanliga människor i sin jakt på sensationer som kan underhålla läsarna.
Jg tro också att detta blivit värre, vilket kanske beror på att det allmänna nyhetsflödet ökat så oerhört mycket. En människa i dagens samhälle avkrävs inte bara att hålla sig informerad om händelser i sin omgivning, utan också i sin stad, sin region, sitt land och förväntas till och med att följa utvecklingen i mellanöstern, i Afganistan, i Irak och så vidare i all oändlighet.
Det finns kanske då inte så stort utrymme för varje händelse, för varje nyhet i våra arma hjärnor och ingresserna, TV-nyheterna och kvällsblaskan får vara nog.
Medievärlden anpassar sig till läsarna.
Visst är det ett hot mot demokratin, men…
vad skall man gör åt det? Har du några förslag?
Nej Thomas S!
Några förslag har jag inte. Möjligen är det bara att vänta och låta den heliga marknaden göra sitt. Jag lyssnade på Vår Grundade Mening i veckan (finns på nätet) och Anders R Olsson var gäst och diskuterade om sin nya bok. Lögn, förbannad lögn och journalistik tror jag den hette. Jag har iaf beställt den från bibblan och den lät mycket intressant. Han förde ett resonemang om ngn ny sorts media i radion och det kan jag inte relatera, men lyssna på det på nätet. Det var många intressanta aspekter som kom fram.
För att inte säga följa utvecklingen i Darfur, Sudan, Asien, Latinamerika och så vidare.. :)
Nej det låter sig inte göra och där spelar media en mycket viktig roll. Möjligen kan man hoppas att de medier som är duktiga på den saken överlever och tjänar pengar och att de som ägnar sig åt silikonbröst, dokusåpor och kändisar är de som stupar.
Det är vi konsumenter som måste rösta med fötterna. Någon annan gör det inte åt oss.