Henry Kissinger – USA:s mest ansedda utrikesminister? – kritiserar USA:s Rysslandspolitik


Henry Kissinger är en av Trumps utrikespolitiska rådgivare och han kan möjligen motverka neocons (McCain, Lindsey Graham, Kagan, Soros m.fl) för planeten så farliga krigshets.
Han träffade Putin sommaren 2017, men man vet inte vad samtalet handlade om.
Kissinger träffade Putin
Politico: Kissinger-Trump-Putin

Han förstår till och med att Ukraina har en speciell historisk relation till Ryssland! Washington Post

Kissinger var som utrikesminister för 45 år sedan en hök, vars beslut bidrog till flera hundra människors dödsfall. En krigsförbrytare, fast som medborgare i USA är det ännu otänkbart att man prövas inför rätta för misstänkt krigsförbrytelse.

För exakt ett år sedan publicerade jag denna artikel, som idag ter sig än mer intressant med tanke på Kissingers nuvarande position.

Läs den gärna!

Artikeln.
Henry Kissinger är jämte Zbigniew Brzezinski den mest ansedde experten på USA:s utrikespolitik och anses vara en politisk hök. USA:s och Kissingers utrikespolitik medförde död för hundratusentals människor i Sydostasien. Kissinger var utrikesminister 1973-77. Båda dessa kritiserar nu USA:s utrikespolitik närmast från ”vänster” – vilket indikerar hur långt högerut denna ny förflyttat sig under den svage presidenten Obama. Detta har sitt intresse trots allt han har på sina händer, liksom Obama och många andra USA-politiker efter Kissingers tid i UD. Vi har behandlat hans och ZB:s kritik mot USA:s och EU:s Rysslands- och Ukrainapolitik tidigare. Man undrar nu vilken Kissinger som Hillary Clinton försöker luta sig mot. http://jinge.se/allmant/usa-ikonerna-kissinger-och-brzezinski-kritiserar-usas-ukrainapolitik.htm
Henry Kissinger II
Nu återges ett inlägg som Olle Olsson har publicerat på Facebook. Han har förkortat artikeln ”Kissinger’s Vision for U.S.-Russia Relations”http://nationalinterest.org/feature/kissingers-vision-us-russia-relations-15111

Huvudbudskapet är ”Russia should be perceived as an essential element of any new global equilibrium.”

Henry Kissinger gör en uppgörelse med den nuvarande amerikanska politiken gentemot Ryssland efter ett möte dagen innan med Vladimir Putin. Kissinger skriver ”The prevailing narrative in each country places full blame on the other side, and in each country there is a tendency to demonize, if not the other country, then its leaders. As national security issues dominate the dialogue, some of the mistrust and suspicions from the bitter Cold War struggle have reemerged. These feelings have been exacerbated in Russia by the memory of the first post-Soviet decade when Russia suffered a staggering socio-economic and political crisis, while the United States enjoyed its longest period of uninterrupted economic expansion.” vilket främst kan ses som en skarp kritik gentemot USA.

Kissinger för en realpolitisk argumentering för att erkänna Rysslands säkerhetsintressen i linje med Rikard Sakwas bok Frontlinje Ukraina. ”How does the United States work together with Russia, a country which does not share all its values but is an indispensable component of the international order? How does Russia exercise its security interests without raising alarms around its periphery and accumulating adversaries? Can Russia gain a respected place in global affairs with which the United States is comfortable? Can the United States pursue its values without being perceived as threatening to impose them? I will not attempt to propose answers to all these questions. My purpose is to encourage an effort to explore them.”
Obama och Putin 150929 DN II
Many commentators, both Russian and American, have rejected the possibility of the U.S. and Russia working cooperatively on a new international order. In their view, the United States and Russia have entered a new Cold War. The danger today is less a return to military confrontation than the consolidation of a self-fulfilling prophecy in both countries. The long-term interests of both countries call for a world that transforms the contemporary turbulence and flux into a new equilibrium which is increasingly multipolar and globalized.”

Det är nästan som att Kissinger argumenterar som vår tids Olof Palme i frågan om gemensam säkerhet och att erkänna att vi lever i en multipolär värld, vem hade kunnat tro det, inte minst i en tid då Palmes socialdemokratiska arvtagare låter som något helt annat.

Kissinger går längre än allmän betraktelser. Han lyfter särskilt fram ett namn som är mycket respekterat i Ryssland. Det är Primakov, arkitekten bakom Rysslands euroasiatiska politik och närmandet mellan Ryssland, Kina och Indien. Det tillhör demoniseringen av Ryssland i Sverige både i mainstream media och den vänstern som ser positionering mot fascism som den väsentligaste utrikespolitiska uppgiften att koppla samman euroasiatiska synsätt med fascisten/ultranationalisten Dugin. Detta för att i nästa stund framställa Ryssland som en monolit med grader av fascism från nazistiska grupper till Dugin och Putin. Det euroasiatiska synsättet är i första hand en analys utifrån Rysslands ekonomiska och geopolitiska förutsättningar. Denna linje har varit till hjälp för Ryssland, Dugin spelar en sidoroll av mindre betydelse som väst tjänar på att förstora på samma sätt som man påstår att kritiker av väst förstorar den fascistiska ideologins roll i Ukraina. Genom att lyfta fram Primakov som varit huvudarkitekten bakom Ryssland nya euroasiatiska linje som väst sett som ett stort hot säger Kissinger mer än allmänna fraser.
Han säger att det är dags att vakna upp till dagens multipolära värld och erkänna Rysslands legitima intressen istället för att demonisera landet eller dess ledare:

”Evgeny Primakov was an indispensable partner in this effort. His sharp analytical mind combined with a wide grasp of global trends acquired in years close to and ultimately at the center of power, and his great devotion to his country refined our thinking and helped in the quest for a common vision. We did not always agree, but we always respected each other. He is missed by all of us and by me personally as a colleague and a friend.”

Utdrag ur den tidigare artikeln ”USA-ikonerna Kissinger och Brzezinski kritiserar USA:s Ukrainapolitik”
På flera punkter går Kissinger och Brzezinski emot Vita husets och EU:s bedömningar då det gäller Ukraina och Rysslandspolitiken:
* De ignorerar Rysslands relation till sin granne… Att knäcka Ryssland har blivit ett mål för amerikanska tjänstemän, när det långsiktiga syfte bör vara att integrera det.
* Om vi behandlar Ryssland på allvar som en stormakt, måste vi på tidigt stadium avgöra om deras problem kan förenas med våra behov.
* Förhållandet mellan Ukraina och Ryssland kommer alltid att ha en speciell karaktär i ryskt tänkande. Det kan aldrig begränsas till ett förhållande mellan två traditionella suveräna stater. Ukraina kan alltså inte sättas i en enkel formel för att tillämpa principer som fungerat i Västeuropa.
* Kissinger lägger skulden för gnistbildning i konflikten på EU, som föreslog ett handelsavtal 2013, utan tanke på hur det skulle stöta Moskva, och dela det ukrainska folket. Det första misstaget var EU:s agerande. De förstod inte innebörden av sina egna villkor. Ukrainsk inrikespolitik gjorde det omöjligt för Ukrainas f.d. president Janukovitj att godkänna EU:s villkor och bli återvald eller att få Ryssland att se villkoren som rent ekonomiska. När Janukovitj avvisade uppgörelsen i november 2013 greps EU av ”panik”, Ryssland blev ”övermodigt”. De politiska diskussionerna mellan parterna uteblev.
* Kissinger upprepade sitt förslag att Ukraina ska bli en buffertstat, eller brygga mellan Ryssland och västvärlden.
* ”Vi bör undersöka möjligheterna att bilda en icke-militär gruppering mellan Ryssland och Nato:s befintliga gränser. Västvärlden tvekar att ta på sig den ekonomiska återhämtningen i Grekland, så den kommer säkert inte att ta på sig Ukraina som ett ensidigt projekt. Så man bör åtminstone undersöka möjligheten att visst samarbete mellan västvärlden och Ryssland i ett militärt alliansfritt Ukraina.”

Slutsats:Det finns viktiga skillnader mellan hökar och hökar i USA! De yngre är farligare, och mycket smittsamma. EU och massmedia saknar helt resistens mot de yngre hökarnas virulenta angrepp. Folklig, antiimperialistisk mobilisering efter saklig information och värderingar om demokrati, nationellt oberoende och fred!

intressant.se Ukraina, ,
, , , , ,

PC Roberts Nyhetsbanken 26/8 Sputnik News The Nation Interest Pål Steigan Der Spiegel Forbes DN Kolumnen 7/4 Pål Steigan 6/4 Information från Ukrainas försvarsdepartement Namnuppropet Krypskyttarnas massaker på Majdan Britta Ring i Kunut Lindelöfs blogg 10/2 Peter Wolodarskis ledare 8/2 DN 8/2 Intervju med Merkel Lavros uttalande Hollandes uttalande Sveriges Radio 7/2 Pål Steigan Globalresearch 6/2 Robert Parry 6/2 Parrys bok Huvudstadsbladet 5/2 E Zuesse på Globalresearch 31/1 Åtta dagar 29/8 2014DN 24/1 The saker Globalresearch 22/1 Globalresearch 23/1 OSSE:s hemsida Hans lilla gröna Oliver Stone på FacebookNyhetsbanken Ryssland fördömer USA & EU:s nej till resolution mot nazismen Talesman för Ryssland Nej från USA & Co mot nazism-resolution FN-resolutionen 2012 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2 DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12
Rozoff i Globalresearch


5 svar till “Henry Kissinger – USA:s mest ansedda utrikesminister? – kritiserar USA:s Rysslandspolitik”

  1. Eftersom Ukraina är centralt tema i artikeln kan jag inte låta bli att kommentera EU:s agerande i inledningsskedet av konflikten. Även om USA drev på och CIA förmodligen var direkt inblandat i Maidan-våldet, hade EU haft alla möjligheter att stoppa kaoset innan krig bröt ut. Det fanns en överenskommelse undertecknad av bl.a. Tyskland och Frankrike om förtida presidentval. Varför höll EU inte fast vid denna ? Janukovitj hade då avgått i laglig ordning. Min förmodan är att överenskommelsen avsiktligt förkastades av gatans parlament med tyst bifall av EU därför att ett ordinarie presidentval inte hade möjliggjort en upplösning av det egentliga parlamentet. För att få till stånd den totala maktomvälvning man eftersträvade var ett nytt parlament som diskriminerade mot den ryska riksdelen av central betydelse.
    Som bl.a. kanadensiske professorn Paul Robinson konstaterat, ville Ryssland minst av alla ha en öppen konflikt eftersom man bäst förstod vart en sådan skulle leda. När krigshandlingar utbröt förhöll sig Ryssland ytterst passivt, eftersom man inte räknade med att östukrainarna skulle ha förmåga att försvara sig. Först när de eftertryckligt visat att de kunde värna sig började Moskva bistå dem.
    Förbundskansler Merkel hade alla förutsättningar att sätta stopp, men gjorde ingenting eller snarare uppmuntrade kuppmakarna. Krigshandlingarna mot Östukraina påbörjades dessutom av två skilda presidenter, först av den tillfällige och sedan av den valde Porosjenko, utmärkt tillfälle att ställa ultimatum från tysk sida gentemot Porosjenko. Det enda som kan sägas till Merkels fördel är en ren gissning från min sida. Förra sensommaren var i det närmaste alla analytiker övertygade om att kriget skulle blossa upp på nytt. Att inget skedde på hösten kan bero på att Merkel nu förstod att ingripa. Hennes roll som helhet betraktat har dock varit katastrofal.

  2. Har inte Kissinger blivit religiös på gamla dar så har han väl ändå insett att Ryssland inte går att demonisera, eliminera utan måste vara en kraft att räkna med. Ett förhållande man sedan tusentals år vinner mest på..

    Business has usual’s

  3. Kissingers ord i artikeln kan man inte invända mkt mot men hans roll är väl att underlätta för att splittra Ryssland och Kina???
    Trump har uttryckt sig på ett sätt som överenstämmer med att det är målet även om hans yttranden spänner över ett stort spektrum.
    Den traditionella brittiska splittringstaktiken att liera sig med den mindre mot den större konkurrenten har om och omigen lett till onödiga krig.
    Anders slutsats samlar alla goda krafter.

  4. I USA har man startat en namninsamling (den ligger på ca 10,000 underskrifter) om att förbjuda Soros.
    ”President Trump, We the people are asking you to ban George Soros from our country. We ask you to ban both George Soros and all his family members from doing any and all business in our country from contributing to politicians or their foundations in order to influence and manipulate our corrupt politicians,” the petition, drawn up by pianist and songwriter Vanessa Feltner, says.” Soros to the gallows låter som en bar början!

    https://sputniknews.com/politics/201702161050760565-soros-us-color-revolution/

    Skall man dränera träsket så skall man gå på dubbel-lojalitet neokonservativa och deras nätverk .